10 aug. 2016

Att satsa på rätt häst…eller gren... eller ko...eller helt enkelt inte alls...





Såhär ett par dagar efter QSM har jag funderat lite på vad mitt eget vägval kommer innebära.

Team Knoester :)
Jag satt upp på Rubs igår, barbacka och med redgrimma… Vi red ett par Ranch Riding mönster och jag tror verkligen att detta är rätt för oss, jag tror hon kommer bli en ännu bättre Reininghäst tack vare denna gren då det blir mer hjärngympa och hon inte kan ta saker och ting så himla förgivet som hon gör. Tror även att jag ska lägga in trail på hennes tävlingar så hon får ännu mer att fundera över och inte bara ösa på ;)

 

Konstigt nog kändes det inte konstigt att åka från Skara fast det var kosseklasser in action… Men hur som under dessa år vet jag att jag har en riktigt fin kossehäst och om tillfälle dyker upp att leka lite så gör vi gärna det J men att orka försöka satsa på det… Nej, det gör jag inte längre, det kostar för mycket på alla sätt och vis. När kostnaden går över det man får så är det inte längre värt det, framförallt när man hela tiden känner att all den energin och engagemanget man lägger ner inte räcker till ja, då är det dags att se över sin situation.

 

Tycker det är väldigt konstigt att det var så få ekipage anmälda till kosseklasserna på QSM, bra anläggning och nära för många, för mig blev det alldeles för mycket pengar för att känna att det skulle vara värt att gå in i någon klass. Men det finns ju ett helt gäng som bor i närheten, som inte behöver ha uppstallning, boende etc utan skulle kunna åka dit över dagen… Fast jag förstår dem ändå…

Här är en uträkning av vad en klass skulle kosta för en kosseklass i AQHA, då antar jag att man redan är medlem och att man då inte behöver uppstallning, boende eller stora resekostnader:

 

AQHA Horse fee                                      165 kr

Cattle fee                                                  300 kr

Veterinär                                                   100 kr

Office charge                                            300 kr

Start avgift                                                300 kr

 

Summa:                                                   1165 kr för ca 2,5 min kossetid…

 

I mina ögon så är detta inte längre försvarbart… Tyvärr…

Jag köper att det kostar att arrangera, inga problem, men tror även att just detta skrämmer bort många, dessa grenar dessutom är förenade med stora övriga kostnader såsom clinics då det är få förunnat att ha egna kor att träna på.

 

Kanske låter jag lite bitter men det är jag absolut inte, kossor är superskoj, det är en av anledningarna till att jag började med western, det är en av anledningarna till att jag köpte Rubs och kanske kommer det nya möjligheter i framtiden vad vet jag. För tillfället så tar vi en paus från dessa arenor, hur länge? Ingen aning J

 

Så till alla därute, ha en fantastisk dag, det har jag J

9 aug. 2016

Vad betyder en rosett egentligen…




 
Jag är fortfarande i den där härliga bubblan när man kommer från en tävling där allt bara gått bra.

För det har det verkligen gjort för oss, det har varit ett sant nöje att gång på gång gå in i tävlingsklasser och bara känna att nu köööööör vi. Det har bland annat räckt till en Silvermedalj och en Bronsmedalj…

 

Vi har ridit ihop poäng som är bra, riktigt bra men det jag tar med mig i hjärtat är känslan av att Bosse har gett allt i varenda steg, varenda sak jag bett honom om har han gjort sitt absolut bästa att utföra och det jag har haft ett lyckligt leende hela tiden.

Jag har inte varit det minsta nervös utan bara haft så jäkla skoj och jag vet att vi presterat absolut så bra vi kan…

Och jag är helt säker på att Bosse hade precis lika skoj som vi, hans attityd, vilja, mod och kämparglöd har verkligen bevisat detta och detta känns så himla bra i hjärtat att han förhoppningsvis har några år kvar att tävla. För han älska detta J

 

Jag, missade Ranch Riding guldet med 1 1/2 poäng… Det var mitt fel då jag inte bad om bytet exakt rätt… Men med tanke på vad vi scorat ihop på de andra klasserna så…

I Green Ranch Riding hade vi för Rick: 74p och för Larry 74,5 p

I nov am Ranch Riding för Rick: 74,5 och för Larry 74p

I am Ranch Riding för Rick: 73p och för Larry 73p som då räckte till en silvermedalj.

 

Jag kände när jag red att missen med bytet skulle kosta och det finns ingen annat att skylla på än mig själv… Hur som jag är givetvis bitter på mig själv att jag gjorde misstaget då Bosse gav allt… Samtidigt var Clara Wilhsson väl värd medaljen då hon gjorde en riktigt fin runda J Ska bli ett nöje att nästa år möta henne igen.

 

Jag har aldrig tävlat honom i Ranch Riding innan men efter fin feedback från båda domarna så inser jag att detta är en passande gren för både Bosse och mig… Och även poängen talar ju för det. Vilket var superskoj att höra, dessutom så sliter inte detta på honom lika mycket som Reining, han har inte stoppen längre och inte heller spinnen på den nivån som behövs för att ha en chans att konkurrera med de ekipage som finns idag.

 

Jag startade några Reinings och vann en nov am Reining och för all del tog vi en bronsmedalj i SM Amature Reining… Men det känns att han inte längre orkar riktigt… Vi red ändå på ca 66-67 p… Mest för att han är lydig och att man kan rida noggranna vägar.

Så nu lämnar Clean My Boots de större Reiningklasserna med flaggan i topp!!

 

Hädanefter får Olivia rida Reining om hon vill, för att lära sig hur det ska vara med vägar och byten… På hans villkor.
Hon har i denna häst en fantastisk läromästare och han visar sån enorm mångsidighet.

De tillsammans har presterat superbra, tyvärr har de haft lite otur i sina SM-klasser så inga medaljer, kan vara så att när man är 11, blir det lite väl mycket nervositet när man vet att det gäller…

 

Dock finns det en sak som jag tycker blev otroligt fel och tråkigt.

Hon skulle precis in i Ranch Ridingen SM-klass Youth och här hade vi missat i kommunikationen… Olivia hade inte förstått att det var ett annat mönster än det hon precis vann klassen innan på.

