Dessutom var jag inte så sugen på att rida då jag hjälpte till med att ta bort en häst, det var en gammal dam som verkligen förtjänade att få ett värdigt avslut. Och det fick hon, med munnen full av godis gick hon vidare till Trapalandas gröna ängar och förmodligen stod Fernandos där med ett glas bubbel till henne :) Det är tufft att ta dessa beslut men de måste tas, en sak som jag lovat mina vänner och de mig är att man inte ska behöva stå där och behöva hålla sin egen häst... Även om det förhoppningsvis är väldigt långt kvar tills jag behöver ta det beslutet är det gott att veta att man inte, om jag inte vill, behöver se detta sista ögonblick...
Hur som helst, idag när jag åkte upp så tyckte jag fortfarande att hon inte var riktigt fräsch så Mia och jag tog en liten runda, jag barbacka men det blev bara några steg sen kände jag att det var höger fram som inte var OK... Men jag fortsatte gå lite med henne för att se vad som hände... Rent rörelsemässigt kliver hon på och tar ut steget förutom ibland när hon trampar på något... så förmodligen är det en liten äcklig hovböld på gång... Jag har messat Micke och hoppas han kommer ut imorgon och kollar henne...
Samtidigt är jag glad över att jag är en något hypokondrisk hästägare som reagerar när det blir minsta lilla... Hennes hovar och hovkvalité är ju kanske inte hennes starkaste sida... Tyvärr... men det blir nog bra snabbt hoppas jag :)
Annars är hon grymt nöjd med att ha en jättehage alldeles för sig själv och bara strosa omkring och ta sig en galopp lite då och då :)
Speciellt har hon ju en riktig liten goding som matar henne och ser till att hon äter upp ordentligt :)
Jag kan lova att hela familjen Amundsson är väldigt måna om Ruban och så mycket uppmärksamhet som hon fått dessa dagar blir det svårt att slå... Till och med Mias pappa... som "inte" bryr sig om hästarna är där och klappar på ponnyn :)
Ha det gott därute, det ska jag!!!
