Den här helgen har spenderats ett halvt dygn i bilen för några timmars ridning och lika många timmar till frysandes i ett kallt ridhus... Är det värt det? Varför utsätter man sig för detta?
Svaret blir: JA ABSOLUT!!! Anytime!!! För att detta inte är uppoffringar utan vi har ynnesten att få hålla på med det vi älskar mest... Hästar!
Vi var nämligen nere på SQHA:s ungdomssatsning och den här gången var ju lägret nästgårds ;) eller ja på Long Valley Ranch emellan Nykvarn och Mariefred. Nätta 6 timmar enkel resa och då det är bra väg typ hela tiden, bra bil och transport, samt en häst som står snällt och mest sover. Pease of cake ;) Japp, mina år i Sundsvall har definintivt ändrat mina referensramar på vad som är långt borta.
Detta är iallafall årets roligaste grej och bästa initiativet från SQHA, det enda som krävs är medlemskap sen får kidsen chans att rida för olika tränare och testa nya saker. Just den här helgen blev väl inte riktigt välplanerad då jag missat datumet. Därtill hade jag anmält mig att tävla en Lätt:A3 dressyr på Herr B. Efter lite knåpande insåg jag att det var en tidsomöjlig planering att tävla honom 11:47 sen att Olivia skulle rida för Anders Josefsson på Long Valley kl 17:00... Fick vrida runt lite till på tankarna men allt löste sig på ett bra sätt. Bästa Hilda fick förfrågan om hon ville tävla Bosse och Rubs fick åka med till Sörmland. Med facit i handen blev det bra då jag inte tror att Olivia hade fixat att ha Bosse som Showmanship häst... han har ju en tendens att ibland äta på folk ;)
Hilda och Bosse skötte sin uppgift med bravur och fick ihop 59,57% Väldigt bra då varken Hilda eller Bosse någonsin startat Lätt:A3 förut! De fick även kritiken att Herr B ibland blev något hög i formen!!! :) Jag säger bara: Well Done Hilda! Well Done! Inte lätt att forma om en Westernponny till Dressyrponny... Hon red ett pass för Marc på fredagen och då sa han: Jessica, it´time to quit the holiday on that pony... No more western Yihaa. He´s a great little dressage pony :) Hmmm... jag är inte helt säker på att jag helt håller med Master Marc om att sluta westerndelen, men visst visar han talang för dressyr!
Olivia red två pass för Anders Josefsson på lördagen, vi startade kl 04:00 från Alnö. Första passet red hon 10:45 och här fokuserade de på att hitta känslan i samling, att hon får en långsam hand och börjar rida mer med ben och säte. Helt grymt vad mycket det gör att någon annan säger samma sak som jag. Hon lyssnar, tar till sig och vips trillar poletterna ner! Vilken skillnad! Från att vara lite blasséponny till att börja lyssna och samarbeta med Olivia. Rubs är ju väldigt känslig men hittar man känslan så är hon en riktigt kul häst som är 200% på hela tiden. Pass två var det mer gallopp och run downs med samling. Även här vill ju turboponnyn elda på men återigen fick Olivia till känslan. Visst det finns ju massor saker att jobba på men det är fantastiskt att se hur små detaljer kan göra sån skillnad. Skoj, skoj... och jag red med i varenda steg på läktaren... hehehehe...
För Rubs del var nog det bästa att det fanns lite gräs att äta :) Anläggningen var superfin och med en box på säkert 45- 30 kvm så bodde ponnyn som en prinsessa bör.
Vi beslöt oss för att bo hos mamma över natten och tack vara snälla vänner Christina och Annie som fodrade och kollade till Rubs på kvällen och tidig morgon fick vi lite kvalitetstid där med... eller ja, lite pizza, en dusch och sen somnade jag halv åtta. Men det var skönt då vi ju hade resan hem dagen efter.
