När man har en häst som är väldigt vacker i hagen och som man mest bara får beundra på håll istället för att vara ute på tävlingsbanorna och prestera... ja, då är det inte så skoj att blogga ;)
Mitt nya lyckotal är 4!!! Varenda dag åker jag till stallet med en klump i magen, väl inne i hagen så kollar jag först på de fyra svarta gummiboots som sitter på Rubs fötter... finns de så börjar räkningen, 1...2...3...4... nä fan, den foten blinkade inte... små solglimtar från metallen på skorna som bevisar att de sitter kvar... Är det bara tre boots kvar så knyter sig magen helt och jag förbereder mig på det värsta... Så har min sommar sett ut... Men tack och lov finns det en och annan ljusglimt som ändå drivit det hela framåt och nu kan jag faktiskt se att vi förhoppningsvis kommit igenom det värsta!!! En av dessa som jag återigen måste lyfta fram är fantastiska Jessica Hassel!!! Rubys hovslagare och faktiskt häromdagen fick jag ett sms... Hej, hur är det med ponnyn det var länge sen vi hördes... HAHAHAHA!!! Det betyder att vår plan faktiskt funkar rent praktiskt men att jag oxå blivit så van att träffa Jessica så ofta att tre!!! veckor känns som en evighet ;)
Jag kan inte nog förtydliga och trycka på hur enormt tacksam jag är för alla helt underbara människor jag mött här uppe i Norr!!! Häromdagen så pratade jag med en av mina bästa väninnor i telefonen och jag insåg att just henne bor jag 20 mil närmare nu men ändå hopplöst långt ifrån. Jag fick en otrolig längtan efter alla er som betyder så mycket för mig, men som inte finns på ett: Hej, sätter du på kaffet jag kommer över strax, avstånd... Jag SAKNAR ER!!!
Idag... som så många gånger annars fick jag ett samtal från en av mina stallkamrater med frågan om vi skulle rida ut i det fantastiska vädret :) Och vilken ridtur, Tack Linn!!! Att bo på en ö och kunna rida längst havet är LYX :) När det dessutom slutar i en galoppbacke som man kan ösa järnet i... ja, då är livet väääldigt bra.
Och det är just detta... som får mig att se positivt på framtiden, även om jag just nu gjort en U-sväng som jag inte hade med i min ursprungliga 5-årsplan... Mina fantastiska hästmänniskor som jag lärt känna här uppe och är på väg att lära känna! Ni får mig att se möjligheter där jag förut sett hinder och återigen så känner jag att allt har en mening... Horsemanship is an art, and to be a master, it takes a long time :)
Allt jag gör med Ruby har en tanke, att föra oss framåt och till slut dit jag pekar. Just nu EM... men jag har en dröm om att få representera Sverige i ett OS... i cowhorse... så hur tränar man då på att komma dit när man inte har bakhovar eller kor???
Jo, man följer sitt hjärta, det är skitläskigt och återigen är jag nybörjare... men, shit vilken adrenalinkick det är i positiv energi :)
Och här är resultatet... Ruby och jag har "sadlat om" till hoppning, just för att det tränar, stärker, stretchar samma muskelgrupper som koträningen... men framförallt är det så sjukt skoj... Även om jag faktiskt nästan håller på att dö av höjdrädsla när det är högre än sockerbitar på högkant ;) Nu efter 6 gånger, har jag bestämt mig för:
1:Min fantastiska häst hoppar allt... Japp, det gör hon faktiskt.
2: Hon har lång man, den kan man hålla i :)
3: Om jag ska dö, så är det på hästryggen när jag gör det jag älskar mest :)
Jag lägger upp en video från den 4:e träningen vi har ihop och jag kan bara säga att... We Rock :)
Nej, vi kommer aldrig bli Grand Prix hoppare men jäklar vad hon är duktig och noggran min lilla "Curly Sue"...
Vi syns igen 2014 på tävlingarna runt om i Sverige men i höst... ja, då satsar vi på målade träbommar ;)
7 sep. 2013
3 aug. 2013
Ett steg i taget... och sen ett par skutt...
Det går inte fort men det går framåt ;)
Jag har inte haft speciellt mycket att skriva om då sommaren mest bestått i att titta på Ruby i hagen och att måla om här hemma ;)
Efter Ride Campet har hon mer eller mindre gått och skrotat i just en hage. Hennes fötter i bak växer så sakteliga och även om de i mina ögon ser ganska förskräckliga ut så ser de ändå mycket bättre ut än de gjorde i början av sommaren. Sen är jag otroligt tacksam för underlaget i ridhuset... ja, ni läste rätt, jag är tacksam för just paddexen, den har varit kanon att iallafall hålla igång henne lite nu när läget är som det är och för skrittmaskinen!!! Denna fantastiska pryl som låter våra hästar få ordentligt med skritträning när man inte kan rida ut :)
Dock är hon stel i bakdelen men jag vet ju orsaken till detta och därför rider jag inte och pressar henne utan mest jobbar igång musklerna i hennes takt. Det går att göra mycket i skritt oxå...
Det ska bli spännande att se hur mycket som kommer släppa när hon får skor på baktassarna igen.
Igår snubblade jag nämligen över en equiterapeut och vi pratade lite fram och tillbaka om Ruban... Jag hade ingen aning om att personen var just equiterapeut så jag, jag lär mig aldrig att hålla käften, berättade hela Rubans historia med tänder, mage osv... Givetvis låter ju hon som en guldgruva för vilken behandlare som helst med alla dessa "besvär". Personen bad att få titta på henne i hagen och givetvis kunde det konstateras att hon ju gick väldigt stelt med bakkärran ;) Hon hade även några låsningar i bröstryggen och runt SI leden och, givetvis, i nacken...
Jag menar inte på något sätt att nedvärdera kunskapen hos denne equiterapeut, jag tänker nog låta personen gå igenom Ruby, när skor är på och hon inte spänner sig på det sätt hon gör nu... men...
Det som gjorde mig lite fundersam är några grejjor, dels kommenterades det över hur hon stod med sina ben... Ja, hon stod snett men det var ju för att jag fångade upp henne i det läget och stannade henne... Det konstaterades även att hon då skulle vara högre på högersidan, korset och då vara sned i SI/SL leden... hmmm... återigen ringde klockan hos mig, hon står snett med benen och hon står på tvären i en hage... japp, då är hon sned ;) Givetvis påpekade jag detta och sa att jag kan be henne ställa sig ordentligt och att hagen kanske inte var den ultimata platsen att undersöka henne på då underlaget inte är tillräckligt plant för att avgöra om en häst är sned i bäckenet eller inte...
Svaret var, ja, men frågan kanske är varför står hon snett??!!
Hehehehe... Ni som följt bloggen ett tag har väl sett bilderna på hur hon kan stå med sina ben ;) stannar man efter en spin tex, så står hon ofta kvar med frambenen korsade... jag undrar då i vilken led hon är sned då? Sen är ju Ruby en häst som lite nästan dör när man tar på henne... Exempelvis så skulle man lätt kunna tro att hon typ har brutit ryggen när man borstar henne där... ja ni fattar, lockigt fuxsto... Hur som, jag tror att personen faktiskt är jätteduktig men som sagt innan det kommit på skor i bak är det enligt mig ingen idé för att hon visar inte upp en rättvis bild av sig själv. Det hade varit skillnad om jag haft några ideér om att tävla eller att träna henne hårt men som Amerikanaren sa till mig, det är jag alldeles för snäll för :D
En annan grej som oxå konstaterades var ju att hon har raka hasor... japp, sa jag det är ju lite rastypiskt... då var det stor risk för patellaupphakningar på henne... Här tänkte jag faktiskt att undra hur länge det dröjer innan den diagnosen kommer... men, men jag ska verkligen ge personen en chans att kolla igenom henne.
Igår gjorde vi även en annan grej, vi var med och hoppade lite på en organiserad hoppträning... hahaha... nu har jag precis ägnat en bra stund till att berätta att jag inte pressar min häst... Nej då, ingen fara, Gunilla har ju träningar varje vecka och planen är ju att vara med på dessa för att det är så himla skoj att hoppa. Här kändes det att hon inte ville galoppera igång men samtidigt ville jag se hur hon reagerade och i min värld kan dessa små skutt även hjälpa till att faktiskt stretcha ut en del av bakdelen. Jag kan konstatera att kvalitén i galoppen blev bättre allt eftersom passet fortskred men att hon blev väldigt trött. Inte så konstigt då hon ju inte har pressats alls sen tidigt i våras... Dessutom så blev jag glatt överraskad hur väl hon skuttade över hindrena och hur mycket rygg hon använde.
Meeee liiiike!!!
Jag tror sammanlagt det blev 8-10 språng över sockerbitar på högkant sen kände både jag och Gunsan att det räckte gott och väl för ponnyn, sista gången hoppade hon två språng på en linje, hade helt rätt galopp och avståndet stämde så väl och det blev en mycket bra avslutning i positiv anda. Ruban tycker det är skoj och det finns lixom inte en tanke på att inte göra sitt bästa hos henne, öronen var framåt och även om detta är det högsta någonsin vi skuttat över så bara gör hon det. Jag älskar denna häst!!! Min tanke är att nyttja de resurser som finns runt mig och om bara jag vågar hoppa lite igen så är det ju sjukt bra träning för en kossehäst att få ännu mer snurr på sina bakben.
Efter passet så strechade jag henne ordentligt och för varje dag så känns det som hon släpper mer och mer i bakändan, så jag tror inte att hon är på något sätt döendes eller att hon sitter fast så väldigt där ;)
Tyvärr tror jag inte att det finns något bildbevis då jag var alldeles för upptagen med att nästan dö av höjdskräck i början och att sen rida med ett stor leende då jag insåg att Ruban ju fixade detta galant. Men jag ska försöka få till något kanske nästa gång ;)
Så jag bjuder på en gammal bild på oss :)
Ha det bra därute, här skiner solen och idag ska jag njuta av soldäcket här hemma och vår pool!!!
Jag har inte haft speciellt mycket att skriva om då sommaren mest bestått i att titta på Ruby i hagen och att måla om här hemma ;)
Efter Ride Campet har hon mer eller mindre gått och skrotat i just en hage. Hennes fötter i bak växer så sakteliga och även om de i mina ögon ser ganska förskräckliga ut så ser de ändå mycket bättre ut än de gjorde i början av sommaren. Sen är jag otroligt tacksam för underlaget i ridhuset... ja, ni läste rätt, jag är tacksam för just paddexen, den har varit kanon att iallafall hålla igång henne lite nu när läget är som det är och för skrittmaskinen!!! Denna fantastiska pryl som låter våra hästar få ordentligt med skritträning när man inte kan rida ut :)
Dock är hon stel i bakdelen men jag vet ju orsaken till detta och därför rider jag inte och pressar henne utan mest jobbar igång musklerna i hennes takt. Det går att göra mycket i skritt oxå...
Det ska bli spännande att se hur mycket som kommer släppa när hon får skor på baktassarna igen.
Igår snubblade jag nämligen över en equiterapeut och vi pratade lite fram och tillbaka om Ruban... Jag hade ingen aning om att personen var just equiterapeut så jag, jag lär mig aldrig att hålla käften, berättade hela Rubans historia med tänder, mage osv... Givetvis låter ju hon som en guldgruva för vilken behandlare som helst med alla dessa "besvär". Personen bad att få titta på henne i hagen och givetvis kunde det konstateras att hon ju gick väldigt stelt med bakkärran ;) Hon hade även några låsningar i bröstryggen och runt SI leden och, givetvis, i nacken...
Jag menar inte på något sätt att nedvärdera kunskapen hos denne equiterapeut, jag tänker nog låta personen gå igenom Ruby, när skor är på och hon inte spänner sig på det sätt hon gör nu... men...
Det som gjorde mig lite fundersam är några grejjor, dels kommenterades det över hur hon stod med sina ben... Ja, hon stod snett men det var ju för att jag fångade upp henne i det läget och stannade henne... Det konstaterades även att hon då skulle vara högre på högersidan, korset och då vara sned i SI/SL leden... hmmm... återigen ringde klockan hos mig, hon står snett med benen och hon står på tvären i en hage... japp, då är hon sned ;) Givetvis påpekade jag detta och sa att jag kan be henne ställa sig ordentligt och att hagen kanske inte var den ultimata platsen att undersöka henne på då underlaget inte är tillräckligt plant för att avgöra om en häst är sned i bäckenet eller inte...
Svaret var, ja, men frågan kanske är varför står hon snett??!!
Hehehehe... Ni som följt bloggen ett tag har väl sett bilderna på hur hon kan stå med sina ben ;) stannar man efter en spin tex, så står hon ofta kvar med frambenen korsade... jag undrar då i vilken led hon är sned då? Sen är ju Ruby en häst som lite nästan dör när man tar på henne... Exempelvis så skulle man lätt kunna tro att hon typ har brutit ryggen när man borstar henne där... ja ni fattar, lockigt fuxsto... Hur som, jag tror att personen faktiskt är jätteduktig men som sagt innan det kommit på skor i bak är det enligt mig ingen idé för att hon visar inte upp en rättvis bild av sig själv. Det hade varit skillnad om jag haft några ideér om att tävla eller att träna henne hårt men som Amerikanaren sa till mig, det är jag alldeles för snäll för :D
En annan grej som oxå konstaterades var ju att hon har raka hasor... japp, sa jag det är ju lite rastypiskt... då var det stor risk för patellaupphakningar på henne... Här tänkte jag faktiskt att undra hur länge det dröjer innan den diagnosen kommer... men, men jag ska verkligen ge personen en chans att kolla igenom henne.
Igår gjorde vi även en annan grej, vi var med och hoppade lite på en organiserad hoppträning... hahaha... nu har jag precis ägnat en bra stund till att berätta att jag inte pressar min häst... Nej då, ingen fara, Gunilla har ju träningar varje vecka och planen är ju att vara med på dessa för att det är så himla skoj att hoppa. Här kändes det att hon inte ville galoppera igång men samtidigt ville jag se hur hon reagerade och i min värld kan dessa små skutt även hjälpa till att faktiskt stretcha ut en del av bakdelen. Jag kan konstatera att kvalitén i galoppen blev bättre allt eftersom passet fortskred men att hon blev väldigt trött. Inte så konstigt då hon ju inte har pressats alls sen tidigt i våras... Dessutom så blev jag glatt överraskad hur väl hon skuttade över hindrena och hur mycket rygg hon använde.
Meeee liiiike!!!
Jag tror sammanlagt det blev 8-10 språng över sockerbitar på högkant sen kände både jag och Gunsan att det räckte gott och väl för ponnyn, sista gången hoppade hon två språng på en linje, hade helt rätt galopp och avståndet stämde så väl och det blev en mycket bra avslutning i positiv anda. Ruban tycker det är skoj och det finns lixom inte en tanke på att inte göra sitt bästa hos henne, öronen var framåt och även om detta är det högsta någonsin vi skuttat över så bara gör hon det. Jag älskar denna häst!!! Min tanke är att nyttja de resurser som finns runt mig och om bara jag vågar hoppa lite igen så är det ju sjukt bra träning för en kossehäst att få ännu mer snurr på sina bakben.
Efter passet så strechade jag henne ordentligt och för varje dag så känns det som hon släpper mer och mer i bakändan, så jag tror inte att hon är på något sätt döendes eller att hon sitter fast så väldigt där ;)Tyvärr tror jag inte att det finns något bildbevis då jag var alldeles för upptagen med att nästan dö av höjdskräck i början och att sen rida med ett stor leende då jag insåg att Ruban ju fixade detta galant. Men jag ska försöka få till något kanske nästa gång ;)
Så jag bjuder på en gammal bild på oss :)
Ha det bra därute, här skiner solen och idag ska jag njuta av soldäcket här hemma och vår pool!!!
10 juli 2013
Första gången...
Jag har varit på ridläger :) Vi i Norrland har haft förmånen att få delta i AQHA:s eller som blev huvudsponsor SQHA:s ride camp. Det betyder att i fyra dagar, för en spottstyver har vi ett gäng på ca 23 pers i fyra dagar, kunnat få inspiration från 3-4 duktiga ungdomar som nått höga nivåer i USA och har haft en plan att dela med sig av sina träningstips för hur de gör...
Jag är som vanligt både ris och ros när det gäller detta... Kanske kommer jag återigen vara lite för kritisk mot allt och alla men jag köper bara inte allt...
