Japp jag har bytt Bloggportal. Den gamla kommer finnas kvar tills jag har hunnit föra över alla inlägg... Har inte riktigt koll på hur det skall gå till men jag undersöker detta ivrigt :) Anledningen till att jag byter är att jag tycker att blogg.se är lite för begränsad när det gäller design och valbara saker. Då jag är en amatörbloggare så vill jag ju dessutom att det skall vara enkelt för mig att lägga upp inlägg och andra intressanta saker som jag vill dela med mig till er... Typ mina åsikter och vardagliga petitesser... Som ni ser har jag lagt upp den gamla bloggen i långa inlägg per månad... Förmodligen inte det enklaste sättet att göra det på men, men shit the same nu är det gjort... Så....
Välkomna till Fru Knoesters Kommentarer... fast i lite ny tappning :)
Suck, jag kan inte sova... Så imorgon kommer jag vara aptrött och helt väck i skallen. Hatar dessa nätter när hjärnan inte vill koppla av. Detta är väl den enda bieffekten efter operationen tror jag... Tyvärr har jag dessutom träffat på en läkare som inte fattar ett j*vla dugg. Men Jessica, du måste ändra ditt liv... För i helskotta, det är ju det jag gjort!!! Det är väl klart att det tar ett tag för allt att koppla ihop med sig själv igen... Hennes nästa förslag var att jag skulle gå på mindfullness....HAHAHAHA vilket skämt. Man får inte gå till en kiropraktor för läkare för att de tydligen kan knäcka sönder en...eller förlåt manipulera sönder dig. Men till någon himla kvacksalvare som snackar om grusgångar och gamla trädgårdar är det tydligen helt ok att gå till....
Du befinner dig på en grusgång... du ser en grind... du går fram till grinden.... och öppnar den.... du stiger in i en trädgård.... som du kommer ihåg från din barndom... här finns bara lyckliga minnen.... du känner rooooooo.... WTF??? ok, jag ger det en liten stund till... du ser en stuga med öppna fönster... gardinerna vajar i vinden.... Allt detta accompanjeras givetvis till harpmusik med valsång i bakgrunden... Jo, jag tycker att både harpor och valar låter fint men inte i detta sammanhanget när rösten tillhör en drogad Kristina Lugn, förutom att den dessutom är helt entonig... Shit nu har jag ju missat allt det där med vandringen i huset och gömda "happy" places... rösten fortsätter... du känner lugn och rooooooo......oooouuuliiiihllhhiieiieixiii (valsång).... och du vet att när du än är stressad eller känner oro kan du återvända till denna plats av lugn.....ooooiiiwuueuiweooiruouweuru....
Jo men visst är jag superlugn nu och kan sova...eller???
Som tredje alternativ tyckte hon jag skulle gå till någon som håller på med kognitivt beteende, typ hundträning... Pavlos hundar, ring i klockan så drägglar de. Ok, sa jag men det där kan jag ju själv. Och det hjälper inte... Hur vet du det? Ööööh jag har tränat djur så länge jag kan minnas och har många gånger applicerat dessa metoder på mig själv och om jag vill nå något. Men det handlar inte om dessa saker. Det handlar om att min skalle och min kropp inte har synkat än. Enligt min kirurg är man inte återställd förrän två år efter operationen och det kan vara typ sådana här saker som dyker upp. Jag har ju mått så himla bra hela tiden och tycker verkligen att detta är det bästa jag gjort men jag har svårt att sova just nu... Detta är ju det enda lilla...eller ja det är ju inte så litet... som inte riktigt funkar än...
Nä skit oxå... Nu ska jag väl gå och lägga mig igen då... Och tänka på trädgårdar, valsång och harpmusik.... Läkaren har ju sagt att det ska hjälpa...
Nä alltså jag och Peter är inte ihop...även om jag saknar honom grymt på jobbet... Kanske ska jag be honom flytta in ett tag här hos oss :)
Nä jag har blivit med PC på jobbet. En HP Powerbook... Hahahaha.... Tillochmed namnet är snott från Apple...Powerbook...fniss... Sen heter modellen ProBook6450b...Mooohahahahaha.... snacka om att stjäla namn igen... Den är tom silverfärgad.... Tyvärr är väl detta de enda attributen som är gemensamt med Apples produkter :) Den har inte blåtand eller webcam... Varför inte? Det kostar ju typ 50 spänn med en webcam och typ detsamma med en blåtand... så nu måste jag koppla en mus med sladd :0 till den... Nåja, jag kör väl på styrplattan istället... Men där har jag nu redan tillbringat typ 3 timmar med att få bort den där slagfunktionen på musplattan... För enkelt ska det ju inte vara :)
När jag kopplade upp den på nätet här hemma fick jag tom en kod för att kunna hitta de andra datorerna här hemma....
Nåja jag ska inte klaga ändå, det finns en anledning till att jag bytt från Mac till PC på jobbet. Alla våra kids har denna datorn och jag vill kunna jobba i samma miljö som de gör. Men visst kommer det komma en och annan svordom och förbannelse riktad mot denna stackars lilla teknikpryl som inte kan hjälpa att den inte blev född till en riktig Powerbook eller en Macbook Pro....
Jag ska verkligen göra mitt yttersta för att inte lasta denna lilla maskin för att den inte har alla Bill Gates drivrutiner från början eller det faktum att den inte vill att jag ska göra några misstag så den frågar 10 ggr om jag verkligen är säker på om jag vill utföra det jag på börjat...typ spara ett dokument :)
Jag ska även försöka att den förmodligen försökt tillfredställa mina begär när den av utmattning kollapsat och ger mig en blåskärm...
Lilla vän det kan inte var lätt att vara en sämre kopia :)
Tänkte lägga in en bild på min tummenupp pose.....men....just det ja, det fanns ju ingen webcam och jag skriver ju det här inlägget på lilla PC eller som jag tror att det står för Pucko Computer :)
Ha det gott därute och sorry för den centrerade texten men systemet är inte kompatibelt med en centrerad bild och vänsterställ text för PC.... :)
Det var ett tag sen men nu har jag äntligen fått några av de bilder som vi tog i studion i typ April plus i början av Juni :) Min älskade make har ju jobbat häcken av sig med att bygga 4G nät i göteborg samtidigt som han måste se till att det går att ringa i resten av Sverige... Så därför har dessa bilder tagit lite tid men här är några så håll till godo :)
Först ut April shooten :)
Sen lite från Juni :)
Ett stort tack till min älskade make som tar så fantastiska bilder på mig... I lööööööööööv ya babe :)
Ja så sitter man här hemma med en febrig unge... Det var väl iochförsig väntat då det oftast brukar bli förkylningar i vår familj de två första veckorna i skolan. Jag klarade av det värsta förra veckan och Olivia hade feber imorse så jag beslutade att hon fick vara hemma. Jag är ju kompledig idag så det passade ju ändå hyffsat bra. Det trista är bara att jag skulle lunchat med vänner idag men det får helt enkelt bli en annan dag :)
Nä nu ska jag fixa lite här hemma och sen får det nog bli Mc för oss, ska ut till stallet och fixa lite med hagen idag... Måste förbereda för nästa helg...
Ligger just nu i min säng på Aspan. Har suttit kväll/nattvakt och hoppas att kidsen kommit till ro... Det är faktiskt väldans skoj att vara iväg men nu börjar jag bli lite matt. Det ska bli skönt att komma hem imorgon och få sova i sin egna säng utan 58 kids som jag har ansvar för.' Ute blåser det storm men idag regnar det iallafall inte som det gjorde igår natt. Trots att vädret inte till hundra varit med oss ska vi inte klaga för det kunde varit såååååå mycket värre. Aspan är superfint med fräscha toaletter och duschar. Mysiga rum och hela anläggningen är genomtänkt :) Sen är ju kidsen helt underbara och många skratt har det blivit både igår och idag :) Imorgon är det sista dagen och då kommer en hel del föräldrar hit jag hoppas vi kan bjuda på en liten show men vi får väl se vad som händer... Nä nu ska jag sova... Är bara lite trött och skriver fel hela tiden :) Kram på er därute :)
Oj vad denna helg har gått fort. Redan söndag... Men jag har hunnit med en hel massa såna där surdegar som ligger och bara är. Typ rensa nattduksbordet, lådor och garderoben... Nu är det gjort och det känns såååå skönt. Jag hivade iväg gamla strumpor som det bara finns en av och några gamla handväskor som gått sönder, tänkte att jag skulle laga men det blir ju aldrig av. Papper som bara blir liggande i högar utan nån som helst ordning. Jag är en liten samlare och gillar verkligen inte att kasta saker som kan vara bra att ha...hehehe... Ajje däremot är en sån där som sorterar ut och kastar ofta... Men jag har blivit mycket bättre och helgen resulterade i två fulla svarta sopsäckar till tippen :) Sen har vi gjort rundan runt de affärer som finns strax utanför Karlskrona, typ Jysk, mio etc. Jag är på jakt efter någon slags skohängare eller typ skoskåp, inser att det hade varit så mycket lättare att få en överblick på min numera något utökade skosamling :) Egentligen skulle vi åkt till Kalmar och Ikea men tyvärr behövde Ajje jobba lite... Nåja det får bli en annan gång. Jag har insett att jag skulle behöva göra om inredningen i min garderob och jag ska nog använda Ikeas ritsystem för att skissa på ett förslag. Detta blir nog höstlovsprojektet :)
I slutet av veckan så var jag oxå riktigt sjuk, feber och förkyld men tack vare en lugn helg med myyyyycket sömn så är jag nu pigg och ser fram emot nästa vecka med läger mån- ons och sen två härliga kompdagar :)
Och om allt går vägen kanske jag kan avslöja en stooor händelse för mig i slutet av veckan :)
Nä nu ska jag ner till tvättstugan igen.... Tjohooo vilken nyttig hushållshelg jag har... Kanske ska jag sätta i några pappiljotter och huckle plus en krikelinklänning... eller en sån där hushållerskaklänning svart med vitt förkläde och en liten vit hätta på skallen :)
Det är knappt jag vågar skriva detta men det verkar som om det har blivit en ljusning... Jag kommer återkomma mer om detta nästa vecka när jag vet mer.... Inte för att jag misstror någon men varenda gång jag börjat hoppas och tro att det löser sig så har omständigheterna krånglat till det. Så därför vill jag inte utmana ödet eller den där jäkla Murphy som alltid kommer och lägger sig i... och han gör fasen inget för att lösa saker och ting utan tvärt om...