Upp 06:30 på söndagen som bestod av helt nya områden för oss då det var Horsemanship och Showmanship som skulle tränas. Inser att vi verkligen INTE har lagt någon energi på dessa områden men även med en turboponny så löste Olivia och Rubs uppgifterna väldigt bra! Vi har massor av saker att kunna träna på hemma nu :) Efter Horsemanshipen var det dags för Showmanship... Igen... Här var vi ute på totalt okänd mark och den enda jämförelsen jag har är att visa halvblod eller visa hästen vid vetbesiktning på tävling.... Inte ens i samma universum :D Insåg ganska snabbt att Rubs inte alls var med på noterna och överhuvudtaget inte greppade konceptet att småspringa fint med huvudet vid Olivias knän... Hon sa: VARFÖR?? Så där som bara ett rött sto med lockig man kan... Sen sa hon: DUMT, man kan bli biten i nacken om man inte har koll... Nu med en och annan snark på det.
Moa ryckte in och efter lite förklaring och byte av utrustning, hade en lädertygel som vi la över nosen för att förstärka tryck=ner med huvudet så jädrans blev även detta bra. Ja, så bra det kan bli när man sysslat med det i 30 minuter. Hade någon sagt till mig att Olivia skulle springa Showmanship mönster med Rubs för tre veckor sen... Ja då hade jag skrattat :) Men det gjorde hon! Med bravur!
I bilen så hade hon många ideér om vad som behöver tränas på nu när vi är hemma igen. Hon tänker fortsätta satsa på Reining för det är skoj men som andra satsning var ju det här med Showmanship himla skoj! Sen fortsatte hon med att tala om för mig att hon behöver lära sig longera och tömköra! Och att hon kommer ha väldigt nytta av detta i sin ridning!!!
Sötnöt! Nu är det bara för mig att lära henne detta :) Fick även lova att vi ska köpa in lite koner så hon kan träna att rida mellan dem...
Så trots sin fina kossestamtavla kommer nu även Showmanship att läggas in i Rubs träningsplan... Det du Per ;) Nä, skämt åsido, alla galna upptåg som Olivia tar för sig med hästarna och får med sig dem är bra. Hon väger 32 kg och ju mer verktyg hon får att hantera dess 400-500 kg djur är kommunikation i sitt esse. Hon kan aldrig med sin lilla kropp och massa med styrka eller annat tvång få dem att göra de hon vill... I mina ögon är detta en otroligt bra sak... Hon lär sig från grunden att hitta sätt att samarbeta att få dessa underbara djur att vilja göra samma sak som hon vill.
Många gånger har jag funderat på varför jag inte ville att hon skulle ha ponny. Det har egentligen bara varit en magkänsla som jag gått efter. Men den senaste tiden har jag reflekterat över valet.
En sak är att det rent egoistiskt känts onödigt att ha en ponny som jag inte har någon nytta av, en annan ganska stor sak är att jag ser så många ponnys där varje ridtur är en kamp ryttare/ponny emellan...
Visst lär man sig att kämpa, att inte ge upp, att åka i backen, sopa av sig och sitta upp igen...
Men sanningen att säga: Det har Olivia med lärt sig, fast på ett annat sätt.
Hur kommer man upp på en 150 cm häst när man själv är 110 cm? Hur ber man den gå framåt när man inte når nedanför sadeln? Hur får man ens på sadeln? Hur når man upp och borsta och hur sjutton gör man för att tränsa en häst som inte vill?
Samma utmaningar fast andra namn. Vissa saker klarar hon inte än! Ex att slänga upp en 20kg sadel... Jag förstår det och där får jag hjälpa henne, men det är inte långt kvar en 10-15 cm till och hon klarar det själv. Att tränsa själv fick vi jobba på, vi fick helt enkelt lära hästarna att ta ner huvudet... Bra eller dåligt? Återigen, alla verktyg som förenklar samarbete är bra tycker jag.
Att kunna parkera hästen för att kravla upp, jättefördel tycker jag! Idag kan hon oftast klänga sig upp :) Kanske inte det mest ergonomiska för hästarna men de lär sig onekligen att hålla emot. Dessutom är det inte ofta och kommer bara vara såhär under en kort tid tills hon växt och hittat tekniken.
Men den största behållningen just nu med det som är planerat är att hon är van att rida stor häst! Om hon ska låna häst på något läger så är hon van. Hon vet hur de är och hur de rör sig. Jag vet när en del barn suttit upp på våra som är vana vid ponnys så tycker de att det är otäckt långt ner och att de rör sig stort. Och så är det ju :)
Men som sagt... Tur det är måndag och arbetsvecka så man får lite sovmorgon :D
Ha det bra därute!!1 Det har jag!