Ska vi börja med riset? För att sen bygga på allt som var och är positivt :)
Jag är en ärlig människa... dumärlig, tom... När jag kom till lägret, en dag försent, med en häst som kanske egentligen borde gått i en hage resten av sommaren för att bli bra, så vräkte jag ut allt som hänt. Allt från att Ruby har ett fint huvud, till att flytten från zon 1till zon 5 inte var så bra för en lockig ponny mitt i vintern ;)
Hursom... Jag vill lära mig! Jag vet att ibland är utvecklingen inte så intensiv som i andra fall men man kan alltid lära sig av andra. Det kan vara så att man lär sig hur man inte vill göra ;)
Som jag skrivit på FB så är summasumarum att jag fått lite nya ideér till hur jag ska lösa vissa "issues" som jag och Ruby funderar på ;) Men oxå att jag har helt enkelt inte köper hur man behandlar hästar... "the American way" tyvärr fick jag återigen bekräftat att det som är i ropet nu är "quick fixes" och att inte säga emot tränaren...
Jag förstår på ett vis att om man kommer från US så måste man visa resultat gentemot den organisation som föder en... Men i Sverige funkar inte quick fixes... Eller ja, inte i mina ögon...
Hur som, efter en ganska, i mina ögon sett, oförskämd 19?-årings uttalande och en Knoestran som nästan i ren ilska lastade och åkte hem så måste jag säga att dessa dagar varit givande. Jag har utmanat mig och Ruby i, Trail, Horsemanship, Hunter under Saddle, Hunter Equitation och andra grenar som jag inte vet var det är men ändå försökt göra vårt bästa inom ;) Ni vet... de där grenarna man mest ska rida runt i och vara snygg i... Det är en konst det med ;)
Jag har fått hjälp med att förbättra min neckreining, min start på spinnen och att helt enkelt rida framför en STOOOOR spegel och se att Rubs måste bli bättre på att flytta sin framdel... ja, det har varit givande :)
Idag, onsdag, tog jag det långa och ganska ovilliga steget från att ha westernutrustning till att klä på Rubs klassisk utrustning och inse hur ostabil jag blivit i min balans... men... jag har lovat mig själv att bara bli så bra jag och givetvis Rubs kan bli på allt möjligt... så idag var bara den allra första gång som jag klädde på min älskade, lockiga, underbara, ambitiösa häst som alltid vill väl, klassisk utrustning :) Tack snälla Hilda... och alla andra på Älva gård som gärna lånar ut sin utrustning för att vi ska börja hoppa... hehehehehe... sen när vi hoppar så förväntar jag mig att ni vallar kor ;)
Anyhow... Vad jag återigen har lärt mig under dessa dagar är att min lockiga ponny bara är bäst!!!
Hon har efter 3-5 veckor av bara skit, visat sig från sin bästa sida och ställer upp på allt! Jag fick en hel del positiv feedback av de andra tre tränarna att hon bla var; great minded och att hon var; well breed... sen var hon en sweetheart och bara "just a nice horse" men ändå... Jag sa; japp hon är välstammad för Per och Johanna ville att hon skulle ha förutsättningarna att bli så bra hon bara kunde :)
Jag kan bara med mitt ganska svart/vita sätt säga att ja, hon är en häst som kommer hålla hela vägen :) Jag fick dessa dagar, från flera håll höra, när jag visade stamtavlan, att; oj, detta sto finns det många i USA som betalar för... Min kommentar... hon är min och inte till salu :) Eller min faktiska kommentar var: No, she´s a keeper!!! (Återigen, tack Per och Johanna)
Rubs är en häst som kan nå toppen av det som finns i Europa... Hon är tom intressant att skeppa tillbaka till US... Ganska bra betyg på en lockig ponny, född i Tidaholm ;) Men i höst ska Rubs och jag utforska hoppningen här i Norrland... bara för att få koll på benen och att stimulera hjärnan på henne ;) Sen... ska vi visa var våra norrlänska, silverfötter ska stå... Både jag och Ruby tog lite för lätt på utmaningen att flytta till Norrland... men jag kan bara ödmjukt tacka för allt stöd vi får från dessa lite "hårdnackade" Norrlänningar att nå dit vi vill nå ;) Jag säger bara TACK!!! Om jag någonsin tvivlat på mig själv så har jag (förutom alla underbara i blekinge) ett underbart gäng här i norr som faktiskt bara vill att vi ska lyckas ;) Underbara Gunsan sa för en vecka sen... Vaddå inte träna Trail??? Om du kan vinna SM? Jag kommer aldrig vinna SM men jag har gärna en SM-vinnare i mitt stall :)
Ok. Gunsan jag ska banne mig träna :) Inte kanske trail SM Guld... 2013... men, banne mig ;)
Jag bjuder på en bild av Rubs i klassisk utrustning :) Snälla titta inte på hennes bakhovar... eller gör det och förstå varför läget är som det är ;/
ha en underbar kväll därute, imorgon ska jag jobba och på fredag men sen ska jag njuta av livet i två veckor ;)
Jag är som vanligt både ris och ros när det gäller detta... Kanske kommer jag återigen vara lite för kritisk mot allt och alla men jag köper bara inte allt...
Ska vi börja med riset? För att sen bygga på allt som var och är positivt :)
Jag är en ärlig människa... dumärlig, tom... När jag kom till lägret, en dag försent, med en häst som kanske egentligen borde gått i en hage resten av sommaren för att bli bra, så vräkte jag ut allt som hänt. Allt från att Ruby har ett fint huvud, till att flytten från zon 1till zon 5 inte var så bra för en lockig ponny mitt i vintern ;)
Hursom... Jag vill lära mig! Jag vet att ibland är utvecklingen inte så intensiv som i andra fall men man kan alltid lära sig av andra. Det kan vara så att man lär sig hur man inte vill göra ;)
Som jag skrivit på FB så är summasumarum att jag fått lite nya ideér till hur jag ska lösa vissa "issues" som jag och Ruby funderar på ;) Men oxå att jag har helt enkelt inte köper hur man behandlar hästar... "the American way" tyvärr fick jag återigen bekräftat att det som är i ropet nu är "quick fixes" och att inte säga emot tränaren...
Jag förstår på ett vis att om man kommer från US så måste man visa resultat gentemot den organisation som föder en... Men i Sverige funkar inte quick fixes... Eller ja, inte i mina ögon...
Hur som, efter en ganska, i mina ögon sett, oförskämd 19?-årings uttalande och en Knoestran som nästan i ren ilska lastade och åkte hem så måste jag säga att dessa dagar varit givande. Jag har utmanat mig och Ruby i, Trail, Horsemanship, Hunter under Saddle, Hunter Equitation och andra grenar som jag inte vet var det är men ändå försökt göra vårt bästa inom ;) Ni vet... de där grenarna man mest ska rida runt i och vara snygg i... Det är en konst det med ;)
Jag har fått hjälp med att förbättra min neckreining, min start på spinnen och att helt enkelt rida framför en STOOOOR spegel och se att Rubs måste bli bättre på att flytta sin framdel... ja, det har varit givande :)
Idag, onsdag, tog jag det långa och ganska ovilliga steget från att ha westernutrustning till att klä på Rubs klassisk utrustning och inse hur ostabil jag blivit i min balans... men... jag har lovat mig själv att bara bli så bra jag och givetvis Rubs kan bli på allt möjligt... så idag var bara den allra första gång som jag klädde på min älskade, lockiga, underbara, ambitiösa häst som alltid vill väl, klassisk utrustning :) Tack snälla Hilda... och alla andra på Älva gård som gärna lånar ut sin utrustning för att vi ska börja hoppa... hehehehehe... sen när vi hoppar så förväntar jag mig att ni vallar kor ;)
Anyhow... Vad jag återigen har lärt mig under dessa dagar är att min lockiga ponny bara är bäst!!!
Hon har efter 3-5 veckor av bara skit, visat sig från sin bästa sida och ställer upp på allt! Jag fick en hel del positiv feedback av de andra tre tränarna att hon bla var; great minded och att hon var; well breed... sen var hon en sweetheart och bara "just a nice horse" men ändå... Jag sa; japp hon är välstammad för Per och Johanna ville att hon skulle ha förutsättningarna att bli så bra hon bara kunde :)
Jag kan bara med mitt ganska svart/vita sätt säga att ja, hon är en häst som kommer hålla hela vägen :) Jag fick dessa dagar, från flera håll höra, när jag visade stamtavlan, att; oj, detta sto finns det många i USA som betalar för... Min kommentar... hon är min och inte till salu :) Eller min faktiska kommentar var: No, she´s a keeper!!! (Återigen, tack Per och Johanna)
Rubs är en häst som kan nå toppen av det som finns i Europa... Hon är tom intressant att skeppa tillbaka till US... Ganska bra betyg på en lockig ponny, född i Tidaholm ;) Men i höst ska Rubs och jag utforska hoppningen här i Norrland... bara för att få koll på benen och att stimulera hjärnan på henne ;) Sen... ska vi visa var våra norrlänska, silverfötter ska stå... Både jag och Ruby tog lite för lätt på utmaningen att flytta till Norrland... men jag kan bara ödmjukt tacka för allt stöd vi får från dessa lite "hårdnackade" Norrlänningar att nå dit vi vill nå ;) Jag säger bara TACK!!! Om jag någonsin tvivlat på mig själv så har jag (förutom alla underbara i blekinge) ett underbart gäng här i norr som faktiskt bara vill att vi ska lyckas ;) Underbara Gunsan sa för en vecka sen... Vaddå inte träna Trail??? Om du kan vinna SM? Jag kommer aldrig vinna SM men jag har gärna en SM-vinnare i mitt stall :)Ok. Gunsan jag ska banne mig träna :) Inte kanske trail SM Guld... 2013... men, banne mig ;)
Jag bjuder på en bild av Rubs i klassisk utrustning :) Snälla titta inte på hennes bakhovar... eller gör det och förstå varför läget är som det är ;/
ha en underbar kväll därute, imorgon ska jag jobba och på fredag men sen ska jag njuta av livet i två veckor ;)
20 juni 2013
Lev som man lär...
Jag har ju vid åtskilliga tillfällen kritiserat andra bloggare för att inte uppdatera tillräckligt ofta och att bloggen tillslut rinner ut i sanden... Hmmmm... nu är jag nästan här själv ;)
Det är undermåligt med uppdateringar här och jag har haft glimtar om vad jag skulle vilja förmedla till er som läser men helt enkelt inte hittat inspirationen att ta saken i hand och göra det.
Varför? En fråga som jag ställer till mig och min omgivning ganska frekvent... inte för att alla uppskattar det men min kunskapstörst eller jagvillvetavarförådra nöjer sig inte med ett, därför...
Min dotter är precis likadan och jag vet att jag hela tiden sagt att därför är inget svar ;)
För att återgå till varför...
...
Min blogg är tänkt att handla om mig och mitt liv, med fokus på min välplanerade tävlingskarriär inom western... med en väl avvägd femårsplan och givetvis, delmål som är sporrande men ändå uppnåeliga. Detta är fortfarande mitt mål med bloggen men något kom ivägen för den spikraka karriär och lite av mitt "hursvårtkandetvara" mentalitet ;) det som kom i vägen var... attans... livet :)
Just nu så går mitt hästliv lite i uppförsbacke, Ruby har visat att den här galna flytten från söder till norr inte riktigt funkade på en känslig lockig ponny. Eller ja, den funkar men inte så bra, jag kan bara tacka min erfarenhet, envishet och min obotligtkanskedumdristigt positiva sinneslag för att vi är där vi är idag... trots allt.
Idag är Ruby ohalt och nästan tillbaka i en Quarterfitkropp, vad detta innebär i praktiken är att hon från att gått från zon 1 i allt till en zon 5 utan att få tid för anpassning... ni som inte vet vad detta innebär, googla på växter ;)
Jag visste att hon kanske skulle falla ur och att hon inte skulle vara top notch men detta... det hade jag inte kunnat drömma om, eller jo, det borde jag fattat, när Rubs gör något är det 250% på gott och ont.
Ni har ju ändå kunnat följa mig via instagram och där har jag uppdaterat bättre än här.
Kontentan av flytten är en häst som under våren fallit ur, fått dåliga hovar, till att bli katastrof och få en något neurotisk ägare att nästan gråta sig själv till sömns... Samtidigt har jag bitit i det sura äpplet, tagit tag i konsekvenserna och bara gillat läget, jag har fantastiska personer runt mig som finns där och stöttar när det är tufft. Jag biter ihop ;) Det är allt från familj, chefer, hovslagare (tack Jessica Hassel, havrepappan kunde inte sagt det bättre; en BRA hovslagare är så nära gud du kan komma) veterinärer, stallkompisar och stallägare... Tack!!!
Rubs är på bättringsvägen men när det gäller tävlingar 2013 så är det totalkört. Jag är i dagsläget superglad om hon kan komma ut på bete och få utväxt på sina hovar...
Ni som är vän med mig på FB vet dock att jag var och tävlade i helgen... eller ja, tävlade, jag och Ruban behövde ett miljöombyte så vi åkte iväg med det vi hade, eller inte hade ;)
Rubs hade inga bakfötter och jag mitt klantarschel glömde mina boots i stallet...
...
Om man flyttar 100 mil norrut, åker till en tävling, glömmer bootsen och tänker; skitsaksamma... Då vill man inte träffa på en domare som vet EXAKT vad man kan och inte kan ;) Givetvis snubblar jag över Maggan Bäcklund i trappen och min fråga är: Oj, hej, vad gör du här? Fast jag egentligen kunde räkna ut med lilltån varför hon var här... Nej, det var inte för att komma och fika hos mig.
Hursomhelst så fick jag en helg med bra feedback om varför och hur från Maggan, det uppskattas och idag kände jag ändå att vi, Ruby och jag, är på rätt väg tillbaka... Inte iår, och för tillfället så är vi 2 1/2 år bakom min ursprungliga 5-årsplan...
Men, men, en dag så jäklar ska vi bli bäst i Europa... Och på vägen dit så kan jag bara säga att livet gör mig än mer ödmjuk för allt som är bra varenda dag ;)
Ha en underbar midsommar och tack för att ni läser min blogg!!! Jag tänker inte sluta med den :)
Fast ibland har jag inte så mycket att skriva då jag vill se en positiv utveckling och inte massa klagande ;)
Det är undermåligt med uppdateringar här och jag har haft glimtar om vad jag skulle vilja förmedla till er som läser men helt enkelt inte hittat inspirationen att ta saken i hand och göra det.
Varför? En fråga som jag ställer till mig och min omgivning ganska frekvent... inte för att alla uppskattar det men min kunskapstörst eller jagvillvetavarförådra nöjer sig inte med ett, därför...
Min dotter är precis likadan och jag vet att jag hela tiden sagt att därför är inget svar ;)
För att återgå till varför...
...
Min blogg är tänkt att handla om mig och mitt liv, med fokus på min välplanerade tävlingskarriär inom western... med en väl avvägd femårsplan och givetvis, delmål som är sporrande men ändå uppnåeliga. Detta är fortfarande mitt mål med bloggen men något kom ivägen för den spikraka karriär och lite av mitt "hursvårtkandetvara" mentalitet ;) det som kom i vägen var... attans... livet :)
Just nu så går mitt hästliv lite i uppförsbacke, Ruby har visat att den här galna flytten från söder till norr inte riktigt funkade på en känslig lockig ponny. Eller ja, den funkar men inte så bra, jag kan bara tacka min erfarenhet, envishet och min obotligtkanskedumdristigt positiva sinneslag för att vi är där vi är idag... trots allt.
Idag är Ruby ohalt och nästan tillbaka i en Quarterfitkropp, vad detta innebär i praktiken är att hon från att gått från zon 1 i allt till en zon 5 utan att få tid för anpassning... ni som inte vet vad detta innebär, googla på växter ;)
Jag visste att hon kanske skulle falla ur och att hon inte skulle vara top notch men detta... det hade jag inte kunnat drömma om, eller jo, det borde jag fattat, när Rubs gör något är det 250% på gott och ont.
Ni har ju ändå kunnat följa mig via instagram och där har jag uppdaterat bättre än här.
Kontentan av flytten är en häst som under våren fallit ur, fått dåliga hovar, till att bli katastrof och få en något neurotisk ägare att nästan gråta sig själv till sömns... Samtidigt har jag bitit i det sura äpplet, tagit tag i konsekvenserna och bara gillat läget, jag har fantastiska personer runt mig som finns där och stöttar när det är tufft. Jag biter ihop ;) Det är allt från familj, chefer, hovslagare (tack Jessica Hassel, havrepappan kunde inte sagt det bättre; en BRA hovslagare är så nära gud du kan komma) veterinärer, stallkompisar och stallägare... Tack!!!
