Ibland går det upp... och ibland ner med en väldig fart...

Det känns verkligen bra allting just nu, ponnyn känns starkare än någonsin, mycket är tack vare hoppningen. Gryyym styrketräning är det!!!

Sen fick vi till en väldigt bra kosseträning i söndags och det känns verkligen att hon och jag börjar hitta varandra. Nu verkligen längtar jag efter att Per kommer hit 1-3 maj. Jag behöver någon som "skriker" på mig när jag vill hålla på och lägga mig i för mycket ;) Men som jag skrivit tidigare, det känns så sjukt lyxigt att ha möjlighet att träna kossor så ofta som vi ändå gör.

I lördags var jag iväg och tävlade hoppning, det var en 1m start på Kungsnäs, bara en 25 min bilfärd från stallet, skönt att inte alltid ha 70mil enkel resa...
När jag kom dit och gick banan insåg jag att det var en väldigt maxad 1m bana och en otroligt vacker hinderpark. Detta innebär även en hel del titthinder som kan ställa till det. Hur som, planen var att rida smart och man har möjlighet att gå in på banan när ekipaget innan rider för att miljöträna lite. Jag red omkring och visade Rubs alla fina hinder som jag trodde hon skulle kunna titta lite extra på... Alla utom ett...

Hemma är hon ju som en målsökande raket som bara drar iväg och glatt hoppar det jag styr mot men hon är lite mer tveksam på nya ställen. Här får jag ge mig själv en känga då jag är bortskämd med att hon alltid är så himla sjysst att jag inte tänker på att hon är så grön inom detta som hon är. Detta var hennes 5:e tävling ever...
Jag kände mot första hindret att hon stod emot lite och då det var lite läskigt och ganska högt så tar hon i lite till, vi hoppade nog en halv 1.20 bana istället för 1m :)

Givetvis så rockade vi Sockorna :)

Jag fick aldrig riktigt upp det tryck i galoppen som behövs för att hon ska kunna flyta på bra och hoppa mer avslappnat. Efter tre maxade hinder var det en högersväng, efter hindret som hon tyckte var lite läskigt och hoppade upp sig rejält så fick vi ännu en gång inte till galoppen och svängen gick i korsgalopp... Märkligt att denna ponny som oftast har sån jäkla kolla på sina fötter helt plötsligt kan trassla in sig så kapitalt. Fjärde hindret ett maxat blommigt räcke som blev sådär hoppade hon och nu kom vi mot det enda hindret jag inte visat henne... En helt vanlig, om än stor, vit med svart i oxer... Efter en något tveksam anridning bestämde sig ponnyn för att i sista stund... Nä, nu får det räcka...
Jag som ändå var på väg upp i avsprånget hade inte riktigt samma plan... hehehehe... Hade jag släppt tyglarna... Det gör man bara inte... så hade jag gjort en riktig snygg framlänges halvvolt över första delen av oxern och inte rivit en enda bom... Som det var nu drog jag med mig översta bommen i framkanten av hindret :D innan jag snyggt landade mitt i hindret...

Tack och lov slog jag mig inte utan det var bara att resa på sig, borsta av sig och gå ut från banan...
Ruby såg mest förvånad ut över vad som hände och då detta var fjärde gången sen vi började hoppa i augusti 2013 som hon överhuvudtaget stannat på ett hinder så blir vi båda två lika överraskade.

Men men, det är bara att borsta av sig och komma igen... Hade ett snabbt taktiksnack med Gunsan som oxå var där och tävlade och hon tycker att jag ska anmäla två klasser 90 och 1m så hon fått varit inne en runda först... Jag själv har ju varit tveksam då jag förra året tyckte hon vart trött av första rundan men hon är ju som sagt mycket starkare nu så det låter som en bra plan :)

Det är ju så jäkla skoj att hoppa och att tävla!!! Ett stort tack till bästa Linn som ställde upp och hade hand om markservicen!! Lyx <3

I helgen är det återigen kosseträning och sen får vi se när vi kommer ut på nästa tävling igen...

Ha en underbar dag därute, det har jag!!!