24 maj 2016

Olivia 1 - Jessica 0


Debuten är gjord.

 

Eller ja, iallafall häruppe I Norrland. Efter en låååång  kall vår så var det äntligen dags för årets första tävling. Middle West Riders höll en varierande tävling på Ö-viks anläggning och trotts en del oväntade inslag som att ridhusbotten såg ut som hela havet stormar… Ja, helt ärligt det är så att man verkligen såg hur ojämn den var lite som de nya aktivitetsplaner som finns runt om i landet… Hur som, MWR tog snabbt beslutet att flytta ut tävlingen och det var klokt. Härligt väder och en gigantisk plan. Tyvärr var materialet för strävt att få några stopp på… Kan säga att fröken röd verkligen gjorde sitt yttersta…

Så här är det ju, lika för alla och det är bara att gilla läget, man rider efter de förutsättningar som ges.

 

Det tog ganska exakt två timmar upp med släp och ännu en gång på denna korta tid så kände jag hur värdefullt det är med sadelkammare på släpet!!! Och att man får in två westernsadlar, padar, filtar, träns, benskydd, borstar och allt annat man behöver ha med. Måste dock fixa bättre lastsäkring för extra hö inne i transporten då de kreativa små ponnysarna hade lyckats plocka ner två ikeapåsar och ett extra hönät… Bosse hade till och med bäddat lite extra inne hos sig med en påse… hehehehehe.

Väl på plats så lastade vi ut och gjorde iordning, med en pelletshink var herr B nöjd och lät sig sadlas utan att röra ett öra. Skönt att det funkar så bra.

Då han tidigare har taggat igång hade vi beslutat att jag skulle rida första klassen på honom och därmed kunna ta det värsta av energin… Men han var sitt vanliga härligt jag och bara bjöd till sådär som han gör när det är tävling. Visst måste man ha lite koll på vart Rubs är men inte värre än så.

Jag blir så glad!!! Denna dag gör allt slit och alla tillfällen då man tvekar värt varenda sekund. Det finns en härlig och go Bosse därinne som gillar att vara med.

 

Det var Håkan som dömde och det tycker jag är väldigt bra. Han dömer korrekt och utan pardon… hehehehe… Nä, men jag uppskattar att det hellre är hårt än att man ger glädjepoäng. I min värld vill jag inte tro att jag kan mer än jag kan ;)

 

Olivia red Rubs i en D-reining och även om hon gick iväg lite med henne så lyssnade hon ändå bra och fick 65,5 p… Helt ok tycker jag då jag förstår precis vad han dömde.

Det räckte ändå till en seger och gissa om Olivia strålade.

 

Efter denna kom en C-reining, jag och Bosse gick ut först och det kändes stabilt. Jag red bra och Bosse svarade bra. Förutom att det då inte gick att få till stoppen gjorde vi en bra runda... Dock var jag otroligt klantig och tänkte fel så jag gick inte förbi slutmarkeringarna… Hade kunnat stå mig dyrt och det gjorde det 4! Straffpoäng… Lite tur hade jag med då ingen annan heller i klassen red förbi dem och vi alla fick de där straffen… så med en poäng på 63,5 tog vi hem segern i den klassen…

Rubs, ja hon såg detta som en tidsgren och gick i 180 från startsignal… skrapade ihop 57,5p och vad ska jag säga… Jo, det var helt rätt bedömt, men vänta bara tills hon är 25 och lugnat sig något. Jag vet att det är bara att rida och rida och rida och rida tills hon slutar tagga igång så in i Norden. Men en bra sak är att hon numera verkligen försöker ta i när hon stoppar… Himla synd att underlaget var som det var för hon gjorde sitt bästa.

 

 


Sen var det Olivias tur igen med Rubs och de startade en D-Ranch Riding, igen en taggad häst men tappert försök av Olivia. De kom 5:a av fem… man kan inte vinna allt.

