När hon stressar höjer hon huvudet och kortar upp kroppen, blir spänd som en fjäder och studsar fram...hehehehe... inte bockar men hon går inte avslappnat.
Jag har genom åren ridit in och ridit till ett antal hästar, dock är majoriteten av dessa inom hopp/dressyr. Inte en enda gång hörde jag talas om idén att binda upp hästen i sig själv eller i sadeln... Inte förrän jag började med western fick jag höra talas om detta konceptet... När det gäller unga eller outbildade hästar har det bara funnits en väg... tid och tålamod!!! Inte hålla på med massa draigenmunnen eller tvinganerhuvudet skit :(
Många inom western tittar snett på klassisk ridning och tycker det är snudd på djurplågeri med nosgrimmor och olika bett... Men va FAAAAN!!!
Hur ser det ut i vår sport? Bara för att man har ett horn på sadeln och splitreins betyder det inte att man är en duktig hästmänniska... Grrrrrr... Shit nu eldar jag upp mig igen...
Back to my track :)
Om jag skulle välja att binda in/ner/runt (eller åt vilket håll det nu förespråkas) Ruby så får hon inte chansen att visa när hon inte förstår. Är det sjysst?
Jag menar, ingen häst gör saker på rent djävulskap... även om det ibland verkar så... Det finns en anledning till varför en häst bits, sparkas eller protesterar på annat sätt. Varför den går emot bettet, handen eller skänkeln... Kanske har den helt enkelt en dålig dag... Det har jag ibland, inte fasen sitter jag upp på en häst då... Istället mockar jag skit och försöker putsa utrustning och sånt som är tråkigt men ändå bra att ha gjort :)
Det har jag lärt mig iallafall av mina läromästare, hästarna, att inte rida när man inte klarar av att förklara :) Det är ingen idé och det är så himla lätt att förstöra lång tid av det man byggt upp.
Igår satt jag upp på henne för första gången på typ en vecka, hon har ju gått på bli tjock diet och jag har haft ryggskott... Hon är ju byggd som en liten racer med korta snabba muskler... Detta gjorde att jag kände att hon blev überspänd när jag satt upp, dessutom överreagerar hon på splitreins när de nuddar henne och hon far iväg till både höger och vänster :) Nåväl, efter några steg insåg jag att, antingen kommer vi ha en fight om huruvida hon skall gå lungt och avslappnat eller så får jag vara smartare än henne... Jag valde att sitta av och leda henne några varv på banan... Detta resulterade i två saker, ett; Ruby slappnade av och kopplade på hjärna i arbetsmode istället för flykt/panik mode, två; jag kunde plocka upp en massa sten från banan och därigenom avdramatisera hela rida på banangrejjen :) När jag sen satt upp var hon mer avslappnad och visst, tyglarna är fortfarande skiiiiitäckliga när de killar henne men det blev inte så dramatiskt utan mer ett par steg åt sidan och lite tempoökning :) Jag valde dessutom att stanna och bara stå still mycket under passet och då framförallt i början av passet... Detta lugnade ner henne ytterligare... Så jag satt på henne kanske i 40 minuter men då stod jag nog still i 20 av dem :)
Jag hade kunnat välja ett annat sätt att tackla situationen...eller NEJ!! det hade jag aldrig valt men det är nog inte så ovanligt att välja detta... Att slänga på kärringtyglar, noseband eller binda upp henne i sadeln...
I min värld är detta tortyr!!! Visst i extrema fall kanske detta skulle behövas men då måste alla andra vägar ha prövats och detta skall utföras av någon som verkligen vet vad han/hon håller på med... Jag kan helt ärligt erkänna att jag vare sig har kunskap eller erfarenhet nog att ta till sådana här metoder.
Om jag väljer den här vägen kommer jag nog få en häst som visserligen går extremt lågt med huvudet eller känns mjuk i munnen.... Men det är ju inte ärligt!!! Jag vill att min häst ska säga JA, JA, JA när jag ber henne om något.... Inte känna, shiiiit nu måste jag lyda annars blir jag straffad.... Eller fyyyy, nu kommer det där äckliga bettet eller nosebandet igen... Nej, min häst är min partner och vän!!! Jag blir mörkrädd när jag ser folk som har alla dessa skitsaker på sina hästar...
