Från unghäst till slyngel...

Det var en klok man som en gång sa att när man har tonårsdöttrar så går man från att vara pappa till att vara pucko på mindre än en minut... hehehe... Det ligger mycket i detta och inte minst känner jag igen mig från min ungdom ;) Dessutom blir jag påmind varje dag om detta fenomen på jobbet kidsen bara kollar på en och med förbryllad min säger... Ursäkta... eller min favorit.. Orka... då jag påpekar att det inte är jag som måste göra jobbet eller att det är jag som kommer få kassa betyg om man skiter i skolan... hehehe...

Men... det var inte detta som föranledde mitt inlägg idag... Det är min underbara lilla ponny...

Igår gick hon från att vara den där lilla mjuka, söta, något oroliga unghästen till att bli en slyngelhäst...
Och banne mig det tog inte ens en minut :)

Jag som gång efter gång skrutit om hur snäll hon är och hur hon alltid försöker göra sitt bästa... hahahaha... snacka om att blivit förd bakom ljuset...

Hur som helst, jag sadlade upp och gjorde mig redo för ett pass där jag först tänkte jobba på stoppen... Men när jag gick mot ridhuset såg jag att stora utebanan var helt ledig, det var +15g ute fortfarande vid halv nio och ja med sju strålkastare var lockelsen för stor för att inte lägga om planen och gå ner dit. Underlaget är för strävt för att stoppa på men att jobba och gymnastisera är det kanon.

Efter framskrittning och lite travjobb tänkte jag galoppera igång henne och därefter jobba sidvärtes... MEN... helt plötsligt förvandlades min... MIN... söööta lilla häst från att vilja vara till lags till en frustande galoppör som precis ska ta i inför upploppet??? Vad hände??? Hon sköt upp huvudet och sänkte ryggen och studsade iväg i någon halvt jämfota, korsgalopp utan kontroll...
Jösses... jag blev helt chockad ;) Men, tänkte jag, då jobbar vi igenom denna lilla styrkedemonstration... Hon "borde" ju inte orka sätta emot så länge med tanke på att hon mer eller mindre skrittats i två veckor och därav inte borde ha styrka eller ork att "bråka"... Trodde jag... Efter 15 minuters... som kändes som 2 timmars... strid om hurvida hon skulle ha ryggen uppe och mjukt böja på nacken och därigenom ge efter för bettet så svettades jag som en gris... om nu de svettas... Mina ben var som spagetti och mina armar, axlar och rygg var som gelé... Fyyyyyyyyyy vad stark hon är ;)

Ett tag funderade jag helt enkelt på att knyta fast näsborrarna med svansen under magen :) Nä, jag skojade bara... jag hatar ju hjälptyglar... i alla former...

Men efter 15 minuter fick jag ett liiitet genombrott och hon gav efter en millisekund... Jag tog chansen och lät henne sakta av och berömde massor... Behöver jag säga att hennes öron viftade värre än drottningens hand när hon hälsar på folkmassor ;) Hennes svans ska vi inte tala om och hon var riktigt förbannad på mig... Jag såg hennes blick och den sa... Ursäkta... alltså...orka...

Sen blev det ytterligare 45 minuters stenhårt jobb med övergångar, fattningar, flytta bak, flytta bog och hela tiden fokus på form, form och form...
Nu är hon tack och lov ändå inte dum och sparkar eller bockar eller håller på så... Det är mer att hon inte ville jobba i den formen som jag ansåg var den bästa... Det var mycket roligare att springa ifrån jobbet...
Det blev väldigt tydligt att:
1: Hon är ett sto... jag hade inte fyllt i rätt ansökan om dagens jobb... och inte reviderat ändringarna med hennes manager plus att det var fel färg på pennan jag skrev med :)
2: Hon är ett sto... och rödhårig...och lockig man...
3: Hon är ett sto... och har så jäkla mycket power att det är sjukt ;)
4: Hon är ett sto... och antingen älskar du dem eller oxå så kommer ni slåss för resten av livet... Jag älskar dem...
5: Hon är ett sto... som blivit tonåring... hehehe... Jag ser henne med råsa hovlack, för kort kjol och hubba-bubba med hallonsmak... Snart får jag nog börja köra runt på stan och hämta hem henne efter discona...
6: Hon är ett sto... och att slåss mot henne är helt förkastligt... det är bara att göra om göra rätt och ignorera när hon morrar åt en... Killa lite under hakan... smickra och ännu mer fjäsk :)

Tror hon stått och småskrattat åt mig hela dagen i hagen...

Någonstans har jag ju vetat att en dag kommer hon testa gränserna och visa egen vilja... Jag var bara inte beredd att det skulle bli just igår :) Jag är dessutom helt övertygad om att imorgon kommer jag ha träningsvärk i mina magmuskler... för de om några fick jobba med att försöka sitta ner i sadeln och hålla om denna nitroglycerinbomb till häst.

Hur som helst... efter ca en timmes diskuterande och fjäskande och övertalande och förhandlande var hon som en klick smör i handen... Hon insåg att det inte var så tokigt att inte leka galopphäst på upplopp utan det var mindre jobbigt att galoppa lite fint med både rygg, hals och kropp i balans... Men det satte min ridning, mina knep, Pers alla goda råd och mitt tålamod på test... Det var länge sen jag fick nyttja så många olika delar för att övertala henne om att mitt förslag, trots fel blankett, tidpunkt, färg på pennan och inte pratat med managern var det bästa och att dessa små petitesser inte hade någon som helst betydelse... hehehe...


Men jag vann ;) Eller nej, jag vann inte, Ruby blev överens med mig och vi tillsammans kom vidare :)

När jag satt av henne och på lite darrande ben skrittade av henne, tittade hon på mig och jag lovar att hon tänkte... Jahaja, du blev lite trött idag minsann... ooooh din "stackare"... tänk på mig som dessutom får släpa runt på dig... Hahahaha... Och hästrackarn var knappt svettig och inte ett uns andfådd... Det är nog dags att ta upp löpningen igen...

Hahaha... Det är roligt nästan jämt med unghästar :)