Men alla ni därute cross your fingers för mig i helgen och i nästa vecka :) Det gör jag....
Just nu känns det lite tungt i mitt liv... Två steg fram och tre tillbaka. Jag känner det som om jag simmar och simmar men ändå inte kommer en millimeter framåt. Det är inte bara det att ett för mig mycket viktigt beslut som skulle kunna göra att ett hästköp blir verklighet inte bara dröjer utan oxå den första indikationen är att det kommer ta tid och bli besvärligt :( Dessutom brottas jag med att inte riktigt få stöd från de som jag behöver stödet ifrån. Det känns tungt att gång på gång vara så nära att man nästan kan ta på hästen och sen få mattan bortryckt under fötterna igen... Att tro att man ska få stöd och sen vänds andra kinden till och ursäkterna är både dåliga och elaka. Just nu mår jag rent personligt ganska dåligt och tyvärr visar det sig i fysiska besvär som att inte kunna sova och en stor klump i magen. Dessutom blir jag misstänksam mot människors goda vilja och kommer på mig själv med att fundera på vilka baktankar som ligger bakom en vänlighet eller när jag ska hitta dolken djup inkörd mellan mina skulderblad... Suck, jag vill inte bli en cynisk och bitter människa men tyvärr är jag ibland på väg dit ändå. Som grädde på moset har jag även dragit på mig en rejäl förkylning. Denna i sin tur spolierade dagens roliga händelse. Jag skulle umgås med min underbara väninna Evelina och hjälpa henne igång med en blogg :( Hon har precis...eller ja för två månader fått en underbar liten dotter och tänker nog skriva lite om sin vardag med Mira. Men just för att sötnosen är så liten vill vi inte träffas nu när jag är så här förkyld... Bläääää vad trist det är just nu. Nä nu ska jag inte trötta ut er med min klagan utan lägga mig i sängen en stund och tycka synd om mig själv. Kram till er därute och ta hand om er!!!
Eller hur det nu var... Idag var den första egentliga jobbdagen då vi har en vecka på oss att planera upp så mycket som möjligt innan kidsen invaderar skolan igen :) Jag har ju bytt enhet och fysisk arbetsplats känner mig lite vilsen då jag inte känner en enda av mina blivande elever...eller jo några få känner jag till :) Men jag har lärt mig att bara vara och att det får ta några veckor i början för att bara lära känna dem. Jag ser iallafall fram emot detta och det är alltid roligt med nya utmaningar. Men det här med att gå upp på mornarna hade vi kunnat skippa :) Jag är ingen morgonmänniska om det inte har med hästar att göra... Då kan jag glatt studsa upp kl 04.30 och åka till stallet för att putsa eller mocka eller vad det nu är jag ska göra... Men måste jag inte gå upp så älskar jag verkligen sovmorgonar... Samtidigt vill jag inte missa dagen...kanske kunde alla mornar börja lite senare, eller att dygnet fick två snooztimmar :)
Jag vet att jag kommer vara aptrött nu i två veckor typ innan man kommer igång och är inne i rutinerna igen. Jag har iallafall fått världens trevligaste nygamla kollegor och det ska verkligen bli grymt att jobba ihop med dem. Dock kommer jag sakna alla inne på KoM och inte minst Peter... Vem ska jag nu dricka måndagsLatte med??? Det blir ju inte samma sak med någon ny riktigt. Sen vill jag inte plocka med mig mina gamla rutiner, för det blir ändå inte detsamma :) Jag kanske ska jobba lite på att få ut Peter till oss...hehehehehe... Nåja två gånger per termin skall vi ha gemensamma torsdagar och då banne mig fixar jag Latten till oss Peter vare sig du vill eller inte!!! Jag vet nog att du läser min blogg :) Du får skicka sms nu om jag inte uppdaterar den tillräckligt ofta :) Eller mail :)
Idag har Olivia återigen fått gå till skolan eller fritids och hon var inte dåligt lycklig över detta. Hon är lite bättre i nyckelbenet och direkt börjar hon klänga och klättra på saker :) Jag tror nog jag får sätta på sele och binda fast henne i marken så hon inte slår sönder sig igen :) Näääää... men idag hade hon ändå lyckats ta sig upp på något himla tak och därefter hoppat ner... Det hade gjort rätt ont och ikväll fick hon faktiskt lite smärtlindring igen... Förhoppningsvis håller hon sig till att pärla och rita imorgon men man vet ju aldrig. Jag var exakt likadan när jag var liten, klättrade på allt och satt alltid högst upp i alla träd som jag kom upp i. Jag glömmer aldrig hur min farmor med viss desperation flera gånger per dag ropade åt mig att klättra ner...hahaha. Tack och lov ramlade jag inte ner från de högsta topparna men jag kommer ihåg känslan av att sitta däruppe och bara vajjas av vinden... Det var nice :)
En annan sak som jag tänker mycket på men som ligger lite på is är ju som sagt mitt hästeri.... Det är bara en stoooor frustrering där just nu... Många små pusselbitar som ska klaffa... Idag har jag iallafall fått en liten bit på plats men jag vill fortfarande inte skriva något än då jag flera gånger har sagt saker innan det varit klart och sen har allt bara gått i sank... Samtidigt fick jag idag ett litet negativt besked så just nu har saker och ting tagit ett steg fram och 3/4 dels steg bakåt.... SUUUUUUCK!!! :( Hur som helst så hoppas jag att allt går ilås snart och jag får uppta saker och ting där... Jag tror att om allt funkar kommer denna blogg att återigen innehålla mer hästtankar och lite minder dravel om mitt dagliga liv :) och dess petitesser... Skönt tycker nog några och suck tycker nog en del :)
Nä nu ska jag gå och mysa en liten stund med min prinsessa och sen ska jag sova själv... är nog lika trött som Olivia... Ha det underbart därute och ta hand om er... KRAAAAAAAAM
Första riktiga dagen på jobbet... Det pissregnar ute så idag kändes det rätt skönt att lämna Olivia på fritids, köra förbi 7eleven och köpa en kaffe för att sen bege sig hit. Och nu sitter jag här och njuter av lugnet före stormen Har ingen dator än så det är mycket som ska ordnas idag. Sen måste vi ju fylla på våran kyl här på kontoret :) Ha en underbar dag där ute!!!
Ni vet, de där vännerna som man bara älskar över allt annat. Som man kan ringa halv 9 på morgonen och fråga efter vägen hem. Som kommer hem till en och talar om för en när man sårat personen ifråga. Som man kan ringa efter 5 minuter eller 5 år och allt är precis som det var när man pratades vid sist. Som när man känner sig minst i hela världen efter att ha varit klantig bara ger en en kram. Som vet att man mår dåligt fast man själv inte kan se det. Som man själv kan säga till om man känner sig sårad. Som man kan sitta tyst med utan att det känns konstigt. Som både rapar och fiser när man tittar på film. Som saknar en när man inte umgås så ofta som man brukar. Som alltid dukar fram en tallrik om maten är klar när man kommer på oväntat besök. Som man kan hämta egen mat ur deras kylskåp när man är hungrig.
Ja ni vet de där människorna som man har turen att träffa på i sitt liv och som man förväntar sig att de alltid ska finnas där... även om det inte alltid blir som man har tänkt sig...
Jag är så otroligt lycklig över att jag inte bara har en av dessa fantastiska människor utan faktiskt flera stycken i mitt liv.
Idag blev jag dessutom påmind av en av dessa underbara vänner hur mycket ni betyder för mig och hur lite det krävs för att säga rätt sak på fel sätt... :) Förlåt mig för att jag var klantig och tack för att du är du, att du kommer och berättar för mig när jag är det. Vänner som dig växer inte på träd och jag är så lycklig över att du finns i mitt liv.
Speaker idag :) Sitter just nu och förbereder för årets "viktigaste" insats... Att vara speaker på EWRs tävlingar i Johannishus... Ja har man ingen häst att rida får man hitta andra sätt att delta på :)
Jag sitter här i min soffa och är sjukt trött efter nattens härjningar :) Hahahaha... Tanten orkar inte partaja hela natten... Nä, skämt åsido så visst är det såååå skoj med sådana här nätter men jag hade nog inte pallat det varenda helg... Eller. jo. kanske om jag inte hade haft så mycket mer i mitt liv. Men en sak har jag lovat mig och det är att faktiskt göra detta lite oftare än typ 4 gånger per år :) Bara att sitta och prata med dem man faktiskt umgås mest med i veckan utan att prata jobb. Att lära känna dessa personer som jag faktiskt... lite läskigt men sant, umgås mer med än min man... Skulle kunna vara för att han reser så inihelskotta mycket just nu... Det senaste 1 1/2 året har varit en helt otrolig resa för mig rent personligen. Jag har tagit upp min ridning, fast med en liten twist :) och genomgått en stor operation. Genom dessa två saker har jag träffa massor med nya människor som kommit att bli otroligt viktiga för mig och som faktiskt får mig att må bra... Kanske är detta en självklarhet att man ska må bra med sina nära och kära men tyvärr är det ju inte alltid så i verkliga livet.
Jag har lärt mig att faktiskt sålla ur dem från min vänskapskrets som suger energi från mig... Att bara umgås med dem på mina villkor och när jag känner att jag orkar ge lite av min energi till dessa...som jag kallar dem...engergi iglar. Detta har gjort att jag har så mycket mer energi att ge till dem som jag vill ge energi till och det känns gott i hjärtat. Sen känner jag att de som stått mig nära innan detta år har kommit att betyda ännu mer för mig, ni är otroligt viktiga i mitt liv och jag vill aldrig vara utan er.
