Avel och gener och ekonomi...

Jag har funderat ett tag på det här med just avel... När jag köpte Ruby så var det en del som sa till mig att jamen det är ju bra att ha ett sto, för om hon inte funkar kan du ju alltid ta ett föl på henne???!!!

WHAAAT!!!
Om Ruby inte funkar kan jag alltså föra de generna vidare och få något... ja, vaddå?
Just Ruby är en ganska intressant häst i just avelssammanhang, hon har en stamtavla som är riktigt bra, hon är snygg att se på, förhoppningsvis kommer hon även ha en hel del meriter innan det är dags att ens fundera på om hon är avelsmaterial eller inte... Men, det finns två saker som talar emot henne och hennes avelsvärde....

Nr 1... Jag köpte henne med intutionen att hon skall bli så bra hon någonsin kan och för att jag och hon skall ha många år på tävlingsbanorna tillsammans... Inte för att avla fram en hög miniRubysar :) Alltså hon är köpt som en tävlingshäst och inte ett avelssto.

Nr 2... Hon har ju en hel del problem med sina tänder... Hon kan fortfarande inte tugga ordentligt och förmodligen har jag ännu ett år framför mig med dessa problem... Är detta gener som jag vill föra vidare? Som nuläget är säger jag nej! Det är inte värt att föra såpass allvarliga problem vidare. Det finns en hel uppsjö med fina friska hästar att avla på istället...

Men detta är något jag mött många gånger även inom hunderiet... Man skaffar sig ett sto eller tik... det funkar inte riktigt på tävlingsbanorna eller vad det nu är man vill hålla på med och vad gör man... Jo, för dessa gener vidare... Men alltså... Hallåååå!!!
När jag läste biologi i skolan bestod en avkomma av 50% mamma och 50% pappa... dessutom blir ju avkomman mycket mer präglad av sin mamma då djurvärlden inte har delad vårdnad eller mamma/pappa dagar... Varför då ens komma på tanken att avla vidare på skräpmaterial?

Väl genomtänkta fölungar med fantastiska mammor :)

I min värld är dessutom mödernet ännu mer viktigt just av den anledningen att mamman kommer uppfostra och prägla avkomman en första delen av livet, förmodligen mycket längre än vad som är bra just för att man inte tänker slakta mamman när fölet/valpen är avvand... Återigen, är mamman tillräckligt bra för att klara av detta eller har mamman några egenheter som kanske borde stanna med henne?

Jag har oxå hört förklaringarna att det är ju ett billigt sätt att få en häst på... Va??!! I vilken värld då? Först ska man välja hingst... Runda slängar ca 20.000 kr med språng och levande föl avgift... Då har jag inte valt en riktigt dyr och flashig hingst... Sen är det veterinära avgifter under dräktigheten, ultraljud, dräktighetsundersökning och andra oförutsedda grejjer... ca 5.000 kr... Den tredje och förmodligen största utgiften... innan fölet är fött är 11 månaders utfodring och omvårdnad av stoet... à la 3.500 kr i månaden... då med stallplats, foder, försäkring... ojdå... glömde visst hovslagare... ytterligare 500 kr i månaden... Hmmmm.... då är vi uppe i ca 69.000 kr... innan fölet ens är fött...

Sen får man ju hoppas att fölningen går bra, sto och föl är välmående, mjölken funkar, stoet läker och är friskt, beter sig juste mot fölis... Fölis har inga sjukdomar eller konstiga benställningar eller annat som kan strula till det...

När jag fick mitt sista föl så skulle det besiktigas för försäkring innan det var en vecka gammal och sen var den karusellen igång... 500 kr i månaden för försäkring på fölis... 300 kr hovslagare... Jag är inte kapabel att verka ett föls hovar själv... efter ca 6 månader kommer nästa lilla utgift... egen boxplats och lika mycket foder till... Detta skall sen skötas och förhoppningvis inte behöva någon extra veterinärvård förutom, vaccinering och vanlig tandskötsel... så säg 3.000 kr i månaden i ca 2 1/2 år = ca 79.000 kr till... innan du egentligen kan ens börja tänka på att rida och kanske se vad detta lilla liv skall bli...
Om inget annat inträffar typ, lösa benbitar, tandproblem, sjukdomar...etc... då har vi snabbt dubblerat kostnaderna... eeeh... jo, eller hur?

Kanske har jag räknat högt på månadskostnader för det är ju flera som har egna stall och får tag på billigt foder... men då räknar ni inte alla timmar som ni lägger ner i gratisjobb... där ni faktiskt skulle kunna jobba och tjäna pengar... Allt handlar inte om pengar och det ska det inte heller... Jag är enligt min man en ekonomisk katastrof för jag är expert på att spendera mer än jag tjänar...hehehehe... men till och med jag har fattat, att avla på sitt sto bara för att hon är snäll, har en söt stjärn eller vilken annan ursäkt man nu har, blir DYRT!!!

Då gäller det ju att se till att få ut valuta för sina pengar... 70.000 + 80.000 = 150.000 kr... i dagens läge får man en väldigt bra häst för pengarna... och säkert en del över till att utbilda både sig själv och hästen :) T e x, kunna skicka den på inridning hos en BRA tränare och ge den, säg tre hela månader där för att sätta grunden... Åka på en hel del clinics för att utvecklas ihop som ett team... Att då välja att lägga alla dessa pengar istället på ett sto som inte visat något annat än att hon är snäll... kanske till och med har en del genetiska fel som då förhoppningsvis hingsten skall väga upp är i mina ögon helt idiotiskt... Det ger förmodligen bättre utdelning att köpa trisslotter för alltihopa :)

Finaste lilla plutt Ruby :) Och vackraste mamma Blackie...

 Jag vill inte såga någon som vill avla på sina ston, utan bara väcka tanken på varför man väljer just det avelsmaterialet man gör... Kan man utnyttja sina pengar bättre? I nästan allt annat vi gör i livet så strävar vi efter att få så mycket som möjligt för våra pengar men när man kommer till hobbyavel så verkar det precis som om denna sunda inställning försvinner... puts väck!!! Nej, låt de som kan det där med stamtavlor och genetik sköta aveln... och köp en bra häst för just det du vill hålla på med... och det viktigaste av allt...

Ha skoj med din häst och behandla den väl så kommer du ha en vän som aldrig dömer dig eller snackar skit om dig... Hästen kommer alltid förlåta dina misstag och glädjas med dig när ni lyckas tillsammans... Du kommer få en vän som alltid ställer upp för dig och ger det där lilla extra när det behövs... Som skiter i om du har en "bad hair day" eller att chefen varit ett "asshole" på jobbet utan älskar dig just för att du älskar din häst...

Detta är ren lycka och jag önskar att alla skulle få uppleva detta någon gång i livet :)

Ha en underbar kväll därute :)