Scrollade snabbt ner och inser att det varit väldigt mycket Bosse ett tag ;) Detta beror inte på att jag föredrar honom framför Rubs eller tvärtom utan mer den häst jag rider för tillfället... Han har ju varit riktigt jäkla elak ett tag och Olivia har helt enkelt varit för rädd för att rida honom, så då har hon fått köra Ferrarrin och jag har diskuterat med AD/HD Tourettes ponnyn... Jo, hade man kunnat ställa diagnoser på hästar tror jag att han haft båda dessa, på riktigt. Sen tror jag att han varit otroligt missförstådd när han får sina utbrott och detta i sin tur lett till obefogad aggresivitet och attacker.
Jag har funderat så otroligt mycket på varför han gör saker och när, hur dessa beteende och problem uppstår.
Det finns inga belägg alls för att hästar kan ha dessa bokstavskombinationer men efter ett antal år i skola med just sådana här barn kan jag hitta likheter och faktorer som utlöser reaktionerna. I mina ögon är det en fördel att tänka att han har dessa "diagnoser" för då kan man tänka på ett annat sätt och ha en annan utgångsplan... Jag är långt ifrån klar med tankar och ideér men det har börjat skvalpa runt något där i huvudet och rätt vad det är kommer det nog fram i ett blogginlägg :)
Hur som... Sista tiden har vi fått bukt med humörssvängningarna hos Herr B och Olivia har vågat rida honom. Han har då fortsatt sköta sig och igen visat vilken fantastisk läromästare han kan vara :) Det är ju bara perioderna emellan i hans dåligtmående som är lite besvärliga...
I helgen var det clinic för Håkan Forsström i Kramfors och planen var att båda ponnysarna skulle med så vi fick rida båda två på båda hästarna... Dock fick ju Ferrarin en repa i lacken förra helgen... tror hon bränt av någon stopp, eller vänt satan i hagen... Hon är liiite halt i trav på böjs spår på vänster bak... tror jag. Hur som hon fick stanna hemma och det blev bara den vita som lastades sen tog vi oss (nästan inte alls) till Kramfors... en av de läskigaste resor jag gjort det var såphalt på vägarna och lastbilar satt fast förutom de som låg i diket... en resa som tar ca 50 minuter i bra väglag tog 2 timmar och 20 minuter... Tack till snälla Håkan och Jenny och alla andra som red på clinicen för att ni stuvade om i tiderna så Olivia fick chansen att rida. Det var inte bara en gång jag tänkte att nu vänder jag, men rädslan att köra av motorvägen och inte kunna följa avfarten var större än att fortsätta köra rakt fram.
När vi kom fram så satt jag snabbt upp för att kolla status på Bosse, men han var på rätt humör så ett snabbt byte av utrustning och ryttare så fick Olivia sitt första riktiga träningspass :)
Och shiiit... De var så grymt duktiga!
Olivia lyssnade verkligen på Håkans tips och instruktioner, Bosse, ja han kan ju allt om man bara trycker på rätt knappar och vet berättar vad man vill göra... Ingenting kommer gratis men när man väl vet vad man vill och kan koden... Då funkar det.
Jag är ju ingen bra läktarmamma... La mig i liiite för mycket men kommer nog lära mig med tiden. Det är ju detta Olivia behöver någon annan som instruerar sen mellan det kan jag hjälpa henne, ibland, utan att skälla...
Det gäller att hitta rätt tränare och att träna barn är inte det lättaste, att balansera krav med beröm, att förklara så de förstår och ha tålamod för att hitta knapparna och det har verkligen Håkan. Han frågade vad hon ville göra med sin ridning och hon svarade: Jag vill bli BRA på Reining... hahahaha... underbara unge.
Nåväl, de började med fokus på volter och att hela tiden passera mitten... I början var det lite si och så med nogrannheten men efter förklaringar om varför det är viktigt om man nu vill bli BRA på Reining så såg hon till att passeringarna blev klockrena... Det är hon som sätter nivån och hon kan bara hon vill :)
De fortsatte med spin... här visade han verkligen att inget kommer gratis... efter en del krångel och lite hjälp från mig på ryggen så började Olivia förstå vilka knappar hon skulle trycka på och från en seg korvig rantarunt i ring istället för spin... spin så blev det riktigt bra tycker jag. Fast jag är ju lite partisk kanske...
Nästa pass var det först fokus på nogrannhet, fattningar i galopp och sen byten. När det gäller byten så sa min dressyrtränare Marc ett tag sen: I don´t understan why Swedish riders have so much issues about flying changes? They seems to think they´re hard to make... When I was a kid I just played with them, just like kids are skipping around when they are playing.
Typ så iallafall... denna tanke har satt sig och jag har hela tiden sagt att det är bara byta, det är buslätt... jag tror det funkar, även om bytena inte alltid blir rena eller exakt på rätt plats så är dessa inget konstigt för Olivia hon bara gör. Så jäkla häftigt! Håkan tyckte nog det var lite skoj att träna flygande byten med en liten 11-årig ponnyräka med ;)
Men även här så fick hon med sig riktigt bra tips och förklaringar, de jobbade en hel del med förvänd galopp och det är inte helt lätt att rida ihop en ganska bastant quarter när man väger 40 kg och är 1.40 lång. Men att hon är liten vet hon inte om, i hennes skalle ska det bara funka så då gör det det.
Jag inser att om vi startar i samma klasser på tävlingarna i år så kommer jag åka på en hel del stryk... Tur det finns youthklasser så jag "slipper" ha henne mot mig ;) Nä, jag skojar bara, jag får gärna stryk av henne, det vore en ära... Men jag kan lova att jag inte tänker ge bort någon ritt gratis.
Olivia sken som en sol och var supernöjd efter dagens pass, fast hon somnade efter tio minuter i bilen hem.
Det var en väldigt bra dag och återigen så blir jag glad över att ha förmånen att få hålla på med mitt största intresse och motvilligt erkänner jag att det är otroligt roligt att få dela detta med Olivia.
Jag är stundtals en hemsk ponnymamma... men jag lär mig och mest av allt är jag otroligt stolt över Olivia vad hon än väljer att göra :) Hon kommer inte någonsin behöva uppfylla mina drömmar utan tvärtom jag ser henne som en riktigt bra motivatinsfaktor att faktiskt se hur långt jag själv kan nå.
Ha en underbar dag därute! Det har jag