Uppfödare Lotta som tagit bilden
Hon står med tårar i ögonen och ber att få lite mer tid på sig… Hon var givetvis först i klassen… Här hade jag önskat att någon av de andra, betydligt mer rutinerade och äldre youth-ryttarna kunde erbjudit sig att gå in före henne så hon i alla fall fick chansen att se mönstret… Men, men… hon fick gå in och diska sig… Hade jag kunnat reglerna bättre hade det varit mer taktiskt att stryka henne i den stunden…

Hur som helst så var det en förkrossad tjej som storgråtande kom ut från banan…

Kan säga att även jag hade tårar i ögonen då hon verkligen inte fick en ärlig chans… Inte för att hon kanske vunnit men för att hon just inte fick chansen att försöka…

Jag frågade henne vad hon ville göra och erbjöd henne att gå in i min SM-klass istället… Blev snabbt upplyst att hon inte får rida Amature när hon är Youth… Men att hon kunde gå in i Open-klassen… Jag frågade henne om hon ville göra det då det var samma mönster som det hon missade. Jag förklarade även att hon då tävlade mot bara vuxna och en del tränare och proffs.

Hon svarar: Ja, det vill jag, för jag vill visa domarna och alla att jag kan rida.

 

Jag är alltid stolt över min dotter men i det ögonblicket så svämmade hjärtat över lite till.

Att en 11-åring kan släppa sin enorma besvikelse när hon vet att hon så totalt missat en medaljchans och bara fokusera om och börja träna på mönstret är helt otroligt modigt, häftigt och imponerande i mina ögon.

 

Jag gick in och red till mig en silvermedalj i Amaturen och sen satt Olivia upp…

Fokuserade och red in i Open-klassen…

Hon red så jäkla bra!!!

Hon fick 70p för Rick och 69 ½ för Larry!

Det räckte till en hedrande 5:e plats!!! I Open… När man är 11-år!

 

Dessutom hade det faktiskt räckt till vinst i hennes SM-klass…

Förmodligen hade även jag placerat mig riktigt högt upp om jag ridit denna klass men det var sååååå värt att se henne gå in och leverera!!! Hade jag kunnat hade jag gett henne en medalj själv.

 

Det finns så många ögonblick från dessa dagar som kommer betyda så mycket för mig, inte att vi plockat massor med rosetter eller medaljer även om de är grädde på moset, såklart, man tävlar ju för att vinna. 
Utan att detta är ett bevis på att man är på rätt spår i vardagen, att den träning man lägger upp, det tänk man har och det slit man lägger ner ger resultat.

Att få bedömningar av två rutinerade herrar från USA och den fina feedbacken vi fått från dem smäller högt. Gör att jag nu har massor med ny energi att fortsätta kämpa och vilja förbättra mig, hjälper mig ännu mer att fokusera på det jag gör och lägga upp en långsiktig plan.

 

För mig har den här tävlingen, dessa rosetter och dessa medaljer bevisat för mig själv att jag kan prestera det jag tror att jag kan. Men framförallt att jag har massor med mer potential att utvecklas…

Olivia har växt enormt under dessa dagar, hon har höjt sin lägstanivå massor och nu vet hon att hon kan om hon fokuserar och gör sitt bästa… Men det funkar inte längre att bara åka häst…

Bosse har bevisat att han är helt fantastisk och att han fortfarande har massor kvar att ge, att han älskar att tävla och hur stort hjärta han har att ge allt när det gäller.

Som sagt inte en enda gång har jag varit nervös eller ens haft en tanke på att vi skulle kunna misslyckas. Han har bara utstrålat säkerhet och glädje och det har varit ett sant nöje att få ha varit hans tävlingspartner dessa dagar.

 
Nu får han ett par dagars vila sen är det en liten tävling på lördag :) Finns bara två tävlingar kvar här uppe i Norr för säsongen så det gäller att passa på ;)
Mer bilder från SM kommer snart :)


Ha en underbar dag därute det har jag :)

1 aug. 2016

Snart dags…




På onsdag bär det iväg… Jag, Olivia och Bosse drar ner på Quarter-SM, Axvall.

I år beslutade jag mig för att vi båda tävlar Herr B på detta SM, dels för att det är tillräckligt dyrt att åka med en häst och dels för att jag känner att jag vill lägga mer tid på Rubs innan vi åker iväg sådär långt. Det är ju 70 mil enkel resa och då känns det som att man inte vill åka med känslan av att nja, jag kanske får diska mig i alla klasser. Bosse är mer stabil så iår får han all fokus och för att Olivia ska kunna rida sina grenar på ett bra sätt.

 

Vi får väl se hur vi gör till det gemensamma SM:et i oktober om båda eller bara en häst åker med…

 

Hur som, i helgen var vi iväg till Vattlång och tävlade en dag, jag startade Rubs i tre st Reiningar och även om placeringarna inte kanske var de bästa så är jag ändå väldigt nöjd med henne. Hon lyssnade och drog inte iväg… visst det var som att sitta på en tickande bomb men ändå… Hon valde att inte dra… i sista klassen vågade jag till och med länga en del på tygeln…

 

Detta tar jag med mig samt en hel del riktigt bra stops och en del riktigt bra byten. Det känns som att det hela tiden är en utveckling framåt och i augusti blir det mer tävlingar här i Norr för henne. Förhoppningsvis har jag en helt annan stabilitet hos henne till nästa år.