Rubs är på bättringsvägen men när det gäller tävlingar 2013 så är det totalkört. Jag är i dagsläget superglad om hon kan komma ut på bete och få utväxt på sina hovar...
Ni som är vän med mig på FB vet dock att jag var och tävlade i helgen... eller ja, tävlade, jag och Ruban behövde ett miljöombyte så vi åkte iväg med det vi hade, eller inte hade ;)
Rubs hade inga bakfötter och jag mitt klantarschel glömde mina boots i stallet...
...
Om man flyttar 100 mil norrut, åker till en tävling, glömmer bootsen och tänker; skitsaksamma... Då vill man inte träffa på en domare som vet EXAKT vad man kan och inte kan ;) Givetvis snubblar jag över Maggan Bäcklund i trappen och min fråga är: Oj, hej, vad gör du här? Fast jag egentligen kunde räkna ut med lilltån varför hon var här... Nej, det var inte för att komma och fika hos mig.Hursomhelst så fick jag en helg med bra feedback om varför och hur från Maggan, det uppskattas och idag kände jag ändå att vi, Ruby och jag, är på rätt väg tillbaka... Inte iår, och för tillfället så är vi 2 1/2 år bakom min ursprungliga 5-årsplan...
Men, men, en dag så jäklar ska vi bli bäst i Europa... Och på vägen dit så kan jag bara säga att livet gör mig än mer ödmjuk för allt som är bra varenda dag ;)
Ha en underbar midsommar och tack för att ni läser min blogg!!! Jag tänker inte sluta med den :)
Fast ibland har jag inte så mycket att skriva då jag vill se en positiv utveckling och inte massa klagande ;)
21 maj 2013
Shit Pommes...
Så längesen det var jag skrev här... Varför?
Ja, livet går upp och ner och ibland känns det som om man tar tre steg fram... får ett knytnävslag i magen och skickas två steg bakåt...
Meeen... Allt rullar på här i Norrland med ett ganska stort problem i mina ögon... Det blir snålt med tävlingar för mig iår. Helt ärligt så har det grävts alltför djupa hål i min ekonomi för att kunnas göra en ordentlig satsning och att nu avstånden är STORA ;) gör ju inte saker och ting enklare... Tyvärr...
Dock har jag kommit igång med ridningen och igen har Marc varit här och hjälpt oss med vår utbildning men mycket mer än så har inte hänt... Så trist men så är den krassa vardagen just idag. Som sagt inte för att jag vill utan just för att det inte finns möjligheter till mer. Jag är just idag enormt glad över att jag kan ha kvar min häst och att det om något år kommer se ljusare ut för oss... Till och med så jag ibland vid någon obetänksam tanke tänker att, jäklar om jag inte skulle bli tränare :) Hahahaha... då förstår ni hur illa det är...
Jag har insett att Chappen, Hjoko, Peos Memorial är helt uteslutna för mig... om jag har tur, medvind, nerförsbacke och brallorna nere kanske jag kan sikta på SM iår... annars, nä då får jag förhoppningsvis ta det nästa år...
En positiv grej häruppe är att det finns en Norrlandscup som jag anmält mig till... dock inte en ko i närheten så det får ju bli ett gäng ridgrenar, men men, det är ju iallafall något att sikta mot ;)
Jag börjar ha svårt att hitta bra argument för att vi inte ska vara ute på tävlingsbanorna mer iår men: That´s life...
Här har oxå vår/sommar kommit på en och samma gång, allt är helt magiskt med det norrländska ljuset och att se typ alla olika sorters blommor blomma på en gång är häftigt :)
Klockan är snart halv elva och det är fortfarnade mer eller mindre fullt dagsljus ute.
Nä nu ska jag sluta klaga och berätta att jag tack vare Ullis i Karlskrona hittat den underbara lilla ponnyn Nasse igen, han står numera på en ridskola i Staffanstorp och jag hoppas verkligen ha får komma till sin rätt :) Nu har han bytt namn till Wilton...
Ha en underbar kväll därute... Det ska jag :)
Ja, livet går upp och ner och ibland känns det som om man tar tre steg fram... får ett knytnävslag i magen och skickas två steg bakåt...
Meeen... Allt rullar på här i Norrland med ett ganska stort problem i mina ögon... Det blir snålt med tävlingar för mig iår. Helt ärligt så har det grävts alltför djupa hål i min ekonomi för att kunnas göra en ordentlig satsning och att nu avstånden är STORA ;) gör ju inte saker och ting enklare... Tyvärr...
Dock har jag kommit igång med ridningen och igen har Marc varit här och hjälpt oss med vår utbildning men mycket mer än så har inte hänt... Så trist men så är den krassa vardagen just idag. Som sagt inte för att jag vill utan just för att det inte finns möjligheter till mer. Jag är just idag enormt glad över att jag kan ha kvar min häst och att det om något år kommer se ljusare ut för oss... Till och med så jag ibland vid någon obetänksam tanke tänker att, jäklar om jag inte skulle bli tränare :) Hahahaha... då förstår ni hur illa det är...
Jag har insett att Chappen, Hjoko, Peos Memorial är helt uteslutna för mig... om jag har tur, medvind, nerförsbacke och brallorna nere kanske jag kan sikta på SM iår... annars, nä då får jag förhoppningsvis ta det nästa år...
En positiv grej häruppe är att det finns en Norrlandscup som jag anmält mig till... dock inte en ko i närheten så det får ju bli ett gäng ridgrenar, men men, det är ju iallafall något att sikta mot ;)
Jag börjar ha svårt att hitta bra argument för att vi inte ska vara ute på tävlingsbanorna mer iår men: That´s life...
Här har oxå vår/sommar kommit på en och samma gång, allt är helt magiskt med det norrländska ljuset och att se typ alla olika sorters blommor blomma på en gång är häftigt :)
Klockan är snart halv elva och det är fortfarnade mer eller mindre fullt dagsljus ute.
Nä nu ska jag sluta klaga och berätta att jag tack vare Ullis i Karlskrona hittat den underbara lilla ponnyn Nasse igen, han står numera på en ridskola i Staffanstorp och jag hoppas verkligen ha får komma till sin rätt :) Nu har han bytt namn till Wilton...
Ha en underbar kväll därute... Det ska jag :)
30 apr. 2013
Och Marc frågade...
På grund av att mitt liv har tagit ganska många vändningar det senaste halvåret finns det vissa saker som fått stå tillbaka och som då oxå försämrats...
Jag talar naturligtvis om ridningen, i höstas så hade jag tyvärr inte möjlighet att regelbundet rida för någon tränare och efter flytten har det heller inte gått i lås med detta, ena gången har jag varit sjuk för att sen byta av med Rubys sparkskada... Det har varit fyra månader med igångsättning, ställa av, igångsättning igen och sjukdom. Så tråkigt men så är det ibland i hästlivet.
Jag står ju som sagt uppstallad på en anläggning där ägarinnan är en duktig tränare i både hopp och dressyr och målet har varit att rida för henne om vi kan komma överens om att vi inte är överens om allt ;) Tror inte det blir något problem och nu äntligen är både jag och Ruby så igång att det känns utvecklande att rida för tränare igen.
För en månad sen så kom en gästtränare till gården som heter Marc André Wéry, jag som inte har koll på dressyrgurusarna snubblade in på läktaren och fick se honom träna ett dressyrekipage av den högre skolan. Jag gillade vad jag såg och vad jag hörde, Marc var väldigt pedagogisk och talade mycket om känsla, takt och att våga vänta på kvalitén i rörelserna. En stallkamrat som är lite av en spindel i nätet när det gäller Marcträningarna frågade om jag ville rida för honom, jag sa att jag gärna provade på ett
pass då jag ju som sagt inte är en dressyrryttare och Ruby inte är en GP dressyrhäst ;) Sagt och gjort i söndags var det dags.
Vi presenterade oss för varandra och med tanke på hans renomé så kände jag mig verkligen i goda händer, inte bara var han klok, skarpsynt och noggrann, han visade en väldig ödmjukhet och förståelse för westernsporten. Me like!!! Han har en hel del dressyrclinics på sin gård Quinta da Fé i Portugal och även några reiningryttare, jag blev glad då han berömde oss westernryttare för våra lydiga hästar och att vi red med eftergift och "bara" på yttertygeln, det är ju svårt att göra annat när man rider på en hand. Jag berättade lite kort om Rubs och vad min tanke är med henne och mig.
Sen bad han mig kort rida så som jag hade gjort om jag ridit själv, jag red som vanligt mjukgörande, sidovärtes, tempoväxlingar och stärkande arbeten...
Efter en kort stund bad han mig komma in till honom och berättade vad han såg utifrån en dressyrtränares ögon och om detta var något jag kände igen mig i, han var oxå väldigt mån om att han förstod om jag ville ha en rörelse på ett lite annat sätt då den passade in i min ridning bättre men vi kom överens om att: Good riding is always good riding, regardless discipline...
Nu fick jag verkligen inse vikten av att regelbundet rida för någon som kollar en... Man kan lägga till med massor av olater på väldigt kort tid och jag som ryttare måste kliva upp ännu fler pinnar och lita på att Ruby kan en massa nu;)
Marc frågade: När du rider öppna, är det ok att hon bara böjer på halsen och inte flyttar med ytterbogen?... Harrkel...hmmm nej, det är inte ok, svarade jag lite skamset.
Mitt problem var att jag inte stödde upp henne ordentligt på yttersidan och att jag sitter framåtlutad på inre sittben... Marc frågade: Vad tror du gör att hon inte kliver över ordentligt?
Nu fick jag backa ner till skritt och verkligen tänka på min inverkan och att hon verkligen skulle få med sig yttersidan.
Marc frågade: När du rider skänkelvikning är det ok att hon är banan åt fel håll?... Hmmm... nej det är inte ok... Rodnade lite...
Back to basics igen... Ta igenom rörelsen i skritt och verkligen se till så jag själv sitter rätt och inte LÄGGER MIG I SÅ JÄKLA MYCKET och förresten; sitt på "räva"... var har jag hört det förut ;)
Efter en stund såg och kändes det mycket bättre mest just för att jag satt rakt över hästen och höll efter yttersidan... Att något så enkelt ska vara så svårt?
Vi gick vidare i träningen och han ville att jag skulle visa några enkla byten, westernhästar brukar ju ha ganska lätt för sig...
Marc frågade: Har hon lätt för att byta galopp?... Jag mumlade något om att ja, ibland och kände hur jag ännu en gång lägger mig i förmycket. Visa några bad han och jag visade... med hela kroppen, Ruby, hon idiotförklarade mig och funderade på om det var galopp, piaff eller tjolahoppsansteg hon skulle göra, snäll som hon är bröt hon av till trav ett par steg istället och fattade ny galopp...
Marc frågade: Är det ok för er om de inte gör rena byten utan lägger in ett travsteg?
Hmmm...
Hmmmm...
Nej, det är inte ok, bytena ska vara rena.
Marc frågade: Varför tror du hon inte byter rent då? Återigen för att jag inte har fattat att min lilla unghäst nu faktiskt börjar bli lite färdig och kan kommandona och framförallt vill göra rätt.
Marc sa: Be henne bara om bytena tänk dig rörelserna och sitt rakt över hästen :)
Jag tänkte: För i helvete Jessica, rättning i ledet på pannan ställ, du kan ju det här egentligen!!!
Och bytena då? Jodå, om jag bara höll koll på yttersidan och bad om bytena så är de klockrena och hon har så himla lätt för sig.
Efter en timme av att just på pannan ställ och fixa till mig blev det riktigt bra, jag var välkommen tillbaka nästa gång han kommer hit till Alnö. Det var väldigt roligt och just genom sin kunskap och ödmjukhet så känner jag att jag gärna rider för honom igen.
Han erkände även att han aldrig ridit en westernhäst och nog sjutton ska han få sitta upp på Ruban vid tillfälle.
Jag är och kommer alltid förbli en crossover, jag kommer alltid att försöka plocka russinen ur kakan och verkligen ta till mig godbitar från alla disipliner. När man sen snubblar över en riktigt duktig ryttare och tränare ja, då är det bara att tacka och ta emot.
Igår satt jag upp igen och verkligen tänkte på det som Marc sagt och banne mig om inte Knoestran klev upp några pinnar igen ;) Snart är jag tillbaka på den lägsta nivån jag var förut och då kan det bara bli bättre!
Nu är det valborg och jag önskar er alla att ha en underbar kväll därute, det ska nämligen jag!
Jag talar naturligtvis om ridningen, i höstas så hade jag tyvärr inte möjlighet att regelbundet rida för någon tränare och efter flytten har det heller inte gått i lås med detta, ena gången har jag varit sjuk för att sen byta av med Rubys sparkskada... Det har varit fyra månader med igångsättning, ställa av, igångsättning igen och sjukdom. Så tråkigt men så är det ibland i hästlivet.
Jag står ju som sagt uppstallad på en anläggning där ägarinnan är en duktig tränare i både hopp och dressyr och målet har varit att rida för henne om vi kan komma överens om att vi inte är överens om allt ;) Tror inte det blir något problem och nu äntligen är både jag och Ruby så igång att det känns utvecklande att rida för tränare igen.
 |
| Bild från Quinta da Fé |
pass då jag ju som sagt inte är en dressyrryttare och Ruby inte är en GP dressyrhäst ;) Sagt och gjort i söndags var det dags.
Vi presenterade oss för varandra och med tanke på hans renomé så kände jag mig verkligen i goda händer, inte bara var han klok, skarpsynt och noggrann, han visade en väldig ödmjukhet och förståelse för westernsporten. Me like!!! Han har en hel del dressyrclinics på sin gård Quinta da Fé i Portugal och även några reiningryttare, jag blev glad då han berömde oss westernryttare för våra lydiga hästar och att vi red med eftergift och "bara" på yttertygeln, det är ju svårt att göra annat när man rider på en hand. Jag berättade lite kort om Rubs och vad min tanke är med henne och mig.
Sen bad han mig kort rida så som jag hade gjort om jag ridit själv, jag red som vanligt mjukgörande, sidovärtes, tempoväxlingar och stärkande arbeten...
Efter en kort stund bad han mig komma in till honom och berättade vad han såg utifrån en dressyrtränares ögon och om detta var något jag kände igen mig i, han var oxå väldigt mån om att han förstod om jag ville ha en rörelse på ett lite annat sätt då den passade in i min ridning bättre men vi kom överens om att: Good riding is always good riding, regardless discipline...
Nu fick jag verkligen inse vikten av att regelbundet rida för någon som kollar en... Man kan lägga till med massor av olater på väldigt kort tid och jag som ryttare måste kliva upp ännu fler pinnar och lita på att Ruby kan en massa nu;)
Marc frågade: När du rider öppna, är det ok att hon bara böjer på halsen och inte flyttar med ytterbogen?... Harrkel...hmmm nej, det är inte ok, svarade jag lite skamset.
Mitt problem var att jag inte stödde upp henne ordentligt på yttersidan och att jag sitter framåtlutad på inre sittben... Marc frågade: Vad tror du gör att hon inte kliver över ordentligt?
Nu fick jag backa ner till skritt och verkligen tänka på min inverkan och att hon verkligen skulle få med sig yttersidan.
Marc frågade: När du rider skänkelvikning är det ok att hon är banan åt fel håll?... Hmmm... nej det är inte ok... Rodnade lite...
Back to basics igen... Ta igenom rörelsen i skritt och verkligen se till så jag själv sitter rätt och inte LÄGGER MIG I SÅ JÄKLA MYCKET och förresten; sitt på "räva"... var har jag hört det förut ;)
 |
| Bild från Quinta da Fé |
Vi gick vidare i träningen och han ville att jag skulle visa några enkla byten, westernhästar brukar ju ha ganska lätt för sig...
Marc frågade: Har hon lätt för att byta galopp?... Jag mumlade något om att ja, ibland och kände hur jag ännu en gång lägger mig i förmycket. Visa några bad han och jag visade... med hela kroppen, Ruby, hon idiotförklarade mig och funderade på om det var galopp, piaff eller tjolahoppsansteg hon skulle göra, snäll som hon är bröt hon av till trav ett par steg istället och fattade ny galopp...
Marc frågade: Är det ok för er om de inte gör rena byten utan lägger in ett travsteg?
Hmmm...
Hmmmm...
Nej, det är inte ok, bytena ska vara rena.
Marc frågade: Varför tror du hon inte byter rent då? Återigen för att jag inte har fattat att min lilla unghäst nu faktiskt börjar bli lite färdig och kan kommandona och framförallt vill göra rätt.