VARFÖR? Klarar ni inte av att hantera dem utan? Eller är ni rädda för att behöva lära er rida?
Återigen, är man så duktig att man klarar av att rida med hjälptyglar så behöver man dem inte...
Visst det är sjuuukt jobbigt att sitta ett helt pass för att få Ruby att slappna av och söka sig framåt neråt... Det är sjuuuukt jobbigt att precis när hon slappnar av så händer något som gör att man får börja om igen... Eller som nu det är sjuuuukt jobbigt att känna att vi har klivit tillbaka till den nivån vi var på i September i ridningen och att det kommer ta lång tid innan vi är på samma nivå igen... Men helt ärligt.... är det inte värt det i sista änden? När man kan sitta och bara dansa med sin häst, utan tvång och bara med en trimmad Ruby som bara säger: kom igen för fasen nu kör vi :) Hon kommer aldrig få chansen att fråga hur jag menar eller vad jag vill att hon ska gör om jag tvingar henne. Hon kommer heller aldrig få chansen att säga, jag orkar inte mer nu, om jag tar till mekanisk hjälp.
Jag blir mörkrädd när jag läser, ser och hör från så många att binda in, hjälptyglar är en naturlig del av unghästens utbildning... Testa tömkör hästen eller ännu hellre tömkör dig själv och se vilken inverkan bett, bosal och tyglar har för inverkan...
För flera år sen var jag på kurs med Curt Pate...Han fick in en extremt rädd och hysterisk holsteinare... En häst som hellre drog över två meters gallergrindar i rounpennen än att låta honom gå fram till den... Den hästen krävde extrema åtgärder och Curt valde att fånga den med lasso och lägga ner den... Det var otäckt att se på men i slutänden insåg hästen att Curt inte tänkte äta upp honom :) Tyvärr tror jag inte att ägarna kunde upprätthålla detta för min uppfattning av dem var att det va de som gjort hästen till det nervvrak som den var... Oooooh lilla plutten är du rädd för ridhuset... ja, ja då tar vi en annan väg...
Helt ärligt undrar jag om den hästen fick vara kvar i livet eller om den avlivades, vilket vore en skam för det var en otroligt vacker häst...
För någon vecka sen var jag iväg med Ruby till EWR:s bana på Westernridningens dag. Detta var första gången som hon var ute på något som liknar tävlingsförhållanden... Hon fick stå kvar i trailern en stund för att bara stå där innan jag lastade ur. Sen gick jag en sväng med henne, visst hon studsade runt lite och tyckte att Affe med lasso var typ det läskigaste som funnits någonsin :) Men hon knatade glatt med mig runt ändå. När jag sadlat på och suttit upp så kom vi typ 15 meter innan hon slog på tvärstoppet :) Mitt på parkeringen där det var som mest liv runt om bestämde fröken sig för att: Oj nu måste jag kolla in läget... Hon stod blickstilla i säkert 10-15 minuter och öronen gick som propellrar på henne, till slut tog hon den där förlösande sucken, började tugga, huvudet sänktes och öronen pekade rakt ut åt sidorna istället. Då visste jag att nu är hon klar :) Jag bad henne att gå framåt och sen efter det var det inga problem att röra sig runt banan eller att tackla allt som pågick där.
Visst det var ingen tävling och visst hon är lite oriden och visst reiningprogrammet var varken felfritt eller speciellt snygga...men va fasen... Vi hade skoj och hon visade att hon klarade av allt möjligt från dummies på slädar till publik, skränande speakerbås och annat som kommer finnas runt en tävnlingsplats :)
 |
| Finaste Ruban och jag uppe på EWR RC :) |
Kyra Kyrklund har sagt att vill man bli bra på något skall man göra det i 10 000 timmar. Rider man en häst en timme om dagen sju dagar i veckan tar det 32 år... Hmmm... så alltså finns det få människor i Sverige och bland tränarna som har den erfarenheten och tidsaspekten....
Mycket intressant då hur man kan åka typ till USA i två veckor, köpa en färdig häst och sen bli tränare i Sverige.... Förmodligen har jag fler ridtimmar än dessa... :)
Ha en bra dag och kom ihåg att tålamod är en dygd...hahahaha... jag tränar på mitt just nu iallafall :)
