Idag kändes det lika illa men nu känns det ändå lite bättre...
Jag har underbara kollegor i mitt arbetslag som stöttar och bryr sig... Tack... Själv är jag ju som en jäkla lipsill... Kommer det automatiskt när man blir vuxen? Att tårarna börjar rinna hela tiden... suck :(
I eftermiddags hade vi ett långt samtal med våra chefer och det känns faktiskt lite bättre nu... Många frågetecken reddes ut och det är absolut inte klart att vi måste gå än... Men om det skulle visa sig bli så, så känns det som att det kommer göras så bra som möjligt.
Jag har fått säga vad just jag behöver i den processen för att det ska bli så bra som möjligt för mig och att jag får det stöd jag behöver... och detta är en stor klump som nu försvann från min mage.
Visst det är ju inte så att jag jublar ändå, men det känns så mycket bättre, ytterligare en bra sak är att uppsägningen inte kommer komma under sommarlovet så hur det nu än blir så måste jag släppa detta och försöka njuta av ledigheten... Även om jag ju inte kan sitta utan att söka och kolla runt så vet jag att jag nu har ytterligare 7 veckor på mig.
I sommar ska jag läsa en kurs på KTH: Kommunikationsdesign för innovatörer och entrepenörer... Ska bli mycket spännande men jag har fått skjuta på den två veckor, det är lite för turbulent i mitt liv just nu ;)
Man ska utveckla och följa en produktidé och idag kom jag på den perfekta produkten... Men det tänker jag hålla lite hemligt tillsvidare.
 |
| Det är väl dags att plocka fram lite attityd och jävlaranamma igen... :) |
Så även om jag är sjukt trött och sliten just nu, det flyger ju typ 800 miljoner tankar och känslor i minuten genom mig så känns det ändå som om det kommer fixa sig till slut... På ett eller annat sätt ;)
Ha en bra kväll därute, för mig blir det en tidig sådan :)
