Ruban tränar inför Chappen med att cutta kråkor...

Hyyyyyysteriskt!!!

Satte klockan på ringning och gick upp 8 innan anmälningarna öppnades, insåg att jag var tvungen att registrera mig och Ruby... Tack och lov har jag lite datavana så det gick smärtfritt... Exakt kl 00.00 var jag inne och anmälde, insåg att jag inte hittade två reiningklasser men det fanns 24 platser kvar när jag gick in... 00.03 var jag klar men då var alla reining platserna slut och jag blev reserv... VAAAA???

Nåja jag har iallafall anmält till lite fler klasser än jag hade tänkt från början och jag har en liten plan men tills dess så är det två klasser som är spikaden...

6 SRCHA Rookie Limited Mönster 1

11a ~RHC Reining Open kval Mönster 6 (Western Branch deltävling 2)
11b ~RHC Reining Non Pro kval Mönster 6 (Western Branch deltävling 2)

33 ~SRCHA Non Pro Limited Mönster 4 (Western Branch deltävling 2)

Med reservation för vilken om någon reining jag rider ;)

Igår när jag kom till stallet så mötte jag en av personalen, Jennie... Hon berättade att Ruby hade underhållit henne i söndags då hon red på banan...

Shit, tänkte jag nu har hon sprungit sönder sig igen...

Ja, sa hon, hon såg så rolig ut stod och hoppade fram och tillbaka med frambenen... nästan som en hund som leker...
Sen såg jag att det satt en kråka framför henne som hoppade fram och tillbaka... och det var den hon följde efter...

Hahahaha... Underbara häst!!!  Sen berättade Jennie att kråkan hade hoppat ut ur hagen och att Ruby i ren frustration hade slängt sig ner och rullat :)
Får hoppas att hon inte gör det till en vana att rulla sig efter att ha cuttat ;)

Jennie var nog lite faschinerad över hennes beteende och jag förklarade att det är just det som är vallinstikten hos Quartrarna och att det är så de gör när vi vallar :)

Det är bara att inse att hennes Cowsense är TopNotch och att jag nästan gång vackert ska hålla mig i hornet och ge fasen i att störa henne :)

Ha en underbar dag därute!!!

Resumé av mitt hästliv del 2, Farsta Ridskola, Enskede Ridsällskap och ridläger med Prinsen...

Mockasin en söt liten ponny

Okej är ni redo för del 2???

Det var en onsdag och pappa skjutsade mig till anrika Farsta ridskola som var i Alvar Lamprecht regi för min första ridlektion... Jag kommer fortfarande ihåg att jag fick Mockasin att rida en brun, snäll ponny som INTE ville slänga av mig... Vilken lycka!!! Här spenderade jag 3 lyckliga år och detta la grunden till den mer skolade ridningen hos mig... Helt plötsligt lärde jag mig  hästens kroppsdelar, sadel och tränsdelar... Hur man kratsar hovar, hur man ryktar rätt, att sadla och att vända en häst utan att den smet ut i stallgången. Ridvägar och jag introducerades för HALVHALTEN :) Denna har ju sedan dess haft stor betydelse i mitt liv...

Jag kommer ihåg att det var ibland två ponnys som delade samma box och ibland kunde den ena vara snäll medans den andra nöp en i ryggen... hehehe..

Jag har hittat en hel del bilder på hästarna från bland annat Farsta Ridskola och Enskederidsällskap... Jag har helt ärligt stulit dem där och tänker skriva lite om varje häst som jag kommer ihåg...

Eldflamma, ett gråspräckligt russto född 1966 e:Prick, Klippman. C-ponny. Hon var en av mina favoriter och jag och en gruppkamrat slogs om henne... Tyvärr var hennes mamma ledare för gruppen och på något underligt sätt fick alltid hennes dotter välja häst innan mig... Min vana trogen lackade jag till slut ur och skällde ut henne för detta, inför hela gruppen med föräldrar... Efter det blev turordningen rättvis och jag fick vara först på listan ibland oxå... På ren pin kiv valde jag Eldflamma när jag var före hennes dotter bara för att... Men hon var helt underbar, mjuk och pigg... På en terminsavslutning skulle vi få testa att rida i Jockeyläder och sen var det ut på spåret. Flamman snubblade till och drog ner huvudet varpå jag studsade framlänges nerför mankammen och platt fall i backen... Jag tappade luften och helt ärligt trodde jag att jag skulle dö... Men hysterins klimax var när jag hörde mammas dödstjut uppe från läktaren och hur hon nästan hoppade ner i ridhuset från tre meters höjd... hehehe... Fantastiska ridläraren Cina var lugnet själv och höll lugnt upp armarna över huvudet på mig tills låsningen släppte och jag kunde andas igen... Till mammas förtret hulkade jag en stund, torkade tårarna och satt upp igen... Ännu en gång så var jag så sjukt rädd att jag inte skulle få fortsätta rida och då var ju den här gången min sista chans att få just rida :) Mamma, du ska nog inte läsa nästa del om min ridkarriär nere i Bokulla skogarna...

