Eller ja,
iallafall häruppe I Norrland. Efter en låååång kall vår så var det äntligen dags för
årets första tävling. Middle West Riders höll en varierande tävling på Ö-viks
anläggning och trotts en del oväntade inslag som att ridhusbotten såg ut som
hela havet stormar… Ja, helt ärligt det är så att man verkligen såg hur ojämn
den var lite som de nya aktivitetsplaner som finns runt om i landet… Hur som,
MWR tog snabbt beslutet att flytta ut tävlingen och det var klokt. Härligt
väder och en gigantisk plan. Tyvärr var materialet för strävt att få några
stopp på… Kan säga att fröken röd verkligen gjorde sitt yttersta…
Så här är det ju,
lika för alla och det är bara att gilla läget, man rider efter de
förutsättningar som ges.
Det tog ganska
exakt två timmar upp med släp och ännu en gång på denna korta tid så kände jag
hur värdefullt det är med sadelkammare på släpet!!! Och att man får in två
westernsadlar, padar, filtar, träns, benskydd, borstar och allt annat man
behöver ha med. Måste dock fixa bättre lastsäkring för extra hö inne i
transporten då de kreativa små ponnysarna hade lyckats plocka ner två ikeapåsar
och ett extra hönät… Bosse hade till och med bäddat lite extra inne hos sig med
en påse… hehehehehe.
Väl på plats så
lastade vi ut och gjorde iordning, med en pelletshink var herr B nöjd och lät
sig sadlas utan att röra ett öra. Skönt att det funkar så bra.
Då han tidigare
har taggat igång hade vi beslutat att jag skulle rida första klassen på honom
och därmed kunna ta det värsta av energin… Men han var sitt vanliga härligt jag
och bara bjöd till sådär som han gör när det är tävling. Visst måste man ha
lite koll på vart Rubs är men inte värre än så.
Jag blir så
glad!!! Denna dag gör allt slit och alla tillfällen då man tvekar värt varenda
sekund. Det finns en härlig och go Bosse därinne som gillar att vara med.
Det var Håkan som
dömde och det tycker jag är väldigt bra. Han dömer korrekt och utan pardon…
hehehehe… Nä, men jag uppskattar att det hellre är hårt än att man ger
glädjepoäng. I min värld vill jag inte tro att jag kan mer än jag kan ;)
Olivia red Rubs i
en D-reining och även om hon gick iväg lite med henne så lyssnade hon ändå bra
och fick 65,5 p… Helt ok tycker jag då jag förstår precis vad han dömde.
Det räckte ändå
till en seger och gissa om Olivia strålade.
Efter denna kom
en C-reining, jag och Bosse gick ut först och det kändes stabilt. Jag red bra
och Bosse svarade bra. Förutom att det då inte gick att få till stoppen gjorde
vi en bra runda... Dock var jag otroligt klantig och tänkte fel så jag gick
inte förbi slutmarkeringarna… Hade kunnat stå mig dyrt och det gjorde det 4! Straffpoäng…
Lite tur hade jag med då ingen annan heller i klassen red förbi dem och vi alla
fick de där straffen… så med en poäng på 63,5 tog vi hem segern i den klassen…
Rubs, ja hon såg
detta som en tidsgren och gick i 180 från startsignal… skrapade ihop 57,5p och
vad ska jag säga… Jo, det var helt rätt bedömt, men vänta bara tills hon är 25
och lugnat sig något. Jag vet att det är bara att rida och rida och rida och
rida tills hon slutar tagga igång så in i Norden. Men en bra sak är att hon
numera verkligen försöker ta i när hon stoppar… Himla synd att underlaget var
som det var för hon gjorde sitt bästa.
Sen var det
Olivias tur igen med Rubs och de startade en D-Ranch Riding, igen en taggad
häst men tappert försök av Olivia. De kom 5:a av fem… man kan inte vinna allt.
Efter lunchpaus
så var det dags igen. Jag red Bosse i en D-reining och fokus var på att skola.