När det gäller mitt hästeri är det ju lite på is...eller ja...egentligen inte det bubblar som faaan under ytan :) Men jag kan lixom inte riktigt skriva om vad som är på gång... Det är otroligt frutstrerande att bara vänta, för det är det jag gör just nu. Förhoppningsvis kommer det inom en hyffsat snar framtid att lösa sig till det bästa, tack vare några helt underbara personer som har förstått hur viktigt detta är för mig... Även här finns det saker som jag inte vill eller kan lämna ut men ni ska veta att jag alltid kommer vara er tacksamma och att det ni gör är att berika mitt liv. Det går inte att beskriva med ord hur mycket ert stöd betyder, oavsett hur allting kommer sluta. Kanske kan jag senare skriva lite mer om detta men inte just nu. Det finns även några människor som när det har varit som tuffats bara funnits där och givit mig det stöd och den energi jag behövt för att fortsätta orka slåss för detta. Många har sagt om mig att jag glidit in på en räkmacka när det gäller hästarna och så... Jo till viss del är detta sant då jag fått en start med bra hästar och folk som trott på mig fast jag är ett oskrivet kort inom detta :) Men jag kan bara säga att få vara med hästar och att få hålla på med detta har och är fortfarande i skrivande stund en strid... Det finns även de i min närhet som inte fattar hur mycket detta betyder för mig och därför inte kan se meningen med att ha häst och att få satsa på sin dröm. En klok kollega till mig (Peter <3) sa en gång: Det går inte att förklara för dem som inte förstår... Det är såååå rätt Peter. Men måste man alltid förstå varför? Kan man inte bara se den glädje och lycka som utstrålas från mig när jag får syssla med detta?
Jag vet att jag kan bli bra... såååå bra på detta och det bara kliar i hela kroppen att få sätta igång och göra detta... Jag har hittat min drömhäst och jag har en 5-årig plan för mitt hästliv men just nu har någon tryckt på PAUS... Om nu brallorna håller och vinden vänder och jag tillslut står där med MIN häst :) så kommer det bli helt underbart. Jag ska varenda gång det regnar eller när det känns motigt tänka på och komma ihåg min strid för att ha nått dit... Jag bara hoppas detta blir verklighet...
Till dess vill jag pusha för en blogg som jag finner både väldigt underhållande, läsvärd och inte att förkasta tankvärd när det gäller det här med hästar och det jag vill hålla på med... Nämligen herr Henrik Fitinghoffs blogg Hästfunderingar , Här har jag både skrattat så tårarna rinner samt blivit förbannad över hur krångligt en del gör det för sig... Tack Henrik för många läsvärda inlägg :)
Nä nu ska jag sluta älta framtiden som jag i nuläget inte kan göra mycket mer åt än att vänta ut... Ha det bra därute och alla som på något sätt påverkar mitt liv: Ni är värdefulla för mig och den jag är och kommer att bli... TACK :)
Igår började jobbet igen... Otroligt roligt att träffa alla kollegor igen men lika otroligt jobbigt att gå upp på morgonen :) Vi startade dagen med frukost och sen lite gemensam genomgång av vad som kommer hända nästa vecka. Efter detta fick vi en guidad tur genom Karlskrona och det var superintressant :) Massa nya historier och skrönor berättade vår guide och turen gick till bl a repslagarbanan som jag faktiskt har velat besöka men inte innan fått tillfälle till. Jobbdagen avslutades med god lunch på Café Greven... Sen kom ju någon av mina fantastiska kollegor på den brilljanta iden att vi skulle återsamlas vid 8 tiden för lite samkväm och en tur ner på Sailet... Givetvis hoppade jag på den iden då jag inte hade några som helst planer på att besöka Sailet i år alls :) Det var en jäkla tur att jag tog det beslutet för shit vilken kanon kväll/natt det blev :) Jag kom hem 5 imorse och än verkar herr Jägarmästare och den sista lilla Black and Whiten... Hahahahaha.... Men det var två väldigt bra idéer igår...eller ja, tidigare idag :) Jag känner mig lyckligt lottad med sådana underbara kollegor så att man helt spontant kan vara ute och ha skoj en hel natt med!!! En sak dock som jag blev besviken på var DJ:n på stora scenen på sailet...nämligen Clabbe af Geijgerstam...vad har hänt? Han brukar vara både bra och rolig...men igår trodde jag faktiskt att det istället infunnit sig någon himla wannabee typ Hans Göransson som stod på scenen och gjorde bort sig... Nåja kvällen var iallafall lyckad och nu ska jag nog vila en stund för att sen laga lite lunch till min svärmor som just nu är underbar och roar Olivia så jag får vara lite sliten en stund till :) Ha det bra därute... Kraaaaaaaam
Ja det var ju tyvärr inte axeln som var urled utan ett nyckelben som var av... Förmodligen var det redan av eller hade en stor spricka sen närkontakten med garderobsdörren förra veckan men den har inte gett sig till känna förrän nu. I vilket fall somhelst har hon skiiiiiitont och jag tycker hon har varit en liten hjälte när hon röntgats och undersökts... Stackars liten, de behandlar inte dessa skador utan hon har fått en liten armslinga som hon får vila den högra armen in tills nyckelbenet är läkt. Sen fick hon ett par citodon till ikväll och imorgon plus att hon även får det utskrivet...
Ja så var Olivias egentliga första skoldag....
Utanför sin nya skola med hängande arm...
Ont men ändå inte så ont längre tack vare en citodon...
Hemma igen med sin snygga armslinga...
Ha det bra alla där ute...vi ska nu titta på Wipeout och äta pizza...
På akuten....
Sitter just nu på akuten med en ledsen liten tös :( Igår kväll skulle hon rätta till kudden i sängen och bara gallskrek rätt ut... Jag kollade henne men kunde inte se något speciellt så hon fick Alvedon och lite Voltaren salva på axeln. Idag hade hon ont men när jag bad henne höja högra armen skrek hon rätt ut... Stackars liten, hennes högra axel är väldigt mycket lägre och jag tror att den är urled... Vi får väl se men ont har hon stackaren... Vi får väl se vad läkaren säger. Appropå det är vårt vårdsystem helt galet ibland... Jag ringde först sjukvårdsrådgivningen... De hänvisade till vårdecentrale... På vårdcentralen hade de inga tider och hänvisade tillbaka till sjukvårdsrådgivningen... Där de tillslut hänvisade till akuten... Tog ju bara typ en och en halv timme i telefon.... Skulle åkt in till akuten direkt... Nåja, för det mesta funkar det ju bra ändå :) Nu ska vi iallafall vänta här... Förmodligen i måååånga timmar... Kul? Nä!!! återkommer med uppdatering närmjag vet mer...
Har börjat... eller ja det gjorde den ju i måndags men på något sätt känns det som om idag är sista dagen. Imorgon kommer Olivia att för första dagen gå till sin skola och skolas in på sitt fritids och på fredag är det min tur att börja jobba igen. Det ska bli superskoj att börja jobba samtidigt som det känns som om sommaren bara rusat förbi...
Det har hänt otroligt mycket den här sommaren och det mesta har varit superbra. Jag har verkligen fått uppfylla de mål jag satte för mig själv i oktober med Bosse :) Tävla KM, åka till Bökeberg och tävla samt tävla på Chappen. Varför just dessa mål var viktiga för mig har jag ingen aning om men de var det. Mest är nog för att jag verkligen ville testa på så mycket jag bara hade möjlighet till. För att kunna bestämma mig om jag vill fortsätta med hästar eller var nöjd med detta lilla gästspel :) Och slutsatsen är......tatataraaaaaa... vilken skräll.... Jag är totalt biten och har och kommer kämpa hårt för att få fortsätta med detta :) Det är så himla viktigt för mig och ibland tror jag att när det är såna där saker i livet som är viktiga...alltså jättevikitiga så är det extra krångligt att få det till verklighet. Men jag har insett att jag verkligen vill göra detta och att typ ingenting kommer stoppa mig från det. Förhoppningsvis om brallorna håller och vinden är med mig lite till kommer jag inom en inte alltför avlägsen framtid att ÄNTLIGEN få bli hästägare igen :) TJOHOOOOOOO!!! Det är dock inte klart än och om detta inte går i lås så kommer ni tappra läsare att få läsa en mindre munter blogg ett tag men jag kommer inte ge upp. Jag bara ska klara det här!!! Jag behöver få detta för min egen skull.
Nåja nu har jag skrivit av mig lite hästeritankar en stund men det kommer mera snart...läser ett par bloggar som tar upp en del intressanta tankar och idéer som jag kommer dryfta om i senare blogginlägg... känner att jag inte riktigt har bloggat så mycket som jag kanske brukar och därför kommer ett litet sammandrag om mina försighavanden... om ni är intresserade så klart :)
Jag har ju som sagt varit uppe i Sörmland och hälsat på familjen. Jag har även hunnit med att hälsa på en del gamla vänner i mitt förra hästliv. Åh vad roligt det var och vad jag saknar dem :) Måste bli bättre på att hälsa på.... Sen åkte jag hem och spenderade en halv dag i stallet med att städa och grejja :) Måste ju förbereda om att ifallatt :)
Sen kom nästan hela familjen Persson hit och dagarna har bara flugit iväg :) Vi har gått på stan och fikat...eller jag höll på att få matbryt så vi kastade oss in på Waynes för att fylla min matklocka innan jag åt upp nån stackars pensionär på gågatan :) Vi har även hunnit med leklandet och kidsen har spelat Wii här hemma så ögonen blödde...
Idag har vi varit på Öland och djurparken där...Såååå mysigt och vi har gått omkring och myst hela dagen och tittat på djur, åkt karusell och till och med badat....men det var iskallt....Huj!!!