Marc sa: Be henne bara om bytena tänk dig rörelserna och sitt rakt över hästen :)
Jag tänkte: För i helvete Jessica, rättning i ledet på pannan ställ, du kan ju det här egentligen!!!
Och bytena då? Jodå, om jag bara höll koll på yttersidan och bad om bytena så är de klockrena och hon har så himla lätt för sig.
Efter en timme av att just på pannan ställ och fixa till mig blev det riktigt bra, jag var välkommen tillbaka nästa gång han kommer hit till Alnö. Det var väldigt roligt och just genom sin kunskap och ödmjukhet så känner jag att jag gärna rider för honom igen.
Han erkände även att han aldrig ridit en westernhäst och nog sjutton ska han få sitta upp på Ruban vid tillfälle.
Jag är och kommer alltid förbli en crossover, jag kommer alltid att försöka plocka russinen ur kakan och verkligen ta till mig godbitar från alla disipliner. När man sen snubblar över en riktigt duktig ryttare och tränare ja, då är det bara att tacka och ta emot.
Igår satt jag upp igen och verkligen tänkte på det som Marc sagt och banne mig om inte Knoestran klev upp några pinnar igen ;) Snart är jag tillbaka på den lägsta nivån jag var förut och då kan det bara bli bättre!
Nu är det valborg och jag önskar er alla att ha en underbar kväll därute, det ska nämligen jag!
27 apr. 2013
Tre veckor senare...
Mitt liv har varit lite som en ketchupflaska... först inget, sen inget och sen allting ;)
Jag har fått jobb och hade till och med två att välja mellan så efter mycket funderande valde jag att starta en ny karriär som medlemsrekryterare till Sveriges Chefsorganisation Ledarna. Kan ärligt säga att jag var något skeptisk till att göra detta men det är överraskande roligt och dagarna flyger iväg. Många skratt och framförallt får jag prata med oerhört många spännande människor. Mina kollegor är ett härligt gäng där det skrattas ofta och stöttas när det behövs. Med andra ord så kommer detta ge mig en grym säljerfarenhet och som vanligt tänker jag göra detta så länge jag tycker det är skoj :) Jag vet att det är då jag funkar som allra bäst och kan leverera... Är väldigt stolt över mig själv då jag faktiskt levererat långt mer än vad jag trodde jag skulle göra de här första 1 1/2 veckan, helt klart är att det är otroligt viktigt för självförtoendet att snabbt komma igång med något nytt :) Sen vet jag att det ligger mycket förjobb för att kunna hålla en hög lägsta nivå. Men jobba, ja det är jag inte rädd för :)
Snön har i stort sett smält bort och alla små bäckar har förvandlats till virvlande vattendrag som letar sig ut i havet, det blommar tussilago, krokus och vitsippor... på vår tomt har vi dock ännu bara tussilago :) Allt eftersom snön smälter dyker det upp små nya övveraskningar i vår trädgård, lite verktyg, några spännband, europallar, en ny vedhög, en fontän, en bänk och en brygga ut i dammen ;) Vi tror även vi hittat någon slags grillplats alternativ skräpeldnings tunna men just nu är det för mycket sjö för att kunna ta sig dit. Bladknopparna på träden kommer börja spricka närsomhelst och med tanke på att för en vecka sen lite drygt låg hela vår gräsmatta under ett snötäcke är det otroligt hur snabbt våren kommer här. I löööööv it, för jag har kunnat plocka fram alla vårheels och äntligen få börja använda dem!!!
Lilla ponnyn har äntligen återhämtat sig från sin lårkaka och imorgon ska vi till och med rida ett pass för en Marc, han är från Holland har ridit dressyr upp till GP och rider numera Akademisk ridning... Tror detta är rätt uppgifter om honom, jag såg hans träning för en månad sen och jag gillade vad han sa och det sätt han lärde ut. Hur vida jag och Ruban funkar med honom får vi ju helt enkelt se imorgon ;) Funkar det inte så var det väl värt att testa och funkar det så är det skoj att få en duktig tränares tankar och input, han är ju redan etablerad här och ju mer varierande träning min häst får desto bättre kommer hon att bli, framförallt när den tråkiga vintersäsongen kommer och utrymmet att stoppa, jobba med kor blir i stort sett obefintligt ;) Då gäller det att ha utmaningar som stärker det andra jobbet men som oxå triggar igång utveckligen uppåt för oss båda. Jag är väldigt nyfiken och tycker det ska bli superskoj imorgon :)
Idag hägrar en rörjning av garaget, vi slängde ju mest in grejjorna där när vi flyttade in så nu är det dags att strukturera upp där, sen är väl tanken att rida igenom Ruby så hon är fit för imorgon och ikväll har Olivia bestämt att det ska vara pyjamasparty här hemma :)
Hur som helst så verkar det mesta ha ordnat upp sig nu och de största pusselbitarna har fallit på plats, tyvärr tror jag inte heller iår att jag kommer ha möjlighet att åka på så mycket tävlingar då jag behöver jobba för att komma ikapp i livet... Men nästa år... Ja då jäklar måste det vara mitt år!!! Men några större tävlingar mot höstkanten borde jag ha möjlighet att åka på :)
Jag har fått jobb och hade till och med två att välja mellan så efter mycket funderande valde jag att starta en ny karriär som medlemsrekryterare till Sveriges Chefsorganisation Ledarna. Kan ärligt säga att jag var något skeptisk till att göra detta men det är överraskande roligt och dagarna flyger iväg. Många skratt och framförallt får jag prata med oerhört många spännande människor. Mina kollegor är ett härligt gäng där det skrattas ofta och stöttas när det behövs. Med andra ord så kommer detta ge mig en grym säljerfarenhet och som vanligt tänker jag göra detta så länge jag tycker det är skoj :) Jag vet att det är då jag funkar som allra bäst och kan leverera... Är väldigt stolt över mig själv då jag faktiskt levererat långt mer än vad jag trodde jag skulle göra de här första 1 1/2 veckan, helt klart är att det är otroligt viktigt för självförtoendet att snabbt komma igång med något nytt :) Sen vet jag att det ligger mycket förjobb för att kunna hålla en hög lägsta nivå. Men jobba, ja det är jag inte rädd för :)
Snön har i stort sett smält bort och alla små bäckar har förvandlats till virvlande vattendrag som letar sig ut i havet, det blommar tussilago, krokus och vitsippor... på vår tomt har vi dock ännu bara tussilago :) Allt eftersom snön smälter dyker det upp små nya övveraskningar i vår trädgård, lite verktyg, några spännband, europallar, en ny vedhög, en fontän, en bänk och en brygga ut i dammen ;) Vi tror även vi hittat någon slags grillplats alternativ skräpeldnings tunna men just nu är det för mycket sjö för att kunna ta sig dit. Bladknopparna på träden kommer börja spricka närsomhelst och med tanke på att för en vecka sen lite drygt låg hela vår gräsmatta under ett snötäcke är det otroligt hur snabbt våren kommer här. I löööööv it, för jag har kunnat plocka fram alla vårheels och äntligen få börja använda dem!!!
 |
| Träningen i helgen kommen nog inte i närheten av detta ;) |
Idag hägrar en rörjning av garaget, vi slängde ju mest in grejjorna där när vi flyttade in så nu är det dags att strukturera upp där, sen är väl tanken att rida igenom Ruby så hon är fit för imorgon och ikväll har Olivia bestämt att det ska vara pyjamasparty här hemma :)
Hur som helst så verkar det mesta ha ordnat upp sig nu och de största pusselbitarna har fallit på plats, tyvärr tror jag inte heller iår att jag kommer ha möjlighet att åka på så mycket tävlingar då jag behöver jobba för att komma ikapp i livet... Men nästa år... Ja då jäklar måste det vara mitt år!!! Men några större tävlingar mot höstkanten borde jag ha möjlighet att åka på :)
7 apr. 2013
Svenska skolan ett sjunkande skepp...
Jag har bytt branch, alltså jag kommer inte mer att arbeta inom skolvärlden utan tar steget från sommarlov, påsklov, klassrum, elever och friluftsdagar.
Många gånger under åren så har jag fått höra att jobba som lärare är ett lyxjobb med framförallt alla lov... Hmmmmmm... Detta är ju inte riktigt hela sanningen...
Att jobba som lärare är idag en väldigt komplex yrkesroll, vi ska vara psykologer, administratörer, projektledare, marknadsförare, förebilder, ekonomer, medlare, ämnesexperter, pedagoger och detta med ett uppdrag från regeringen att alla elever ska ha godkända betyg. Skolvärlden är den enda branchen där det är 0 marginal för misslyckande...
Men detta är inte anledningen till att jag väljer att byta inriktning i livet ;)
Jag har under mina år älskat att vara i klassrummet med eleverna, hitta deras styrkor och väcka upp nya intressen, att se hur de knäcker koderna i inlärningen och hur de går från att inte kunna till att vilja lära sig mer alldeles på egen hand. Att kunna bidra med verktyg som från början är helt obegripliga men efter ett tag används helt obehindrat och därmed bidrar till storverk. Att hela tiden jobba med unga människor som har stenkoll på vad som var Sååååå igår eller förra veckan ;) Ni har hållit mig ung och nyfiken. Att få jobba med kollegor som har helt andra expertiser och tillvägagångssätt men som har samma mål, att få unga människor så väl förberedda för den riktiga världen som möjligt. Det är väldigt nyttigt att möta motsatser som ser på inlärning, pedagogik och ämnen helt motsatt än vad jag själv ser på saker och ting, så nyttigt för ens egna utveckling i livet och för ens eget lärande.
Men det finns några saker som gjort att jag förlorat motivationen att gå vidare och utvecklas som lärare. Eller framförallt att plugga för att få mitt andra ämne och därigenom vara berättigad att ansöka om examen och tillika lärarlegitimationen. Inte ens min kärlek för mediaämnena kan få mig att ta detta steget, troligtvis går det inte heller då medialärare anses vara yrkeslärare men det spelar ingen roll, jag har ju ett gäng kurser inom detta med tyvärr får jag inte räkna in dem i lärarprogrammet.
Det är egentligen två stora orsaker som lett fram till mitt beslut och de är Jan Björklund och fackliga representanter...
Den politiker som utan konkurrens har orsakat mest skada på läraryrkeshedern är enligt mig just JB, han har inte bara dragit ner statusen på yrket utan dessutom infört arbetsuppgifter som fått lärare att gå in i väggen som ett lämmeltåg påväg utför ett stup. Han har genom sin politik gjort att lärarna många gånger gått från att vara viktiga personer i en av samhällets viktigaste institutioner blivit simpla nummer i en mer och mer åtstramad ekonomi. Det är hans "förtjänst" att lärarna ägnar mer tid åt att skriva IUP:er och åtgärdsplaner än att faktiskt göra det som är essensen i lärandet (ja, jag vet att det nu blivit något bättre), VARA I KLASSRUMMET MED ELEVERNA... Om lärarna hade fått ALL den tid de administrativa uppgifterna tar, förutom planering av lektioner och rättning, i klassrummet med eleverna hade åtgärdsprogrammen och den tid det tar minskat jättemycket! Den bästa åtgärden för en svag elev är ju att få mer tid med pedagogen inte massa åtgärder som kommer leda till fler problem.
Han vill pressa barnen till absurda nationella prov från åk 3!!! Tyvärr kommer detta slå hårt på barn i privata skolor då de är mycket mer beroende av att göra goda resultat... Jag vet!!! Fick själv så sent som i höstas höra att om inte min dotter får upp sin läshastighet så kommer hon inte klara av NP i 3:an!!! Jag höll som vanligt käften.... inte, utan sa helt sonika att jag skiter högaktningsfullt i 3:ans Nationella prov och att de skulle sluta stressa en 7:åring om något som är totalt oväsentligt för hennes framtid, jag förbjöd dem att hålla på med sitt snack om NP då det enda det gör är att försämra hennes nyfikenhet inför lärandet. Ett tag tänkte jag att jag kanske överreagerade och var hopplöst partisk men väldigt snart insåg jag att jag inte var den enda som kände så här inför NP i 3:an och att det inte bara var min 7:åring som försämrat sin inlärning på grund av pressen i skolan inför NP...
Och helt ärligt, detta gör mig hederligt förbannad!!! Jag önskar att alla skolor hade haft så mycket mod och att de haft så mycket eftertanke att de helt enkelt vägrat utsätta barnen för detta...
Det räcker gott och väl med stressen de känner inför NP i 9:an...
Idagarna läste jag om hur "attraktivt" det är att söka in till lärarhögskolorna... Du behöver ha ett resultat från högskoleprovet på 0,1... av maximalt 2,0... Det betyder att du som provtagare aktivt måste svara mer fel än om du bara väljer svarsalternativ C genom hela provet då resultatet blir 0,4...
Det stod även att en del lärarkandidaterna som nu läser behöver läs och skriv stöd!?!?
Va fan!!! Förhoppningsvis är dessa självsanerande och kommer inte klara av tentorna så de inte kan gå färdigt men ändå... Om nu dessa lyckas ta sig igenom utbildningen, är dessa då mer lämpade att lära barn för livet än alla de som nu arbetar inom skolvärlden och inte har examen men kanske både kan läsa och skriva... till och med väldigt bra?
Jag vill inte förlöjliga examen eller legitimationen på något sätt men det måste finnas någon rim och reson med tanke på vart det är på väg. Och här så kommer vi in på anledning nummer två...
Även om den inte syns utåt finns det ibland en häxjakt inom skolvärlden... På alla syndare som inte har examen... Jag har själv drabbats av det men jag vet att jag får stå mitt kast då jag som sagt inte valt att läsa två ämnen för att plocka ut en examen... men dessa personer får mig ändå att koka av ilska då de är rent fördömande och faktiskt kränkande mot sina egna kollegor i sin jakt på "rättvisa".
Men att bli kallad för outbildad när man har tre års högskolestudier plus en hög med övriga "icke meriterade lärarkurser" för att man inte har examen ja då har man klivit långt över gränsen som facklig representant. I mina ögon är man då helt olämplig att sköta deras frågor...
Detta gör ju oxå att läraryrket är det enda där 20 år gamla högskolepoäng är mer värda än det du faktiskt presterat i ditt yrke de senaste 5 åren och i mina ögon är detta helt galet. Du kan alltså vara helt olämplig som pedagog och använda samma material som du gjorde för 15 år sen utan vilja att utveckla dig... Jo, det finns alldeles för många sådana här... Och du kommer alltid att gå före de som inte har examen men kanske hade varit en fantastisk lärare och pedagog...
Jag kan ju bara ta mig själv som exempel, jag lär mig ju hellre av en världsmästare än någon som bara läst om världsmästare i teorin...
Jag har haft tur under mina år som lärare, jag har i det allra flesta fall haft mycket goda chefer och rektorer runt mig, som stöttat och satt värde på mina kunskaper. Endast ett fåtal har visat sig vara falska och olämpliga att ha en sån roll men det kommer man ju inte undan i någon yrkesgrupp ;)
Samma med mina kollegor, endast en handfull har bedrivit häxjakt utan i det stora hela är det så häftigt som jag skrev tidigare att vara i en grupp där mångfalden är så tydlig. Ofta så är en yrkesgrupp ganska homogen och man tänker lika samma men just inom skolan där alla bitar hos en elev skall stärkas krävs det att det finns olika personer från olika grupper.
I höstas gick jag ju som sagt brevid lärarrollen och jag är ännu mer fylld av beundran över vilka otroliga människor lärarna är, som orkar med en tung arbetsbörda och ändå lyckas hela tiden hitta nya sätt att inspirera eleverna så att de blir så goda medborgare som är möjligt.
Ni är alla värda den yttersta respekt!!!
Ni är alla eldsjälar och vardagshjältar!!!
Jag hoppas oxå att ni har superkrafter och kan hindra herr JB från att fortsätta sänka den svenska skolan och göra den till det jag vet att ni vill att den ska vara... Är det några som kan det så är det NI!!!
Jag trodde jag var det men jag har oxå lovat mig att den dagen jag inte finner glädje i att gå till jobbet då ska jag byta yrke för en lärare som är less på sin roll... Ja, den borde ha insikt nog att byta då den inte är en bra lärare och förebild längre...
Jag själv kommer ta med mig alla de bästa bitarna från mina år i skolan.
Vidsynthet och förmågan att "see outside the box", ödmjukhet inför andras kunskap och synsätt, glädjen i att hitta andras styrkor och att se dem utvecklas, konsten i att trolla med knäna, förmågan att inspirera och fånga andra människor i lärandet, förmågan i att föreläsa med publikens engagemang och till sist förmånen att varje dag kunna förvänta sig det oförväntade :)
Ha en underbar dag därute, det ska jag :)
Många gånger under åren så har jag fått höra att jobba som lärare är ett lyxjobb med framförallt alla lov... Hmmmmmm... Detta är ju inte riktigt hela sanningen...
