Japp, jag känner att jag måste kräkas lite över livet... Det lixom går inte som jag vill...
Visst en del har ordnat upp sig och det är jag mer än nöjd med. Men det här andra... de här lösa ändarna som inte riktigt vill fästa sig vid livets tråd utan lite så där irriterande hänger och dinglar... gärna killas lite vid näsan så man nyser ibland oxå...
Jag har haft en grej på G i en vecka och varit lite i valet och kvalet om jag ska gå vidare med det eller inte... Igår dök det upp en annan grej och för att vara helt ärlig så trodde jag att det hela skulle lösa sig... Men icke... Tyvärr har det andra tåget oxå gått för att jag var sen så nu står jag där och inte vet hur i helskotta jag ska vända mig... Sätta mig i en situation där erbjudandet helt enkelt inte kommer ge mig kred för det jag gör, eller hoppas på en trisslottvinst och skita i att jobba resten av mitt liv...
Hmmmm... tror jag väljer det sista... så nu gäller bara att hitta den där trissen som ger 100.000 i månaden i 25 år... det hade varit galet gött...
Jag har iallafall lärt mig några saker om mig själv den här resan, en del inte så smickrande drag, tycker jag själv iallafall...
1: Jag är världens lipsill... INTE SKOJ ;)
2: Jag är så urusel på att förhandla till min fördel... INTE SKOJ, men jag jobbar på det.
3: Varenda gång jag yppat något positivt så har det gått åt helvete... SKITTRIST!!!
4: Jag är färdig med att inte få betalt för den jag är, det jag gör och framför allt för ALLA mina kunskaper... Det är bra för framtiden :)
Blir såååå trött på att det hela tiden är högskolepoäng som ska styra... Jag menar VA FAN... Det är ju bara min utbildning... inte det jag är RIKTIGT bra på... Eller?
Jag lovar att jag lagt ner ofantligt många fler timmar på att träna och testa och läst ofantligt mycket mer litteratur om det jag faktiskt är intresserad av... Dessutom utan att någon ens sagt till mig att jag måste.
Som utbildad pedagog vet jag att om eleven är intresserad så fastnar teori och praktik sååå mycket bättre och personen i fråga kan tillgodogöra sig inlärningen mycket mer effektivt...
Men, men i mitt yrke är tydligen 10-15 år gamla högskolepoäng 100% mer viktiga än att någon själv håller sig ajour och hela tiden hungrar efter kunskap...
Det är ju mycket bättre att hela svenska skolan skall styras och formas av en fd militär... Undrar hur många pedagogikpoäng han har... Jag skulle vilja säga att Jan Björklund är synnerligen obehörig och outbildad pedagog...
Go, go Jan Björklund, vi kanske skall börja skoldagen med trumpetfanfar, hissa flaggan och visitering av kidsen oxå... Ooops, lille kalle har inte knutit skorna... NER 10 armhävningar och i helgen blir det arresten...
Sådär ja... nu har jag kräkts färdigt...nästan...
Ha en bra dag därute önskar jag... en enligt tarifferna ganska outbildad och förmodligen helt olämplig pedagog... Fast lite mer lämplig än Janne B... enligt högskolepoängen alltså :)