Här är några bilder från dagen :)
En hel hög med Edithar.... För er som inte visste så heter alla flamingos Edith Piaff... :)
Hur många ungar kan rida på en Zebra???
Trött Olivia i bilen hem :)
Måste bara oxå dela med mig två bilder från Eskilstuna Zoo... på pappa Tapir....hahahahahaha
Och givetvis är dagens zoologiska fråga.... Hur många ben har en Tapir???
Ha det gott därute och kom ihåg att ni är värdefulla :)
Ja jag vet att det var längesen sist... Men jag har faktiskt inte orkat blogga på ett tag... Detta av personliga skäl. Jag kan och vill inte heller gå in på vad som hänt men jag kan bara säga att jag hoppas av hela min själ att detta löser sig och att det blir bra. Dock skulle jag vilja säga ett stort TACK till alla mina underbara vänner som bara finns där för mig när jag har haft det tufft :) Ni är mer värdefulla än ni kan tro och tack vare er kan jag se det ljusa i framtiden. Ni finns alltid där när ni behövs!!! I LÖÖÖÖÖÖÖÖÖV YA ALL!!!
Nåja nog om detta, en dag kanske jag orkar skriva om det men just nu vill jag bara se framåt och kämpa vidare :) Jag är iallafall hemma hos min mamma och syster i Sörmland med Olivia och Pebblan :) Ajje kunde tyvärr inte följa med den här gången då han behövdes i Göteborg...typiskt så mycket som han reser och brukar jobba i Stockholm så passade det inte den här gången heller :) Jag och flickorna i familjen har iallafall gjort en riktig roadtripp tillsammans.
Först till Falköping med omnejd och en härlig Cruising i en suverän Desoto -57:a med hela familjen Persson :) Tio pers i bilen och lägsta medelåldern på hela Cruisingen 16.4 år :) Vi fick alltså egentligen inte köra bilen...hahahaha!!!
Ett par, tre svängar förbi Madängsholm, Double C Ranch och tittade på hästar och vänner och kosseclinic :) Jag deltog inte men fick allt rida lite ändå :) En liten söt röd ferrarri :) Tjohoooo!!!
Sen vidare upp till Mariefred och en snabb sväng ut till mitt gamla stall :) Ekelund och mina kära gamla vänner där :) Shit vad stort det blivit och vad stora alla blivit. Dessutom fick jag träffa min bebis Divan, en häst som jag fött upp :) Jag sov i stallet i en vecka när hon skulle födas för att inte missa det men oj vad stor och fin hon har blivit nu 10 år senare :) Jag ska ut dit imorgon eftermiddag igen och hälsa på... Måste passa på nu när man är här.
Jag och Olivia åkte upp till Stockholm för att träffa bror Jonas och ta en tur bland Dinosaurierna på Naturhistoriska Museet :) Olivia var rätt intresserad av den lilla dinosaurien som sover där :)
På kvällen hände en rätt otäck olycka med Olivia, hon fick en tung garderobsdörr på sig ovanifrån. Men tur för henne och alla vi som älskar henne slog den omkull henne och träffade på axeln, den hade lika gärna kunnat träffa henne i huvudet. Usch!!! Jag skrek rätt ut när jag hörde braket och skriken och såg framför mig hur hon fått den rakt på huvudet och låg på marken med ett stort hål i huvudet och blodet sprutandes :( Men återigen hade hon änglavakt. Tack du som vakar över min ängel <3 Hon klarade sig undan med ett litet blåmärke på axeln och chocken av att nästan dött... Fy sjutton vad snabb tanken är och jag var faktiskt helt säker på att hon var allvarligt skadad :( Men när jag störtade ut så tittade hon upp på mig och grät. Jag har hört talas om att man kan bli knäskvag och att knäna skakar men jag har aldrig upplevt det förrän nu. Benen bara skaka och jag kunde knappt resa mig upp när jag var säker på att hon var ok. Det är ibland som om livet skakar om en och får en att verkligen förstå hur nära liv och död är. Den här gången gick det bra och aldrig har jag varit så glad över att få vakna upp med henne och höra henne tassa ut ur vårt sovrum ner till mormor. Usch och fy vad nära det var....alldeles för nära. Men tack och lov gick det bra och olyckan blev till lyckan över att vara levande och att det gick bra :)
Idag har vi varit inne i Södertälje och fixat lite grejjor. Lite till Ojjas skolstart men även lite grejjor till mig :) Nu ikväll hade vi ett celebert besök på framsidan av huset...nämligen Pigge :) Han var duktigt hungrig och givetvis gav vi honom lite mat :)
Imorgon ska vi träffa fler djur då vi ska till Eskilstuna Zoo och kolla tigrar :)
Ha det gott därute och kom ihåg att ta vara på varandra man vet aldrig hur länge man har varandra :)
Idag har jag och Olivia njutit av en sovmorgon och sen lite shopping... Jag trodde inte jag behövde vinterkläder men jag har frusit som en gris i Antarktisk... Så en kofta och lite annat smått och gott, bl a lite smink till Ojja :) Sen åkte vi ut till slottet Shönbrunn och mötte resten av klanen Knoester där. Det fanns en helt otrolig lekplats med labyrint buskar och fantastiska andra lekatraktioner som underhöll både unga och gamla länge. Dock led jag av ett kapitalt mat meltdown och satt mest och tjurade på en stol... Bara lite barnsligt men jag har inte riktigt lärt mig hur viktigt det är att jag äter med jämna mellanrum... Tyvärr får ju det stackars umgänget som är i min närhet lida för det... Jag lovar här och nu att försöka äta med max tre timmars mellanrum och inte få såna här psychic meltdowns igen.... Jag var arg i flera timmar :p Dagen har ändå varit mysig och jag måste säga att Wien är en väldigt vacker stad som är ren :) Jag är så imponerad av detta, dessutom kryllar det av hästar här oxå, dock vagnshästsr men shit vad jag längtar hem och ut i stallet nu :) Ja jag har ingen häst nu men man vet aldrig... Imorgon ska jag gå en guidad tur på Spanska ridskolan och sen ska jag och Olivia på Naturhistoriska Museet och kolla på Dinosaurier... Tror faktiskt det kommer bli grymt skoj. Innan dess ska hon med Lina och Mattias och kolla på ormar, hajar och krokodiler, så för henne går dagen lite i reptilernas tecken :) I kväll har vi njutit av Italiensk mat på en favoritrestaurang och en live framställning av Figaro av Olivia och Lina :) Jag lägger upp videon här när jag kommer hem då jag inte lärt mig hur man gör med den här textredigeraren... Som sagt jag har ju precis lärt mig jur man skriver in text :) Nä ha en underbar kväll och till alla mina älskade vänner... Jag tänker på er och hoppas ni har det bra där hemma :) Kraaaaam!!!!
Jag har lärt mig blogga från iPhonen... Tjohooooo :)
Shit vad svårt det ska vara att blogga från telefonen.... Eller? Nä inte så svårt som jag trott innan, men återigen visade det sig vara ett handhavande fel av användaren :) Varför ska det alltid vara så enkelt när man väl kommer på hur det funkar.... Hahahaha, nåja den bjuder jag på. Jag har med detta just bevisat att det går att lära gamla tanter att sitta ;) Idag så studsade jag upp efter 5 timmars kvalitetssömn :) utekvällen igår var faktiskt superskoj och vi dansade glatt till Österikisk schlager:) Nåja tillbaka till dagens äventyr, i med frukost, KAFFE ;) och sen stressade jag min kära svärmor, svärfar, make och dotter iväg tilll Spanska ridskolan... Idag skulle vi ju göra det viktiga i Wien... Nämligen titta på hästar :) Det var helt klart värt det, jag vill oxå ha ett sånt ridhus! Hästarna var fina men tyvärr var det ingen riktig uppvisning då hingstarna är på sommarbete men skit sak samma jag fick lite häst iallafall :) Efter ridskolan promenerade vi runt i Hofburg distriktet och tittade på fantastiska byggnader och statyer. Sen gick vi hem och jag toksomnade i två timmar... Med linserna i...suck, gissa vem som bara hade liiiite röda ögon efter den tuppluren :) Nu på kvällen har vi varit ute och ätit på en fantastisk restaurang som heter något liknande typ Palchutta... Pinsamt men jag kommer inte ihåg det exakta namnet... Borde nog görs det då storheter typ Putin och Clinton ätit där men ja, ja... Maten var iallafall supergod och det var nästan så Olivia slickade av tallriken oxå :) Men nu har vi bäddat ner oss för dagen, imorgon ska Olivia och jag ha sovmorgon och en mysförmiddag ihop, de andra ska ut på äventyr men jag kände att både jag och Olivia behövde en lugn förmiddag :) Hon har fått en liten vit mjukishäst från Spanska Ridskolan och hon har lite problem med vad den ska heta... Så förslag mottages gärna :) Ha en underbar kväll därute och ta hand om er... Kraaaam
Vid Donau...
Eller som Ulfd stavar... elller uttalar Dånauuu :) Här är det helt underbart och vi njuter av värmen här vid flodbanken. En och annan Sangria livar ju oxå upp stämningen oxå :) Jag har hittat bikini till Ojja och till mig... Halleluja... Billigt??? Nä men snygga :) Vi hade även en stoor svan som simmade lite fram och tillbaka med jämna mellanrum och bidrog till det historiska, kulturella arvet i den klassiska historien som innebär Mozart och andra stela gubbs... Iallafall så misstog vi oss inte att vara på Charter på Mallis med svenskt kaffe på hotellet :) Men vi bor på Scwedenplatzwe och L+M har rum nr 112....hahahaha och vi bor på hotell Capricornicum vilket betydr Stenbock på latin som jag och Ajje är :)
Inga bilder idag heller för mitt mms funkar inte här...
Ha det bra därute och min fantastiska svärfar dansade poledance i tunnelbanan idag... RESPECT....
Löööööööv ya all!!1
Wien...
