Så här ser det ut varje dag för många och kommer se ut för många... Livet är inte rättvist... Förmodligen kommer jag oxå hamna i den här situationen många gånger igen och jag kommer förhoppningsvis inte ha något pokerfejs då heller utan kunna reagera och känna... Lika intensivt som jag har gjort dessa dagar.
Igår kände jag att allt vände, visst jag vet fortfarande inte om jag får vara kvar eller inte, jag har ingen aning om vart eller vad jag kommer vara eller göra i höst... men ändå... igår tog jag tillbaka kommandot över mitt eget liv.
Vet inte riktigt hur jag gjorde det men jag gjorde det ändå... Jag kan ju som ni alla vid det här laget "ibland" inte hålla käften... Och det var väl det jag gjorde igen, talade utifrån mitt hjärta och mina känslor... Vad jag behöver för att jag ska må bra... hur jag vill lägga upp framtiden och vad jag inte vill... Jag dikterar villkoren för min egen framtid.
En sak som jag känner väldigt starkt är att jag inte önskar någon av mina kollegor att hamna i min sits... Inte för att jag överhuvudtaget besitter några som helst martyregenskaper utan av ren jäkla respekt... I en veckas tid har jag knappt hittat hem, jag kör fel hela tiden, hamnar på ställen jag inte är på väg till... Jag har varit som en jäkla fontän och tårarna har sprutat... Jag har inte kunnat sova och känner mig allmänt blasé...
Jag vill inte avsluta min tid på Galären på det här sättet, vingklippt och bitter... Hur det än nu blir i höst känner jag ändå att det avslutet måste göras, mina kollegor är värda ett bättre och värdigare avslut än så... Men framförallt förtjänar mina elever att behandlas med yttersta respekt!!! Det är ju ni som faktiskt format mig till den fantastiska människa jag är idag.
Jag är inte oersättlig på något sätt men jag är unik och jävligt bra på det jag gör :) Och hur "tuff" och "cool" jag än "vill vara" så har jag insett att jag aldrig kommer kunna gå över lik för att nå fram till saker och ting... Visst gå genom gråsten kan jag göra, men inte gå över lik... Tyvärr ligger detta väl mig till last om jag någonsin skall bli en framgångsrik företagare och tjäna massor med pengar... men va fan, livet är för kort för att vara rutten... Visst jag kommer inte sluta bli förbannad eller sluta säga vad jag tycker och tänker, det skulle vara som att försöka hejda Niagrafallet med en vinkork... Jag kommer inte heller sluta stå för att jag tycker folk beter sig som idioter och kräk ibland... och jag kanske tänka mig att låta vissa personer få samma behandling som de behandlar sina hästar.... Ja, ni ser, jag kunde inte låta bli att skriva det :) igen...
Men ändå... jag är inte så cynisk och kall än som jag ibland tror... och det är otroligt glädjande... :)
 |
Idag skall jag jobba ett tag och sen skall jag njuta av att återigen diktera villkoren i mitt eget liv...
Ha en underbar dag därute, det tänker jag ha... även om jag har liiiite huvudvärk just nu :)