Att jobba som lärare är idag en väldigt komplex yrkesroll, vi ska vara psykologer, administratörer, projektledare, marknadsförare, förebilder, ekonomer, medlare, ämnesexperter, pedagoger och detta med ett uppdrag från regeringen att alla elever ska ha godkända betyg. Skolvärlden är den enda branchen där det är 0 marginal för misslyckande...
Men detta är inte anledningen till att jag väljer att byta inriktning i livet ;)
Jag har under mina år älskat att vara i klassrummet med eleverna, hitta deras styrkor och väcka upp nya intressen, att se hur de knäcker koderna i inlärningen och hur de går från att inte kunna till att vilja lära sig mer alldeles på egen hand. Att kunna bidra med verktyg som från början är helt obegripliga men efter ett tag används helt obehindrat och därmed bidrar till storverk. Att hela tiden jobba med unga människor som har stenkoll på vad som var Sååååå igår eller förra veckan ;) Ni har hållit mig ung och nyfiken. Att få jobba med kollegor som har helt andra expertiser och tillvägagångssätt men som har samma mål, att få unga människor så väl förberedda för den riktiga världen som möjligt. Det är väldigt nyttigt att möta motsatser som ser på inlärning, pedagogik och ämnen helt motsatt än vad jag själv ser på saker och ting, så nyttigt för ens egna utveckling i livet och för ens eget lärande.
Men det finns några saker som gjort att jag förlorat motivationen att gå vidare och utvecklas som lärare. Eller framförallt att plugga för att få mitt andra ämne och därigenom vara berättigad att ansöka om examen och tillika lärarlegitimationen. Inte ens min kärlek för mediaämnena kan få mig att ta detta steget, troligtvis går det inte heller då medialärare anses vara yrkeslärare men det spelar ingen roll, jag har ju ett gäng kurser inom detta med tyvärr får jag inte räkna in dem i lärarprogrammet.
Det är egentligen två stora orsaker som lett fram till mitt beslut och de är Jan Björklund och fackliga representanter...
Den politiker som utan konkurrens har orsakat mest skada på läraryrkeshedern är enligt mig just JB, han har inte bara dragit ner statusen på yrket utan dessutom infört arbetsuppgifter som fått lärare att gå in i väggen som ett lämmeltåg påväg utför ett stup. Han har genom sin politik gjort att lärarna många gånger gått från att vara viktiga personer i en av samhällets viktigaste institutioner blivit simpla nummer i en mer och mer åtstramad ekonomi. Det är hans "förtjänst" att lärarna ägnar mer tid åt att skriva IUP:er och åtgärdsplaner än att faktiskt göra det som är essensen i lärandet (ja, jag vet att det nu blivit något bättre), VARA I KLASSRUMMET MED ELEVERNA... Om lärarna hade fått ALL den tid de administrativa uppgifterna tar, förutom planering av lektioner och rättning, i klassrummet med eleverna hade åtgärdsprogrammen och den tid det tar minskat jättemycket! Den bästa åtgärden för en svag elev är ju att få mer tid med pedagogen inte massa åtgärder som kommer leda till fler problem.
Han vill pressa barnen till absurda nationella prov från åk 3!!! Tyvärr kommer detta slå hårt på barn i privata skolor då de är mycket mer beroende av att göra goda resultat... Jag vet!!! Fick själv så sent som i höstas höra att om inte min dotter får upp sin läshastighet så kommer hon inte klara av NP i 3:an!!! Jag höll som vanligt käften.... inte, utan sa helt sonika att jag skiter högaktningsfullt i 3:ans Nationella prov och att de skulle sluta stressa en 7:åring om något som är totalt oväsentligt för hennes framtid, jag förbjöd dem att hålla på med sitt snack om NP då det enda det gör är att försämra hennes nyfikenhet inför lärandet. Ett tag tänkte jag att jag kanske överreagerade och var hopplöst partisk men väldigt snart insåg jag att jag inte var den enda som kände så här inför NP i 3:an och att det inte bara var min 7:åring som försämrat sin inlärning på grund av pressen i skolan inför NP...
Och helt ärligt, detta gör mig hederligt förbannad!!! Jag önskar att alla skolor hade haft så mycket mod och att de haft så mycket eftertanke att de helt enkelt vägrat utsätta barnen för detta...
Det räcker gott och väl med stressen de känner inför NP i 9:an...
Idagarna läste jag om hur "attraktivt" det är att söka in till lärarhögskolorna... Du behöver ha ett resultat från högskoleprovet på 0,1... av maximalt 2,0... Det betyder att du som provtagare aktivt måste svara mer fel än om du bara väljer svarsalternativ C genom hela provet då resultatet blir 0,4...
Det stod även att en del lärarkandidaterna som nu läser behöver läs och skriv stöd!?!?
Va fan!!! Förhoppningsvis är dessa självsanerande och kommer inte klara av tentorna så de inte kan gå färdigt men ändå... Om nu dessa lyckas ta sig igenom utbildningen, är dessa då mer lämpade att lära barn för livet än alla de som nu arbetar inom skolvärlden och inte har examen men kanske både kan läsa och skriva... till och med väldigt bra?
Jag vill inte förlöjliga examen eller legitimationen på något sätt men det måste finnas någon rim och reson med tanke på vart det är på väg. Och här så kommer vi in på anledning nummer två...
Även om den inte syns utåt finns det ibland en häxjakt inom skolvärlden... På alla syndare som inte har examen... Jag har själv drabbats av det men jag vet att jag får stå mitt kast då jag som sagt inte valt att läsa två ämnen för att plocka ut en examen... men dessa personer får mig ändå att koka av ilska då de är rent fördömande och faktiskt kränkande mot sina egna kollegor i sin jakt på "rättvisa".
Men att bli kallad för outbildad när man har tre års högskolestudier plus en hög med övriga "icke meriterade lärarkurser" för att man inte har examen ja då har man klivit långt över gränsen som facklig representant. I mina ögon är man då helt olämplig att sköta deras frågor...
Detta gör ju oxå att läraryrket är det enda där 20 år gamla högskolepoäng är mer värda än det du faktiskt presterat i ditt yrke de senaste 5 åren och i mina ögon är detta helt galet. Du kan alltså vara helt olämplig som pedagog och använda samma material som du gjorde för 15 år sen utan vilja att utveckla dig... Jo, det finns alldeles för många sådana här... Och du kommer alltid att gå före de som inte har examen men kanske hade varit en fantastisk lärare och pedagog...
Jag kan ju bara ta mig själv som exempel, jag lär mig ju hellre av en världsmästare än någon som bara läst om världsmästare i teorin...
Jag har haft tur under mina år som lärare, jag har i det allra flesta fall haft mycket goda chefer och rektorer runt mig, som stöttat och satt värde på mina kunskaper. Endast ett fåtal har visat sig vara falska och olämpliga att ha en sån roll men det kommer man ju inte undan i någon yrkesgrupp ;)Samma med mina kollegor, endast en handfull har bedrivit häxjakt utan i det stora hela är det så häftigt som jag skrev tidigare att vara i en grupp där mångfalden är så tydlig. Ofta så är en yrkesgrupp ganska homogen och man tänker lika samma men just inom skolan där alla bitar hos en elev skall stärkas krävs det att det finns olika personer från olika grupper.
I höstas gick jag ju som sagt brevid lärarrollen och jag är ännu mer fylld av beundran över vilka otroliga människor lärarna är, som orkar med en tung arbetsbörda och ändå lyckas hela tiden hitta nya sätt att inspirera eleverna så att de blir så goda medborgare som är möjligt.
Ni är alla värda den yttersta respekt!!!
Ni är alla eldsjälar och vardagshjältar!!!
Jag hoppas oxå att ni har superkrafter och kan hindra herr JB från att fortsätta sänka den svenska skolan och göra den till det jag vet att ni vill att den ska vara... Är det några som kan det så är det NI!!!
Jag trodde jag var det men jag har oxå lovat mig att den dagen jag inte finner glädje i att gå till jobbet då ska jag byta yrke för en lärare som är less på sin roll... Ja, den borde ha insikt nog att byta då den inte är en bra lärare och förebild längre...
Jag själv kommer ta med mig alla de bästa bitarna från mina år i skolan.
Vidsynthet och förmågan att "see outside the box", ödmjukhet inför andras kunskap och synsätt, glädjen i att hitta andras styrkor och att se dem utvecklas, konsten i att trolla med knäna, förmågan att inspirera och fånga andra människor i lärandet, förmågan i att föreläsa med publikens engagemang och till sist förmånen att varje dag kunna förvänta sig det oförväntade :)
Ha en underbar dag därute, det ska jag :)
22 mars 2013
Flex vs stum...
På Facebook finns det en grupp som heter Westernutrustning som bör kasseras, inte användas... med mycket info, tankar och råd om just detta.
Tills för någon vecka sen har det varit ganska lugnt och inga stora upptäckter har varit i görningen men då poppade ett inlägg upp som rört runt lite i grytan ;) Jag bara älskar sådant och nu har jag ältat tillräckligt länge för att skriva ett inlägg om detta...
Det var en Equiflex bom på bild och det fanns förespråkare för denna och mot denna... Jag själv är mycket kritisk till bomlösa sadlar och sadlar med utbytbara järn (klassiska) för att det blir punkttryck av dessa... Det behövs enligt mig en bättre stabilare bom som fördelar trycket av ryttaren bättre... Dessutom är jag oxå emot barbackaridning då det krävs bra balans för att inte snedbelasta hästen...
Jag är själv ingen tung ryttare ca 60kg och ser mig själv ha god balans...
Meeeeen ;) här kom det där menet igen ;)
För ett år sen ungefär fick jag syn på Continental Saddlerys helt fantastiska sadlar och jag kände ett HA-begär som fortfarande inte stillat sig... Enda kruxet enligt mig vara att de var byggda på just en Equiflexbom... iiiiinte bra. Så nu har jag i ett år brottats med en sadel som är "to die for" men lite går emot mina principer...
Och egentligen inte förrän bilderna kom upp på FB så har jag verkligen börjat fundera och älta detta... och återigen visar sig hästeriet från sin bästa sida och drar till med en ordentlig rak höger som får mig att inse hur mycket det finns kvar att lära... Helt underbart...
Jag har ingen stenhård uppfattning än men jag är inte helt säker på att en stum träbom verkligen är det bästa för hästens rygg... Dessa två korta videos är bidragande till detta ;)
Här är alltså en rejäl träbom... Ja, ja jag vet att det kanske inte passar men det är inte det som jag vill åt utan vad som händer när hästen böjer sig...
Nästa är från Continental Saddlery som böjer sin bom...
Ska man se på dessa två saker så känns den flexande bomen som att den borde vara bättre för ryggen... Just för att vi ofta kräver att våra hästar ska forma sig åt olika håll, jag jobbar ju jättemycket med detta själv... I forumet var några av den bestämda uppfattningen att denna bom gav snebelastade hästar och att om hästen avlastar någon del så lade sig bomen i ett läge och förstärker detta vilket leder till än mer skador.
Kollar man kommentarerna från videon ovan så skriver någon att just av denna anledning, att den tar i på hästens manke har man klätt den med lager av läder, fårskinn och har en tjock pad för att få upp bomen så den inte trycker.
Men det borde ju bli liknande effekt på en flexbom... lager av läder, fårskinn och paden måste ju då stabilisera upp den?
Tyvärr har jag inte en haft förmånen att rida i en sadel från Continental Saddlery men det verkar ju väldigt konstigt om de som hållit på så länge och tillverkar så många sadlar skulle vara så in i helskotta fel ute...
Är det så att vi av tradition håller kvar vid gamla material och tankar bara för att?
Visst helt klart är att en flexibom inte håller för Roping eller Ranchjobb, det säger sig självt och står även på deras sida men när det handlar om finlir, reining, cowhorse eler cutting där det handlar om att hästen ska vara maximalt flexibel och kunna röra sig så obehindrat det bara går... hmmmm...
Går man återigen tillbaka till klassiska grenar är det inte många (ingen som tävlar skulle jag nog vilja påstå) som fortfarande sitter och rider sina hästar i manskapssadlar... Vilka var som jag hörde inte alltför länge sen de absolut bästa sadlarna man kan lägga på en hästs rygg, då de är byggda för att avlasta...
Jag kan helt ärligt säga att jag tror inte min hopphäst hade gjort alltför många språng med en sådan på ryggen, han var en riktig pip och gnäll :) Men han älskade min Prestige Paris D som är byggd på en stark flexibel bom... Inte en enda gång hade han ont i ryggen eller protesterade när jag red tuffa träningspass, tävlade flera dagar i rad eller red långa uteritter... Inte heller de andra hästar jag använt den på har fått problem... Den är tillverkad 1999 och används fortfarande, så så himla dåligt material i flexbomar kan det ändå inte vara, dessutom var/är fördelen med den typ av bom att man kan värma om det för perfekt passform på hästen :)
Jag tror fortfarande inte på bomlösa sadlar då de är enligt mitt tycker för ostabila för att ge den avlastning som behövs och jag tror inte på bomar som inte är kvalitetsbomar... oavsett om de är flexibla eller trä...
Men när det handlar om kvalitets sadlar typ Continental Saddlerys så undrar jag banne mig om de inte har tagit utvecklingen ett steg längre...
Tyvärr finns det ju en tvist mellan Continental Saddlery och Continental Equiflex så för mig känns det lite lurigt att köpa en begagnad här i Sverige, om man verkligen får rätt bom osv... och ska jag vara helt krass vill jag ha en ny där tekniken och materialet är top notch :) Fasen vad jag skulle vilja lägga mina vantar på en och få utvärdera...
Min häst är oxå en pip och gnäll, tack och lov, hon säger ifrån direkt när det är något som stör henne och därför är jag inte speciellt orolig över att testa just en KVALITETS flexbom på henne... Återigen så är jag övertygad om att: You get what you pay for...De sadlar jag haft än så länge har varit hederliga träbommar klädda med råhud eller glasfiber...
Men med risk för att totalt idiotförklaras så har debatten inne på FB faktiskt gjort mig mer nyfiken på hur flexbomen faktiskt i praktiken funkar och vem i för och emot djungeln som har rätt :)
Fast å andra sidan brukar jag ju inte göra som alla andra utan göra det på mitt sätt och hittills har det funkat bra :)
Ha en underbar fredag därute det ska vi, pizza, drinkar och Gladiatorsfinalen :)
Tills för någon vecka sen har det varit ganska lugnt och inga stora upptäckter har varit i görningen men då poppade ett inlägg upp som rört runt lite i grytan ;) Jag bara älskar sådant och nu har jag ältat tillräckligt länge för att skriva ett inlägg om detta...
Det var en Equiflex bom på bild och det fanns förespråkare för denna och mot denna... Jag själv är mycket kritisk till bomlösa sadlar och sadlar med utbytbara järn (klassiska) för att det blir punkttryck av dessa... Det behövs enligt mig en bättre stabilare bom som fördelar trycket av ryttaren bättre... Dessutom är jag oxå emot barbackaridning då det krävs bra balans för att inte snedbelasta hästen...
Jag är själv ingen tung ryttare ca 60kg och ser mig själv ha god balans...
Meeeeen ;) här kom det där menet igen ;)
För ett år sen ungefär fick jag syn på Continental Saddlerys helt fantastiska sadlar och jag kände ett HA-begär som fortfarande inte stillat sig... Enda kruxet enligt mig vara att de var byggda på just en Equiflexbom... iiiiinte bra. Så nu har jag i ett år brottats med en sadel som är "to die for" men lite går emot mina principer...
Och egentligen inte förrän bilderna kom upp på FB så har jag verkligen börjat fundera och älta detta... och återigen visar sig hästeriet från sin bästa sida och drar till med en ordentlig rak höger som får mig att inse hur mycket det finns kvar att lära... Helt underbart...
Jag har ingen stenhård uppfattning än men jag är inte helt säker på att en stum träbom verkligen är det bästa för hästens rygg... Dessa två korta videos är bidragande till detta ;)
Här är alltså en rejäl träbom... Ja, ja jag vet att det kanske inte passar men det är inte det som jag vill åt utan vad som händer när hästen böjer sig...
Nästa är från Continental Saddlery som böjer sin bom...
