Jag har lyckats förverkliga min dröm... Och detta medans jag verkligen kan njuta av det. Med tanke på att vi ju fått reda på att det finns genetisk cancer i min släkt och att min mamma nu ska testa sig så känns det ännu viktigare att man gör just detta... Lever ut sina drömmar så långt som det är möjligt!!! Jag går inte och tror att jag ska dö i cancer imorgon men detta påverkar givetvis mig och mina tankar...
Men jag har konstaterat att man inte kan spendera sitt liv med att vänta... för helt plötsligt har livet passerat utan att man levt det.
Detta är det jag vill komma till... Ibland så hittar man sin dröm och ibland så är det en häst... I mitt fall Ruby men på vägen till henne mötte jag...eller nej... jag lärde känna en liten tjej som kommit att betyda massor för mig... Som en yngre syster eller dotter... hahahaha... jag vill nog hellre se henne som en syster fast jag i praktiken skulle kunna varit hennes mamma...usch vad jobbigt det är att vara medelålders :) Nåja, saken är den att jag lärde känna en underbar tjej... Malin, hon var då min elev och genom ganska tråkiga omständigheter följde hon med till stallet en dag. Jag brukar alltid åka dit när jag mår dåligt och för mig var det självklart att hon just denna dag behövde hästar :) Jag hade rätt men jag hade ingen aning att iochmed detta så skulle vi bli goda vänner.
Jag åkte till Thailand och Malin fick en bitandes, underbar Bosse på halsen lite huxflux... Men på något underligt sätt kändes det självklart att det skulle vara just hon som skulle vara där, givetvis med stöd av Anneli. Jag är glad över att jag ganska ofta följer min instinkt och framförallt just denna gång :) När jag kom hem så trodde hon att det var slut på hästlivet...hehehe...den lilla tokan... inte kan man väl släppa en sån fantastisk hästtjej som dessutom försvarade Bosses bitande med att det var lööövbites och att han inte biter så hårt längre...hahahaha...
Det en ledde till det andra och Malin hängde på till Chappen och på en del andra tävlingar... meningen var att hon skulle tävla någon klass på Bosse men vi hann lixom inte riktigt dit... Hon var med när jag lämnade igen Bosse och tack vare henne så satt vi och skrattade i bilen hem åt alla hans tokigheter och åt Fias hela fantastiska familj. Detta är ett av mina starkaste och bästa minnen från sommaren, vår bilfärd hem... Jag hade trott att jag skulle gråta i fyra timmar men det blev precis tvärtom. När sen Ruby kom in i bilden så funderade jag länge på hur jag skulle kunna behålla Malin i stallet... Ruby är inte riktigt lämplig att låna ut än, hon är lite för grön och lite för mycket unghäst... Malin fick en del andra medryttarerbjudanden men tack och lov så funkade inte de...hehehe...
Sen helt plötsligt hände det igen, det kom en häst som var som klipp och skuren för Malin... fast det visste vi inte just då. Den här gången var det Anneli som gick på sin magkänsla och återigen så ledde en sak till en annan och vi fick tillbaka Malin i stallet :) Det är få tonåringar som är så ambitiösa och ödmuka som hon, som vill lära sig och tar till sig kunskap och erfarenhet som en liten svamp ;)
 |
| Underbara, vackra, fantastiska, bästaste Malin... Ps...Bilden har jag snott från din Facebook :) Pöss!!! |
Jag skulle bara med det här vilja tacka dig underbara Malin för att du ramlade in i mitt liv på ett helt nytt plan sådär i mars förra året... Du har kommit att betyda såååå mycket för mig och jag hoppas att alla dina drömmar slår in!!! Kom ihåg att du är bäst.
Det var allt jag hade att förtälja ikväll...
Over and out!!!
