And the ends meets...

Livet har verkligen olika sätt att ta sig fram...
För några veckor fick jag en förfrågan som både gör lite ont i hjärtat och värmer alldeles enormt.
Fast det är en stor ära, att få ta hand om Bosse igen... Jag tackar Fia med familj för förtroendet och i helgen blev Bosse norrlänning. Även vill jag rikta ett stort tack till min gode vän Wille som hängde på en galen roadtrip och var kartläsare... Ibland körde vi fel men måste säga att vi hade grymt skoj :)

Som de flesta vet har ju denna häst gjort väldigt mycket tidigare men har tagit det lugnt ett par år, vilket jag ser som en fördel. Han har ju fått en och annan törn i livet, jo, jag vet att det finns både tre och fyra namn på människor som förmodligen spöat skiten ur honom både en och tre gånger... Ni vet själva vilka ni är och jag med...

Älskar den här bilden, Todd Fitchclinic på Stonehill

Allt jag kan säga är att Bosse aldrig mer kommer bli utsatt för något sådant igen :)
Hursomhelst, det är dags att damma av tävlingskostymen, pumpa upp musklerna och polera ponnyn lite och sen hoppas jag att vi återigen får leka runt lite på tävlingsbanorna.

Den som i familjen just nu är mest missnöjd med situationen är faktiskt Rubs som inte helt har accepterat att vi utökats med en muminponny... Jag har ju alltid sagt att hon är såååå snäll men får nog ta tillbaka detta för igår så gjorde hon en rejäl repa i lacken på Bosse... Inget som jag oroar mig speciellt mycket om mest är lite förvånad över att Rubs reagerar som hon gör, men det går nog över, hennes tid med surhäxor i hagen har väl satt sina spår och det är trist.
De går just nu på stort bete så ingen behöver vara så nära den andra, dock gör Bosse sitt bästa för att bli kompis, men det har ju inte gått så många dagar så det reder sig nog.

När jag hade Bosse sist så sa alltid Malin att; han bits inte, han pussas hårt... Så, kanske är det det Rubs gör...pussas lite hårt bara för att han har en sån inbjudande rumpa ;)

Jag har varit helt övertygad och säker på att jag bara skulle ha en häst, Ruby och har varit helt nöjd med detta beslut men när man får ett förtroende att förvalta Bosse, ja, då kan man ju bara inte tacka nej. Det känns lite som att cirkeln är sluten och att den häst som verkligen introducerade och lärde mig grunderna inom western, nu får komma hem... och den här gången är jag betydligt bättre rustad och kan ta vara på hans kapacitet och kunskap :)

So... see ya out there ;)