20 apr. 2015

Nu är det full fart framåt...

Japp helt underbart känns det... Träningar, clinics, tävlingar och en hel underbar sommar att se fram emot!!!

Denna veckan är redan fullbokad men det är lyxproblem...
Måndag: måste rida lite mer dressyr innan fredag :)
Tisdag: Rubs får vila.
Onsdag: fokus kommer ligga på dressyren
Torsdag: Hopp och skutt, mina heliga torsdagar och Gunsan hoppträning.
Fredag: Ridpass för AWESOME Marc, det var alldeles för länge sen nu men äntligen har jag tagit mig i kragen och lyckats hitta en tid som passar!!! Ser så fram emot detta.
Lördag - Söndag: WRAS årstämma i Stockholm. Dessa möten fyller en alltid med energi, jag sitter mitt sista år som tävlingsansvarig i Norrland.

Sen är det bara 4 futtiga dagar kvar till Per kommer!!!
Det känns nästan overkligt att vi äntligen är här.
Tyvärr är inte uppslutningen det bästa och frågan är om det kommer finnas möjlighet att göra något liknande längre fram... Men det är ett senare problem och jag ska njuta av varenda liten sekund dessa dagar. Jag hoppas att fler är intresserade så vi har råd att ta upp duktigt folk.

För min egen skull är det guld att vi hunnit träna så mycket som vi kunnat gjort sen i höstas men nu är det verkligen dags att Per kommer och skriker på mig :) Man blir lätt hemmablind och jag blir lite frustrerad över mig själv när jag känner att jag fipplar för mycket och lägger mig i.
Sen för hela gruppens skull, jag känner att jag nu kommit så långt i det jag kan hjälpa till med, alla ryttare och hästar är kovana och trygga med att jobba dessa. Det har verkligen gått över förväntan och även om man många gånger inte har alla svar så är gruppen grym och vi har verkligen hjälpt varandra och tänkt och klurat på hur vi ska gå vidare. Därför blir det ju superbra att kunna bolla med Per om hur vi i gruppen ska tänka fortsatt, hur vi ska träna och vad vi behöver gå vidare med.
Jag tror att alla kommer kliva några steg upp och att vi återigen kan ha en plan för vad vi vill få ut av våra träffar.
Men med detta järngäng och förhoppningsvis en del nya som tillkommer så tror jag att vi "galningar" här kommer ha stor glädje över möjligheten som Wille och Nordvik erbjuder för oss kossegalningar.

En sak som jag är väldigt stolt och glad över är hur bra det gått att introducera nya hästar för kossorna, då dessa små svarta köttbullar ibland varit riktiga utmaningar, men ändå så har alla "nya" hästar fått en lugn och trygg introduktion och alla har fattat det där med att putta runt kossorna. Återigen tack vare att vi är några som slår våra kloka huvuden ihop så finns det en bra grund, Pia, med mycket kovana och en klippa till häst Diamond, Max som alltid hjälper till med allt, Wille som barra fixar, Cissi och Sara som även de har en del kovana och jag och Rubs som verkligen visat sig vara en klippa, det är så jädrans skoj och ger så mycket när vi träffas! Sen alla andra som varit med ska inte heller glömmas bort. Jag har lärt mig otroligt mycket av de nya hästarna och hur de reagerar, jag förstår saker som Per och Madde har sagt till mig förut, varför det är så viktigt att få med den där himla yttersidan, varför det är så viktigt att inte lägga sig i... dock skitsvårt och jag vill fortfarande ratta runt... Tur Pia skriker på mig då :D För jag tjatar ju på alla andra...
En häst som lär mig massor varje gång är ponnyn Kakan som är helt klar på vad man ska göra med de där kossorna... Sen kanske det inte alltid stämmer överens med vår mänskliga plan men  bara vi förstår hur hon tänker så är det mycket lättare att presentera vårt upplägg.

I lördags hade vi med två nya hästar, en fantastisk Frieserdam som bara gled runt där inne och var drottning, urkul att se!!!
Och en Lusitano/quarter korsning som använders till WE, och här kan jag se ytterligare möjligheter för alla som rider WE, även om man inte får tävla med boskap så finns ju möjligheten att få träna :)

Det finns mssor med fler drömmar om en fast utomhus trailbana och att kunna samarbeta med andra dicipliner där man arbetar med sin häst och kanske inte bara vill hålla på med de klassiska grenarna.
Jag tror att detta är nyckeln till att hitta tillbaka till Western och få fler intresserade, att ta tillbaka glädjen och inte alltid vara så sjukt seriös... Förstår ni hur jag tänker?
Att kunna/våga/vilja göra kul saker med sin bästa kompis hästen. Jag vet själv att jag ju kan bli så otroligt inskränkt och bara göra det jag ska, kanske är det så man måste vara för att nå till toppen... Jag vet inte för jag har inte kommit dit än men en sak som jag vet är ju mer skoj jag har med Rubs desto bättre blir hon och jag som team. Mina egna personliga mål är fortfarande högt ställda på mästerskapsnivå men istället för att nu längre känna frustration och besvikelse över att jag ligger efter i min plan har jag under senaste tiden kunnat se det ur ett annat perspektiv och verkligen uppskatta alla tokerier vi gör ihop. Jag tycker själv det är sjukt coolt att ena dagen kunna plocka ut en kossa ur en flock och valla, nästa dag hoppa över 1m hinder, tredje dagen sitter Olivia glatt och galopperar ute i naturen, sen drar vi ut på långritt för att sen avsluta med ett pyjamasdressyrpass, allt på samma häst som bara kopplar om och anpassar sig med spetsade öron.