Nu är vi äntligen i Wien :) Resan hit har verkligen varit ett äventyr med försenade tåg, inställda tåg, champangefrukost på tåg och första klass i tåg... Kontentan av det hela är: Åk med det tåg som är 30 min försenat när du är tidig för annars är det tåg du egentligen skulle åkt med bli inställt...hahaha... så himla idiotiskt och Sj i ett nötskal... Sen när vi väl kommit på fel tåg som av en händelse transformerade sig till rätt tåg i Kristianstad... en station efter där vi skulle hoppat på, så var givetvis den vagnen som vi satt i inte den som skulle till Kastrup... så vi fick flytta igen. En liten söt tågvärdinna pekade in i nästa vagn och sa: gå bara in och sätt er där... hehehe... det gjorde vi och insåg faktiskt inte att vi satt oss i första klass. Men, men tänkte vi här blir bra och så packade vi upp champangefrukosten :) Efter ett par stationer kom värdinnorna in och kollade biljetterna... Men ni får inte sitta här för ni har ju bara 2:a klass... Jaha sa jag men ni sa till oss att gå in här och sätta oss... Nä, ni skulle gå förbi denna vagnen in till nästa... Ja men sa jag, det var ni inte tillräckligt tydliga med... Då fick jag hjälp av en söt gubbe som blidde lite upprörd och sa att nu får ni ge er ni har flyttat runt oss fyra gånger redan...Hahahaha... värdinnorna gick ut och kom inte in mer på den resan :) Ibland lönar det sig att vara lite besvärlig...
Här är det iallafalll varmt och gott typ 35 grader i skuggan... Jag njuter fast alla i sällskapet tycker inte lika mycket om värmen :) Inga nämda inga glömda :) Imorgon ska vi ut till nån konstgjord ö och bada, så jag min glömska, förvirrade, hönshjärna måste göra en akutrush till HM och inköpa bikini till mig och en baddräkt till Olivia... tydligen hade resten av sällskapet insett att badkläder är en bra idé medans jag tänkte... hmmm... stad mitt inne i fastlandet... inget vatten förutom en skitig å = inget bad... så fel man kan ha och vilken otur för mig att jag får göra ett bikini inköp....håhåjaja stackars mig :)
Nä nu ska jag sova så jag blir pigg imorgon och orkar se alla bleka Österikare i badkläder på en konstgjord ö :)
Jag uppdaterar givetvis med bilder om jag vågar lägga upp dem :)
Puss och kram alla där ute i cyberrymden
Livet på landet...
Ute öser regnet ner och vi befinner oss i Börstig hos min pappa och bonusmamma :) Vi kom hit igår och då var vi hos grannen...Fia och hennes familj... och givetvis Bosse :) Han såg så nöjd ut i hagen med tre tjejjor och just nu lite semester. Jag tänkte jag skulle rida idag men just nu vräker regnet ner så jag avvaktar lite tror jag... Igår var vi som sagt hos Fia och grillade, jag bara älskar denna familj med barn, hundar, katter, hästar och några kaniner. Det är så totalt annorlunda mot vår lilla familj men man bara känner sig totalt välkommen när man är där :) Vi ska ju vara faddrar till deras minsta son och det är dop nu på söndag, tydligen ska jag läsa en liten dikt i kyrkan så jag sitter och värmer upp mina stämband så jag skall få en riktigt allvarlig och myndig stämma som gör sig i kyrkan.....eller.... nja kanske inte riktigt :)
Nåväl, Olivia hittade en ponny som hon red på i går Molle, han måste nog vara världens snällaste ponny som bara är, han går lös i trädgården. Det kan sitta barn baklänges, framlänges eller två och han trallar runt och är nöjd :) Jag själv hoppade upp på Bosse en sväng med halsring, barbacka i hagen :) Även han är helt underbar och bara köpte läget, passade på att öva på mina gymnastiska konster som jag när Ajje har fixat till dem...just nu så undrar han varför det ska bloggas hela tiden... hehehehe det är ju för att alla ni ska kunna läsa om mitt fantastiska liv :)
Ajje fixat till två bilder från igår....enjoy :)
Nä nu ska jag vara social en stund till... vi hörs :)
Familjedag...
Idag har vi haft en riktig familjedag :) Ajje kom hem tidigare än planerat och nu kommer han vara hemma hela veckan :) Detta är ju i mitt liv ganska ovanligt och idag har vi därför haft kvalitetstid i familjen. Vi har: 1: Tittat på sommarlovsmorgon ihop och ätit frukost ihop...dock med vissa protester från Ajje som hellre ville se nyheterna men jag och Olivia röstade NEJ!!! 2: Morgondopp vid bryggan... S*tan glömde fota idag igen... 3: Vi åkte iväg till Mekonomens självservice och tvättade bilen :) Låter kanske som om det inte är en höjdpunkt men det var faktiskt skoj och hela familjen...undantag Pebblan... hjälpte till och tvättade och svampade och skurade :) 4: Handla på Coop :) och sen hem och fixa sen lunch och nu väntar vi på att kaffet ska koka så vi kan ge oss ut med båten som avslutning på dagen :)
Just det ja... jag och Ajje tog oss varsin..eller två Mojito som fördrink... :) Såååååååå gööööött med sommarlov :)
Ha en underbar dag därute :)
Ljuva sommarkvällar...
Ja just nu är det verkligen ljuvligt i Sverige, värmen och solen... Många tycker det är för varmt men jag bara älskar det. Det är ju i och för sig synd om de djur som tvingas stå i gassande solsken utan skugga och de som blivit lämnade i bilar av idioter till människor. Men det är skönt här i Svealand just nu. Vi har en brygga ca 50 m från vår lägenhet, där har vi även vår båt... Vi har bott här i 4 år och först idag kom jag på den otroligt briljanta ideén att vi faktiskt kunde gå ner i morgonrockar och ta ett litet dopp från bryggan... Hahaha ibland så funkar hjärnan riktigt bra, trots att den gått på semester :) Olivia är iallafall supernöjd över denna idé och vi har hunnit med ett dopp på dagen och en ljuvligt kvällsdopp. Jag har dessutom lovat henne att imorgon ska vi ta ett morgondopp oxå :) Ska försöka få med mig kameran och fota lite då :) Vi träffade på våra vänner nere på bryggan och deras hund Opti som förövrigt är en Berner Sennen är en ypperlig livräddare :) Han står mest och ylar på bryggan om han inte får hoppa i och rädda en eller annan nödställd badare. Han är stark som en oxe och skulle nog kunna bogsera en hel båt om han var tvungen :) Pebblan däremot tycker att vatten är onödigt och att vi absolut inte borde vara på bryggan utan helst på land där det inte är fullt med sprickor ner mot vattnet :) Men när Opti börjar yla så hänger hon på, fast hon har ingen som helst aning om varför hon låter :)
Nä nu ska jag titta på en film... Ha en underbar kväll därute... KRAAAAM!
Ligger just nu och myser an dunder och bra...
Ligger just nu och myser an dunder och brak. Är i Gaslunda hos svärföräldrarna och det är världens åskväder ute. Jag tycker det är bland det mysigaste som finns när det åskar och blixtrar. Knäppt men sant, dessutom blir luften så fräsch efteråt, det har varit ganska kvalmigt några dagar nu så det behövdes rensas lite i luften. Den enda som tycker det är sådär är Pebblan hon blir flåsig och stressad men det funkar hyffsat ändå... Fast lite synd om henne är det tycker jag. Men nu ska jag återgå till att mysa :) Ha en mysig natt ni med därute.
Svenska avundsjukan...
Egentligen håller jag på att städa men jag var bara tvungen att göra ett litet inlägg... När man städar har man ju tid att reflektera och tänka... Det är något som jag gått och funderat på en längre tid men som nu i helgen kom upp till ytan och visade sig många gånger... Nämligen den svenska avundsjukan eller kanske mer korrekt jantelagen... Alltså det får inte gå för bra för någon, eller det får inte vara för lätt för någon. Varför? Varför kan inte folk bara glädjas åt varandras framgångar eller deras tur att något i denna jäkla orättvisa värld går till någons fördel? På ett personligt plan vet jag att det är många som tycker att jag har glidit in i westernvärlden på en räkmacka. Ja, det är helt sant. Jag har haft förmånen att få låna en superhäst under en begränsad tid, en häst som faktiskt kan det den behöver och som dessutom kunnat lära mig en hel del.
Men vad är det som är fel med det då? Varför ska jag börja med en omöjlig häst och efter år av frustration antingen ge upp eller köpa en bättre häst? Varför är inte jag värd den möjligheten att faktiskt få börja där alla borde få börja, med en häst som kan lära mig att bli en bättre ryttare lite snabbare än om jag hade en häst som inte är anpassad eller utbildad för detta?
Genom åren med häst...alltså innan western... har jag oxå gått igenom dessa omöjliga hästar. Jag har haft hästar som varit direkt livsfarliga att rida på, eller hästar som faktiskt inte haft kapacitet att göra det jag ville. Jag har ridit allt från ponnyer till stora åbäken, jag har blivit avslängd och trampad på. Så igen varför denna otroliga avundsjuka?? Jag fattar inte det, kanske har jag för stor tillförsikt till människan som ras och att vi faktiskt är goda innerst inne. Att vi kan unna varandra glädje och framgång... Är det för att jag faktiskt tror på mig själv? Att jag faktiskt gläds och är stolt över mig själv när det går bra för mig? Eller har jag varit en så jävla bitch mot andra runt omkring mig utan att jag har en aning om det? Helt ärligt jag vet inte. Har jag varit taskig så är ju det rent fördjävligt för en av mina grundprinciper är att alltid försöka behandla alla med respekt och omtanke... eller iallafall tills de behandlar mig illa, då har jag svårt att ge en andra chans. De människor jag tycker om och respekterar är jag löjligt lojal mot och skulle vända ut och in på mig själv för att hjälpa och stötta och detta gäller alla som jag möter för första gången. Nästan ingen människa i min värld är dömd på förhand utan det är dess handlingar och beteenden som bygger upp min åsikt. Nu hoppas jag och vill inte döma ut någon för enkelt för givetvis kan alla människorelation få en taskig start eller att alla, inklusive jag själv ha en dålig dag, men när man känner det där illmariga inte så snälla baktanken hela tiden och man känner att det skrattas och snackas skit bakom ryggen utan att de kan stå för sina åsikter inför mig, ja då är iallafall mitt mått rågat.
