Men jag känner mer och mer att jag inte bryr mig om de svenska helgerna och traditionerna, typ påsk, jul, midsommar och så vidare... I vår familj gör vi ju saker när vi vill och då vilken tid på året vi vill, mest blir firandet för Olivias skull för att hon ska få med sig några traditioner ;)
Kanske hade man blivit mer "svensk" om man bott utomlands... Hur som helst ska det bli trevligt att träffa gamla vänner igen och det kommer bli en lugn midsommar.
I förrgår höll jag på att sätta hjärtat i halsgropen, jag red ett underbart pass i stora gruspaddocken och det var några små hinder uppsatta... Detta kan jag ju inte motstå så jag satt och red lite linjer med Ruban. Bom sex galoppsprång ett litet kryss, bom två språn, bom, två språn och kryss... Sen vände jag på linjerna och red tvärtom. Hon tycker det är skoj att skutta lite och det var inte högre än 30-40 cm så då funkar det med westernsadel ;) Annars tycker jag ju att den slår mig i baken i landningarna...
Vi finslipade på byten oxå och det är himla effektivt att ha en bom att byta över. Jag kommer alltid vara en crossover och plocka russinen ur kakan... Varför ska jag hålla på att bråka och göra det svårare för henne att förstå om det finns en lättare väg?
Hon var helt underbar och att bara kunna sitta på långa tyglar och ha henne mellan skänklarna styra mot hindret och bara rulla på är fantastiskt :) Någon gång i framtiden ska jag nog fixa en hoppsadel och lite mer seriöst hoppa henne, hon tycker det är skoj... och jag med för den delen.
 |
| Vackra Ruby!!! |
Efter passet travade jag av och sen skrittade jag upp mot stallet, i backen kände jag något konstigt i rörelsen... hon är inte fräsch!!!
Hoppade av och ledde henne några steg men såg inget... trav några steg men inget då heller... in i stallet, slet av sadeln, kollade alla hovar och ut igen med en stallkompis...
Ingenting i skritt... men tvärhalt i trav på vänster fram... WTF!!!
Upp med hoven igen och hittar ingenting... tills jag ser att det krypit in en sten på insidan av trakten mellan skon och hoven... Bort med den och kolla igen... lite kvar... upp med hoven igen och där sitter ytterligare en liiiten sketen sten. Petar bort den och kolla igen... INTE HALT... Puuuuuh!!!
Behöver jag säga att mitt hjärta gick i 450??? På vägen upp från paddocken så steppade hon till i backen och förmodligen lyckades trampa till på skon och få in stenarna där... Jag är så himla glad över att jag ibland är på gränsen till hypokondriker för hon gick med stenarna i ca 40 meter... och att hon är så känslig så hon säger ifrån direkt... Hade jag lett henne kanske jag inte hade märkt ojämnheten... och då hade hon förmodligen blivit halt på riktigt... Jag fattar inte att hon lyckas trampa på sig själv som hon gör, en talang som jag inte tycker hon borde ha ;)
 |
| Sluta pussas... Någon kan ju se oss... |
Idag är planen att jobba igenom henne mer och få en mjuk och lösgjord häst... som alltid :P
På tisdag morgon åker jag upp till Chappen och på kvällen är det Reiningdags...
Men först, frukost och fira midsommar...
Ha en underbar Midsommar där ute, det ska jag!!!