I veckan som gått har det ju varit världscupfinaler i Las Vegas och som en showgren har det varit en riktigt häftig lagduell där tre westerryttare (reined cowhorse) rider en hoppbana på hopp hästar och tre hoppryttare rider down the fence, komplett med ko på en kossehäst. Jag verkligen måste göra hatten av för dessa ryttare och hästar!!! Som utövare av båda grenarna så fick nog hoppryttarna den tuffare av utmaningarna att förutom att sitta på en laddad turbohäst dessutom få med sig den där kossan oxå :)
Visst har inte alla tekniken för den nya grenen men bara att vilja och våga är så jädrans häftigt och det visar ju verkligen på ett openmind :)
Och personligen så ser jag gärna att denna kombinationen kommer upp som tävlingsgren... jag och Rubs är redo :)
Det är ganska mycket diskussioner på FB om vem som var bäst och att den ena vill se en hopphäst ta sig an en kossa och då vill ju givetvis kossefolket se en kossehäst hoppa... och jag som inte kan hålla käften jag delade med sig av min bild här :)

Med kommentaren: Hmmmm...Jupp, we´re doing it :) both...


Kanske i barnsligaste laget men jag kunde inte låta bli... som vanligt :D...


https://www.facebook.com/LasVegasNFR/videos/vb.112614225415939/990604597616893/?type=2&theater

Här är en av ritterna och följer ni länken kan ni se de övriga ritterna med.

Ha en bra dag därute i cyberrymden!!! Jag ska dra på mig pyjamasbyxorna och piff och puffa med min ascoola kosse/hopp/barn-ponny!
Sån jäkla tur att ingen hann före mig och köpa henne från Per den där sommaren... Har inte ångrat en sekund ;)

11 apr. 2015

Och hur gick det...

Ja, det beror på vem man ska döma efter... Jag tyckte det var mesigt. Olivia var stolt över sig själv som vågade hoppa. Så jag fick ta av mig ponnymammanfromhell glasögonen och se det från hennes ögon...
Shit, vad modig hon är, vilken kanon häst vi har som bara tar hand om oss :)

http://youtu.be/nxny34BvVis

Jag inser att jag kanske åker på att mäta ner Rubs till D-ponny om ety tag... Men vad gör det när hon kan allt ;)
Idag red jag dressyr, med en sadel som passar...
Att en sån liten detalj kan göra sån skillnad...

Nåja, ha en bra kväll därute, det har jag!!!

-ofcourse I am using my iPhone for this...

9 apr. 2015

Att bjuda på sig själv...

Något jag reflekterat över ett tag är ett fenomen som mer och mer framträder ju bättre folk blir på att redigera verkligheten...
Nämligen det där med att bjuda på sig själva.
Man vill ju gärna framställa sig själv på absolut bästa sätt ;) Inga finnar, ingen spenat mellan tänderna, inga konstiga kroppsdelar som syns eller  det värsta av allt... Om någon blir förevigad i en prekär situation på hästryggen...

Jag tror hela inställningen kommer från de som åker runt på tävlingar och aktivt försöker fota eländesbilder... Det florerar en hel del inlägg på bloggar och liknande till och från. Man är snabb på att klippa ut närbilder och poängterar gärna och högt att hästarna lider och ryttarna är hårdhänta.

Innan någon nu blåser en eller femton säkringar vill jag bara å det bestämdaste påvisa att jag är emot hårda metoder eller misshandel av hästar!!! Jag vet oxå att både tre och fyra av bilder som kommer ut, tyvärr har befog för det då dessa människor många gånger visar upp en riktigt jäkla dålig attityd och ett horsemanshit av högsta klass. Det är inte dessa jag vill skydda, för min del kan man gärna hänga ut både namn och hemsida men det gäller att ha mycket bevis, och har man det kan man lika gärna anmäla dem ;)

Tillbaka till ämnet...
Prekära situationer till häst...
Typ den här :) foto:Rebecka Amrén
Tittar man runt på de bilder som vanligen läggs ut så är det ögonblick där hästarna ser ut som "a million dollar" inget fel med detta, absolut inte. Jag gör det själv, många gånger då jag ju tycker att min ponny är just den bästa i hela världen. För det är hon ju :)
Jag älskar alla kreativa mysbilder där man tänkt till och rider i snö med vackra kappor eller har stylat en vacker sommarkväll! Bilder där en häst som kanske inte har förutsättningarna för att bli top notch får till det och verkligen ser sådär WOW ut, jo jag älskar dem!!!