Nu skriver jag detta ur ett väldigt personigt perspektiv men jag har sett och hört så mycket skit ute på tävlingsbanorna när någon faktiskt lyckas på ett eller annat sätt. Eller när någon aldrig lyckas med sin häst och elaka tungor tycker att det är väl bara patetiskt att försöka med en sån häst, eller en sån ryttare. Är det verkligen det som det handlar om? Rosetter och pokaler? Vad hände med att ha skoj och att älska sin häst oavsett vilka förutsättningar den har...
Sen måste jag givetvis erkänna att när de som inte unnar mig framgång och lycka misslyckas därute så sitter det en liten djävul på min axel och skrattar i mjugg. Den sidan av mig själv tycker jag inte om och jag försöker att vifta bort den men ibland faller jag för frestelsen att få njuta lite av skadeglädjen...
Jag erkänner att jag i hästsammanhang är lite av en rasist, jag kommer inte skaffa mig något annat än en quarter som har kapacitet för att tävla. Detta är för det är det jag älskar att göra men jag tycker att alla får ha precis den häst de vill och att de får ha precis vilka ambitionsnivåer som de vill ha. Personligen kommer jag aldrig nöja mig med Walk and Trot klasser :) Men shit the same, vem är jag att klanka ner på någon annan för vad de vill uppnå med sin ridning, så länge det är sjysst mot hästen. Jag håller inte på med hästar för att bevisa för någon annan än mig själv vad jag kan uppnå. Den glädje och kärlek jag känner för detta går inte att mäta för någon annan än mig själv. Jag vet att jag inte ens borde ta åt mig eller ens lägga energi på dessa människor som faktiskt suger energi ur mig men som sagt ibland lyckas de ta sig under skinnet på en och det gör för jävla ont!!!
Detta blev ett ganska negativt inlägg men det var många tankar jag behövde ösa ur mig. Det finns givetvis de som alltid stöttar och peppar och det är ni som hjälper mig och som gör att jag vill fortsätta med detta. Tack till alla er, ni är ovärderliga för mig <3
Min älskade häst Fernandos Safari som tyvärr inte fick vara kvar tillräckligt länge på denna jord, han snubblade på en tröskel och skar av sig båda böjsenorna i bakbenet :(
Så till slutklämmen: Varför kan inte folk bara vara snälla mot varandra???
Funderingar...
Har just läst en annan blogg och blev så glad över att det finns fler med samma häst/träningssyn som mig själv. I helgen som varit har jag ju varit iväg och tävlat på High Chaparall, det har varit grymt skoj och verkligen en upplevelse för mig. Men en sak som slog mig på banan är att jag och de "duktiga" ryttarna inte rider på samma villkor... När de är inne och "skolar" sina hästar så kan de i stort sett slita och dra i hästarna hur mycket som helst. Både på framridningsbanan men tyvärr oxå inne på tävlingsbanan. Trots att det står i reglerna att hjälperna ska vara osynliga och att hästen ska vara självbalanserad... Sen finns det ett annat fenomen som jag verkligen inte tycker om, detta med tränare som tar cred för andras jobb, ex en häst har stått hos en tränare i 3 månader och sen går bra i en klass. Då givetvis är tränaren där och gastar om att det är tack vare honom/henne som det går så bra. Jovisst har ju de en del i det men det dagliga arbetet och träningen där kunskaper och motivation befästs måste ändå gå till ryttaren. Dessutom måste ju faktiskt ryttaren lyckas rida åt rätt håll, rätt mönster och förmodligen ha viss koll på vad han/hon sysslar med där inne. Annars skulle inte hästen gå in där alls :) Eller förlåt, just för att hästen stått i träning hon "den" tränaren så kanske den skulle göra just det???
Detta är en av de stora anledningarna till varför jag inte vill ha en färdig häst. Jag vill inte höra att jag får allting gratis eller att det är enbart tack vare kreti eller pleti som jag lyckas. Många tycker att jag borde skaffa mig någon häst som är färdigutbildad men det kan jag inte för det känns inte rätt i magen. Jag vill INTE sitta och rätta till andras misstag!!! Kaxigt? Jo kanske men jag vet att det kommer gå snabbare, bli bättre om jag får sätta knapparna själv och inte programera om hästen.
Bosse är ju en sk färdig häst. Han har verkligen lärt mig massor av saker om hur det ska kännas och framförallt är han otroligt trygg och säker så jag har kunnat gå in och testa allt vad jag kunnat tänka mig utan att han knorrar :) Samtidigt är varje dag en strid mot gamla ovanor som han lagt sig till med. Hade man fått ha honom från början tror jag att denna omprogrameringstiden från robot till häst inte ens funnits. Som det är nu finns det massor kvar att göra men faktum är att han börjar bli mer och mer häst igen :) Jag tänker länka till det blogginlägg som jag själv inspirerats av idag för det som Henrik skriver stämmer så väl in på mina egna värderingar och tankar om hästeriet :)
Jag och Anneli vid prisutdelningen i Cowhorse Rookie :)
Ha en bra dag där ute idag...
Bitterljuv ledighet...
Ja så känns det nu, Bosse har åkt hem. Chappen är över och för mig har hästeriet tagit en paus... Allt som drogs igång i slutet av oktober hade sitt slut i helgen, jag och Bosse var på Chappen och tävlade och sen körde jag hem honom till Fia igen. Tävlingarna har gått jättebra och jag känner att trots lite småmissar...harklel... typ rida i fel galopp i 1 1/2 varv :) så gick det kanon. Jag kom trea i min första Cowhorse Rookie klass och hade riktigt bra poäng i kosse delen 67p, i reiningdelen så som sagt gjorde jag bort mig och red i fel galopp :) Men man kan ju se det på ett annat sätt, han är så otroligt stark och smidig så jag kände inte det :) Sen red jag och Anneli Teamsorting, det var en skräckblandad upplevelse med 78 hästar inne på banan samtidigt och kossor som inte tyckte att staketet skulle stå där utan det trycker man igenom... Vi lyckades plocka ut 4 djur i första heatet och tyvärr smet ett felaktigt djur förbi Bosses rumpa i andra heatet...eller smet, den tryckte sig igenom som om Bosse inte ens stått där :) Så då åkte vi ut, i vilket fall som helst så insåg jag återigen vilken fantastisk häst han är som står ut med alla idiotier... Klassen startade 23.30 och vi var inte klara förrän vid 01.15. På fredagen red jag Ranchreining mot ett helt gäng mästare, från USA, Europa och Sverige... Trots mitt i vanliga fall goda självförtroende så kan jag erkänna att jag var ganska nervös och till och med undrade vad jag hade anmält mig till :) Tack till Malin, Fia, Anneli, Gitte och alla andra för att ni stöttade mig :) Utan er hade jag nog strukit mig... Det var iallafall nyttigt att vara nervös igen, men fy sjutton vad jobbigt det var. Nåväl ritten gick väl och jag fick 67p vilket gav mig 9:e bästa score :) Jag är supernöjd och visst jag har inget att sätta emot världsmästarna, men vänta bara om några år då ska jag göra mitt bästa för att ge dem en match :) Nu var det färdigtävlat för min del men Bosse hade två starter till, en teampenning där kossorna var helt galna och även de riktigt duktiga misslyckades. Sen var det dags för Freestylereiningen med Fia, det gick jättebra och de scorade 68p och därmed säkrade de en 3:e plats :)
Här är Annelis och min Cowhorseritt :) Hon vann och jag är själaglad för det, hon har verkligen förtjänat detta då hon alltid ställer upp och puschar alla andra runt omkring sig :)
Nä nu ska jag städa här hemma och komma tillbaka till vardagen igen :)
Inte nog med att man har världens bästa kollegor, jag har varit lycklig nog att ha världens bästa elever oxå :)
Premiärtur... Idag är vi ute med båten fö...
Premiärtur... Idag är vi ute med båten för första gången i år. Vädret har varit under all kritik så vi har inte haft lust att ge oss ut men idag ska vi njuta och ikväll ska jag rida :) Ha en underbar dag därute.
Glad midsommar önskar jag er!!!
Glad midsommar önskar jag er!!!
Dåligt samvete...
Jag har skrivit en del om människor som man träffar och som kommer att betyda en hel del för en själv och ens liv... Hur mycket de gör för att man ska må bra och hur viktiga de är i ens liv. För en vecka sen bytte jag arbetsplats och då insåg jag hur mycket en viss person betyder för mig... En person som jag nu inte kommer träffa dagligen och ha det där vardagliga samvaron med. Jag har fantastiska kollegor men just den här personen kommer jag verkligen sakna. Han har stöttat mig när jag varit ledsen eller mått dåligt. Han har skrattat med mig när jag varit lycklig och han har kramat mig när jag behövt det. Det känns tungt att inte få säga godmorgon till honom varje morgon eller köpa med en måndagslatte till honom. Fast tyngst känns att jag faktiskt inte ens har velat erkänna för mig själv hur mycket jag kommer sakna honon. Han har dessa dagar då jag flyttat ut till min nya arbetsplats gjort lite miner och antydningar om att han tycker det är tråkigt men jag har bara slagit ifrån mig, gått in i en bubbla för att det gjort för ont att konfrontera detta. Jag vet att vi kommer träffas och att detta är helt rätt steg för mig men satan vad jag kommer...eller redan saknar dig Peter... Du har alltid varit mitt bollplank och inte förrän idag inser jag hur mycket du betyder för mig... Tack för att du funnits där för mig och att du finns där fast långt borta... Förlåt för att jag inte kunnat eller orkat ta denna skilsmässa på rätt sätt men jag fixade inte det helt enkelt...