Ska man se på dessa två saker så känns den flexande bomen som att den borde vara bättre för ryggen... Just för att vi ofta kräver att våra hästar ska forma sig åt olika håll, jag jobbar ju jättemycket med detta själv... I forumet var några av den bestämda uppfattningen att denna bom gav snebelastade hästar och att om hästen avlastar någon del så lade sig bomen i ett läge och förstärker detta vilket leder till än mer skador.
Kollar man kommentarerna från videon ovan så skriver någon att just av denna anledning, att den tar i på hästens manke har man klätt den med lager av läder, fårskinn och har en tjock pad för att få upp bomen så den inte trycker.
Men det borde ju bli liknande effekt på en flexbom... lager av läder, fårskinn och paden måste ju då stabilisera upp den?
Tyvärr har jag inte en haft förmånen att rida i en sadel från Continental Saddlery men det verkar ju väldigt konstigt om de som hållit på så länge och tillverkar så många sadlar skulle vara så in i helskotta fel ute...
Är det så att vi av tradition håller kvar vid gamla material och tankar bara för att?
Visst helt klart är att en flexibom inte håller för Roping eller Ranchjobb, det säger sig självt och står även på deras sida men när det handlar om finlir, reining, cowhorse eler cutting där det handlar om att hästen ska vara maximalt flexibel och kunna röra sig så obehindrat det bara går... hmmmm...
Går man återigen tillbaka till klassiska grenar är det inte många (ingen som tävlar skulle jag nog vilja påstå) som fortfarande sitter och rider sina hästar i manskapssadlar... Vilka var som jag hörde inte alltför länge sen de absolut bästa sadlarna man kan lägga på en hästs rygg, då de är byggda för att avlasta...
Jag kan helt ärligt säga att jag tror inte min hopphäst hade gjort alltför många språng med en sådan på ryggen, han var en riktig pip och gnäll :) Men han älskade min Prestige Paris D som är byggd på en stark flexibel bom... Inte en enda gång hade han ont i ryggen eller protesterade när jag red tuffa träningspass, tävlade flera dagar i rad eller red långa uteritter... Inte heller de andra hästar jag använt den på har fått problem... Den är tillverkad 1999 och används fortfarande, så så himla dåligt material i flexbomar kan det ändå inte vara, dessutom var/är fördelen med den typ av bom att man kan värma om det för perfekt passform på hästen :)
Jag tror fortfarande inte på bomlösa sadlar då de är enligt mitt tycker för ostabila för att ge den avlastning som behövs och jag tror inte på bomar som inte är kvalitetsbomar... oavsett om de är flexibla eller trä...
Men när det handlar om kvalitets sadlar typ Continental Saddlerys så undrar jag banne mig om de inte har tagit utvecklingen ett steg längre...
Tyvärr finns det ju en tvist mellan Continental Saddlery och Continental Equiflex så för mig känns det lite lurigt att köpa en begagnad här i Sverige, om man verkligen får rätt bom osv... och ska jag vara helt krass vill jag ha en ny där tekniken och materialet är top notch :) Fasen vad jag skulle vilja lägga mina vantar på en och få utvärdera...
Min häst är oxå en pip och gnäll, tack och lov, hon säger ifrån direkt när det är något som stör henne och därför är jag inte speciellt orolig över att testa just en KVALITETS flexbom på henne... Återigen så är jag övertygad om att: You get what you pay for...De sadlar jag haft än så länge har varit hederliga träbommar klädda med råhud eller glasfiber...
Men med risk för att totalt idiotförklaras så har debatten inne på FB faktiskt gjort mig mer nyfiken på hur flexbomen faktiskt i praktiken funkar och vem i för och emot djungeln som har rätt :)
Fast å andra sidan brukar jag ju inte göra som alla andra utan göra det på mitt sätt och hittills har det funkat bra :)
Ha en underbar fredag därute det ska vi, pizza, drinkar och Gladiatorsfinalen :)
20 mars 2013
Hjälmtvång nr2...
Detta är ju en så het potatis att den bränns genom de flesta lagren...
Innan jag går vidare vill jag bara poängtera att jag INTE har något emot hjälmar och att jag ALDRIG kommer försöka påverka någon att ta av den!!! Tvärtom kommer jag påpeka att den bör användas och att den är ett ypperligt skydd mot skallskador.
Meeeeeeeen... Jag tycker debatten har urartat till någon himla löjlig lekstuga och att detta även resulterar i en trend där man förlitar sig på falsk trygghet, alltså det går mycket djupare än hjälmfrågan...
För ett tag sen la jag upp en video på Isabelle Werth när hon rider sin häst barbacka, i grimma och utan några hjälpmedel såsom sporrar, spö etc, hon rider Grand Prix rörelser och jag fick gåshud av att se detta samarbete... Givetvis delades detta klipp både här och där och i kommentarerna kunde man mest läsa: Var är hjälmen? Inte hur samspelta de var eller vilket häftigt klipp det var med alla rörelser i så fri form...
Anledningen till att jag återigen tar upp ämnet är att jag själv fick kommentarer av en av mina bästa vänninor på en bild där jag sitter på Ruby utan hjälm... Vi hade en del konversation angående detta och jag började fundera på hur skadestatistiken klassiska ryttare vs western ryttare ser ut. Om någon sitter på denna info får ni mer än gärna dela med er...
Generellt så tänker jag så här:
Det finns många fler klassiska ryttare alltså borde det vara en högre olyckssiffra här... Men med tanke på skyddutrustning borde skadorna vara mildare.
Westernryttare borde ha ett lägre nummer för att de är färre men de skador som inträffar borde då vara allvarligare med tanke på att vi ofta rider utan bl a hjälm...
De klassiska ryttare som rider utan hjälm och de westernryttare med hjälm borde då således mer eller mindre ta ut varandra...
Det jag är lite mer intresserad av är om det finns hästrasrelaterade aspekter här med... Inte för att alla halvblod är hysteriska, långt ifrån, men jag vet ju att Quarter/Paint/Appis och andra Amerikanska raser faktiskt är väldigt coola och att många westernmänniskor har en annan aproach när det gäller grundhanteringen av sina hästar...
Det finns så många andra faror, folk som rider med musik i lurarna och inte hör ett skit av det som är runtomkring dem... de som sitter och sms:ar och pratar i telefon, har de koll på sin häst?
Många longerar och tömkör utan vare sig hjälm eller väst, enligt mig är detta ännu farligare än att sitta på hästen då man ju är i en perfekt sparkzon... Bara några exempel på saker som förmodligen kommer komma i debatt, eller ja det är ju till viss del redan där...
Jag vet att jag har några vänner som förmodligen inte hade levt om de inte haft hjälm på sig den där gången då olyckan var framme, förmodligen har jag ett par sådana tillfällen själv i livet då jag kan tacka min hjälm för att den skyddat min skalle. Men jag är less på den trend som syns tydligare och tydligare inom hästvärlden. Mer och mer förlitar man sig på skyddutrustning och nya regler istället för att ta tag i grundproblemen, nämligen osäkra och ouppfostrade hästar. Det blir en falsk trygghet att man är skyddad med hjälm och väst istället för att fundera på varför lilla Lukas 850 kg inte kan gå normalt i grimskaft från hagen... Att stresslongera sin häst i 30 minuter och sen sitta upp livrädd, med hjälm, väst och säkerhetsstigbyglar och undra hur många gånger man ska åka av idag istället för att lära lilla ponnyn att stå still... Hästeriet är farligt, det kommer alltid att vara farligt att umgås med djur som väger ca ett halvt ton eller mer, som dessutom är flykt/bytesdjur, sparkas först och frågar sen och väääldigt ofta får för mycket kraftfoder och motioneras för lite...
Ju mer av detta jag ser och hör och ju fler kommentarer om att jag om jag inte alltid rider med hjälm är jag inte är en bra förebild desto mer övertygad blir jag om att grundhanteringen av 95% av Sveriges hästar är åt helskotta fel...
Jag sätter en stor stolthet i att långsiktigt utbilda och träna min häst till att bli en trygg, lugn och trevlig häst... med en Ferrarimotor ;) Jag utsätter därför henne för mångt mycket mer av stressituationer än vad som är normalt, men jag har alltid en plan för hur vi ska agera. Hon visade tidigt, så har mina andra hästar oxå gjort, att när hon tycker något är konstigt så stannar hon och lyssnar... Jag har inte gjort någon grej av detta utan just låtit mina hästar stanna och lyssna, nosa, titta och bara ta in intrycken, hittintills är det väldigt få gånger som det blivit något mer än en lugn stund av titt, en djup suck, ett öra som spelar bak mot mig och då en klapp från mig på halsen och färden har fortsatt framåt. Det tar inte många gånger innan hästarna lär sig att det är ok att stanna och fundera, att man inte behöver kasta sig iväg och fly, med andra ord jag försöker avprogrammera flyktinstinkten så mycket jag kan. Det som kommer med som en härlig liten bonus är ju att mina hästar litar på att jag inte forcerar fram dem i situationer som de inte får tid att tänka i och det förtroendet är guld att ha den dagen då det hettar till ;)
Oj, nu blev det ett sidospår...
Jag vet att vi är ett gäng som vill använda vår hatt, keps, mössa och att vi inte kommer använda hjälmen jämt men av dessa så har jag ALDRIG hört en nedvärderande eller något påpekande om de som använder hjälm... Därför är det så jäkla märkligt att många på "den andra sidan" ska ha rätt att bete sig på detta sätt. Varför?
Det blir lite som religiösa dörrknackare, ni får gärna tro på vad ni vill men för sjutton kom inte hit och försök tvångsfrälsa mig... No, no, det funkar inte...
Jag är vuxen, jag får rösta, gå på krogen, handla på bolaget... jag måste deklarera, betala skatt och har en hel hög med förmåner och förpliktelser... Nog fasen är jag gammal nog att själv få bestämma vad jag har på huvudet när jag rider!!! Och detta utan att få massa "dåligt samvete" kommentarer av folk runt omkring...
Så nu har jag ältat detta med hjälm sista gången i den här bloggen :)
Ha en underbar kväll därute det ska jag.
Innan jag går vidare vill jag bara poängtera att jag INTE har något emot hjälmar och att jag ALDRIG kommer försöka påverka någon att ta av den!!! Tvärtom kommer jag påpeka att den bör användas och att den är ett ypperligt skydd mot skallskador.
Meeeeeeeen... Jag tycker debatten har urartat till någon himla löjlig lekstuga och att detta även resulterar i en trend där man förlitar sig på falsk trygghet, alltså det går mycket djupare än hjälmfrågan...
För ett tag sen la jag upp en video på Isabelle Werth när hon rider sin häst barbacka, i grimma och utan några hjälpmedel såsom sporrar, spö etc, hon rider Grand Prix rörelser och jag fick gåshud av att se detta samarbete... Givetvis delades detta klipp både här och där och i kommentarerna kunde man mest läsa: Var är hjälmen? Inte hur samspelta de var eller vilket häftigt klipp det var med alla rörelser i så fri form...
Anledningen till att jag återigen tar upp ämnet är att jag själv fick kommentarer av en av mina bästa vänninor på en bild där jag sitter på Ruby utan hjälm... Vi hade en del konversation angående detta och jag började fundera på hur skadestatistiken klassiska ryttare vs western ryttare ser ut. Om någon sitter på denna info får ni mer än gärna dela med er...
Generellt så tänker jag så här:
Det finns många fler klassiska ryttare alltså borde det vara en högre olyckssiffra här... Men med tanke på skyddutrustning borde skadorna vara mildare.
Westernryttare borde ha ett lägre nummer för att de är färre men de skador som inträffar borde då vara allvarligare med tanke på att vi ofta rider utan bl a hjälm...
De klassiska ryttare som rider utan hjälm och de westernryttare med hjälm borde då således mer eller mindre ta ut varandra...
 |
| Passande bild då jag känner mig lite på krigsstigen... |
Det finns så många andra faror, folk som rider med musik i lurarna och inte hör ett skit av det som är runtomkring dem... de som sitter och sms:ar och pratar i telefon, har de koll på sin häst?
Många longerar och tömkör utan vare sig hjälm eller väst, enligt mig är detta ännu farligare än att sitta på hästen då man ju är i en perfekt sparkzon... Bara några exempel på saker som förmodligen kommer komma i debatt, eller ja det är ju till viss del redan där...
Jag vet att jag har några vänner som förmodligen inte hade levt om de inte haft hjälm på sig den där gången då olyckan var framme, förmodligen har jag ett par sådana tillfällen själv i livet då jag kan tacka min hjälm för att den skyddat min skalle. Men jag är less på den trend som syns tydligare och tydligare inom hästvärlden. Mer och mer förlitar man sig på skyddutrustning och nya regler istället för att ta tag i grundproblemen, nämligen osäkra och ouppfostrade hästar. Det blir en falsk trygghet att man är skyddad med hjälm och väst istället för att fundera på varför lilla Lukas 850 kg inte kan gå normalt i grimskaft från hagen... Att stresslongera sin häst i 30 minuter och sen sitta upp livrädd, med hjälm, väst och säkerhetsstigbyglar och undra hur många gånger man ska åka av idag istället för att lära lilla ponnyn att stå still... Hästeriet är farligt, det kommer alltid att vara farligt att umgås med djur som väger ca ett halvt ton eller mer, som dessutom är flykt/bytesdjur, sparkas först och frågar sen och väääldigt ofta får för mycket kraftfoder och motioneras för lite...
Ju mer av detta jag ser och hör och ju fler kommentarer om att jag om jag inte alltid rider med hjälm är jag inte är en bra förebild desto mer övertygad blir jag om att grundhanteringen av 95% av Sveriges hästar är åt helskotta fel...
Jag sätter en stor stolthet i att långsiktigt utbilda och träna min häst till att bli en trygg, lugn och trevlig häst... med en Ferrarimotor ;) Jag utsätter därför henne för mångt mycket mer av stressituationer än vad som är normalt, men jag har alltid en plan för hur vi ska agera. Hon visade tidigt, så har mina andra hästar oxå gjort, att när hon tycker något är konstigt så stannar hon och lyssnar... Jag har inte gjort någon grej av detta utan just låtit mina hästar stanna och lyssna, nosa, titta och bara ta in intrycken, hittintills är det väldigt få gånger som det blivit något mer än en lugn stund av titt, en djup suck, ett öra som spelar bak mot mig och då en klapp från mig på halsen och färden har fortsatt framåt. Det tar inte många gånger innan hästarna lär sig att det är ok att stanna och fundera, att man inte behöver kasta sig iväg och fly, med andra ord jag försöker avprogrammera flyktinstinkten så mycket jag kan. Det som kommer med som en härlig liten bonus är ju att mina hästar litar på att jag inte forcerar fram dem i situationer som de inte får tid att tänka i och det förtroendet är guld att ha den dagen då det hettar till ;)
Oj, nu blev det ett sidospår...
Jag vet att vi är ett gäng som vill använda vår hatt, keps, mössa och att vi inte kommer använda hjälmen jämt men av dessa så har jag ALDRIG hört en nedvärderande eller något påpekande om de som använder hjälm... Därför är det så jäkla märkligt att många på "den andra sidan" ska ha rätt att bete sig på detta sätt. Varför?
Det blir lite som religiösa dörrknackare, ni får gärna tro på vad ni vill men för sjutton kom inte hit och försök tvångsfrälsa mig... No, no, det funkar inte...
Jag är vuxen, jag får rösta, gå på krogen, handla på bolaget... jag måste deklarera, betala skatt och har en hel hög med förmåner och förpliktelser... Nog fasen är jag gammal nog att själv få bestämma vad jag har på huvudet när jag rider!!! Och detta utan att få massa "dåligt samvete" kommentarer av folk runt omkring...
Så nu har jag ältat detta med hjälm sista gången i den här bloggen :)
Ha en underbar kväll därute det ska jag.
Takt och ton...
Senaste tiden har jag hittat många intressanta blogginlägg om hur man tränar sin häst och kommer vidare med utbildningen av denna. Många "gamla" dressyrövningar plockas upp av westernryttare och det bevisar ju återigen att all ridning går tillbaka till samma grundövningar... Med andra ord, en häst är en häst oavsett vilken häst den är.
Men det är en sak som jag ofta saknar och som jag tror sätter sig så i ryggmärgen att man efter ett tag inte tänker på det längre men som förmodligen skulle behöva tas upp gång på gång :)
Detta gick upp för mig nu efter att jag har lyckats titta på några träningar från läktaren och faktiskt funderat på varför inte detta belyses mer...
Är ni beredda?
TAKTEN...
En av grundstenarna till att kunna rida sin häst i balans med eftergift osv är att kunna hålla samma takt i gångarterna.