 

Olivia red Bosse och det gick bra… Han lyssnade dock inte på första spinnen i första reiningen och det kostade henne segern… Sen var hon inte uppmärksam i Hunt seat och han fattade fel galopp… Trist, då hon diskade sig där… Men en 2:a plats i trail och en vinst i Horsemanship så var det en bra sista genrep inför SM. Tror det blir bra att även jag tävlar honom nere i Skara så han blir lite mer genomriden och inte riktigt fuskar så mycket med henne…

 

Som sista klass red vi båda en freestylereining och Rubs blev liiite taggad av min mantel som hon tyckte var läskig men spinnen satt bättre igen, bytena fina och jädrans… Det sista stoppet!!! Jag bara njöööööt J

 

Olivia började på ett riktigt bra mönster och red som om hon stulit hästen… hehehehe… som sista lilla grej satte de igång en spinn av högsta klass… Olivia släppte tyglarna men tänkte inte på att lägga dem runt hornet så ni som vet… Japp… en tygel drog iväg av farten och tyvärr innebar det att de fick bryta sitt mönster.. tydligen hade hon dessutom inte spunnit åt höger tillräckligt många varv… men, men… En diskning här och en vinst då de vann bästa utklädnad… Japp, enhörningar var de J

 

Dagen var verkligen en såndär… You win some, you learn some…

 

Det blev ändå en sista check och några monster I kroppen, en ganska tuff tävling, med manga bra ekipage och monster som var bitvis riktigt svåra… Tuff bedömning från domaren men det gillar jag, inga fantasi och tröstpris bedömningar…

 

Så, vi kanske syns i Skara…

Ha en underbar dag!

28 juli 2016

Fokus, fokus och fokus...


Shit vad det är svårt men samtidigt otroligt enkelt...

Att lägga saker åt sidan för att ha tid med annat är både svårare och enklare än jag föreställt mig. Resultat av att min mindset är fokuserad kommer snabbt, mycket snabbare än jag trott, det är de små detaljerna jag kan slipa på och rörelser kan brytas ner i småbitar för att bli ännu bättre. Kanske är det detta som skiljer oss amatörer mot proffsen att de aldrig ”slarvar” att de alltid håller fokus på ett annat sätt än oss som har häst mest för att det är kul och skoj.


Älskade hästar vad ni ger mig energy <3
Kanske behöver man pressen att om man inte får hästen att prestera i tid och på den nivå den borde så blir det ingen mat på bordet?

Jag tror det är en kombination, om man har detta som yrke kan man hamna i gränslandet åt andra hållet, kan man pressa lite till, gå liite över gränsen osv. Vi glada amatörer vilar nog våra hästar lite för mycket, backar av lite för mycket och tänker att vi har tid på oss…

Nu generaliserar jag grovt och detta är egna reflektioner.

 

Hur som, med dessa tankar är det ju ännu viktigare att ha ett team runt sig med tränare som är införstådd med den väg och de mål man har. Som kan pusha eller stötta när det behövs men som vet vad målbilden är. Jag har ju en plan för vem jag vill rida för, har även kollat upp med personen om att lägga upp en långsiktig plan för att få Rubs stadig på den potential hon har. Detta kommer att ta sin form om några veckor då de tävlingar vi har framför oss är över och vi går in i träningsstadiet igen. Även om jag nu hela tiden inte riktigt tänker tävling utan mer ut och skola… räkna med att ta en diskning eller två om hon drar iväg… raketponnyn… Så känns det ändå att får vi ett bra program jo då är hon där och nafsar bra hästar i svansen. Hon gör sakerna så himla bra när det blir bra :)

 

Vi har ett ganska ordentligt jobb framför oss… Att få henne avslappnad i reiningen, att få henne att vänta på signalerna och inte ta alla beslut själv… att få all hennes kraft fram i jobbet och inte bara i vissa delar… Det kommer ta tid men det kommer vara värt det.

Jag har två fokusmål nu två år framåt och med dem måste en rejäl träningsplan till…

 

Fokus just nu… Långsam…. Långsam och låååååångsam…

See ya out there :)

21 juli 2016

Norrlandsmästerskap, arrangör och ponnymamma delux…


 

Så var helgen över… Den man slitit för, planerat, ältat och tillslut genomfört med… om jag får säga det själv bravur och på ett riktigt bra sätt!!!

 

Foto: Sandra Alexx Lundgren
Olivia och Bosse gjorde riktigt bra ifrån sig, Norrlandsmästare i Reining, Klubbmästare i Western Horsemanship, vinnare i Freestylereiningen och ett gäng med andra placeringar i många andra NM och KM-klasserna… Tror det nästa år kommer vara en revanschsugen tjej. Bra för motivationen i vinter. Hur som, jag är otroligt stolt över dotter och ponnyn, de trivs ihop och Bosse är så himla go och bara ställer upp, han är verkligen en superfin läromästare som tar hand om Olivia inne på banan och bara vill göra rätt!!!

 

Jag valde att ägna mig åt Rubs, vi hade både ups and downs, hon vill ju gärna bestämma själv när/var/hur… Men helheten är att vi mer och mer kommunicerar och inte bara diskuterar. Provade på Ranch Riding för första gången och jisses!!! Den grenen är som klippt och skuren för oss tror jag ;)

Foto: Sandra Alexx Lundgren
Summa sumarum för oss:

Norrlandsmästare i Ranch Riding, delad Norrlandsmästare i Reining och även här några 2:a och 3:e placeringar. Den ritten jag var mest nöjd med var just Reiningen där jag kände att bara vi kommer till den här kommunikationen… Ja, då jädrans ;)
Helgen har verkligen bjudit på bra motstånd och härlig sporrande vinnarskallar... Med glimten i ögat men visst är det roligare att placera sig när man vet att man verkligen har behövt göra sitt bästa för att ha en chans?

 

Jag och Olivia vill ännu en gång tacka vårt team runt oss:

Jessica Hassel, vår eminente hovslagare.

Per Larsson, vän och mentor, finns alltid ett samtal bort och alltid med goda råd.

Moa Nyman, Olivias Coach från SQHA:s ungdomssatsning. Tack för alla råd och tips i helgen.

Håkan Forsström och Jenny Löf, känns som en bra plan är på väg.

Maggan B, för bra bedömningar och klok feedback. Nu vet vi vad vi ska jobba på.

Solan och Bengt, som har stenkoll på ponnysarna alla dagar i veckan!

Alexander, ponnypappa och make, stöttar oss!!!

Fia med familj, för att Bosse fick bli en del av vår familj och team.

Övriga vänner, familj, klubbkamrater och medtävlande, som alltid stöttar och sporrar till utveckling!

