Äntligen måndag...
Eller hur det nu var... Idag var den första egentliga jobbdagen då vi har en vecka på oss att planera upp så mycket som möjligt innan kidsen invaderar skolan igen :) Jag har ju bytt enhet och fysisk arbetsplats känner mig lite vilsen då jag inte känner en enda av mina blivande elever...eller jo några få känner jag till :) Men jag har lärt mig att bara vara och att det får ta några veckor i början för att bara lära känna dem. Jag ser iallafall fram emot detta och det är alltid roligt med nya utmaningar. Men det här med att gå upp på mornarna hade vi kunnat skippa :) Jag är ingen morgonmänniska om det inte har med hästar att göra... Då kan jag glatt studsa upp kl 04.30 och åka till stallet för att putsa eller mocka eller vad det nu är jag ska göra... Men måste jag inte gå upp så älskar jag verkligen sovmorgonar... Samtidigt vill jag inte missa dagen...kanske kunde alla mornar börja lite senare, eller att dygnet fick två snooztimmar :)Jag vet att jag kommer vara aptrött nu i två veckor typ innan man kommer igång och är inne i rutinerna igen. Jag har iallafall fått världens trevligaste nygamla kollegor och det ska verkligen bli grymt att jobba ihop med dem. Dock kommer jag sakna alla inne på KoM och inte minst Peter... Vem ska jag nu dricka måndagsLatte med??? Det blir ju inte samma sak med någon ny riktigt. Sen vill jag inte plocka med mig mina gamla rutiner, för det blir ändå inte detsamma :) Jag kanske ska jobba lite på att få ut Peter till oss...hehehehehe... Nåja två gånger per termin skall vi ha gemensamma torsdagar och då banne mig fixar jag Latten till oss Peter vare sig du vill eller inte!!! Jag vet nog att du läser min blogg :) Du får skicka sms nu om jag inte uppdaterar den tillräckligt ofta :) Eller mail :)
Idag har Olivia återigen fått gå till skolan eller fritids och hon var inte dåligt lycklig över detta. Hon är lite bättre i nyckelbenet och direkt börjar hon klänga och klättra på saker :) Jag tror nog jag får sätta på sele och binda fast henne i marken så hon inte slår sönder sig igen :) Näääää... men idag hade hon ändå lyckats ta sig upp på något himla tak och därefter hoppat ner... Det hade gjort rätt ont och ikväll fick hon faktiskt lite smärtlindring igen... Förhoppningsvis håller hon sig till att pärla och rita imorgon men man vet ju aldrig. Jag var exakt likadan när jag var liten, klättrade på allt och satt alltid högst upp i alla träd som jag kom upp i. Jag glömmer aldrig hur min farmor med viss desperation flera gånger per dag ropade åt mig att klättra ner...hahaha. Tack och lov ramlade jag inte ner från de högsta topparna men jag kommer ihåg känslan av att sitta däruppe och bara vajjas av vinden... Det var nice :)
En annan sak som jag tänker mycket på men som ligger lite på is är ju som sagt mitt hästeri.... Det är bara en stoooor frustrering där just nu... Många små pusselbitar som ska klaffa... Idag har jag iallafall fått en liten bit på plats men jag vill fortfarande inte skriva något än då jag flera gånger har sagt saker innan det varit klart och sen har allt bara gått i sank... Samtidigt fick jag idag ett litet negativt besked så just nu har saker och ting tagit ett steg fram och 3/4 dels steg bakåt.... SUUUUUUCK!!! :( Hur som helst så hoppas jag att allt går ilås snart och jag får uppta saker och ting där... Jag tror att om allt funkar kommer denna blogg att återigen innehålla mer hästtankar och lite minder dravel om mitt dagliga liv :) och dess petitesser... Skönt tycker nog några och suck tycker nog en del :)
Nä nu ska jag gå och mysa en liten stund med min prinsessa och sen ska jag sova själv... är nog lika trött som Olivia...
Ha det underbart därute och ta hand om er... KRAAAAAAAAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar