Måste bara...

Länka till en blogg som har med mig som inlägg... hehehehe...

http://allahjartans.blogg.se/2011/january/jessica-en-akta-cowgirl.html

http://allahjartans.blogg.se/

För övrigt tycker jag att idén för bloggen är riktigt bra och jag blir väldans nyfiken på Mr PEGU...

Howdy!!!

Sköna söndag...

Ja om jag kunde skulle jag defenitivt inte jobba :) Jag har så mycket jag vill göra istället... långa sovmornar... mysa med familjen... titta på film... och givetvis spendera onödigt mycket tid i stallet. Tänk vad skoj att ha ett par hästar till att rida och träna, att få ha tre Rubysar... hehehehe... Fast det är klart då måste man nog ta det här med hästeriet mer som ett jobb och då är jag ju fast där igen...
Jag har inga som helst planer på att hålla på med hästar på ett mer professionellt sätt utan detta är en hobby och passion men ändå är det en liiiiiten, liiiiiiten röst där inne som viskar; tänk att få ha ett stall med fina hästar och några fölisar... Att varje morgon veta att det är ridningen som sätter mat på bordet att få betalt att göra det man älskar... Tyvärr är marknaden i Sverige ganska mättad av tränare och uppfödare just nu... Och dessutom har jag ju inte varit i USA i tre månader så jag har ju ingen storslagen tränarutbildning...hehehe... lite elakt men ganska sant ;) Men min dröm är att någon gång få driva en tränings och tävlings anläggning och bara få plocka dit BRA tränare och arrangera stora tävlingar. Det vore sååå himla skoj!!! Men för att göra det krävs liiiite mer än en lärarlön... Jag får väl försöka vinna på lotto för det lär ju hända ;)

Anledningen till dessa funderingar är att jag fått en del tråkiga nyheter angående min släkt på mammas sida... Det finns en ganska allvarlig form av cancer här... Min Morfarsmor dog av den, min morfar dog av den och en av mina morbrödrar har oxå dött av den... Dessutom är ytterligare en av mina morbröder drabbade av den och just nu så vet vi väl inte riktig hur det kommer gå... Men cancern är genetisk och ärftlig så mamma bär garanterat på den och ganska troligt gör ju jag det oxå då... Hur som så är detta inget som jag kommer gå och oroa mig för men givetvis väcker sådana här nyheter tankar om livet.
Jag har ju alltid sagt att jag vill leva varje dag av mitt liv och inte ångra något. Jag vill bli gammal och tänka; shiiit att jag vågade göra det där... även om det kanske inte var mitt smartaste beslut... Det är därför det är så himla viktigt för mig att få chansen att se hur bra jag kan bli inom western... Så jag inte behöver sitta och fundera på alla tänk om...
Jag kanske inte når dit jag tror jag kan nå, jag kanske inte pallar trycket eller helt enkelt inte har kapacitet nog men jag vill iallafall försöka... och jag tänker banne mig ge allt!!! Ingenting kommer gratis här i livet och vill man nå långt så får man slita för det, det är jag beredd att göra.

Jag är beredd att vara nybörjare, att ompröva mina gamla lärdomar och se nya lösningar... Jag är beredd att göra bort mig, jag är beredd på att satsa 110% varje tävling och komma sist gång på gång om det inte sitter till hundra, hellre spänna bågen så strängen brister ibland än att inte nå fram till målet... Jag är oxå beredd att tro på mig själv och den erfarenhet som livet gett mig, att tro på min magkänsla och inte fastna i godarådsträsket. Jag är beredd att gå min egen väg,  gå mot strömmen om min känsla säger att det är rätt. Jag är beredd att lära av både nybörjare och mästare... i alla discipliner :) Om inget av detta funkar är jag beredd att fundera ut ett nytt sätt och börja om igen!!!

Hoppsan vilken declaration of Jessica det blev... Men, men som sagt att få allvarliga nyheter satte igång många tankar hos mig och jag tänker INTE slänga bort vare sig chanser eller mitt liv...

Här är ett axplock över varför jag gör detta...

Lägg märke till mitt leende...

Vackra fantastiska Ruby...

Återigen en leende Jessica...

Japp den talar ju för sig själv...

Ännu ett leende... tänk vad många gånger jag ler när jag får hålla på med hästar :)

Idag lyckades vi äntligen ta oss till ridhuset och återigen visade Ruby vilken fantastisk häst hon är. Hon klev in och fick gå ett varv åt båda hållen... Speglarna på väggen var konstiga tyckte hon... hehehe... men efter lite nosande och konstaterande att det inte var någon riktig häst därinne var det bara att börja rida... Det gick och kom en häst och hon bara funkar... Jag är såååå stolt över min lilla lockiga ponny <3


Nu är det dags att ta det lite lugnt och strax gå och lägga mig... Ha det bäst därute!!!