Tre dagar som försvann i
en tornado men shit vad mycket vi har fått ut av dessa dagar. Jag har återigen
insett vilken fantastisk häst Rubs är. Hon bara levererade och efter ett par
åkturer delux extra allt satt jag faktiskt av och lät Per rida sista stunden så
hon verkligen fick den hjälp hon behöver i det läget. Jag har några lösningar
på problemet, att vira några varv silvertejp runt mina lår och under Rubs mage
eller helt enkelt tvåkomponents lim… Vissa sa kardborre men jag tror inte det
räcker… hehehehe… lyxproblem!
Olivia red ett par pass
för Per och hon var supernöjd! Skönt att få stå vid sidan om och inte lägga mig
i J När hon sen fick gå in och valla kossorna så sa
Rubs…ok, men vi tar det i din takt… vilket betydde att kossorna var något
snabba. Men nu har Olivia i alla fall bestämt sig för att satsa lite mer på
Reiningen… Underbara unge!
Tyvärr drog hon av sig en
framsko sista passet på lördagen så det var färdigridet för oss men när man
fick känna sig som en världsmästare i två dagar kunde inte ens det lägga sorti
på helgens upplevelser.
Kakan och Hilda växlade också
upp till en helt ny nivå och efter att Per tagit igenom en hel del av Kakans
protester och gav Hilda en hel del verktyg för att hantera dessa situationer så
gick de från att fösa kossor till att verkligen valla dem. Denna ponny och
denna tjej imponerar mer och mer på mig för varje gång, sjukt skoj att se en fd
krånglig bråkstake ridskoleponny bara utvecklas vid 18-års ålder och börja
valla kor!!!
Mycket beror ju givetvis
på Hildas inställning och hur hon verkligen vill testa och lära sig nya saker.
Det var två ”nya” ekipage
med och då jag inte vet hur de var innan så litar jag på deras ord, att de
utvecklats enormt.
Underbara Diamond fick ta
rätt på två ryttare, matte Pia och där jäklar taggade han till och blev riktigt
koig så Pia fick allt hålla i sig i hornet. Sjukt skoj att se denna kanske inte
så snabba häst bli kvick i fötterna och jobba ko!
Sen tog han hand om Max
som på dessa dagar utvecklats något enormt. Både ridmässigt och inne i
kossefållan. Det är otroligt spännande att se hur dessa stora hästar bara
anpassar sig efter sina ryttare och sen lyfter dem med sig nivå efter nivå.
Linn var där och red Flis
ett markpass och det leendet som hon hade på läpparna värme långt in i hjärtat.
Per är ju helt fenomenal på att få fram den avslappnade hästen och det är
precis vad Linn och Flis behöver, sjuuuukt häftigt!!! Hon har redan bokat in
sig på nästa clinic.
En som fick en tuffare
resa men en riktig Happy Ending var William… Hans ponny Billy visade att han
inte alls vill bli kohäst och som den kloka man Wille är så bestämde han sig
för att inte försöka satsa på ett uppdrag som är dömt att misslyckas.
Men som av en slump och
faktiskt helt jäkla otroligt så bara fanns rätt häst ett stenkast därifrån. En
riktig läckerbit kan jag lova, hade gärna köpt den själv om jag haft möjlighet
och jag är riktigt avundsjuk på Wille som hittat en sån fin ponny… Tror jag får
utöva utpressning för att i alla fall få ta mig en ridtur på den gyllene ponnyn
;)
Jag skojar bara, det var
en sån enorm skillnad och se honom på en häst som vill och kan. Jag önskar att
alla som börjar med hästar ska ha möjlighet att ha en sån häst för det
utvecklar en så enormt med en bra läromästare. Helt plötsligt kunde Wille
fokusera på kossorna och inte på att bråka med hästen. Sitsen och ridningen
blev ungefär 300% bättre då han bara kunde sitta och Lilleman som hästen kallas
är stark och stadig nog för att bära upp honom.
Tack och lov så kommer
dessa två bli min och Rubs teammates så jag är ganska nöjd, jag kanske till och
med kan får hålla, eller borsta på ponnyn någon gång ;)
Det var en hel del publik
vilket är superskoj och jag hoppas och tror att vi inspirerade en och annan att
vilja vara med på nästa clinic.
Dessutom var mysfaktorn
på topp då vi lagade mat inne i ridhuset på Muurikan och sen satt och tjötade
skit hela kvällarna… Inte så mycket sömn men massor av bra intryck och en hel
verktygslåda med tips och ideér för hur vi ska kunna jobba vidare med North Bay
Ranch Team och de träningar som vi planerar att hålla.
Ett riktigt stort tack
till Per som alltid delar med sig av sin breda kunskap, kloka ord och roliga
anekdoter. Dessutom på ett varmt och vänligt sätt som gör att man alltid känner
att man lyckats!!!
Nu laddar vi för att
kunna åka ner till Hjo-ko med ett pitstop hos Per ett par dagar innan…
Så, see ya out there!!!