Alltså, jobbar man i trav skall det vara samma takt i korttrav, mellantrav och ökad trav, eller för den delen jog. Takten skall inte ändras om man rider lätt eller sitter ner om man ställer, böjer hästen eller går in i en sidvärtes rörelse, då har man med sig alla delar av hästen och fömodligen både balans och eftergift.
Här är det dessutom himla lätt att känna om en rörelse inte är den kvalitén som den borde just för att takten ändras... Låter lätt som en plätt men är sjuuuuukt svårt att uppnå :) Kan säga att Ruby sällan håller samma takt in i öppna och sluta men vi jobbar på det...
Men hur kan då det vara samma takt i kort trav som i ökad trav? Jo för hästen tar i mer och steget ser nästan ur som om det går i slow motion och kraften går upp fram istället för upp och inte så mycket fram utan mer samlande...
Såg en häst i söndags, typ Grand Prix nivå och en Portugisisk tränare som instruerade och då var det så himla tydligt att takten var det som skiljde ekipaget från att se ut som om de flög/flöt fram i rörelserna eller om de såg spända ut.
Här kan man även gå tillbaka till dressyrens bedömningsmatriser där man lätt kan få ett nerdrag för taktmiss...
Ett sätt att kolla om man kan hålla takten är att sjunga en sång samtidigt som man rider ;) Typ blinka lilla stjärna där... obs man får inte öka/minska takten om hästen ökar/minska takten man ska bara öka/minska steglängden och hålla takten, ett annat knep kan vara att använda en taktmätare eller metronom som det heter egentligen... Finns många sådana gratisappar att ladda ner. Sen hitta hästens grundtakt och därigenom utveckla steglängd... Som sagt efter ett tag sätter sig detta i ryggmärgen och det blir något som man hela tiden strävar efter att rida i samma takt :) Det är då som man oxå helt plötsligt "börjar" rida med sätet, just för att man är inne i och vill hålla takten.
Kanske har jag återigen avslöjat en "tränarhemlighet" iochmed att så många inte berättar detta för eleverna... hehehe... för visst rider alla tränare i takt och har koll på detta ;)
Nä skämt åsido, ibland behöver man helt enkelt sitta och titta från läktaren för att kunna plocka upp detaljerna och förstå dess inverkan... och det var det jag gjorde i helgen och ville dela med mig av här :)
Men det är klart så att musik och ridning har en hel del gemensamt, båda är beroende av takt och känsla, tar sjukt lång tid att bli bra på och måste hela tiden underhållas för att hålla kvalité... Men när det är bra, ja då jäklar är det Rock n´Roll!!!
Ha en bra dag därute det ska jag och testa sjunga när ni rider... man måste inte sjunga högt för att hålla takten :)
Men det är en sak som jag ofta saknar och som jag tror sätter sig så i ryggmärgen att man efter ett tag inte tänker på det längre men som förmodligen skulle behöva tas upp gång på gång :)
Detta gick upp för mig nu efter att jag har lyckats titta på några träningar från läktaren och faktiskt funderat på varför inte detta belyses mer...
Är ni beredda?
TAKTEN...
En av grundstenarna till att kunna rida sin häst i balans med eftergift osv är att kunna hålla samma takt i gångarterna.
Alltså, jobbar man i trav skall det vara samma takt i korttrav, mellantrav och ökad trav, eller för den delen jog. Takten skall inte ändras om man rider lätt eller sitter ner om man ställer, böjer hästen eller går in i en sidvärtes rörelse, då har man med sig alla delar av hästen och fömodligen både balans och eftergift.
Här är det dessutom himla lätt att känna om en rörelse inte är den kvalitén som den borde just för att takten ändras... Låter lätt som en plätt men är sjuuuuukt svårt att uppnå :) Kan säga att Ruby sällan håller samma takt in i öppna och sluta men vi jobbar på det...
Men hur kan då det vara samma takt i kort trav som i ökad trav? Jo för hästen tar i mer och steget ser nästan ur som om det går i slow motion och kraften går upp fram istället för upp och inte så mycket fram utan mer samlande...
Såg en häst i söndags, typ Grand Prix nivå och en Portugisisk tränare som instruerade och då var det så himla tydligt att takten var det som skiljde ekipaget från att se ut som om de flög/flöt fram i rörelserna eller om de såg spända ut.
Här kan man även gå tillbaka till dressyrens bedömningsmatriser där man lätt kan få ett nerdrag för taktmiss...
Ett sätt att kolla om man kan hålla takten är att sjunga en sång samtidigt som man rider ;) Typ blinka lilla stjärna där... obs man får inte öka/minska takten om hästen ökar/minska takten man ska bara öka/minska steglängden och hålla takten, ett annat knep kan vara att använda en taktmätare eller metronom som det heter egentligen... Finns många sådana gratisappar att ladda ner. Sen hitta hästens grundtakt och därigenom utveckla steglängd... Som sagt efter ett tag sätter sig detta i ryggmärgen och det blir något som man hela tiden strävar efter att rida i samma takt :) Det är då som man oxå helt plötsligt "börjar" rida med sätet, just för att man är inne i och vill hålla takten.
Kanske har jag återigen avslöjat en "tränarhemlighet" iochmed att så många inte berättar detta för eleverna... hehehe... för visst rider alla tränare i takt och har koll på detta ;)
Nä skämt åsido, ibland behöver man helt enkelt sitta och titta från läktaren för att kunna plocka upp detaljerna och förstå dess inverkan... och det var det jag gjorde i helgen och ville dela med mig av här :)
Men det är klart så att musik och ridning har en hel del gemensamt, båda är beroende av takt och känsla, tar sjukt lång tid att bli bra på och måste hela tiden underhållas för att hålla kvalité... Men när det är bra, ja då jäklar är det Rock n´Roll!!!
Ha en bra dag därute det ska jag och testa sjunga när ni rider... man måste inte sjunga högt för att hålla takten :)
9 mars 2013
Brat-ponny och curling-ryttare/förälder...
Måste bara börja mitt inlägg med att lägga en länk... Mr Henrik Fittinghof har satt ord på det som jag känner såååååå många gånger men kanske inte så sofistikerat lyckats sätta ord på...
Bilforum för hästfolk
Sen kan vi gå över till mig...
Jag har ju ofta öst galla över varenda en av dessa kategorier och tyckt att det är så jävla löjligt att fastna i ett mönster...
Meeeeeeeen... en tid nu så har jag insett att jag bortförklarar mig själv med ett gäng av dessa... Hahahaha.. så underbart när man bara inser hur lite man kan... igen...
1) Jag kommer aldrig (you wish) ha en häst för "resten av livet"... de blir som barn och omdömet försämras... Inte att man ska vara elak men man blir en "curling förälder" istället för en lärare... Och jag erkänner jag har spytt galla över dess CF många gånger i mitt arbetsliv ;)
2) Jag rider med hjälm... inte för att jag är rädd, men av respekt för Gunilla Nylander, jag stallar upp på hennes anläggning och en av de första frågorna till henne var: -Hur ställer du dig till att jag inte alltid använder hjälm? Hennes förklaring, som jag måste köpa ;), Jag ser inte problemet med varken eller men jag vill vara ett föredöme för de barn som rider här... I detta läget kände jag att denna underbara atmosfär som råder på Älva Gård, jag är hysterisk i min hantering och ombesörjelse av Rubs jämfört med denna underbara kvinna, som är så mycket mer CowGirl än vad jag trodde var möjligt... så kände jag att, ja, om det känns bättre för dig ;)
Helt ärligt Gunsan, skiter fullständigt om jag vill vara cool på akuten eller inte men... Jag har en grymt snygg hjälm från Troxel som jag gärna använder :) Evelina, nu är du stolt ;)
3) JAG ÄR EN CURLINGRYTTARE... och jag hatar det!!!
Inte att jag säger nej till kärringtyglar eller quick fixes... nej... jag vill lägga allt tillrätta för Rubs... För jag är ju avlad till detta.......... SUCK...... STÖN..........
Nej, men jag vill henne så fruktansvärt väl att jag stör henne... MY BIG ISSUE!!!
Madlen på Stonehill och Per... my mentor Per har sagt det sååå många gånger, lita på din häst ;) Tommy Arvidsson som så många gånger skrivit på sin blogg så jag måste tänka om, loooove it, och inser att jag måste lära mig kasta det där jäkla snöret :) eller Peter Ljungberg... som tar gamla dressyrövningar in i western... en dag Peter, hoppas jag vi kan jobba ihop ;) Tror vi hade haft skoj... Har många mer övningar till dig, som jag vet att du hade uppskattat...
4) Jag ger mig gärna in i diskussioner som jag innan jag ger mig in i dem vet att jag kommer förlora... inte för att jag inte vet vad jag pratar om men just för att det finns så många som vill köpa en (copy HF; http://fitinghoff.blogspot.se/2013/03/bilforum-for-hastfolk.html, rad 21:
*Jag köpte en Formel 1-bil för att ha och åka runt lite med i skogen och till ICA för att storhandla på fredagarna, men det är nästan omöjligt. Det finns nästan ingen tomgång, accelerationen ger mig ont i nacken och när jag bromsar slår jag ofta pannan blodig i ratten. Jag hade proffsföraren Michael Schumacher ute och han sa att det var en jättefin bil, den gick dessutom jättebra när han provkörde den på sin Formel 1-bana. Eftersom jag inte kan köra den, funderar jag på att bygga ihop en ny bil med hjälp av en JAS 39 Gripen. Den skulle få raketmotor och bli jättebra! Micke Schumacher trodde också att det skulle bli bra, vad tror ni? Ett annat alternativ skulle kunna vara en Mig. Grannen tänker bygga på en målsökande robot med kärnvapenspets, men jag tror inte det passar min Formel 1-bil.
Och jag förlorar... BIG time... :)
Återigen inte för att jag inte vet vad jag pratar om... utan för att jag valt att inte bli Tränare... det finns ett par, tre vänner/hästar som jag kan överge min amatörstatus för... men inte förrän jag fått ett godkännande ;)
Issue nr 5-10....
5-10) Jag vill vara snäll, jag vill främja för hästens bästa... dock har jag ett mail från DRH... som jag inte än har publicerat... för att jag vill analysera och älta detta en stund till... trodde det skulle vara mycket enklare men.... oooops hade fel igen... Jag ska publicera deras mail... men än så länge blir jag bara förbannad när jag läser det..från november...
11-100) Antingen har man häst av tre skäl... Vinna, hobby eller "My Little Pony"
Jag har: Att Vinna... men jag vill att min häst, ska vara häst... fast jag erkänner att jag av någon förbannad mammagen ibland behandlar Rubs som en My Little Pony, och det avskyr jag mer än hobby ;)...nej jag tycker Hobby är ett bra liv för hästar, de får vara just hästar...
Det finns så många kloka tränare därute, Per Larsson (om någon missat det ;) Tommy Arvidsson, som sätter ord på det som jag som elev inte tänker på, Peter Ljungberg, som tar upp gamla beprövade dressyrövningar till western ;) Staffan Ljunggren som slåss för att det som är rätt ska bevaras! All heder till dig och jag stödjer dig!!!
Nä, nu måste jag sluta och vad jag kan konstatera ikväll... är:
Tack alla ni som verkligen försöker se till hästen bästa, Tommy för att du ändrat din inridningsprofil, Peter, för att du använder gamla hederliga dressyrövningar... de är bäst... Staffan, för att du kan se vad som är en bra häst, Per/Johanna för att ni är ni :)
Någon som jag oxå vill hylla är Jessica Johansson... som jag undervärderade men som piskade mig Good Time i somras... coolt och här är hennes blogg. Hon tycker inte alltid som jag... men det är det som är my tick :)
Nåja för att vara mitt i natten så har jag sammanfattat några av de ridbloggar jag följer... eller ja, Per och Staffan har ju inte alltför massiv omsättning på sina bloggar ;)
Men, som sagt jag är inte ägd av någon och därför tänker jag fortsätta promota de som följer mitt hjärta och min tanke med hästutbildning :)
Sååå, have a fantastic good night out there :) I will...
Bilforum för hästfolk
Sen kan vi gå över till mig...
Jag har ju ofta öst galla över varenda en av dessa kategorier och tyckt att det är så jävla löjligt att fastna i ett mönster...
Meeeeeeeen... en tid nu så har jag insett att jag bortförklarar mig själv med ett gäng av dessa... Hahahaha.. så underbart när man bara inser hur lite man kan... igen...
1) Jag kommer aldrig (you wish) ha en häst för "resten av livet"... de blir som barn och omdömet försämras... Inte att man ska vara elak men man blir en "curling förälder" istället för en lärare... Och jag erkänner jag har spytt galla över dess CF många gånger i mitt arbetsliv ;)
2) Jag rider med hjälm... inte för att jag är rädd, men av respekt för Gunilla Nylander, jag stallar upp på hennes anläggning och en av de första frågorna till henne var: -Hur ställer du dig till att jag inte alltid använder hjälm? Hennes förklaring, som jag måste köpa ;), Jag ser inte problemet med varken eller men jag vill vara ett föredöme för de barn som rider här... I detta läget kände jag att denna underbara atmosfär som råder på Älva Gård, jag är hysterisk i min hantering och ombesörjelse av Rubs jämfört med denna underbara kvinna, som är så mycket mer CowGirl än vad jag trodde var möjligt... så kände jag att, ja, om det känns bättre för dig ;)
Helt ärligt Gunsan, skiter fullständigt om jag vill vara cool på akuten eller inte men... Jag har en grymt snygg hjälm från Troxel som jag gärna använder :) Evelina, nu är du stolt ;)
3) JAG ÄR EN CURLINGRYTTARE... och jag hatar det!!!
Inte att jag säger nej till kärringtyglar eller quick fixes... nej... jag vill lägga allt tillrätta för Rubs... För jag är ju avlad till detta.......... SUCK...... STÖN..........
Nej, men jag vill henne så fruktansvärt väl att jag stör henne... MY BIG ISSUE!!!
Madlen på Stonehill och Per... my mentor Per har sagt det sååå många gånger, lita på din häst ;) Tommy Arvidsson som så många gånger skrivit på sin blogg så jag måste tänka om, loooove it, och inser att jag måste lära mig kasta det där jäkla snöret :) eller Peter Ljungberg... som tar gamla dressyrövningar in i western... en dag Peter, hoppas jag vi kan jobba ihop ;) Tror vi hade haft skoj... Har många mer övningar till dig, som jag vet att du hade uppskattat...
4) Jag ger mig gärna in i diskussioner som jag innan jag ger mig in i dem vet att jag kommer förlora... inte för att jag inte vet vad jag pratar om men just för att det finns så många som vill köpa en (copy HF; http://fitinghoff.blogspot.se/2013/03/bilforum-for-hastfolk.html, rad 21:
*Jag köpte en Formel 1-bil för att ha och åka runt lite med i skogen och till ICA för att storhandla på fredagarna, men det är nästan omöjligt. Det finns nästan ingen tomgång, accelerationen ger mig ont i nacken och när jag bromsar slår jag ofta pannan blodig i ratten. Jag hade proffsföraren Michael Schumacher ute och han sa att det var en jättefin bil, den gick dessutom jättebra när han provkörde den på sin Formel 1-bana. Eftersom jag inte kan köra den, funderar jag på att bygga ihop en ny bil med hjälp av en JAS 39 Gripen. Den skulle få raketmotor och bli jättebra! Micke Schumacher trodde också att det skulle bli bra, vad tror ni? Ett annat alternativ skulle kunna vara en Mig. Grannen tänker bygga på en målsökande robot med kärnvapenspets, men jag tror inte det passar min Formel 1-bil.
Och jag förlorar... BIG time... :)
Återigen inte för att jag inte vet vad jag pratar om... utan för att jag valt att inte bli Tränare... det finns ett par, tre vänner/hästar som jag kan överge min amatörstatus för... men inte förrän jag fått ett godkännande ;)
Issue nr 5-10....
5-10) Jag vill vara snäll, jag vill främja för hästens bästa... dock har jag ett mail från DRH... som jag inte än har publicerat... för att jag vill analysera och älta detta en stund till... trodde det skulle vara mycket enklare men.... oooops hade fel igen... Jag ska publicera deras mail... men än så länge blir jag bara förbannad när jag läser det..från november...