DU är bäst och jag är glad över att fått lära knna dig...
KRAM!!!!
Fasen vilket öööööös!!!!! I lööööööööv er ...
Fasen vilket öööööös!!!!! I lööööööööv er alla underbara, fantastiska elever!!! Tack för i år och imorgon måste jag köpa vattenfast mascara inför skolavslutningen på onsdag
Fantastiska, underbara, otroliga...
Bosse :) Igår så var vi ute i stallet en sväng och Olivia ville givetvis rida lite. Vi red tillsammans en sväng men sen hoppade jag av för att mocka ridbanan. Jag gav Olivia tyglarna och som den fantastiska häst Bosse är så lydde han den lilla plutt 5-åringen som satt på hans rygg. Framåt, stopp, vända höger, vänster och backa!!! Sen frågade Olivia om hon fick snurra med honom och jag sa att försök du det är inte säkert att han gör något alls... Men återigen så visade han hur underbar han är. Olivia la på tygeln och Bosse gick in i en vänsterspin...Med anpassad fart för en 5-åring :)
Ååååååh jag bara älskar denna häst och hur fantastisk han är <3 <3 Här är lite bilder och ett videoklipp från gårdagen...
Framåt Bosse...
Bakåt Bosse...
Och så svänger vi lite...
Och så till sist lite spin :) I lööööööööööv him <3
Ha en bra dag därute... här blåser det storm.
Att värdesätta...
I livet så är det hela tiden en kamp om tiden och även till viss del pengar. Hur ska saker och ting hinnas med och hur ska det funka rent ekonomiskt? Men går allt att mäta i timmar eller kronor och ören eller? Nej, inte enligt mig, det finns saker i livet som är viktigare än den där nya tv:n eller ett flashigt badrum. Att få rida på en häst som följer ens minsta signaler eller att bara få vara i skogen känna som om man förflyttats bak i tiden när man rider igenom stillheten med bara några fåglar som glatt ackompanjerar till känslan av svunna tider. Detta är för mig saker som inte egentligen går att mäta i vare sig timmar eller kronor och ören.
Det är här jag hittar all energi för morgondagen när det känns tufft att gå upp. Det är här jag tänker igenom saker och situationer och hittar lösningar. Det är här jag utmanar mig själv att bli lite bättre, att våga spänna bågen lite till. Det är här jag andas...
Just nu känns allting ganska hopplöst för det finns en del öppningar men samtidigt är det andra omständigheter som kanske kommer stjälpa dessa möjligheter... Fasen jag vet att jag är sååå himla duktig och skulle kunna gå såå långt om jag bara fick chansen. Att lämna tillbaka Bosse kommer bli bland det svåraste jag gjort, även om jag gör det med glädje. Han har lärt mig så mycket och fått mig att verkligen tro på mig själv och min talang, det är väldigt osvenskt att uttrycka sig som jag gör men det skiter jag i. Detta kommer direkt från mig och mitt hjärta och om jag inte får ur mig detta kommer jag gå under, i ren frustration. Jag fick höra för ett tag sen att det är klart jag vann när jag red en så bra häst och annat vore det om jag satte mig på den gamla travaren där... Jo det är sant, framförallt i början då jag sjäv var verkligen grön och inte heller hade så mycket ridning i kroppen längre efter ett långt uppehåll. Därför är det så otroligt viktigt för mig att få göra dessa sista tävlingar, för att få bevisa för mig själv och för andra att jag kan!!!
Det är klart att jag inte sätter mig på vilken häst som helst längre... Jag har redan gjort den resan med mer eller mindre galna eller oridbara hästar. Varför skulle jag lägga ner så mycket engagemang, tid och pengar på det? Även detta resonemang är inte speciellt svenskt då man inte får tänka så men återigen, det skiter jag i. Jag är full av beundran för alla som jobbar och älskar sina hästar för just att de är som de är. Även om de kanske inte har kapacitet att nå hela vägen eller vad det nu är man siktar på. Det är helt underbart och precis så det ska vara. Nu sitter jag ju inte i en situation där jag redan har en häst som jag älskar för just det att den är som den är.... Eller jo jag älskar ju Bosse just för att han är den han är, men i slutändan är han ju inte min. Han kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta då det är sällan man har turen att träffa på sådana hästar, de som verkligen kryper in under skinnet på en. Flera gånger jag jag skämtat om att måla om honom eller säga att han har rymt... Men givetvis skulle jag aldrig utsätta vare sig Fia eller Bosse för något sådant :) Han är Fias häst och som sagt det kommer bli otroligt tufft att lämna tillbaka honom, tur är att det är många timmar att köra hem där jag kan gråta...mååånga tårar... Bosse försvinner ju inte heller ur mitt liv på det sättet för han finns ju hos Fia och jag kan åka och hälsa på honom eller förhoppningsvis kommer vi synas ute på tävlingsbanorna :) Att ersätta honom blir svårt och det måste verkligen till en speciell häst för att axla hans mantel. Därför är jag väldigt kräsen och vill att det ska kännas hundra rätt innan jag går in i en relation med en häst igen, jag vet att min drömhäst finns därute. Jag vill nämligen inte skiljas från den utan hoppas och tror att nästa häst kommer få vara min vän och följeslagare under många år. Har jag nått så här långt på 8 månader med Bosse, hur långt kan jag då inte nå med en talangfull häst på 5 år... Drömmen är ju givetvis att få rida i landslaget och få försvara Sveriges färger där, ännu roligare vore det att göra det på en häst jag själv har utbildat och tränat...
Kanske kommer detta inte att hända nu men en dag så ska jag leva min ut min dröm och se hur långt jag kan nå, det är jag skyldig alla hästar och människor som ger mig möjligheten att utvecklas... Men framförallt är jag skyldig mig själv detta för jag är banne miig värd möjligheten att lyckas!!!
Nå, då åter till första frågan... Går det verkligen att värdesätta allt i tid, kronor och ören???
Ha en bra dag därute...
Ännu en dag...
Alltså tydligen kan man aldrig vara nöjd :) Ena stunden tycker man att man jobbar för mycket och när man sen då får lite "ledigt" så känner man sig jättestressad över att inte kunna vara på jobbet. Jag försökte kolla Olivias vattkoppor nu på morgonen om de var på väg att ge sig men icke sa Nicke... Det poppar upp nya varje dag och så länge de är vätskefyllda får vi vackert stanna hemma. Som alltid är det givetvis fel tid att bli sjuk på...En vecka innan skolavslutningen men givetvis går familjen först, fast ändå kan jag inte riktigt slappna av när jag vet hur mycket jag egentligen skulle ha gjort och som jag kommer få göra i nästa vecka... Tur i oturen är att hon inte är så påverkad utan ganska pigg, dessutom verkar inte kopporna klia sådär alldeles fruktansvärt mycket. Jag kommer ihåg när jag var liten och hade det, usch det kliade alldeles förfärligt. En annan bra sak är att alla i stallet har haft vattkoppor så vi kan iallafall komma ut en liten stund varje dag och Bosse får motion som han ska :) Jag är helt övertygad om att om man inte har jättehög feber och mår superdåligt är det bra att vara ute i frisk luft en stund varje dag. Jag är helt övertygad om att det påskyndar läkningen mer.
Bosse känns jättefin nu och det ska bli sååååå kul att tävla den 19:e :) Jag ska rida två klasser; Reiningen och Freestyle Reiningen. Freestyle Reining är en klass där man rider ett eget reiningmönster till musik och att man är utklädd om man vill. Allting ska harmoniera med musiken och det artistiska ger poäng. Detta är en rolig skojgren tycker jag men jag har äntligen kommit fram till vad jag vill hålla på med inom western... Cowhorse och reining!!! Om jag får möjlighet även Cutting. Detta är så in i baljan skoj och att känna samarbetet mellan sig och hästen när det dessutom är en kalv inblandad är en adrenalinkick utan dess like. Jag har alltid undrat hur det skulle vara att vara kentaur och nu tror jag få en aning om det :) Bosse har verkligen varit helt suverän att ha som första häst, han har lärt mig sååååå mycket och han funkar till allt. Helt otroligt :) Jag vet att jag kommer fortsätta med hästar när Bosse åkt hem igen men jag vet inte hur och med vilken häst det blir än.
Jag skulle verkligen vilja utbilda min egen unghäst på riktigt sätt med allt det innebär. Så jag kan sträcka på mig och säga att joo detta är mitt verk och ingen annan kan ta åt sig äran för ditt eller datt... Jag är så trött på alla superstjärnetränare som bara tar åt sig äran när det går bra för häst och ryttare... Det finns få inom Westernsverige som jag har förtroende för och som jag skulle använda mig av men jag vill ändå göra jobbet själv :) Givetvis kommer jag träna för någon och åka på clinics... Man måste ha någon som ser vad man sysslar med för man blir gärna lätt hemmablind och sitter och fipplar med små olater...hahahaha det är såååå lätt att göra sånt :) Ibland när saker och ting inte riktigt funkar måste man fundera på vad man själv gör, typ balans, handens inverkan, benens inverkan och om jag har för mig något jag inte borde typ sitter snett... Kanske låter det too much men jag som ryttare kan aldrig kräva av en häst att gå i balans om jag själv inte är i balans. Om jag sitter snett på hästen kommer den gå snett. Lätt som en plätt... sen givetvis kan hästen oxå ha låsningar och egna snebelastningar, det känner man ganska tydligt då man blir utknuffad åt olika håll.. Nåja slut på ridteori för den här gången.
Det har faktiskt öppnat sig en hel del öppningar men än så länge är det mycket osäkert och oklart så jag vare sig kan eller vill skriva något om det än... Det är en hel del praktiska saker som måste lösas men jag hoppas givetvis att saker och ting blir bra till slut.
