För många år sen nu, när jag hade hopphäst och bodde i Mariefred, hade jag mina hästar inackoderade på Ekelund, ett familjestuteri som bedriver ridskola... Idag är jag så grymt glad över mina år där för Ann som äger och driver stället är dressyrryttare, detta gjorde att det var tätt med dressyrträningar på anläggningen... Idag är Ann och Jockes båda döttrar är igång och tävlar, Madde i framförallt dressyr och Sofia i framförallt hoppning och tack vare bloggandets och internets fantastiska värld kan jag följa deras utveckling men framförallt deras tänk om hästeriet... Jag rekomenderar varmt ett besök där för familjen Holmqvist tänk med hästarna är både genomtänkt och framåtsträvande...
Fernandos Safari |
Visst skolrider och markarbetar man hopphästar men detta öppnade en ny värld och nya nyanser i min ridning... Fernandos var en väldigt välskolad häst och jag kan inte nog trycka på hur viktigt detta är att ha som förstahäst... En läromästare... Utan de grunder jag fick av honom hade jag aldrig klarat av att utbilda bl a Ruby...
Hur som med dressyrens hjälp gick ju hoppningen mycket bättre, jag började förstå hur musklerna funkar och vilka övningar som gav vad... Varför drivningen alltid ska komma bakifrån och hur då även samlingen måste komma bakifrån... Vad sidvärtes rörelser och hur lösgörande arbete stärker och bygger upp långa smidiga muskler... Hur viktigt det är att hela tiden stretcha hästen i ridningen för att bygga upp långsiktigt...
De tre första stegen på Fernandos i perfekt balans och form glömmer jag aldrig... Den känslan, vi var ett och vi flöt fram.
Där och då insåg jag, efter 20 år i sadeln, att jag var en nybörjare... Hahahaha... Det var en nyttig upptäckt ;)
Men efter de tre stegen var varenda ridpass en strävan efter att nå dit igen, komma dit snabbare och hålla kvar känslan längre...Kunna rida svårare rörelse med samma lätthet och känsla... Vi började med halvhalter, tempoväxlingar, övergångar, skänkelvikningar, öppnor, slutor och fortsatte med förvänd galopp, galoppombyten, galoppiruetter och början till Piaff...
Jag blev aldrig någon dressyrryttare men startade några Lätt:A med honom... någon gång gick det riktigt bra ;) har för mig att jag vann något klubbmästerskap i dressyr... med hoppsadel :) Andra gånger gick det inte lika bra, första tävlingen på annat ställe undrade han var Fasen är Hindrena?? tog sats och hoppade nästan över dressyrstaketet :)
En sak som vår dåvarande dressyrtränare sa var att om du verkligen ridit idag kommer du känna det i magen i morgon... hehehe... och det stämmer så väl :)
När jag gick över till Western var det samma känsla... Jag är nybörjare ;) Det är befriande att slänga all prestige och "jag måste prestera" press över axeln och bara ha skoj.
En blivande dressyrhäst...? Nääää... kossor är alldeles för skoj :) |
Visst, jag vill se hur långt jag kan nå... Men, att ha skoj kommer alltid gå först, att njuta av det jag gör... Jag älskar att träna och att tävla och att vinna ;) men det kommer aldrig bli ett måste...
Och faktiskt efter igår så rycker det lite i tarmen att kanske starta någon liten dressyrklass så småningom med Ruby ;) Hon rör sig riktigt bra och borde hålla upp till Lätt:A klasserna utan problem... väljer jag detta kommer det givetvis att bli i Mariefreds klubbfärger :)
Iallafall, Tack Ann för att du fick med mig på den där himla piff och puff träningen... Utan den hade jag aldrig insett hur mycket jag inte kan :)
Ha en underbar kväll därute :)