12 okt. 2014

Det där med att går ensam i hagen...

Nu har det hänt igen. Det som inte fick hända men ändå gjorde det. Ruby har blivit illa sparkad i hagen...
Så illa att det finns risk att hon inte någonsin kommer att funka som ridhästar om knäledskapseln är punkterad.

Jag har därför tagit det enda vettiga beslutet att låta henne gå i en egen hage från och med när hon förhoppningsvis är frisk igen. I min värld har detta att hästar ska ha hagkompisar varit en obestridlig sanning, gärna lite fler än en så de kan välja vem/vilka de vi hänga med men återigen så ha denna fantastiska ponny fått mig att verkligen rannsaka en del av mina grundkoncept...




Varför är det så obestritt att hästar prompt ska gå med andra? Jag har några dagar funderar på detta och i ett historiskt överlevnadsperspektiv så är det självklart för ett bytesdjur att leva i flock, detta för att just bättre kunna försvara sig och överleva.
Men nu gör jag något helt wild and crazy och tar av mig etologiglasögonen och sätter på mig "hejjagärenhäst2014somförmodligeninteöverlevtidetvilda" glasögonen, skiter i alla traditioner och hur det ska vara normer och tänker helt tvärtom.
En häst idag har helt andra förutsättningar mot en vildhäst, det första är att de blir ihoptussade med andra hästar lite nu och då och då behövs det ju göras upp om rangordningen. Utan att de har möjlighet att själva välja sin flock.
Hästar som Rubs som verkar oavsett i vilken flock hon hamnar få stryk, som dessutom inte bryr sig ett jota om hon står själv i stallet eller är själv i en hage, jag undrar verkligen att om de får valet, de vill gå i en flock till vilket pris som helst?

Det är möjligt att jag har totalt fel men under dessa snart två åren så har jag studerar Ruby många gånger i hagen och följande saker händer ofta. Hon närmar sig flocken, individen långsamt, sänker huvudet, riktar öronen framåt och ber om att få komma närmare. De, den andra hästen riktar fram öronen och ger henne tillstånd, Ruby närmar sig försiktigt och till slut är hon framme vid t ex balen. Många gånger har detta gått bra men lika gärna kan hästen ändra sig och göra ett utfall. Dessa gånger har Ruby kommit undan tack vare snabba vändningar och rivstarter.
Om hon nu får stå en stund vid de andra och om någon då lägger öronen bakåt och säger åt henne att flytta på sig så sänker hon huvudet och börjar gå därifrån. Och här har det då smällt rejält, hästen ifråga tycker inte hon flyttar på sig tillräckligt snabbt och fullföljer hotet med ett rejält utfall. Ruby som redan börjat gå iväg inser inte faran utan blir då träffad...



I början tänkte jag att det nog är en osäker häst och hästar som inte är bra på flockspråk som beter sig såhär, och så är det säkert till stor del men även här är det ju vi som människor som sett till att det blir så. Det är få som har bra flockar där hästarna lär sig läsa de fina signalerna, på ett sjysst sätt.

Sen är det ju mer praktiskt för oss att ha flera hästar på samma mark. Och en del hästar klarar inte av att gå själva, så det viktigaste är återigen att se till individen och det som är bäst för den. Jag vet att Ruby många gånger inte på något sätt följer de givna hästnormerna... Och samtidigt som det gör saker och ting svårt så är jag så sjukt glad för att hon är exakt som hon är!

Det som ändå får mig att tro på mitt beslut, när det gäller just den här hästen är det som jag skrev ovanför, hon bryr sig inte ett dugg om att vara själv, vare sig i stall, hage eller på annat ställe, så länge hon har mat och vatten så verkar hon mer än nöjd. Jag skulle faktiskt vilja påstå att hon trivs bättre så, hon behöver inte vara på helspänn om det är någon som försöker trycka till henne eller inte. I vintras, när hon var skadad stod hon inne i stallet i, ja, vad blev det fem veckor helt själv, inte en enda gång var hon överhuvudtaget stressad eller orolig, det enda som hände var att hon ett par gånger lyckades fastna i hönätet med spännena på täcket och stod och såg olycklig ut tills någon trasslade loss henne ;)
Sen gick hon själv i en hage och även här var hon hur lugn som helst, nån gång så smet en annan häst in till henne men inte ett pip hördes utan de stod på varsin sida om balen och åt. Hon fick senare en kompis och det gick oxå bra.
Jag vet att hon visst kan gå med en eller ett par, tre hästar och det kommer hon få göra på sommarbetena. Kanske om tillfälle dyker upp så får hon ibland någon annan häst i sin hagen men jag orkar inte längre hitta min häst söndersparkad i hagen och oroa mig för att förlora henne. Nä inte min älskade Ruby som bara kan allt...


Jag vet att man inte ska jämföra med barn men jag kan inte låta bli i det här fallet, om Olivia skulle gå i en klass där hon varje dag får stryk eller riskerar få stryk så inte en chans i helvetet att jag skulle låta henne tvingas vara kvar där.... Så varför skulle jag tvinga Rubs till detta?

Nä, ha en underbar kväll därute... Det ska jag :)

- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Säter,Sundsvall,Sverige