Måste bara bjuda på en helt underbar bild där komunikationen blivit liiiite fel :)
Bosse säger: AAAAAAAAH EN KOOOOO!!!!!
Nä nu ska jag återgå till min dotter. Ha en bra dag där ute..
Hujeda mig vilken prickig unge...
Ja jösses vad koppor hon fått...Stackaren :( Men det verkar inte klia hur mycket som helst och hon har inte jättehög feber heller. Men hon smittar ju ändå och vi får vackert stanna hemma. Det blir mycket Wii nu för det distraherar henne lite från kliandet. Här är en bild på den sötaste prickungen i världen :)
Sen bjuder jag på lite bilder av träning och resultat av träning....hehehehe... håliga lindor, slidespår och välanvända skidboots :):):):) Yihaaaaaaa!!!!
Och så en bild på söööt Bosse som torkar i solen efter en välförtjänt dusch efter ridpasset :)
Nåja lite rosa blir han när han har duschat :)
Ha det gott därute... KRAAAAAM
Prickig korv...
Japp, veckan startade med en Olivia som ser ut som en prickig korv :) Vattkoppor!!! SUUUUCK... Nåja hon har inte hur många som helst och det kanske går över hyffsat snabbt :)
Idag vill jag bara ge en eloge till alla som beslutar sig för att bekämpa sina demoner, stora eller små :) Det beslut ni tar för att göra er till en bättre människa borde ge medalj...i den ädlaste valören. Kämpa på och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni lyckas.
Kram därute <3
Hemma klockan 4...på morgonen :)
Ååååååh vilket underbart bröllop det var:) Och vad fantastiska brudparet var och hur kära de var och så kul de hade :) Jag som fått den stora äran att vara toastmadame.... började dagen med att glömma hela programmet hemma i Karlskrona... Så efter ett kort men intesivt utbrott vid bilen med diverse ord som inte ska nämnas här, skrev jag ett nytt medans jag förbannade mig själv lite till :) Men i och med att alla litade på att jag hade koll så höll jag koll och allt flöt perfekt... Den enda som visste om misstaget var Ajje och han skvallrade inte på mig. Till saken hör att jag faktiskt hade bra koll och att jag gjort detta på två bröllop det senaste året så det gick jättebra. Men jag gillar inte när jag glömmer saker och inte har 100 koll på sådana här saker... Har man lovat att fixa något så viktigt som bröllopsdagen...ja då gör man det, oavsett vad som händer. Brudparet skall bara njuta!!! Efter vigsel och en hel del punkter vid middagen kunde jag slappna av och bara njuta av den otroligt goda stämmningen som var på festen. DET VAR SÅ SKOJ!!! Jag hade ingen aning om att klockan var 2.30 när jag för första gången den kvällen kände mig trött och började fundera på att åka hem :) Vi var inte hemma förrän 4 på morgonen och solen var på väg upp... Det var länge sen det hände...hahahaha jag börjar verkligen bli gammal... Annars brukar jag 22.45 gnälla över att jag varit uppe sent :)
Idag så har vi varit hos Ajjes mormor en sväng på lunch, som vanligt alldeles fantastiskt god köttgryta och potatis :) Sen åkte vi ner till studion för att möta upp några vänner och köra en fotosession. Det är faktiskt himla skoj att posera framför kameran och min vännina, som är vacker som en dag, hade det helt naturligt i sig och showade loss ordentligt. Jag kommer lägga upp lite bilder sen men jag bjuder på en kasskvalité fotoboth bild på min frisyr för dagen :)
Riktigt häftigt blev det. Nä nu ska tant gå och lägga sig för nedrans vad trött jag är efter allt galej :)
Kraaaam alla där ute!!!
På bröllop...
Japp nu är det snart dags... Tror inte jag hinner blogga imorgon så jag gör ett litet inlägg nu :) Idag har jag och Bosse slidat!!!! Tjohoooooo :) Det blev till och med hål i lindan :) Så nu måste jag börja använda skidbootsen igen... hahahaha
Jag tänkte lägga upp en bild på min outfit för bröllopet... Vi tog bilderna på detta samtidigt som de andra i studion:)
Håll till godo och god natt.
Kraaaam på er alla därute :)
Mina dödsläckra tazzar :)
Mina dödsläckra tazzar :)
Soooooooooool... :)
Idag är en sån där alldeles fantastikt vacker dag :) Solen skiner och vädret är varmt och skönt. Helst vill jag bara vara ute :) Det är sååååååå sköööööönt med värmen. Helgen som kommer är rätt fullspäckad med bröllop och fotografering. Jag ska vara toastmadame på några goda vänners bröllop och Ajje ska fota dem... Fixade till brudens naglar häromdagen :) De blev skitläckra... Fixande till mina oxå så de passar med min outfit :)
Slänger upp en bild strax :) Motivet på dem är önskat av brudgummen :)
Ha en underbar dag där ute i solen :)
Life has a funny way...
Tänk ibland bara är man såå nära en chans att den stryker förbi och man kan nästan ta på den... Jag har precis passerat en sån.... :( Tyvärr gick det inte till min fördel, suck. Jag fick ett telefonsamtal häromdagen angående en häst, ägarinnan undrade om jag ville köpa den för jag provred den när jag var och tränade för Pär. Hon hade nämligen en annan köpare på den men ville hellre sälja till mig. Väldigt gulligt men som min situation ser ut nu så funkar det ju inte och det sa jag till henne. Då sa hon att hon kanske kunde tänka sig låna/leasa ut honom för egentligen ville hon inte sälja. Jag nappade på det men vi båda kände att vi behövde tänka på saken... Tyvärr kom hon fram till att hon hellre säljer än lånar ut till mig :( Dock förstår jag henne helt och fullt, jag hade inte heller velat låna ut min häst till någon jag inte känner eller har en aning om hur denne handhar hästar. Det finns ju viss skaderisk på hästar och det värsta scenariot är ju att hon om då ett år står med en trasig häst som hon inte kan sälja... Även om jag givetvis skulle ta väl hand om den. Hästar har ju ibland en benägenhet att skada sig på de mest omöjliga sätt. Dessutom hade hon ju en köpare som ville ha hästen... Suck, för min egen skull... Det hade varit ett roligt projekt då hästen var rätt grön men ändå har kapacitet, det hade varit kul att se hur långt man kunnat nå på ett år eller kanske flera år om samarbetet hade funkat. Dock så värmer det mitt hjärta att hon ens brydde sig om att höra av sig till mig :)
Så just nu känns det återigen som om jag fallit ner i ett djupt svart hål... Fasen att det ska vara så komplicerat... Jag vet iallafall vad som återigen kommer stå högst upp på alla mina önskelistor igen...
1: En egen häst 2: 3:
Som grädde på moset blev tävlingen uppe i Skara inställd pga för få anmälningar så nu är det bara två tävlingschanser kvar innan Bosse åker hem... Han var lika fantstisk som vanligt och nu har ribban återigen höjts lite :) Jag vågade spänna bågen ännu mer idag och han svarade med att växla upp ytterligare några snäpp :) Han är verkligen helt otrolig <3 Jag bara totalt älskar honom och denna tiden med honom är ovärderlig för mig. Det ska bli roligt och se honom och Fia i höst och vad de hittar på ute på tävlingarna :)
Nä detta blev ett lite bittert inlägg men just nu känns det ganska tungt...
Ha en underbar kväll där ute och kom ihåg att ta vara på livet :) Kram
Före och efter....
Ja jag bara är tvungen att lägga upp ett par bilder på......gissa........såklart..... BOSSE!!!! För att verkligen visa skillnaden på hur han såg ut när han kom och hur han ser ut nu :) Inget illa till dig Fia, jag vet att du inte hann med när du var gravid... Bosse dock var nog en väldigt lycklig häst då som hade semester och fri tillgång till god mat :) Hahahaha, precis som en klok häst borde tycka och tänka :)
Nåja här är förebilderna tre stycken... tagen den 25 oktober då han varit hos mig i en vecka...Vi startade i Klubbmästerskapet och vi vann det plus tre av fyra starter... den fjärde kom vi tvåa :) Fantastiska Bosse <3
Jag är oxå totalt grön och har inte riktigt koll på hur man gör en spinn.... :P
Här är några nu bilder, tagna nu i helgen den 29 maj... Både jag och Bosse har utvecklats liiiiiite :)
Fler bilder från helgen finns ju i inlägget nedan :)
Jag är sååååå lycklig över att fått lära känna denna ängel i hästskepnad <3
Ha en underbar dag därute :)
Yihaaaaa....
Åååååååh vilken helg jag har haft :) Det har varit fantastiskt roligt. Jag har varit på Kosseclinic med Todd och Brody Fitch, ja givetvis var Bosse med oxå :) Detta är första gången jag vallar kor från hästryggen och det gav verkligen mersmak... Såååååå kuuuuuul!!! Bosse var helt enorm som vanligt på både gott och ont. Han lyckades förstöra ett träns och ett grimskaft, plus att han nästan trampade av sig en baksko...hahaha det är bara han som lyckar med detta... Men sen när jag bytt huvudlag och började rida så visade han upp sina bästa sidor igen. Den första kalven tog han tag i med råge och jag hängde inte med alls...shit vilken häst :) Men då så växlade han ner så jag hängde med... precis som en klok läromästare ska göra. Dock kände jag att jag bara red på 60% den dagen och jag var ganska arg på mig själv när jag åkte därifrån... Så jag taggade upp och på söndagen red jag som om jag stulit hästen :) Bosse bara var med på noterna och tillsammans var vi super och inte hade kossorna en chans att komma undan...hihihi....
Här är några bilder från helgen:
Bosse
Han stoppar faktiskt!!! Med båda bakbenen samtidigt!!! :)
Och spinner som sjutton... :)
Både åt höger och åt vänster...
Första kossan :)
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHHH DET ÄR SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ KUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUL!!!!!!!
