Många gånger under åren så har jag fått höra att jobba som lärare är ett lyxjobb med framförallt alla lov... Hmmmmmm... Detta är ju inte riktigt hela sanningen...
Att jobba som lärare är idag en väldigt komplex yrkesroll, vi ska vara psykologer, administratörer, projektledare, marknadsförare, förebilder, ekonomer, medlare, ämnesexperter, pedagoger och detta med ett uppdrag från regeringen att alla elever ska ha godkända betyg. Skolvärlden är den enda branchen där det är 0 marginal för misslyckande...
Men detta är inte anledningen till att jag väljer att byta inriktning i livet ;)
Jag har under mina år älskat att vara i klassrummet med eleverna, hitta deras styrkor och väcka upp nya intressen, att se hur de knäcker koderna i inlärningen och hur de går från att inte kunna till att vilja lära sig mer alldeles på egen hand. Att kunna bidra med verktyg som från början är helt obegripliga men efter ett tag används helt obehindrat och därmed bidrar till storverk. Att hela tiden jobba med unga människor som har stenkoll på vad som var Sååååå igår eller förra veckan ;) Ni har hållit mig ung och nyfiken. Att få jobba med kollegor som har helt andra expertiser och tillvägagångssätt men som har samma mål, att få unga människor så väl förberedda för den riktiga världen som möjligt. Det är väldigt nyttigt att möta motsatser som ser på inlärning, pedagogik och ämnen helt motsatt än vad jag själv ser på saker och ting, så nyttigt för ens egna utveckling i livet och för ens eget lärande.
Men det finns några saker som gjort att jag förlorat motivationen att gå vidare och utvecklas som lärare. Eller framförallt att plugga för att få mitt andra ämne och därigenom vara berättigad att ansöka om examen och tillika lärarlegitimationen. Inte ens min kärlek för mediaämnena kan få mig att ta detta steget, troligtvis går det inte heller då medialärare anses vara yrkeslärare men det spelar ingen roll, jag har ju ett gäng kurser inom detta med tyvärr får jag inte räkna in dem i lärarprogrammet.
Det är egentligen två stora orsaker som lett fram till mitt beslut och de är Jan Björklund och fackliga representanter...
Den politiker som utan konkurrens har orsakat mest skada på läraryrkeshedern är enligt mig just JB, han har inte bara dragit ner statusen på yrket utan dessutom infört arbetsuppgifter som fått lärare att gå in i väggen som ett lämmeltåg påväg utför ett stup. Han har genom sin politik gjort att lärarna många gånger gått från att vara viktiga personer i en av samhällets viktigaste institutioner blivit simpla nummer i en mer och mer åtstramad ekonomi. Det är hans "förtjänst" att lärarna ägnar mer tid åt att skriva IUP:er och åtgärdsplaner än att faktiskt göra det som är essensen i lärandet (ja, jag vet att det nu blivit något bättre), VARA I KLASSRUMMET MED ELEVERNA... Om lärarna hade fått ALL den tid de administrativa uppgifterna tar, förutom planering av lektioner och rättning, i klassrummet med eleverna hade åtgärdsprogrammen och den tid det tar minskat jättemycket! Den bästa åtgärden för en svag elev är ju att få mer tid med pedagogen inte massa åtgärder som kommer leda till fler problem.
Han vill pressa barnen till absurda nationella prov från åk 3!!! Tyvärr kommer detta slå hårt på barn i privata skolor då de är mycket mer beroende av att göra goda resultat... Jag vet!!! Fick själv så sent som i höstas höra att om inte min dotter får upp sin läshastighet så kommer hon inte klara av NP i 3:an!!! Jag höll som vanligt käften.... inte, utan sa helt sonika att jag skiter högaktningsfullt i 3:ans Nationella prov och att de skulle sluta stressa en 7:åring om något som är totalt oväsentligt för hennes framtid, jag förbjöd dem att hålla på med sitt snack om NP då det enda det gör är att försämra hennes nyfikenhet inför lärandet. Ett tag tänkte jag att jag kanske överreagerade och var hopplöst partisk men väldigt snart insåg jag att jag inte var den enda som kände så här inför NP i 3:an och att det inte bara var min 7:åring som försämrat sin inlärning på grund av pressen i skolan inför NP...
Och helt ärligt, detta gör mig hederligt förbannad!!! Jag önskar att alla skolor hade haft så mycket mod och att de haft så mycket eftertanke att de helt enkelt vägrat utsätta barnen för detta...