Kände att rolbacksen var sega, fick inte till snärten där, volterna ok och
faktiskt en riktigt bra spinn åt vänster… tyvärr även då en överspinn… men lite
nollor här och lite där så red vi ihop en 67,5. Ja, jag är nöjd med ritten då
den gav kvitto på hur jag känner.
Sen var det dags
för stora familjekampen…
Har gått och
trimmat Olivia några dagar nu att om hon bara rider väl kan hon säkert slå mig
i den här klassen… Mönster nr 6 och jädrans… ungen har laddat.
Jag gick in först
med Rubs och fortfarande efter tre klasser laddade hon som om hon skulle avgöra
100m finalen i OS… Fick ändå till hyffsade spinns då hon lyssnar bra men det är
de där himla -1/2 poängen som sänker det så mycket… Men men, det som var bra
den här gången var att trotts att hon egentligen bara ville ösa iväg så
lyssnade hon tillbaka… inte speciellt avslappnat men ändå kom tillbaka… nä hon
kom inte tillbaka men gav sig inte iväg…
Efter mig gick
Olivia in med Bosse… bara sitter där och börjar rida. Fick en dålig start på
första spinnen men sen… Hon bara guidar runt, har fullständigt koll på mönster
och bara kör!!!
Totalt obrydd om
att alla andra i klassen var vuxna eller att hon själv inte har tävlat
speciellt mycket. Inte en tanke på att något skulle vara svårt eller att det
inte skulle funka precis som hon själv tänker att det ska…
Så jäkla häftigt
att se denna lilla tjej bara rida och göra det riktigt bra! Visst en stor eloge
till Bosse som ställer upp och bidrar med sin stabilitet och erfarenhet men
alla vet vi som har haft med honom att göra att inget är gratis…
Noggrant, stiligt
och med känsla så red de förbi alla oss andra och fick ihop 66p.
Behöver jag säga
att de vann klassen… Ganska stort dessutom.
Den som var mest
nöjd var nog Ajje… mest för att Olivia vann över mig…Men helt ärligt, den
förlusten är ingen förlust för mig det är världens finaste vinst. Uppenbarligen
gör vi ju något rätt då det funkar så himla bra.
Som grädde på
moset gick Olivia och Bosse även in i en C-horsemanship. Riktigt bra motstånd
men även här så levererade de! En riktigt välförtjänt 2:a plats pg a att hon
sitter som en reiningryttare och inte som en Horsemanshipryttare, hade hon
rätat upp sig så hade hon vunnit den med…
Misstänker att
det är dags att sy någon himla glittrig slinky. Och ett par snygga chaps…
Nåja, vad gör man
inte för sina barn…
Summa summarum av
dagen.
Hästarna är inte
till salu för några pengar i världen. De är helt fantastiska och även om de
ibland blir liiite på tårna så levererar de och försöker hela tiden sitt
absolut bästa. De har börjat landa i att ha varandra med men ändå kunna
fokusera på sina uppgifter. Vi kan byta häst och förutsättningar utan att det
stör dem alls och det är så otroligt värdefullt att bara veta att det funkar.
Olivia och jag
gör bra insatser, även om det inte alltid räcker hela vägen fram så känns det
som att varje start bygger framåt. Vi får till ännu en pusselbit och ännu en
sak faller på plats. Fortfarande så provar vi oss fram, hur vårt koncept ska
vara, vilka bitar vi vill fokusera på men den största gobiten i hela det här
med hästarna är att helt plötsligt känns det som att vi är två. Två som vill utveckla
och utvecklas inom detta, vart det leder?
Jag har ingen
aning men det kommer bli ett spännande äventyr.
Nu laddar vi om
för lite kosseträning och sen är det mer fokus på tävling… Ska erkänna att jag
just nu överväger att strunta i alla stora kotävlingar för att fokusera på
Olivias säsong… Dumt, ja, kanske, det ligger en del bakom med men det hör inte
hit…
Så, ha en bra dag
allihopa därute! Det har jag