 

Även det största, varmaste och goaste TACK jag kan överlämna till alla er som gjorde dessa tävlingar möjliga, hästarna, funktionärer, domare, domarbiträde, sponsorer, tävlande, publik, och alla andra som finns runt i olika team. Ingen glömd!!! Även om alla inte är på plats just dessa dagar finns det så många människor runt ett hästekipage som har del i eventuella framgångar!

 
 

11 juli 2016

Nytt Fokus…




 
Bloggen kommer under ett tag ändra fokus, det beror på några olika parametrar men en av dem är att vi nu är två i familjen som satsar på ridningen.


Först vill jag bara passa på att verkligen tacka Olivias första sponsor!!!

Hästarnas eminente och otroligt duktiga hovslagare Jessica Hassel som bara erbjöd sig att sponsra Olivias satsning.
Tack, det betyder jättemycket att ha med dig i teamet!!!

 

Olivia har ju under ca 1 - 1 ½ år valt att satsa på ridningen och inte dansen. Jag ska ärligt erkänna att jag medvetet försökt motarbeta henne så mycket att hon inte ska välja ridningen som aktivitet men hon är lika envis som jag och lika förälskad i hästarna så hon har verkligen utan knot tagit på sig alla arbetsuppgifter och det stora ansvar som det innebär att ha häst. Även om jag är partisk så är jag imponerad och stolt över hennes engagemang, vilja, passion och glädje över hästeriet.

 

Jag har kommit att inse, att få hålla på med hästarna och dela detta med Olivia är en fantastisk gåva som ger så otroligt mycket i kvalitetstid och en gemenskap oss emellan. Vi förstår vilka behov de har, vilken tid det tar och vad blod, svett och tårar verkligen innebär.

 

Riktigt tydligt blev det när vi fick äran att ha Bosse som familjemedlem igen… Jag hade väl redan då en idé till en plan och såhär mitt inne i handlingen så verkar det återigen som att var sak har sin mening och sin plats här i livet.

 

Sent i höstas eller i vintras när vi insåg att Bosse började komma tillbaka i form och att han fortfarande vill vara med och showa kom en nyhet från SQHA, en ungdomssatsning.

Detta innebär ett gäng sponsrade clinic, en del tävlingar och framförallt en satsning på ett ungdomslandslag inför EM 2017 och i förlängningen VM 2018.

Vi diskuterade detta hemma och vi frågade Olivia om hon var intresserad av att satsa, vi var väldigt tydliga med att det innebär en hel del jobb som i sista änden kanske ändå inte leder till EM eller VM men på vägen så kommer hon lära sig hur mycket som helst.

 

Hon sa att hon ville satsa och på den vägen är det, hon har varit med på två läger så här långt, hon fick chansen att låna fina Callie i Skåne och prova på att tävla en annan häst och nu till helgen 16 -17 juli är det Norrlandsmästerskap och Klubbmästerskap på g som uppladdning för Quarter SM den 4-7 augusti. Olivia kommer rida båda hästarna här i Sundsvall och det ska bli spännande att se hur de funkar. Ner till Quarter SM är det Herr B som får åka med den här gången då han känns mest stabil just nu, jag gärna vill ha lite mer tid att få Rubs att relaxa och inte gå på i 290 hela tiden :)

 

Jag trodde aldrig att jag skulle bli en ponnymamma men nu är jag här, helt och fullt och utan pardon ;) Det är så himla roligt att följa Olivia och hästarna, det är för jäkla apnervöst och det är en ynnest att bli slagen av sin 11-åriga dotter på tävlingsbanan… Ja, det hände på sista tävlingen…

 

Så med denna resa som vi är mitt uppe i och kommer följa ett par år till, förhoppningsvis, så har jag bestämt mig att gå all in, för att vi tillsammans ska ta vara på den så mycket vi kan. Vi kommer lägga allt vårt fokus på de ridgrenar som är aktuella för dessa tävlingar och det innebär en del ändrat fokus… Kanske trist att ge upp en del grenar som betytt mycket för mig men det känns ändå bra då tyvärr tiden inte räcker till för allt.

Jag har en idé om vem/vilka vi kommer träna för, så vi får en kontinuerlig utveckling framåt och kunna nå de mål vi har i sikte. Men det är långt ifrån klart än…

 

Hur som just idag känns det som att allt ältande, funderande och vägande i mitt huvud äntligen är klart och att jag nu tillsammans med Olivia, Alexander, Jessica, familj, vänner och övriga som kommer ingå i vårt team, kan fokusera framåt och ta tillvara på möjligheterna som dyker upp.

 

Ha en bra dag därute… Det har jag!!!
//ofrivilliga ponnymamman...

24 maj 2016

Olivia 1 - Jessica 0


Debuten är gjord.

 

Eller ja, iallafall häruppe I Norrland. Efter en låååång  kall vår så var det äntligen dags för årets första tävling. Middle West Riders höll en varierande tävling på Ö-viks anläggning och trotts en del oväntade inslag som att ridhusbotten såg ut som hela havet stormar… Ja, helt ärligt det är så att man verkligen såg hur ojämn den var lite som de nya aktivitetsplaner som finns runt om i landet… Hur som, MWR tog snabbt beslutet att flytta ut tävlingen och det var klokt. Härligt väder och en gigantisk plan. Tyvärr var materialet för strävt att få några stopp på… Kan säga att fröken röd verkligen gjorde sitt yttersta…

Så här är det ju, lika för alla och det är bara att gilla läget, man rider efter de förutsättningar som ges.

 

Det tog ganska exakt två timmar upp med släp och ännu en gång på denna korta tid så kände jag hur värdefullt det är med sadelkammare på släpet!!! Och att man får in två westernsadlar, padar, filtar, träns, benskydd, borstar och allt annat man behöver ha med. Måste dock fixa bättre lastsäkring för extra hö inne i transporten då de kreativa små ponnysarna hade lyckats plocka ner två ikeapåsar och ett extra hönät… Bosse hade till och med bäddat lite extra inne hos sig med en påse… hehehehehe.

Väl på plats så lastade vi ut och gjorde iordning, med en pelletshink var herr B nöjd och lät sig sadlas utan att röra ett öra. Skönt att det funkar så bra.

