Att känna sig välkommen...

Jag har egentligen tänkt att jag inte ska blogga om mitt jobb... eller ja inte så utelämnande iallafall... men jag gör ett undantag idag...
Jag bytte ju arbetsplats i höstas, inom samma skola men till en annan enhet. Jag gjorde det för att sättet de jobbar på passar mig perfekt, mycket digitala hjälpmedel och i projektform... Det är en liten enhet och chansen att få jobba tätt inpå och verkligen lära känna eleverna är ju något som de flesta lärare drömmer om... eller ja, iallafall jag... Sagt och gjort, jag lämnade min "gamla" enhet och alla fantastiska elever och kollegor... Med mycket sorg i hjärtat, ska tilläggas, bytte jag enhet, jag saknar dem enormt ibland och önskar att jag hade mer tid att få åka och träffa dem... Men jag tänkte att det ändå är bra att lämna just när man trivs för att behålla en positiv minnesbild och dessutom gillade jag tanken på min nya arbetsplats.

Vi är två nya lärare på enheten och vi välkomnades med öppna armar av våra kollegor, det kändes helt suveränt!!! Även mötet med kidsen kändes helt rätt och att alla var med på noterna i skolan... Men, något har legat och skavt, något som inte känns helt ok... Visst det tar ju tid att lära känna varandra när det blir förändringar och det måste få ta sin tid... vi är alla osäkra i början och gör misstag, även jag gör massa misstag, men det har varit något mer... något som jag inte kunnat sätta fingret eller ord på, förrän idag.
Det har under en tid byggts upp en underton och känsla av missnöje och oro bland en del av eleverna.
Idag tog vi upp detta och det var inga nyheter som kom upp, många tycker det är jobbigt med förändringar och det var bättre förra året med det mesta. I år är det sämre och det är jobbigt med nya elever och lärare... Jag stod länge och försökte få dem att se alla bra saker i detta men några vill inte se detta utan är inne i en negativ inställning... Efter mötet slog det mig vad det är jag har känt... eller snarare inte känt... Jag känner mig inte välkommen här.... och detta av eleverna... Det fick mig att tänka och grubbla, om jag som är vuxen inte känner mig helt välkommen till denna plats hur sjutton känner sig nya elever då?
Det var ingen rolig insikt och jag funderade helt ärligt en stund på vad jag sysslar med... Jag har alltså lämnat en arbetsplats där jag trivts med mina kollegor... det gör jag nu oxå, verkligen så är mina kollegor heeelt suveräna... Jag har oxå lämnat alla fantastiska elever på KoM... jag får mail ganska ofta från dem att de saknar mig och vill att jag ska komma tillbaka... tack, alla ni, det värmer i mitt hjärta :)  allt detta för en plats där jag inte känner mig välkommen...

Jag hoppas att det inte är så här utan snarare att det är alla förändringar som gör att eleverna saknar sina "gamla" lärare... men kontenta blir tyvärr att jag som är ny inte riktigt vet hur jag ska göra åt detta... Jag är ju inte dem, jag är ju jag och jag valde att börja här för att jag trodde det var rätt och att jag skulle passa in... Jag hoppas verkligen inte att det är denna känsla som ni elever vill förmedla och att det är detta som "vår" lilla enhet ska byggas på utan tvärtom, detta ska ju vara en plats där alla är välkomna just för den goda stämningens skull. Här där alla ska trivas och må bra...

Jag vet även att det finns många som inte vill ha den här stämningen och som verkligen vill jobba bort detta... BRA!!! Men ni som är så himla missnöjda med hur det är iår... tänk er för hur ni gör och vad ni säger, tänk om ni hade fått det bemötandet som ni just nu ger alla nya...

Jag hoppas att jag har fel i mina tankar och känslor... för vet jag att det är helt fantastiskt underbara kids på min enhet... Men ni bestämmer hur andra ska känna sig när de träffar er... välkomna eller inte...

Jag skriver inte det här för att kritisera någon utan för att analysera och reflektera över det som händer runt mig... Jag vill inte peka ut någon heller, för detta är kanske något som händer utan att man själv är medveten om att det händer... Man kan bara se det som var bra förut och därför inte se hur man uttrycker sig... Ibland gör man ju så... ser det som inte är så bra och glömmer bort det som är bra... Det är ju typiskt för människan :)

Nu tänker jag ta helg och sen på onsdag tänker jag med glädje gå till mitt arbete igen... för nu vet iallafall jag vad det är som jag har känt varit fel... Den enda jag kan ändra på är mig själv och även om det finns visst missnöje över förändringar så tänker jag se möjligheterna med att få jobba med just dessa fantastiska kollegor och elever varje dag... nästan :)

Ha en underbar fullmånekväll därute i cyberrymden...

Äntligen fredag...

Huuuuj vad det är ruggigt ute nu, regnet smattrar mot rutan och det är alldeles mörkt ute fortfarande... Igår så mötte jag bilar med snö på taket när jag åkte till jobbet... shiiit... jag har ju fortfarande sommardäck på :( Till och med när jag körde hem från jobbet mötte jag bilar som fortfarande hade typ 10 cm snö på taket... Jag vill INTE!!! Jag vill ha sommar och värme...

Jag var på ett möte med en instans i samhället igår för jobbets räkning och satan vad besviken jag blir!!! Det spelar tydligen ingen roll vad man ser här på jobbet, ingenting verkar tas riktigt på allvar utan man får lite svävande svar som, oj, nämen det är nog inte så farligt...eller, nä det kan ju inte vi svara på.... Det första de började med var: Vi är ju inga pedagoger med en kristallkula att sia framtiden i... GRRRRRRRRRRRR!!!!! Satan vad arg jag blev... Mitt mothugg blev ju givetvis: Ja, vi är ju pedagoger och inga psykologer... Tydligen så måste det till en katastrof innan samhället reagerar och hjälper till :(
Jag blir bara sååååå matt... Nåja, de skulle iallafall fundera på saken och eventuellt kalla till möte igen... Får bara hoppas att katastrofen inte hunnit inträffa innan dess...

Nu till något roligare, min fantastiska Ruby <3 <3 <3
Hon är bara såååå sööööt, igår red jag ett litet pass på banan, vid sjutiden. Det var mörkt ute så jag fick ha lamporna tända... Hennes erfarenhetsbok är ju inte jättevälfylld och det var med spetsade öron och studs i stegen som hon slingrade sig runt banan de första varven :) Men hon är ändå cool...fast mycket bebis :) Vi jobbade på tempoväxlingar och lite av "five easy pieces" med fokus på ryggning, hon kopplade inte riktigt konceptet med att backa på volt :) men efter ett tag försökte hon iallafall :) typ tre steg bakåt och sen svänga, tre steg bakåt och sen lite sväng...

Lägger upp ett klipp från the Master himself när han demonstrerar detta :) Kanske inga nyheter för klassiska ryttare men ändå en bra checklista på vad som funkar...




Ha en bra dag därute :)