Vaknade vid ett tiden på natten och låg vaken i flera timmar... sen däckade jag uppenbarligen...
Hade bestämt med Anneli att mötas utanför bilverkstaden då jag behöver lämna in bilen för lite småfix... 07.45... Jag dök inte upp, stackars henne hon blev lite orolig och hade ringt mig 7 gånger innan jag vaknade... Jag hörde inte en enda. När jag väl vaknade tänkte jag att shit vad skönt, klockan har inte ringt än, sen såg jag klockan... 10.15!!! Jag trodde jag såg fel och kollade den andra klockan 10.15!!!
Sen kopplade jag att det var 7 missade samtal på telefonen och att den hade ringt. Känslan av adrenalinpåslaget som uppstår i sådana situationer är inte nådigt...
Jag studsade upp och ringde Anneli, som lät rätt lättad över att jag äntligen hörde av mig, hon var nog nästan på väg och ringa akuten ;) Sen gick nästa samtal till jobbet där kidsen undrat var jag var men inte sagt till någon av mina kollegor, jag jobbar på två ställen så jag kommer och går lite oregelbundet på dessa platser och därför reagerar ingen nämnvärt på att jag inte dyker upp... Min kollega fick gå ner och säga att jag var på väg... Tredje samtalet till verkstaden och be om ursäkt för att jag inte dykt upp och fjärde till Olivias skola för att förklara att hon var på väg... Puuuust, jag hatar att försova mig för hela dagen blir upp och ner...
Jag var på jobbet vid 11 och kunde ha min eftermiddagslektion iallafall...
Efter jobbet åkte jag till stallet och satt upp på fantastiska Ruban ;) Hon har vilat i tre veckor, mer eller mindre, men det är lixom bara att sitta upp och fortsätta där man var sist, visst hon tutade lite mer än vanligt när jag skrittade till ridhuset för att kolla om det var ledigt och visst hon började jogga så fort hon kom in på banan men det var bara att låta henne gå :) Hon joggade på och när hon frustat några gånger var det dags att börja jobba, tanken var att jogga igång henne och kolla av några knappar. Jag red på stora utebanan där underlaget är stenmjöl och ganska strävt så stopp var inte med på listan, utan bara en check av bromsen ;)
Jag bad om ett par spins men hon var lite ofokuserad... det var ett gäng kajor på banan och hon ville nog jaga en och annan fågel ;) Nä, nu jäklar, tänkte jag, nu spinner vi... och satan i gatan, jag tryckte till och hon började snurra som bara den :) Lilla, underbara, fantastiska häst... Återigen fick jag bekräftat att när rörelsen är rätt blir den mjuk. Hon växte under mig, höjde ryggen och formade sig efter rörelsen och pinnade på... Såååå jäkla häftigt!!! Och vilken fart hon fick och så lätt det känns när hon och jag gör rätt.
Jag gjorde några åt varje håll och bad om samma kvalité varenda gång och gav mig inte förrän hon bjöd till riktigt ordentligt... Och banne mig... om en månad så sitter den där :) Sen satt jag helt sonika av och skrittade av henne.
På söndag är det tävling igen och även den här gången hemma på RC i Johannishus, fem starter på C-B nivå, två trails, en pleasure och två Reiningstarter... Vi får väl se hur många diskningar vi får ta den här gången :)
Ha en underbar dag därute i solskenet... Det ska jag :)