Då han tidigare har taggat igång hade vi beslutat att jag skulle rida första klassen på honom och därmed kunna ta det värsta av energin… Men han var sitt vanliga härligt jag och bara bjöd till sådär som han gör när det är tävling. Visst måste man ha lite koll på vart Rubs är men inte värre än så.

Jag blir så glad!!! Denna dag gör allt slit och alla tillfällen då man tvekar värt varenda sekund. Det finns en härlig och go Bosse därinne som gillar att vara med.

 

Det var Håkan som dömde och det tycker jag är väldigt bra. Han dömer korrekt och utan pardon… hehehehe… Nä, men jag uppskattar att det hellre är hårt än att man ger glädjepoäng. I min värld vill jag inte tro att jag kan mer än jag kan ;)

 

Olivia red Rubs i en D-reining och även om hon gick iväg lite med henne så lyssnade hon ändå bra och fick 65,5 p… Helt ok tycker jag då jag förstår precis vad han dömde.

Det räckte ändå till en seger och gissa om Olivia strålade.

 

Efter denna kom en C-reining, jag och Bosse gick ut först och det kändes stabilt. Jag red bra och Bosse svarade bra. Förutom att det då inte gick att få till stoppen gjorde vi en bra runda... Dock var jag otroligt klantig och tänkte fel så jag gick inte förbi slutmarkeringarna… Hade kunnat stå mig dyrt och det gjorde det 4! Straffpoäng… Lite tur hade jag med då ingen annan heller i klassen red förbi dem och vi alla fick de där straffen… så med en poäng på 63,5 tog vi hem segern i den klassen…

Rubs, ja hon såg detta som en tidsgren och gick i 180 från startsignal… skrapade ihop 57,5p och vad ska jag säga… Jo, det var helt rätt bedömt, men vänta bara tills hon är 25 och lugnat sig något. Jag vet att det är bara att rida och rida och rida och rida tills hon slutar tagga igång så in i Norden. Men en bra sak är att hon numera verkligen försöker ta i när hon stoppar… Himla synd att underlaget var som det var för hon gjorde sitt bästa.

 

 


Sen var det Olivias tur igen med Rubs och de startade en D-Ranch Riding, igen en taggad häst men tappert försök av Olivia. De kom 5:a av fem… man kan inte vinna allt.

 

Efter lunchpaus så var det dags igen. Jag red Bosse i en D-reining och fokus var på att skola. Kände att rolbacksen var sega, fick inte till snärten där, volterna ok och faktiskt en riktigt bra spinn åt vänster… tyvärr även då en överspinn… men lite nollor här och lite där så red vi ihop en 67,5. Ja, jag är nöjd med ritten då den gav kvitto på hur jag känner.

 

Sen var det dags för stora familjekampen…

Har gått och trimmat Olivia några dagar nu att om hon bara rider väl kan hon säkert slå mig i den här klassen… Mönster nr 6 och jädrans… ungen har laddat.

Jag gick in först med Rubs och fortfarande efter tre klasser laddade hon som om hon skulle avgöra 100m finalen i OS… Fick ändå till hyffsade spinns då hon lyssnar bra men det är de där himla -1/2 poängen som sänker det så mycket… Men men, det som var bra den här gången var att trotts att hon egentligen bara ville ösa iväg så lyssnade hon tillbaka… inte speciellt avslappnat men ändå kom tillbaka… nä hon kom inte tillbaka men gav sig inte iväg…

 

Efter mig gick Olivia in med Bosse… bara sitter där och börjar rida. Fick en dålig start på första spinnen men sen… Hon bara guidar runt, har fullständigt koll på mönster och bara kör!!!

Totalt obrydd om att alla andra i klassen var vuxna eller att hon själv inte har tävlat speciellt mycket. Inte en tanke på att något skulle vara svårt eller att det inte skulle funka precis som hon själv tänker att det ska…

Så jäkla häftigt att se denna lilla tjej bara rida och göra det riktigt bra! Visst en stor eloge till Bosse som ställer upp och bidrar med sin stabilitet och erfarenhet men alla vet vi som har haft med honom att göra att inget är gratis…

Noggrant, stiligt och med känsla så red de förbi alla oss andra och fick ihop 66p.

Behöver jag säga att de vann klassen… Ganska stort dessutom.

 

Den som var mest nöjd var nog Ajje… mest för att Olivia vann över mig…Men helt ärligt, den förlusten är ingen förlust för mig det är världens finaste vinst. Uppenbarligen gör vi ju något rätt då det funkar så himla bra.

 

Som grädde på moset gick Olivia och Bosse även in i en C-horsemanship. Riktigt bra motstånd men även här så levererade de! En riktigt välförtjänt 2:a plats pg a att hon sitter som en reiningryttare och inte som en Horsemanshipryttare, hade hon rätat upp sig så hade hon vunnit den med…

Misstänker att det är dags att sy någon himla glittrig slinky. Och ett par snygga chaps…

Nåja, vad gör man inte för sina barn…

 

Summa summarum av dagen.

 

Hästarna är inte till salu för några pengar i världen. De är helt fantastiska och även om de ibland blir liiite på tårna så levererar de och försöker hela tiden sitt absolut bästa. De har börjat landa i att ha varandra med men ändå kunna fokusera på sina uppgifter. Vi kan byta häst och förutsättningar utan att det stör dem alls och det är så otroligt värdefullt att bara veta att det funkar.

 

Olivia och jag gör bra insatser, även om det inte alltid räcker hela vägen fram så känns det som att varje start bygger framåt. Vi får till ännu en pusselbit och ännu en sak faller på plats. Fortfarande så provar vi oss fram, hur vårt koncept ska vara, vilka bitar vi vill fokusera på men den största gobiten i hela det här med hästarna är att helt plötsligt känns det som att vi är två. Två som vill utveckla och utvecklas inom detta, vart det leder?

Jag har ingen aning men det kommer bli ett spännande äventyr.

 

Nu laddar vi om för lite kosseträning och sen är det mer fokus på tävling… Ska erkänna att jag just nu överväger att strunta i alla stora kotävlingar för att fokusera på Olivias säsong… Dumt, ja, kanske, det ligger en del bakom med men det hör inte hit…

 

Så, ha en bra dag allihopa därute! Det har jag  

18 apr. 2016

Tur det är måndag igen så man får lite sovmorgon...