Det räcker gott och väl med stressen de känner inför NP i 9:an...
Idagarna läste jag om hur "attraktivt" det är att söka in till lärarhögskolorna... Du behöver ha ett resultat från högskoleprovet på 0,1... av maximalt 2,0... Det betyder att du som provtagare aktivt måste svara mer fel än om du bara väljer svarsalternativ C genom hela provet då resultatet blir 0,4...
Det stod även att en del lärarkandidaterna som nu läser behöver läs och skriv stöd!?!?
Va fan!!! Förhoppningsvis är dessa självsanerande och kommer inte klara av tentorna så de inte kan gå färdigt men ändå... Om nu dessa lyckas ta sig igenom utbildningen, är dessa då mer lämpade att lära barn för livet än alla de som nu arbetar inom skolvärlden och inte har examen men kanske både kan läsa och skriva... till och med väldigt bra?
Jag vill inte förlöjliga examen eller legitimationen på något sätt men det måste finnas någon rim och reson med tanke på vart det är på väg. Och här så kommer vi in på anledning nummer två...
Även om den inte syns utåt finns det ibland en häxjakt inom skolvärlden... På alla syndare som inte har examen... Jag har själv drabbats av det men jag vet att jag får stå mitt kast då jag som sagt inte valt att läsa två ämnen för att plocka ut en examen... men dessa personer får mig ändå att koka av ilska då de är rent fördömande och faktiskt kränkande mot sina egna kollegor i sin jakt på "rättvisa".
Men att bli kallad för outbildad när man har tre års högskolestudier plus en hög med övriga "icke meriterade lärarkurser" för att man inte har examen ja då har man klivit långt över gränsen som facklig representant. I mina ögon är man då helt olämplig att sköta deras frågor...
Detta gör ju oxå att läraryrket är det enda där 20 år gamla högskolepoäng är mer värda än det du faktiskt presterat i ditt yrke de senaste 5 åren och i mina ögon är detta helt galet. Du kan alltså vara helt olämplig som pedagog och använda samma material som du gjorde för 15 år sen utan vilja att utveckla dig... Jo, det finns alldeles för många sådana här... Och du kommer alltid att gå före de som inte har examen men kanske hade varit en fantastisk lärare och pedagog...
Jag kan ju bara ta mig själv som exempel, jag lär mig ju hellre av en världsmästare än någon som bara läst om världsmästare i teorin...
Jag har haft tur under mina år som lärare, jag har i det allra flesta fall haft mycket goda chefer och rektorer runt mig, som stöttat och satt värde på mina kunskaper. Endast ett fåtal har visat sig vara falska och olämpliga att ha en sån roll men det kommer man ju inte undan i någon yrkesgrupp ;)Samma med mina kollegor, endast en handfull har bedrivit häxjakt utan i det stora hela är det så häftigt som jag skrev tidigare att vara i en grupp där mångfalden är så tydlig. Ofta så är en yrkesgrupp ganska homogen och man tänker lika samma men just inom skolan där alla bitar hos en elev skall stärkas krävs det att det finns olika personer från olika grupper.
I höstas gick jag ju som sagt brevid lärarrollen och jag är ännu mer fylld av beundran över vilka otroliga människor lärarna är, som orkar med en tung arbetsbörda och ändå lyckas hela tiden hitta nya sätt att inspirera eleverna så att de blir så goda medborgare som är möjligt.
Ni är alla värda den yttersta respekt!!!
Ni är alla eldsjälar och vardagshjältar!!!
Jag hoppas oxå att ni har superkrafter och kan hindra herr JB från att fortsätta sänka den svenska skolan och göra den till det jag vet att ni vill att den ska vara... Är det några som kan det så är det NI!!!
Jag trodde jag var det men jag har oxå lovat mig att den dagen jag inte finner glädje i att gå till jobbet då ska jag byta yrke för en lärare som är less på sin roll... Ja, den borde ha insikt nog att byta då den inte är en bra lärare och förebild längre...
Jag själv kommer ta med mig alla de bästa bitarna från mina år i skolan.
Vidsynthet och förmågan att "see outside the box", ödmjukhet inför andras kunskap och synsätt, glädjen i att hitta andras styrkor och att se dem utvecklas, konsten i att trolla med knäna, förmågan att inspirera och fånga andra människor i lärandet, förmågan i att föreläsa med publikens engagemang och till sist förmånen att varje dag kunna förvänta sig det oförväntade :)
Ha en underbar dag därute, det ska jag :)