Don Pepe, en liten welshkorsning och en drömponny, alltid snäll och piggelin. På honom lärde jag mig hoppa och han var den jag red min första "inofficiella" tävling på... Givetvis lyckades jag erövra diplomet :)



 

Mardröm

Mannagryn

Mannagryn och Mardröm, Japp som namnet anger var det två små sagoponnys som delade box... Hade man den ena så nöp den andra en i ryggen... Tror faktiskt att det var Mannagryn som var värst... Hon hade även en ständigt pågående strid med en annan ponny Ditte och man fick alltid rida på var ände av ridhuset, annars flög de på varandra...

Ditte

Ditte (som man ofta fick rida barbacka och mer eller mindre alltid åkte av) ett litet mörkbrunt russ men en räv bakom varje öra, varför man var tvungen att rida barbacka så ofta kommer jag inte ihåg men envis som jag var tvingade jag mig själv att välja henne tills dess att jag suttit kvar utan att ramlat av en hel lektion....
Kolla bilden... Exakt en sån hjälm hade jag och ni ser ju vilken fantastisk passform och framför allt vilken smidig hjälm det var... Hahaha... den var så tung att min först Whiplash fick jag nog av den... Lyckan visste inga gränser när jag äntligen en dag växte ur den och jag och mamma åkte in till Hästbiten inne i Stockholm och jag äntligen fick min normala hjälm som både passade och var bekväm... Jag kommer fortfarande ihåg att den till och med doftade gott när den var ny ;) Fick om jag inte missminner mig mitt första egna ridspö då... LYYYYCKA!!!

Röding

Red Roan eller Röding, en fin skimmel med mycket krut i... kanske lite för mycket häst för mig just då men envis som jag är skulle jag rida honom... det slutade som vanligt i total katastrof och han stegrade sig och sen bockade av mig... innan jag ens hunnit ut på spåret... Men jag gav mig inte och efter några gånger blev han en av mina favorithästar...




 Lechar eller Leffe, min första Bosse kopia... En rosa häst som var ett riktig as att sköta om och han bet dig så fort han kom åt men var grym att rida, så mjuk och välriden... men som sagt gick man därifrån med bara ett bett så var det en bra dag :)


Det fanns massor med fler hästar som förtjänar ett omnämnande men det är dessa som framförallt etsat sig fast i minnet hos mig... Men några snabba hinner vi med...

Lilla Grå...

Mannagryn, Primica (passgångare) och Don PePe på sommarbete.

Pinna På

Primica...

Visst lät ridhuset som en kakafoni av smackande varje gång vi skulle trava och visst visste hästarna exakt var och vad de skulle göra när min ridlärare Cina ropade ut kommandona men jag älskade varenda liten sekund av det...

Sommaren då jag var 9 hade mamma fixat världens bästa överraskning, jag skulle få åka på ridläger... I Norrtälje... Jag var lyckligast i hela världen och bilresan dit bestod nog av en och annan... Är vi framme snart?

Väl på plats var jag typ först... hade tjatat på mamma sen soluppgången att vi nog måste åka nu... Men det gav mig en chans att få gå och se hästarna innan alla andra kom dit och det blev kärlek vid första ögonkastet på en stoooor fux herre vid namn Prinsen... Jag hade bestämt mig... Han skulle jag ha!!!
Självklart fick jag inte honom på provridningen men jag bet ihop red så bra som jag bara kunde lyckades på så sätt få Prinsen som min ridskolehäst... hehehe... inte envis alls... Han var så stor att jag fick stå på tå och fösa upp sadeln... Att sitta upp gick inte utan någon slags förhöjning och jag såg väl ut som en fluglort på hans rygg... Att kratsa hans hovarna var en styrkedemonstration av en 9-åring... Men inget hade fått mig att byta häst... Dessutom var han en av de mest svårfångade hästarna och det var nog en av anledningarna till att han egentligen inte skulle varit med på ridlägret... Men jag knotade inte utan gick ut tidigare och med havrehink lyckades jag få tag på honom... Det är fortfarande det absolut bästa tricket mot svårfångade hästar... MAAT och Godis... Inte ens när han satte sin jättehov och trampade mig på foten sviktade min förälskelse en sekund... vad var väl en blå fot när man fick rida och ta hand om världens vackraste häst...
Jag njöt av varje sekund men sista dagen innan uppvisningen så åkte jag av och ganska rejält dessutom... Det beslutades att jag inte skulle vara med utan bara skritta runt lite... Tror detta var min första hjärnskakning... Hur som helst var detta ytterligare ett i raden av hästavsked och jag grät i vanlig ordning hela vägen hem...

En dag i slutet av 4:an kom pappa hem och sa att vi återigen skulle flytta... Till Västergötland och Börstig...  Återigen fick jag säga adjö till vänner och "mina" hästar men den här gången fick han lova att jag skulle få en egen häst så småningom...

Men det skulle dröja ännu ett tag...