Snart jul...

Tiden bara rusar iväg och nu är det redan snart december... Shiiiit ;)
Det är mörkt när man går upp... grådaskigt när man är på jobbet och mörkt när man kommer hem... På vardagarna är man numera hänvisad till ridbanan för att överhuvudtaget kunna få lite ljus...
Men jag klagar inte... Det är fortfarande runt +7-8 grader och snön håller sig borta ;) Kanske låter det konstigt att jag föredrar detta framför riktig vinter... meeen, jag är ju en riktig frysgris och med tanke på Rubys ätande så är jag överlycklig så länge gräset finns att pilla med...

Men snart är det dags att fundera på vilka mål och vilka utmaningar man skall ta sig an nästa år :) Det är skoj... Även om jag vet att vi inte har något att hämta nästa år resultatmässigt heller... så känns det som om vi är på rätt spår.
Igår red jag en sväng på banan och hon känns så mycket mer mogen och tar sig an rörelserna bättre, hon är mjukare i sin vänstersida alltså hon kan nästan böja sig lika mycket till höger nu som till vänster. Hon har fattat vad jag vill och bara bjuder till nu... En sak som jag lade ner i höstas just för att hon inte är tillräckligt mjuk i sidorna var galoppombytena... Det funkar från höger till vänster men inte tvärtom... Men jag tror att om en månad så kan jag ta upp dem där vi slutade för hon börjar bli såpass flexibel i sidan nu.

Hur som helst är det ett nöje att rida henne och att bara få ha henne... Hon har även under hösten riktigt börjat ty sig lite till mig och faktiskt uppskattar när vi träffas :) Det, har tagit tid... även om hon aldrigt nämnvärt protesterat mot något så är det först nu som hon visar lite tillgivenhet.
Så jag önskar att vi får vara skadefria och bara får lulla runt lite nästa år som jag ser som ett Diskvalificerings år...hehehe... åka iväg, in på banan... bryta mönstret och bara stå still om hon stressar...

Mina fina Fernandos e: Cortez

Jag har för mig att man har typ 5 minuter på sig inne på banan... Det är många sekunder att stå still och jag tror det är rätt medicin för Ruby. Att gå på henne är som att skjuta sig själv i foten, för det enda hon vill är att göra rätt och fattar hon inte så försöker hon med allt hon kan :) Lite som en hund som kör hela registret när de inte riktigt vet vad som väntas av dem och det vill jag verkligen inte förstöra.

Förmodligen kommer det ibland vara oss i fatet att hon försöker gissa men jag är helt övertygad om att så småningom kommer det vara en fördel att hon tar egna initiativ...
Jag vill inte ha en lobotomerad häst :) Mycket av detta tänk har jag nog med mig från hoppningen, där jag och mina hästar samarbetade och jag var beroende av att de ville hjälpa till att lösa de utmaningar som fanns inne på banan...

Jag kommer ihåg en gång då mina hästar var skadade och jag skulle låna en häst inför ett KM... Det var inga höga höjder men 1m och det var nog ungefär vad denna hästs kapacitet låg. Jag red henne en gång innan för att känna på henne och skuttade några språng... En mycket trevlig liten fuxdam som gillade att hoppa... bara det att vi inte var samspelta alls. Efter ett hinder skulle vi svänga vänster och jag gjorde som vanligt och trampade ner i vänster stigbygel och vred mig åt det hållet vi skulle... Men tyvärr missförstod denna dam mig och svängde mycket snyggt och smidigt till höger... hahaha... i landningen insåg jag att jag inte längre hade någon häst under mig och att marken väldigt snabbt närmade sig... Total kraschlandning och fuxdamen såg både lite nöjd och förvirrad ut :)

Min andra fina hoppehäst Demolero H :)

Min hjälm plöjde en mycket rak och snygg fåra i underlaget och jag fick helt enkelt niga inför publiken, klappa om hästen och sen tog jag ett skutt inne på framridningen för att få en sista positiv upplevelse tillsammans med henne, dock något grusig ;)
Kontentan var att jag lärde mig att inte luta mig i svängarna över hindren... hehehe... fast det gjorde jag ändå sen när jag red mina egna hästar... Men det var en nyttig läxa om vad som kan hända...

Jag är så glad över alla timmar jag ridit klassiskt innan jag gick över till western och jag känner att jag har fler verktyg och fler angreppsvinklar på saker som dyker upp än om jag hållit fast vid en disciplin... Jag kan ibland känna att både klassiska och westernryttare kan vara ganska enkelspåriga i sitt hästtänk, lite grann att så här har jag alltid gjort därför måste det vara rätt... och inte plocka alla godbitar från alla discipliner :)

För god ridning handlar i grund och botten bara om en och samma sak... Att samarbeta med sin häst med glädje och lust :)

Ha en underbar dag därute!!!