Är man  hästmänniska så är det här med tidiga morgonar på helgerna inget ovanligt. Upp tidigt, till stallet fixa, lasta, köra, rida, pyssla... om man ska övernatta... upp tidigt, fixa, mocka, rida, lasta och köra hela sträckan hem igen.


Den här helgen har spenderats ett halvt dygn i bilen för några timmars ridning och lika många timmar till frysandes i ett kallt ridhus... Är det värt det? Varför utsätter man sig för detta?


Svaret blir: JA ABSOLUT!!! Anytime!!! För att detta inte är uppoffringar utan vi har ynnesten att få hålla på med det vi älskar mest... Hästar!


Vi var nämligen nere på SQHA:s ungdomssatsning och den här gången var ju lägret nästgårds ;) eller ja på Long Valley Ranch emellan Nykvarn och Mariefred. Nätta 6 timmar enkel resa och då det är bra väg typ hela tiden, bra bil och transport, samt en häst som står snällt och mest sover. Pease of cake ;) Japp, mina år i Sundsvall har definintivt ändrat mina referensramar på vad som är långt borta.


Detta är iallafall årets roligaste grej och bästa initiativet från SQHA, det enda som krävs är medlemskap sen får kidsen chans att rida för olika tränare och testa nya saker. Just den här helgen blev väl inte riktigt välplanerad då jag missat datumet. Därtill hade jag anmält mig att tävla en Lätt:A3 dressyr på Herr B. Efter lite knåpande insåg jag att det var en tidsomöjlig planering att tävla honom 11:47 sen att Olivia skulle rida för Anders Josefsson på Long Valley kl 17:00... Fick vrida runt lite till på tankarna men allt löste sig på ett bra sätt. Bästa Hilda fick förfrågan om hon ville tävla Bosse och Rubs fick åka med till Sörmland. Med facit i handen blev det bra då jag inte tror att Olivia hade fixat att ha Bosse som Showmanship häst... han har ju en tendens att ibland äta på folk ;)
Hilda och Bosse skötte sin uppgift med bravur och fick ihop 59,57% Väldigt bra då varken Hilda eller Bosse någonsin startat Lätt:A3 förut! De fick även kritiken att Herr B ibland blev något hög i formen!!! :) Jag säger bara: Well Done Hilda! Well Done! Inte lätt att forma om en Westernponny till Dressyrponny... Hon red ett pass för Marc på fredagen och då sa han: Jessica, it´time to quit the holiday on that pony... No more western Yihaa. He´s a great little dressage pony :) Hmmm... jag är inte helt säker på att jag helt håller med Master Marc om att sluta westerndelen, men visst visar han talang för dressyr!


Olivia red två pass för Anders Josefsson på lördagen, vi startade kl 04:00 från Alnö. Första passet red  hon 10:45 och här fokuserade de på att hitta känslan i samling, att hon får en långsam hand och börjar rida mer med ben och säte. Helt grymt vad mycket det gör att någon annan säger samma sak som jag. Hon lyssnar, tar till sig och vips trillar poletterna ner! Vilken skillnad! Från att vara lite blasséponny till att börja lyssna och samarbeta med Olivia. Rubs är ju väldigt känslig men hittar man känslan så är hon en riktigt kul häst som är 200% på hela tiden. Pass två var det mer gallopp och run downs med samling. Även här vill ju turboponnyn elda på men återigen fick Olivia till känslan. Visst det finns ju massor saker att jobba på men det är fantastiskt att se hur små detaljer kan göra sån skillnad. Skoj, skoj... och jag red med i varenda steg på läktaren... hehehehe...
För Rubs del var nog det bästa att det fanns lite gräs att äta :) Anläggningen var superfin och med en box på säkert 45- 30 kvm så bodde ponnyn som en prinsessa bör.


Vi beslöt oss för att bo hos mamma över natten och tack vara snälla vänner Christina och Annie som fodrade och kollade till Rubs på kvällen och tidig morgon fick vi lite kvalitetstid där med... eller ja, lite pizza, en dusch och sen somnade jag halv åtta. Men det var skönt då vi ju hade resan hem dagen efter.


Upp 06:30 på söndagen som bestod av helt nya områden för oss då det var Horsemanship och Showmanship som skulle tränas. Inser att vi verkligen INTE har lagt någon energi på dessa områden men även med en turboponny så löste Olivia och Rubs uppgifterna väldigt bra! Vi har massor av saker att kunna träna på hemma nu :) Efter Horsemanshipen var det dags för Showmanship... Igen... Här var vi ute på totalt okänd mark och den enda jämförelsen jag har är att visa halvblod eller visa hästen vid vetbesiktning på tävling.... Inte ens i samma universum :D Insåg ganska snabbt att Rubs inte alls var med på noterna och överhuvudtaget inte greppade konceptet att småspringa fint med huvudet vid Olivias knän... Hon sa: VARFÖR?? Så där som bara ett rött sto med lockig man kan... Sen sa hon: DUMT, man kan bli biten i nacken om man inte har koll... Nu med en och annan snark på det.
Moa ryckte in och efter lite förklaring och byte av utrustning, hade en lädertygel som vi la över nosen för att förstärka tryck=ner med huvudet så jädrans blev även detta bra. Ja, så bra det kan bli när man sysslat med det i 30 minuter. Hade någon sagt till mig att Olivia skulle springa Showmanship mönster med Rubs för tre veckor sen... Ja då hade jag skrattat :) Men det gjorde hon! Med bravur!


I bilen så hade hon många ideér om vad som behöver tränas på nu när vi är hemma igen. Hon tänker fortsätta satsa på Reining för det är skoj men som andra satsning var ju det här med Showmanship himla skoj! Sen fortsatte hon med att tala om för mig att hon behöver lära sig longera och tömköra! Och att hon kommer ha väldigt nytta av detta i sin ridning!!!

Sötnöt! Nu är det bara för mig att lära henne detta :) Fick även lova att vi ska köpa in lite koner så hon kan träna att rida mellan dem...