Men en sak som får mig att verkligen skratta sådär hjärtligt och så man får ont i magen är de där då det inte riktigt blir rätt...
Alltså inte de som inte har någon smak eller stil utan där man i den där 1000delens sekund verkligen fångar "oops moment"

Det jag tror skrämmer många med att inte dela med sig av dessa är just att andra ska snacka skit, jo, i denna värld så är det ett stort problem. Den personen är inte värd den hästen och den hästen är skit och den personen sa att den... osv.
Jag försöker hålla mig själv borta och skaffa en egen uppfattning men jag ska ärligt erkänna att jag då och då åker dit själv... I´m not att sinner nor a saint! Jag försöker dock alltid ha i åtanke att det säger mer om den person som snackar skit eller hackar på andra än det gör om personen själv, givetvis finns det ju undantag  här med... ett personligt exempel är väl om man försöker lura eller göra illa någon med avsikt... japp då är iallafall jag jävligt långsint... Ännu mer om det är någon som jag bryr mig om och står mig nära som blivit utsatt... jo, jag kan erkänna att det nog blir en livstidsdom med mycket liten chans till benådning ;)
Men det händer... ibland...

Jag har de senaste veckorna själv lyckats fastna på några sådana som jag tänker bjuda på. Just av den anledningen att jag själv skrattar så tårarna rinner och jag blir så där sjukt skadegladsglad åt mig själv. Hoppningen är onekligen en fantastisk källa till dessa dråpliga bilder ;)
Så hoppas jag att fler vågar se humorn i det man gör och vilka helt galna saker som man utsätter sig själv för :) Och vill någon skratta bakom min rygg för dessa... Ja varsågod, jag garvar läppen av mig varje gång jag ser dem!
Träningstävling och Rubs tänkte GP, jag tänkte; satan vad hon hoppar...


Ruby hoppade 4 hinder... foto: Rebecka Amrén

Jag hoppade 4 1/2... :D :D :D
Måste erkänna att jag tycker det är en riktigt snygg köttbullerullaöverbommen teknik jag i detta fall lyckades bemästra... och kolla var hon  har sina bakfötter :) Ett riktigt bra stopp... men som sagt att sitta i fältsits och vara redo att hoppa maxad oxer är ju inte att rekomendera i dessa lägen... om man inte har som plan att åka av, det vill säga.
En annan sak är att jag inte gjorde illa mig, oftast när man åker av så här så ser det ganska brutalt ut men iallafall jag är så oförberedd att man inte hinner spänna sig utan är ganska mjuk i kroppen och då, oftast, så slår man sig inte speciellt mycket, visst några blåmärken och en något öm axel men det är bara att resa sig, borsta av sig och sitta upp igen... Hade det varit en fotbollsmatch hade jag nog fått bäras ut på bår ;)
Det är mycket värre om man sitter på en häst som gör sitt bästa för att få av en, då spänner man sig lätt... En annan sak är om man åker av brevid hästen så man blir trampad på, eller att den slår över och man får hela hästen på sig... då är det lätt att råka ut för skador...

Bjuder på vurpan med film oxå :)



Men, men som jag alltid hävdat, det är ingen friskvård man håller på med och ridning är ju bara för "småtjejjor"? :)
Nä, ridning är verkligen inte för "faint hearted" :)

Ha en underbar dag därute i cyberrymden!!! Det ska jag och ikväll är det hoppträning igen... Tjohoooo!!! Bästa på hela veckan, om det inte är kosseträning på g :)

7 apr. 2015

Härlig påsk...

Finaste ponnyn!!!
Och jag har för ovanlighetens skull varit helt hästledig. Vi begav oss ner till Blekinge under påsken och tack vare fantastiska stallkamrater har Rubs fått omsorg och motion.
Faktum är att jag själv inte varit helt lat utan faktiskt några gånger snörat på mig dojjorna och ut och sprungit. Stolt över mig själv men det behövs för att orka rida bättre ;)
Det har varit några underbara dagar med nära och kära och många kramar har det blivit!!!
Det var pay n ride på EWR i söndags och jag tackar för inbjudan att komma och tävla men jag prioriterade familjen den här gången ;) 

I April händer det en hel del, i helgen ska jag rida ett pass för ny tränare, får väl se om det är rätt väg eller inte, sen nästa helg är det kosseträning igen och hade tänkt klämma in någon tävling men det får nog vara. De vanliga hoppträningarna är ju som vanligt på torsdagarna. Ska ju även åka ner på Wras årsstämma den 25-26 april.
Sen är ju Maj runt hörnet och äntligen, äntligen kommer Per upp... ska bli så sjukt skoj!!!

Så nu önskar jag er alla en bra dag därute i cyberrymden!!!