20 apr. 2015

Nu är det full fart framåt...

Japp helt underbart känns det... Träningar, clinics, tävlingar och en hel underbar sommar att se fram emot!!!

Denna veckan är redan fullbokad men det är lyxproblem...
Måndag: måste rida lite mer dressyr innan fredag :)
Tisdag: Rubs får vila.
Onsdag: fokus kommer ligga på dressyren
Torsdag: Hopp och skutt, mina heliga torsdagar och Gunsan hoppträning.
Fredag: Ridpass för AWESOME Marc, det var alldeles för länge sen nu men äntligen har jag tagit mig i kragen och lyckats hitta en tid som passar!!! Ser så fram emot detta.
Lördag - Söndag: WRAS årstämma i Stockholm. Dessa möten fyller en alltid med energi, jag sitter mitt sista år som tävlingsansvarig i Norrland.

Sen är det bara 4 futtiga dagar kvar till Per kommer!!!
Det känns nästan overkligt att vi äntligen är här.
Tyvärr är inte uppslutningen det bästa och frågan är om det kommer finnas möjlighet att göra något liknande längre fram... Men det är ett senare problem och jag ska njuta av varenda liten sekund dessa dagar. Jag hoppas att fler är intresserade så vi har råd att ta upp duktigt folk.

För min egen skull är det guld att vi hunnit träna så mycket som vi kunnat gjort sen i höstas men nu är det verkligen dags att Per kommer och skriker på mig :) Man blir lätt hemmablind och jag blir lite frustrerad över mig själv när jag känner att jag fipplar för mycket och lägger mig i.
Sen för hela gruppens skull, jag känner att jag nu kommit så långt i det jag kan hjälpa till med, alla ryttare och hästar är kovana och trygga med att jobba dessa. Det har verkligen gått över förväntan och även om man många gånger inte har alla svar så är gruppen grym och vi har verkligen hjälpt varandra och tänkt och klurat på hur vi ska gå vidare. Därför blir det ju superbra att kunna bolla med Per om hur vi i gruppen ska tänka fortsatt, hur vi ska träna och vad vi behöver gå vidare med.
Jag tror att alla kommer kliva några steg upp och att vi återigen kan ha en plan för vad vi vill få ut av våra träffar.
Men med detta järngäng och förhoppningsvis en del nya som tillkommer så tror jag att vi "galningar" här kommer ha stor glädje över möjligheten som Wille och Nordvik erbjuder för oss kossegalningar.

En sak som jag är väldigt stolt och glad över är hur bra det gått att introducera nya hästar för kossorna, då dessa små svarta köttbullar ibland varit riktiga utmaningar, men ändå så har alla "nya" hästar fått en lugn och trygg introduktion och alla har fattat det där med att putta runt kossorna. Återigen tack vare att vi är några som slår våra kloka huvuden ihop så finns det en bra grund, Pia, med mycket kovana och en klippa till häst Diamond, Max som alltid hjälper till med allt, Wille som barra fixar, Cissi och Sara som även de har en del kovana och jag och Rubs som verkligen visat sig vara en klippa, det är så jädrans skoj och ger så mycket när vi träffas! Sen alla andra som varit med ska inte heller glömmas bort. Jag har lärt mig otroligt mycket av de nya hästarna och hur de reagerar, jag förstår saker som Per och Madde har sagt till mig förut, varför det är så viktigt att få med den där himla yttersidan, varför det är så viktigt att inte lägga sig i... dock skitsvårt och jag vill fortfarande ratta runt... Tur Pia skriker på mig då :D För jag tjatar ju på alla andra...
En häst som lär mig massor varje gång är ponnyn Kakan som är helt klar på vad man ska göra med de där kossorna... Sen kanske det inte alltid stämmer överens med vår mänskliga plan men  bara vi förstår hur hon tänker så är det mycket lättare att presentera vårt upplägg.

I lördags hade vi med två nya hästar, en fantastisk Frieserdam som bara gled runt där inne och var drottning, urkul att se!!!
Och en Lusitano/quarter korsning som använders till WE, och här kan jag se ytterligare möjligheter för alla som rider WE, även om man inte får tävla med boskap så finns ju möjligheten att få träna :)

Det finns mssor med fler drömmar om en fast utomhus trailbana och att kunna samarbeta med andra dicipliner där man arbetar med sin häst och kanske inte bara vill hålla på med de klassiska grenarna.
Jag tror att detta är nyckeln till att hitta tillbaka till Western och få fler intresserade, att ta tillbaka glädjen och inte alltid vara så sjukt seriös... Förstår ni hur jag tänker?
Att kunna/våga/vilja göra kul saker med sin bästa kompis hästen. Jag vet själv att jag ju kan bli så otroligt inskränkt och bara göra det jag ska, kanske är det så man måste vara för att nå till toppen... Jag vet inte för jag har inte kommit dit än men en sak som jag vet är ju mer skoj jag har med Rubs desto bättre blir hon och jag som team. Mina egna personliga mål är fortfarande högt ställda på mästerskapsnivå men istället för att nu längre känna frustration och besvikelse över att jag ligger efter i min plan har jag under senaste tiden kunnat se det ur ett annat perspektiv och verkligen uppskatta alla tokerier vi gör ihop. Jag tycker själv det är sjukt coolt att ena dagen kunna plocka ut en kossa ur en flock och valla, nästa dag hoppa över 1m hinder, tredje dagen sitter Olivia glatt och galopperar ute i naturen, sen drar vi ut på långritt för att sen avsluta med ett pyjamasdressyrpass, allt på samma häst som bara kopplar om och anpassar sig med spetsade öron.

I veckan som gått har det ju varit världscupfinaler i Las Vegas och som en showgren har det varit en riktigt häftig lagduell där tre westerryttare (reined cowhorse) rider en hoppbana på hopp hästar och tre hoppryttare rider down the fence, komplett med ko på en kossehäst. Jag verkligen måste göra hatten av för dessa ryttare och hästar!!! Som utövare av båda grenarna så fick nog hoppryttarna den tuffare av utmaningarna att förutom att sitta på en laddad turbohäst dessutom få med sig den där kossan oxå :)
Visst har inte alla tekniken för den nya grenen men bara att vilja och våga är så jädrans häftigt och det visar ju verkligen på ett openmind :)
Och personligen så ser jag gärna att denna kombinationen kommer upp som tävlingsgren... jag och Rubs är redo :)
Det är ganska mycket diskussioner på FB om vem som var bäst och att den ena vill se en hopphäst ta sig an en kossa och då vill ju givetvis kossefolket se en kossehäst hoppa... och jag som inte kan hålla käften jag delade med sig av min bild här :)

Med kommentaren: Hmmmm...Jupp, we´re doing it :) both...


Kanske i barnsligaste laget men jag kunde inte låta bli... som vanligt :D...


https://www.facebook.com/LasVegasNFR/videos/vb.112614225415939/990604597616893/?type=2&theater

Här är en av ritterna och följer ni länken kan ni se de övriga ritterna med.

Ha en bra dag därute i cyberrymden!!! Jag ska dra på mig pyjamasbyxorna och piff och puffa med min ascoola kosse/hopp/barn-ponny!
Sån jäkla tur att ingen hann före mig och köpa henne från Per den där sommaren... Har inte ångrat en sekund ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar