Det känns som om jag tar ett steg fram och tre tillbaka, jag står och trampar på samma ställe och just nu går inget "min" väg. Inget jobb i sikte, känner mig väldigt lurad av människor som lovade att hjälpa till här... Känner mig lurad av en hel del arbetsgivare som jag sökt jobb hos, ena stunden är man jätteintressant och i nästa stund får man ett mail med att tyvärr vi har tillsatt tjänsten med en annan, ingen förklaring om vad som saknades överhuvudtaget... När jag sen ringer så skyller den ena över frågan och gången på någon annan, när jag ringer upp denne så säger denne tvärtom...
Suuuuuck... Igår var jag tvungen att gå på en rekryteringsmässa för arbeten som är så långt ifrån det jag vill göra som det bara går att komma. Kände mig helt jävla värdelös när jag känner att jag inte har något val utan får stå där och spela och säga att visst vill jag gärna jobba hos er... NOT...
Jag trodde att flytten hit skulle innebära nya möjligheter men när det är sådana här dagar tvivlar jag på beslutet...
Tiden rinner iväg och ioch med att vi inte riktigt har samma inställning till hästeriet i familjen ligger det numera som ett tjockt orosmoln i min mage... Vad ska hända? Tävlingsmässigt är det bara att glömma allt just nu, kampen blir att lyckas behålla Ruby iallafall...Hatar att sitta i sådana här situationer, hatar att ge upp allt jag hade till ingenting, hatar att behöva sälja min själ, hatar att "förlora"...
Jag blir låst och förlorar energi att kämpa, vet inte vart jag ska vända mig och känner inte att jag har någon att bolla med...
Nåja, det är väl som vanligt, bara att krascha och sen ta nya tag och ta mig upp ur skiten...
Tack och lov har jag än så länge, min underbara ponny...