 

Efter lunchpaus så var det dags igen. Jag red Bosse i en D-reining och fokus var på att skola. Kände att rolbacksen var sega, fick inte till snärten där, volterna ok och faktiskt en riktigt bra spinn åt vänster… tyvärr även då en överspinn… men lite nollor här och lite där så red vi ihop en 67,5. Ja, jag är nöjd med ritten då den gav kvitto på hur jag känner.

 

Sen var det dags för stora familjekampen…

Har gått och trimmat Olivia några dagar nu att om hon bara rider väl kan hon säkert slå mig i den här klassen… Mönster nr 6 och jädrans… ungen har laddat.

Jag gick in först med Rubs och fortfarande efter tre klasser laddade hon som om hon skulle avgöra 100m finalen i OS… Fick ändå till hyffsade spinns då hon lyssnar bra men det är de där himla -1/2 poängen som sänker det så mycket… Men men, det som var bra den här gången var att trotts att hon egentligen bara ville ösa iväg så lyssnade hon tillbaka… inte speciellt avslappnat men ändå kom tillbaka… nä hon kom inte tillbaka men gav sig inte iväg…

 

Efter mig gick Olivia in med Bosse… bara sitter där och börjar rida. Fick en dålig start på första spinnen men sen… Hon bara guidar runt, har fullständigt koll på mönster och bara kör!!!

Totalt obrydd om att alla andra i klassen var vuxna eller att hon själv inte har tävlat speciellt mycket. Inte en tanke på att något skulle vara svårt eller att det inte skulle funka precis som hon själv tänker att det ska…

Så jäkla häftigt att se denna lilla tjej bara rida och göra det riktigt bra! Visst en stor eloge till Bosse som ställer upp och bidrar med sin stabilitet och erfarenhet men alla vet vi som har haft med honom att göra att inget är gratis…

Noggrant, stiligt och med känsla så red de förbi alla oss andra och fick ihop 66p.

Behöver jag säga att de vann klassen… Ganska stort dessutom.

 

Den som var mest nöjd var nog Ajje… mest för att Olivia vann över mig…Men helt ärligt, den förlusten är ingen förlust för mig det är världens finaste vinst. Uppenbarligen gör vi ju något rätt då det funkar så himla bra.

 

Som grädde på moset gick Olivia och Bosse även in i en C-horsemanship. Riktigt bra motstånd men även här så levererade de! En riktigt välförtjänt 2:a plats pg a att hon sitter som en reiningryttare och inte som en Horsemanshipryttare, hade hon rätat upp sig så hade hon vunnit den med…

Misstänker att det är dags att sy någon himla glittrig slinky. Och ett par snygga chaps…

Nåja, vad gör man inte för sina barn…

 

Summa summarum av dagen.

 

Hästarna är inte till salu för några pengar i världen. De är helt fantastiska och även om de ibland blir liiite på tårna så levererar de och försöker hela tiden sitt absolut bästa. De har börjat landa i att ha varandra med men ändå kunna fokusera på sina uppgifter. Vi kan byta häst och förutsättningar utan att det stör dem alls och det är så otroligt värdefullt att bara veta att det funkar.

 

Olivia och jag gör bra insatser, även om det inte alltid räcker hela vägen fram så känns det som att varje start bygger framåt. Vi får till ännu en pusselbit och ännu en sak faller på plats. Fortfarande så provar vi oss fram, hur vårt koncept ska vara, vilka bitar vi vill fokusera på men den största gobiten i hela det här med hästarna är att helt plötsligt känns det som att vi är två. Två som vill utveckla och utvecklas inom detta, vart det leder?

Jag har ingen aning men det kommer bli ett spännande äventyr.

 

Nu laddar vi om för lite kosseträning och sen är det mer fokus på tävling… Ska erkänna att jag just nu överväger att strunta i alla stora kotävlingar för att fokusera på Olivias säsong… Dumt, ja, kanske, det ligger en del bakom med men det hör inte hit…

 

Så, ha en bra dag allihopa därute! Det har jag