Så trots sin fina kossestamtavla kommer nu även Showmanship att läggas in i Rubs träningsplan... Det du Per ;) Nä, skämt åsido, alla galna upptåg som Olivia tar för sig med hästarna och får med sig dem är bra. Hon väger 32 kg och ju mer verktyg hon får att hantera dess 400-500 kg djur är kommunikation i sitt esse. Hon kan aldrig med sin lilla kropp och massa med styrka eller annat tvång få dem att göra de hon vill... I mina ögon är detta en otroligt bra sak... Hon lär sig från grunden att hitta sätt att samarbeta att få dessa underbara djur att vilja göra samma sak som hon vill.

Många gånger har jag funderat på varför jag inte ville att hon skulle ha ponny. Det har egentligen bara varit en magkänsla som jag gått efter. Men den senaste tiden har jag reflekterat över valet.
En sak är att det rent egoistiskt känts onödigt att ha en ponny som jag inte har någon nytta av, en annan ganska stor sak är att jag ser så många ponnys där varje ridtur är en kamp ryttare/ponny emellan...
Visst lär man sig att kämpa, att inte ge upp, att åka i backen, sopa av sig och sitta upp igen...
Men sanningen att säga: Det har Olivia med lärt sig, fast på ett annat sätt.
Hur kommer man upp på en 150 cm häst när man själv är 110 cm? Hur ber man den gå framåt när man inte når nedanför sadeln? Hur får man ens på sadeln? Hur når man upp och borsta och hur sjutton gör man för att tränsa en häst som inte vill?


Samma utmaningar fast andra namn. Vissa saker klarar hon inte än! Ex att slänga upp en 20kg sadel... Jag förstår det och där får jag hjälpa henne, men det är inte långt kvar en 10-15 cm till och hon klarar det själv. Att tränsa själv fick vi jobba på, vi fick helt enkelt lära hästarna att ta ner huvudet... Bra eller dåligt? Återigen, alla verktyg som förenklar samarbete är bra tycker jag.
Att kunna parkera hästen för att kravla upp, jättefördel tycker jag! Idag kan hon oftast klänga sig upp :) Kanske inte det mest ergonomiska för hästarna men de lär sig onekligen att hålla emot. Dessutom är det inte ofta och kommer bara vara såhär under en kort tid tills hon växt och hittat tekniken.


Men den största behållningen just nu med det som är planerat är att hon är van att rida stor häst! Om hon ska låna häst på något läger så är hon van. Hon vet hur de är och hur de rör sig. Jag vet när en del barn suttit upp på våra som är vana vid ponnys så tycker de att det är otäckt långt ner och att de rör sig stort. Och så är det ju :)


Men som sagt... Tur det är måndag och arbetsvecka så man får lite sovmorgon :D


Ha det bra därute!!1 Det har jag!

29 mars 2016

Äntligen med transport igen...

I torsdags var det levernas på den :) Fin fin, påskpresent tycker jag...
Min nya fina Böckmann!!! Fick ju lite hastigt och lustigt sålt mitt "gamla" släp för några veckor sen. Har tänkt ett tag att sälja men inte haft så bråttom, behövde ju mer lastvikt när det ska åka två ponnysar i det. Men det var rätt att inte stressa, till sist så blev det en bra affär både för mig och köpare, jag har ju pedantskött det. Sen var det bara lyxproblemet att bestämma vad som skulle inhandlas.
Att det skulle bli ett Böckman var självskrivet, har varit grym
t nöjd med min Duo Esprit, den har legat bra efter bilen, otroligt rymlig och ljus och hästarna har alltid bara knatat rakt in och stått snällt i den.
Men valet stod mellan en likadan eller snäppa upp ett steg och satsa på en Duo Westernvagn. Böckman har nämligen specialanpassat en riktigt prisvärd vagn med en integrerad sadelkammare där två westernsadlar får plats... Ska erkänna att jag inte än har lastat i två sadlar men är helt övertygad om att det inte är något problem. Så som ni förstår blev det ju westernvagnen, jag blev mycket positivt överraskad av många smådetaljer som känns kvalité, mer rejäl än jag trott och gedigen byggd. Snygga detaljer och smarta lösningar på bl a bommarnas fästen. Ska jag envisas med att hitta något negativt så förstår jag inte konceptet med gjutna krubbor i taket på sadelkammaren... Helt onödiga och stjäl lite plats inne i kammaren med... men det är väl det enda :)
  
Jag var lite orolig att sadelkammaren skulle stjäla för mycket utrymme inne i hästarnas del men det är bättre utrymme än jag trodde, känns som att denna transport är lite bredare och lite högre än den förra. Den stjäl en del utrymme men jag har ändå alltid ett hösegel där så det är marginellt med vad man kan stuva in för grejjor där ändå. Det som annars har stått på golvet framför hästarna får ju plats inne i sadelkammaren nu, ryktväska, vattenhink och annat smått och gott. Dessutom utan att bli nerskräpat av hö.


Har man krånliga hästar som inte står still kanske den här varianten inte är att föredra då den vänstra sidan har sadelkammaren framför bommen och en kreativ häst förmodligen kommer hitta på sätt att sparka på väggen, men om man har snälla hästar som står still känns det inte som ett problem.


Jag är grymt nöjd med köpet och ponnysarna kommer åka 1:a klassigt. Den var oxå riktigt snygg i antracit svart och svart tak... trodde taket skulle vara grått men, men... tror inte den blir mycket varmare än om taket varit grått. Det är ju lätt att få bra ventilation med rullgardinen i bak... som jag för övrigt verkligen föredrar framför lucka :)


Hade tur med leveranstiden då den var bara 4 veckor så nu är vi rustade för säsong 2016 :)


Ha en underbar dag därute! Det har jag, äntligen har snön börjat smälta och man kan ana vår i luften!!!

21 mars 2016

Hon har gått dyngbra...

Helt klart sköna sista ord när man avslutat en två och en halv dags kosseclinic.


Ny tränare den här gången, Styrbjörn Persson, har sett honom ute på tävlingar men inte haft egentligen någon som helst kontakt med honom innan.
I vårt lilla gäng som håller på med kor här uppe så har några länge tränat för honom samt haft hästar i träning där, därav föll det sig naturligt för dem att ta upp honom på clinic.


