Så här har det sett ut den sista tiden, jag tycker... livet är grymt, jag kommer klara det här och är supertaggad och ett par dagar så är Murphy där och knock-outar mig... igen!!!
När jag läser mitt inlägg från den 6:e jan så är det ett skämt och jag kan inte göra annat än att skratta... dock har jag sett på Kjell..XX.. (träningscoachen) att bara de som är riktiga loosers skrattar åt sin situation och säger... Det kunde varit värre...
Kanske är det sant eller inte men jag håller på att ge upp...
Varför?
Vill du inte läsa ett inlägg med sorger och besvär så sluta nu ;)
Jag kommer ihåg detta så väl...
Den 8:e jan åker jag till stallet, full av förhoppningar och ännu ett kliv upp på min: Jädrans jag ska banne mig fixa det här, stegen...
Går in i stallet med ett riktigt bra pass i huvudet från den 6:e jan och möter en av mina stallkamrater...
Hon frågar (i all välmening), Hur är det med Ruby?
Mitt svar: Jo, igår var det bra jag har inte varit ute i hagen än :)
Hon: Vad skönt då är ni på g igen?
Jag: Japp men som sagt jag har inte sett henne än...
Sen mockar jag och fixar, går ut och hämtar hö och till sist tar in Ruby och den andra hästen som är kvar i hagen...
Ställer Ruby på stallgången, tar av täcket, börjar rykta och när jag kommer till vänster sida bakbenet så ser jag att hon har ett färskt sår på benet... Som fortfarande blöder...
Attans, tänker jag, vad är detta? Sen ser jag ytterligare ett sår högre upp ca 10 cm under knäet... ett hål, en broddspark oxå den fortfarande blödande. Dock var hon inte halt när jag tog in henne så jag gjorde iordning henne och tog ut henne i ridhuset. Jag satt upp och i skritten kände jag egentligen ingenting, men kanske en liten rörelsestörning, dock var hon halt i trav och efter lite känn och kläm satt jag av...
I det här läget var jag inte speciellt orolig utan svor mest över att hon återigen hade fått stryk och hennes otroliga otur... Ledde tillbaka henne och kom överrens med stallpersonalen att om hon inte är halt så får hon gå ut i hagen dagen efter.
Det är underbar personal i stallet och en rapportering följde dagen efter torsdag, hon är inte speciellt halt, jag sa: Släpp ut henne.
Efter jobbet åkte jag dit och skötte om henne, såret såg fint ut och hon var inte svullen så jag tvättade rent, pussade på henne och åkte hem...
Sen vände det... På fredagen stod hon på tre ben och ville inte röra sig, jag var på jobbet och kunde inte göra ett skit men med god konsultation av fantastiska Gunsan och stallpersonal så insåg jag att knät var ok och att det nog inte var en fraktur.
Jag ringde veterinär och vi kom fram till att vänta över helgen om så inte att hon fick feber eller blev apatisk, är det en spricka så bör man vänta för att se hur läget är och för att kunna se röntgen. Jag som inte är en hysterisk hästägare och höll med.
Sen dess har hon stått på box och jag har faktiskt inte varit så orolig utan mer... Shit vad ett ben kan svullna och se ut, anledningen till att jag inte varit så orolig är: Ruby har inte haft feber, hon har ätit, sett pigg ut och svullnaden har ändrat sig och gått ner på ca en vecka... Men...
Jag bestämde mig ändå för att röntga stället för att säkerhetställa att det inte var något knas, i mina ögon max en spricka... Och för att Gunsan delade med sig av sin erfarenhet med just sprickor, de kan se förädiskt fina ut och om man sätter igång hästen för tidigt kan benet helt sonika gå av...
Under tiden som gått har jag givetvis gått igenom de scenarion jag kunnat komma på och bearbetat dem men det som skulle komma idag var jag inte alls beredd på...
Det finns ingen spricka, det ser i stort sett bra ut... förutom en liten helvetisk bakteriehärd som tydligen kan ställa till det BIG TIME...
Om jag inte gjorde det innan kan jag bara säga... JAG HATAR BRODDAR!!!
Två saker gör mig sjukt orolig och faktum är att 2014 kommer gå till rehabilitering... Oavsett vad som händer...
På plåtarna ser det ut som på CSI ett ingångshål och verkan på benet, ligamenten etc...
Brodden har gått in på Tibiabenetsknotas övre del och punkterat hud, muskel, benhinna och allt annat skit som finns där... Vet ni inte vad detta är; Googla skiten ;)
Hur som, det har bildats en bakteriehärd här och det syntes på röntgen... I min värld så pustade jag ut och sa, men vad bra då vet vi vad det är...
Här var inte min veterinär lika positiv utan sa, vi tar alla bilder sen pratar vi...
Inom typ en ca 50 mm area i exakt det området broddsparken tagit så finns den sjukt mycket grejjer som är känsliga...
BTW...Hur kan ett så stort djur ha minimala skitområden och varför lyckas min häst alltid drabbas av skador just här? Nej, jag tror inte på att om man skadar ett område så traumatiseras detta och att allt sen alltid drabbas denna zon... En helt annan diskussion ;)
Det finns en reaktion i benet och just för att den sitter där den är och att Ruby är väldigt halt, i trav gör att min veterinär blev misstänksam...
Hur det än är måste jag verkligen ge cred till honom, han har varit otroligt pedagogisk och noggrann, han är väldigt proffsig och i det "state" jag befann mig efter denna informationen så kan jag nu efter några timmar verkligen uppskatta hans behandling.
Jag gillar, nä högaktar folk som är ärliga och uppriktiga... även om det ibland är tufft att ta så vet jag attdet inte ligger massa "hidden agendas" där...
Hur som, för att komma till poängen...
Veterinären sa: Jag kommer sätta in allt till max!!! Antibiotika, antiinflammatoriskt och smärtstillande 10 dagar... Om 7 dagar hör du av dig och vi röntgar igen, på dessa dagar ska hon bli bättre... Annars...
Och nu är det det sjukt jobbiga annars... Blir hon inte bättre på dessa dagar så är det inte inflammationen som är problemet utan ett fäste av något slag... Om... om... om det är så, så vet jag helt enkelt inte om Ruby någonsin kommer bli bra... Och det gör ont så in i helvete... Så för att inte behöva ta i det just nu önskar jag att alla ni därute som har en stund över att skicka positiv energi till henne, för en mer lämpad kandidat finns inte...Och jag vill så gärna se hur långt denna lockiga, fantastiska, underbara ponny kan gå... Just nu känns det som om vi stannat på tomgång utan att få visat upp hennes fulla kapacitet...
Återigen, framgång är inte de vinster man vunnit, utan alla de gånger man orkat ställa sig upp efter en knock down och vågat satsa rakt in i väggen igen... Jag hoppas bara att denna "Knock down" är mer psykisk än fysisk :)
Och som grädde på moset, idag, så har Olivia blivit sjuk, förkyld med feber... Yiiiihaaaa ;)
Ha en underbar kväll därute!!!