Jag åkte med Rubs och av massor olika anledningar fick även Bosse hänga på, med Hilda som ryttare. Det var btw en väldigt lyckad kombination och leendet på Hilda efter varje ridpass var omöjligt att inte smittas av :)
Hildas ponny Kakan är för tillfället lite småofräsch och istället för att riskera något så sa jag att hon gärna fick låna Bosse, med allt vad det innebär ;) Hon är otroligt duktig på att rida och har en härlig hästfeeling. Så förra helgen var hon och red honom för första gången, även då gick det hur bra som helst och jag är helt övertygad om att Bosse fått ännu en ny vän i livet. I onsdags, eller om det var torsdags så kom hon på att hon ju hade en tid för Mäster Marc, det är svårt att bli av med tider sådär i sista sekund så igen sa jag, ta Bosse.
Jag fick leka hästägare och placera mig på läktaren. Så jäkla skoj att få se honom ridas av någon som verkligen kan rida. Inget illa om Olivia, hon rider honom superbra men Hilda får igenom honom på ett helt annat sätt. Även Marc var lyrisk och ett tag trodde jag nästan att han skulle sälja Bosse till Hilda... hehehehe...


Efter denna uppladdning fortsatte vi till Nordvik, tack snälla Linn för lån av transport! Min hade tyvär inte hunnit komma än. Väl frame satt vi upp för en snabb humörscheck och en sväng i ridhuset så Bosse skulle hinna känna in sig.
Hästarna stallades in i sina fina uteboxar och fick pyjamas på sig. Det är en fantastisk annläggning och all Cred till Wille som fixat fin uppstallning där hästarna står på tjock halm och har det got :)


Vi började med teorikväll där vi gick igenom judgecard från NCHA och vilka penalties som finns, därefter tittade vi på sju olika ekipage, DVD, och skulle så bedöma dem. Är nöjd med mig själv då jag lyckades pricka in de flesta.


Lördagen satte igång kl 07:45, vi byggde en fålla och sen var det full fart, vi red en och en, först en stund på marken med Stybbe och sen jobbade vi kor.
Det är alltid knepigt att rida för en ny person och det tar en stund innan man kommunicerar på samma sätt. Hur som efter lite trevande så plockar jag med mig min egen position i spinnen. Har säkert hört detta 100 gånger innan, men den här gången så sjönk det in i hjärnan. Jag älskar när små pusselbitar faller på plats och man känner resultatet direkt.


In på kossan och Ruby gjorde sitt jobb väl. Mycket väl :) Vi fick ömsom ris ömsom ros men det som var verkligen bra är att Stybbe är otroligt petig och nogrann med positionen... Jag erkänner lätt att jag inte funderat så mycket på det då Ruby är snabb och smidig som en katt. Men det är klart att jag måste skärpa till mig och vara mer noggran. En annan sak som jag gillade var hans inställning om att vi skulle vara sjyssta mot våra hästar, vara mjuka i handen, inte hålla på att ratta runt och vara försiktiga med våra skänklar.  Alltid viktigt att tänka på men oooooh så lätt det händer när det går fort och man blir lite het i skallen ;)

Han poängerade flera gånger att han brinner för just cuttingen och vill hjälpa andra att lyckas. Det markets, Stybbe är engagerad och vill verkligen att det ska bli så bra som möjligt för alla och envar som var med oavsett vilken nivå man är på. Skoj!


Pass två på lördagen var en resa för framförallt Hilda och Bosse då de fick en pigg kalv och helt plötsligt fick Hilda känna på hur det är att sitta på en häst  som jobbar kor. Kan säga att det är tur att hon har öron annars hade leendet kluvit hennes ansikte på mitten. Ruby jobbade på riktigt bra igen och jag insåg att hon inte gått på kor sen i somras på Hjo-ko. Det var inget jag kände av utan hon var samlad, taggad och jäkligt häftig som vanligt!!!

Vi åt middag på kvällen men trött var vi, Hilda, jag och Pekka satt en stund och småpratade innan vi alla dök i sang typ kl 11.... Inga sena partynätter här eller... Det som är så roligt på dessa helger är just den här enorma hästbubblan man är i och alla tankar snurrar runt hästar och åter hästar!
Man hinner älta och tänka och reflektera och försöka lägga till eller dra ifrån till det man redan har.

Sändagen började med ett enskilt pass för var och en och den här gången jobbade vi med lite nya tankar i huvudet, att låta Ruby ta ansvaret och att jag inte lägger mig i... Nä... har aldrig hört det förut. Att det ska vara så svårt. Fick iallafall till mina ben bättre och inbillar mig att jag störde henne mindre.
 


Efter lunch ställde vi upp för cutting, heardwork och jag jobbade bade som turnback och herdholder, det är kul att få träna dessa positioner med då vi behöver hjälpa varandra ute på tävlingarna. Skönt att veta lite hur de andra är och vilka positioner var och en trivs med. Själv tycker jag för tillfället bäst om att vara turnback. Passar Rubs bra då hon slappnar av, men vi kan lika gärna vara herdholders så det var bra att jobba båda positionerna och veta att det funkar. Jag hade bra hjälp själv av Björn och Wille som herdholders och Erika och Hilda som turnbacks. Fick till en hel del riktigt bra deepcuts och att skära ut djuren bra. Till och med så  Stybbe gav mig checkmark + eller till och med + på någon av gångerna. Ruby är för jäkla cool och bra inne i hjorden, vågar gå på djuren utan att bli het, Inga tendenser till att bitas utan trycker bara iväg dem med bogen... Har jag sagt att jag älskar denna häst.


När allt var klart så fick vi sista omdömet, den där lilla fuxen har gått dygnbra i helgen :) Hehehehe... Känns bra även om det var en ny formulering på betyg.


Det var ett nöjt gäng som rullade hem till Alnön igår. I dag får de vila och imorgon kanske bara skrittas lite så musklerna får återhämta sig :)


Ha en bra dag därute det har jag... och på onsdag är det som julafton för mig :)