11-100) Antingen har man häst av tre skäl... Vinna, hobby eller "My Little Pony"
Jag har: Att Vinna... men jag vill att min häst, ska vara häst... fast jag erkänner att jag av någon förbannad mammagen ibland behandlar Rubs som en My Little Pony, och det avskyr jag mer än hobby ;)...nej jag tycker Hobby är ett bra liv för hästar, de får vara just hästar...
 |
| A small step in the long run :) |
Nä, nu måste jag sluta och vad jag kan konstatera ikväll... är:
Tack alla ni som verkligen försöker se till hästen bästa, Tommy för att du ändrat din inridningsprofil, Peter, för att du använder gamla hederliga dressyrövningar... de är bäst... Staffan, för att du kan se vad som är en bra häst, Per/Johanna för att ni är ni :)
Någon som jag oxå vill hylla är Jessica Johansson... som jag undervärderade men som piskade mig Good Time i somras... coolt och här är hennes blogg. Hon tycker inte alltid som jag... men det är det som är my tick :)
Nåja för att vara mitt i natten så har jag sammanfattat några av de ridbloggar jag följer... eller ja, Per och Staffan har ju inte alltför massiv omsättning på sina bloggar ;)
Men, som sagt jag är inte ägd av någon och därför tänker jag fortsätta promota de som följer mitt hjärta och min tanke med hästutbildning :)
Sååå, have a fantastic good night out there :) I will...
3 mars 2013
Piaff med Kurt och magisk ponny...
Idag har varit en riktigt bra hästdag :)
Jag fick som start på dagen rida en helt fantastiskt fin dressyrhäst, en riktig gentleman som kan typ allt... Hans ägare undrade om inte jag kunde slänga på westernsadeln och se om han tyckte det var skoj. Jag som tycker det är kul att få sitta upp på andra hästar var inte sen till att tacka ja och det ångrar jag inte en sekund!
Ååååååååh vilken njutning... En välriden häst som bara kan och vill!!! En häst som inte gått med massa äckliga hjälptyglar utan bara har en bärande eftergift och balans. Han var något undrande till Bosalen de första 10 minutrarna men just för att han är riden rätt så var det inte så mycket konstigare än att gå med kandar. Denna gentleman bevisade allt det jag tror på att det inte är någon större skillnad på ridningen, visst han och jag skulle behöva några fler gånger ihop för att verkligen förstå varandra men han försökte med hela sitt väsen och efter lite trevande oss emellan så funkade det ändå riktigt bra. För en månad sen, ungefär så var han inne i ridtältet på Sundsvalls Fältrittklubb när det gav vika och rasade in så visst han är lite skeptisk till fläktar och gjorde några graciösa sidvärtes hopp men efter en liten stund så tyckte han det var mer intressant att leka med mig än att skygga för en fläkt. Att bara sitta till i sadeln och trycka iväg en häst i ökad galopp med samling är en upplevelse jag önskar alla och att sedan räta upp sig för att få ner tempot igen, det är så man nästan blir religiös!
Det var väldigt länge sen jag fick piaffa på en häst och Kurt som han heter bjöd på detta med, jag har gått med ett stort leende hela dagen, tack snälla, rara Sandra för att jag fick äran att rida din fina häst!!! Nästa gång får Sandra rida Ruban och hon får pröva på att vara dressyrhäst :)
På eftermiddagen var det så dags för Rubs, satt och kom på mig själv med att längta tills hon är 16 år och sådär välutbildad så man bara kan njuta. Och jag vet att jag oxå vill ha henne sådär positiv och arbetsvillig när hon är där :) Även detta blir något att hålla i minnet och hjärtat...
Hur som, jag sadlade upp med planen att få ordning på galoppfattningarna, hon har en tendens att vilja gå iväg... efter uppvärmning satte jag igång... Men det blev bara skit, ju mer jag försökte desto mer stressad blev hon och jag visste till slut inte hur jag skulle gå vidare...
Då, ramlade poletten ner... Jag gör för mycket!
Hon är så välskolad och känslig nu att jag bara behöver sitta till med yttre sittbenet och hålla om med benet, inte rama in, flytta bak skänkel, rama in lite mer och fippla...
Bara tänka, sitta, hålla om och be.... Såååå enkelt och så lååång tid det tagit för mig att fatta...Trots att både Per och Madde sagt till mig att lita på henne och inte lägga mig i för mycket ;)
När jag väl bara gjorde just detta och inget mer så sänkte hon huvudet och fattade lätt galopp... HALLELUJHA moment!!! Ruby, hon såg mer ut som... Ja men hallå, hur länge har jag inte försökt få dig att fatta???
Resten av ridpasset var som en dröm, det står typ alltid ca 10 uppbyggda hinder i ridhuset så man får lixom planera sina ridvägar... I början var jag irriterad men nu ser jag möjligheten att få en väldigt styrbar häst, träna på neckreiningen och en miljö som ger varierande ridvägar, varje dag!!! Men, nu kunde jag släppa ut henne helt på tygeln, rida med sitsen och bara leka runt hindrena, byta galopp, cirkla en oxer, rida snett igenom, byte igen osv...
Ja, det var helt magiskt!!! Och jag skrattade högt flera gånger och bara tjöt hur mycket jag älskar min ponny!!!
I ridhuset befann sig oxå en mamma till en ponnyryttare som står uppstallad här och när jag travade av kom hon fram och frågade hur jag red, hon hade noterat att jag inte skänklade varje steg och att jag bara satt still och njöt, sen undrade även hur neckreiningen funkade... Efter att försökt förklara i fem minuter så fick hon sitta upp på Ruby. Det blev en och annan Aha-upplevelse för henne, jag bara stod och log och älskade min ponny ännu mer. Att hon bara genom att vara kan förklara en stor del av ridningens mysterium för någon som inte än fått uppleva det magiska i en häst som är med en i varje steg :)
Återigen ett helt magiskt ögonblick som alltid kommer finnas i mitt hjärta :)
Så, idag har varit en helt fantastisk hästdag för mig!!!
Hoppas ni har haft en lika bra dag som jag...
Jag fick som start på dagen rida en helt fantastiskt fin dressyrhäst, en riktig gentleman som kan typ allt... Hans ägare undrade om inte jag kunde slänga på westernsadeln och se om han tyckte det var skoj. Jag som tycker det är kul att få sitta upp på andra hästar var inte sen till att tacka ja och det ångrar jag inte en sekund!
 |
| En av de mest välridna, utbildade hästar jag ridit på lääänge :) |
Det var väldigt länge sen jag fick piaffa på en häst och Kurt som han heter bjöd på detta med, jag har gått med ett stort leende hela dagen, tack snälla, rara Sandra för att jag fick äran att rida din fina häst!!! Nästa gång får Sandra rida Ruban och hon får pröva på att vara dressyrhäst :)
På eftermiddagen var det så dags för Rubs, satt och kom på mig själv med att längta tills hon är 16 år och sådär välutbildad så man bara kan njuta. Och jag vet att jag oxå vill ha henne sådär positiv och arbetsvillig när hon är där :) Även detta blir något att hålla i minnet och hjärtat...
Hur som, jag sadlade upp med planen att få ordning på galoppfattningarna, hon har en tendens att vilja gå iväg... efter uppvärmning satte jag igång... Men det blev bara skit, ju mer jag försökte desto mer stressad blev hon och jag visste till slut inte hur jag skulle gå vidare...
Då, ramlade poletten ner... Jag gör för mycket!
Hon är så välskolad och känslig nu att jag bara behöver sitta till med yttre sittbenet och hålla om med benet, inte rama in, flytta bak skänkel, rama in lite mer och fippla...
Bara tänka, sitta, hålla om och be.... Såååå enkelt och så lååång tid det tagit för mig att fatta...Trots att både Per och Madde sagt till mig att lita på henne och inte lägga mig i för mycket ;)
När jag väl bara gjorde just detta och inget mer så sänkte hon huvudet och fattade lätt galopp... HALLELUJHA moment!!! Ruby, hon såg mer ut som... Ja men hallå, hur länge har jag inte försökt få dig att fatta???
Resten av ridpasset var som en dröm, det står typ alltid ca 10 uppbyggda hinder i ridhuset så man får lixom planera sina ridvägar... I början var jag irriterad men nu ser jag möjligheten att få en väldigt styrbar häst, träna på neckreiningen och en miljö som ger varierande ridvägar, varje dag!!! Men, nu kunde jag släppa ut henne helt på tygeln, rida med sitsen och bara leka runt hindrena, byta galopp, cirkla en oxer, rida snett igenom, byte igen osv...
Ja, det var helt magiskt!!! Och jag skrattade högt flera gånger och bara tjöt hur mycket jag älskar min ponny!!!
I ridhuset befann sig oxå en mamma till en ponnyryttare som står uppstallad här och när jag travade av kom hon fram och frågade hur jag red, hon hade noterat att jag inte skänklade varje steg och att jag bara satt still och njöt, sen undrade även hur neckreiningen funkade... Efter att försökt förklara i fem minuter så fick hon sitta upp på Ruby. Det blev en och annan Aha-upplevelse för henne, jag bara stod och log och älskade min ponny ännu mer. Att hon bara genom att vara kan förklara en stor del av ridningens mysterium för någon som inte än fått uppleva det magiska i en häst som är med en i varje steg :)
Återigen ett helt magiskt ögonblick som alltid kommer finnas i mitt hjärta :)
Så, idag har varit en helt fantastisk hästdag för mig!!!
Hoppas ni har haft en lika bra dag som jag...
28 feb. 2013
Lårkaka och lite Wiiiiiiiiiii...
Igår när jag red kändes Ruby inte helt ok, så där lite diffust inte halt men som att ett steg var lite kortare... Jag red på en stund för att känna om det gick över eller blev mer. Det blev ingen förändring men jag tyckte ändå att det inte kändes rätt på höger bak.
Bad ett par tejjer i ridhuset kolla om de såg något och det gjorde de. Men de kunde inte riktigt säga vilket ben, jag hoppade av och bad en av dem springa med henne... Mycket riktigt steget på höger bak var något kortare än vänster... Suuuuuuck....
Kände igenom benet, skenan, senan och hoven men ingenting... Sen såg jag den... Lårkakan from Hell... Stor som en golfboll mitt på höger lår, det märkliga var att jag inte såg den när jag ryktade henne, hon måste stått så att den inte syntes... Hur som helst så är det himla skönt att hitta anledningen till en rörelsestörning så snabbt. Lårkakan var mjuk så det är inga djupare skador heller men jag önskade att jag hade haft tillgång till Johannas IR ljus...
Ridpasset var inte ansträngande på något sätt utan det är nog bara bra för henne att röra lite på sig. Jag skrittade av henne, masserade in liniment och skickade ut henne i hagen igen.
Idag ska jag ut och skritta henne om hon inte är kanondålig ;)
Imorse så ringde min mamma och ibland är hon bara lite bättre än bäst, för bäst är hon ju alltid :)
Hon vet att jag är något frustrerad över att jag sitter i den sitsen jag gör, utan jobb... så hon bidrog med lite sponsring till en träning för Lita Hottel från USA, AQHA, APHA, Aphc domare och tränare. Jag vet inte egentligen någonting om henne men tänkte att det kan ju vara skoj att få lite tips om vad domarna vill se och så :)
Men superglad blev jag och nu finns det en helg att se fram emot för mig!!!
Tänk att man kan bli så glad för så lite :)
Ha en bra dag därute det ska jag för här är det 7 plus och solsken!!!
Sa ju att det kommer vara varmt i Norrland i år för jag avskyr att frysa :)
Bad ett par tejjer i ridhuset kolla om de såg något och det gjorde de. Men de kunde inte riktigt säga vilket ben, jag hoppade av och bad en av dem springa med henne... Mycket riktigt steget på höger bak var något kortare än vänster... Suuuuuuck....
Kände igenom benet, skenan, senan och hoven men ingenting... Sen såg jag den... Lårkakan from Hell... Stor som en golfboll mitt på höger lår, det märkliga var att jag inte såg den när jag ryktade henne, hon måste stått så att den inte syntes... Hur som helst så är det himla skönt att hitta anledningen till en rörelsestörning så snabbt. Lårkakan var mjuk så det är inga djupare skador heller men jag önskade att jag hade haft tillgång till Johannas IR ljus...
Ridpasset var inte ansträngande på något sätt utan det är nog bara bra för henne att röra lite på sig. Jag skrittade av henne, masserade in liniment och skickade ut henne i hagen igen.
Idag ska jag ut och skritta henne om hon inte är kanondålig ;)
 |
| Snart är det så här underbart ute!!! |
Hon vet att jag är något frustrerad över att jag sitter i den sitsen jag gör, utan jobb... så hon bidrog med lite sponsring till en träning för Lita Hottel från USA, AQHA, APHA, Aphc domare och tränare. Jag vet inte egentligen någonting om henne men tänkte att det kan ju vara skoj att få lite tips om vad domarna vill se och så :)
Men superglad blev jag och nu finns det en helg att se fram emot för mig!!!
Tänk att man kan bli så glad för så lite :)
Ha en bra dag därute det ska jag för här är det 7 plus och solsken!!!
Sa ju att det kommer vara varmt i Norrland i år för jag avskyr att frysa :)
26 feb. 2013
25 feb. 2013
Snabbreflektion om ponnyakuten...
Normalt sett brukar jag inte kolla på detta programmet... Inte för att jag tycker det är speciellt dåligt utan att jag blir så frustrerad över att man som förälder låter sina barn ha så totalt ouppfostrade, farliga hästar och för att sen Kirshti var med och talade om för någon unge att hon/han, kommer inte ihåg, skulle vara som en mamma för sin ponny så känner jag att min tid går att lägga på andra saker ;)
Meeeeeen... fick ju höra att det skulle vara med en Westerntränare med och sen stötte jag oväntat på en fd deltagare från ponnyakuten... så då blev jag ju tvungen att kolla några avsnitt...
Jag konstaterar följande saker ;)
Japp, fortfarande skulle 95% av alla problem lösas av tre saker:
1: UPPFOSTRA era ponnys!!!
2: LÄR er GRUNDERNA i ridningen/hanteringen innan ni skaffar häst!!!
3: UPPFOSTRA era ponnyjävlar!!!
Dock såg jag en sak som var väldigt intressant och som gjorde att en eller två tränare fick smaka på gruset ;) Kanske är det klippt så men jag undrar...
Det var ingen förutom kanske Jan Brink, han hade lina och beridare med sig, som kollade av hästen från marken innan de satt upp... Ni vet de där vanliga sakerna man ALLTID gör innan man sitter upp på en ny häst, funkar det att flytta undan den, backa den? vad händer om man petar på den bakom sadeln, om man tar i tyglarna?
Moreno gjorde detta den andra gången han red ponnyn men hade han gjort det den första gången kanske han inte flugit av ;) Ja, jag kan ge honom att om han fått en riktig sadel som inte åkt fram över halsen hade han nog suttit kvar men ändå...
Fredrik, dressyrtränaren gjorde samma sak, satt upp och givetvis blev det fel och han åkte av.
Sen tycker jag nog Moreno skulle hivat upp tjejjen i westernsadeln så hon fått feelingen direkt från det han suttit av... Och att ibland kan en ny situation få bort gamla ovanor, hon sa ju att hon var van att rida på ett visst sätt... Men, men...
Givetvis är det ju viktigt att hon lär sig rida sin häst med sin utrustning men, ja ni vet ;)
Han som skulle hjälpa tjejjen med ponnyn som drog ger jag inte mycket för... Visst rent handlersmässigt på visningar funkar hans sätt men ta på en repgrimma med långt grimskaft och lär hästen gå bakom... Hur svårt ska det vara?
Jag blir nog ändå tvungen att följa årets gäng för jag vill se hur det slutar...
Ha en bra dag därute det ska jag.
Meeeeeen... fick ju höra att det skulle vara med en Westerntränare med och sen stötte jag oväntat på en fd deltagare från ponnyakuten... så då blev jag ju tvungen att kolla några avsnitt...
Jag konstaterar följande saker ;)
 |
| Kände hur hornen växte ;) |
1: UPPFOSTRA era ponnys!!!
2: LÄR er GRUNDERNA i ridningen/hanteringen innan ni skaffar häst!!!
3: UPPFOSTRA era ponnyjävlar!!!
Dock såg jag en sak som var väldigt intressant och som gjorde att en eller två tränare fick smaka på gruset ;) Kanske är det klippt så men jag undrar...
Det var ingen förutom kanske Jan Brink, han hade lina och beridare med sig, som kollade av hästen från marken innan de satt upp... Ni vet de där vanliga sakerna man ALLTID gör innan man sitter upp på en ny häst, funkar det att flytta undan den, backa den? vad händer om man petar på den bakom sadeln, om man tar i tyglarna?
Moreno gjorde detta den andra gången han red ponnyn men hade han gjort det den första gången kanske han inte flugit av ;) Ja, jag kan ge honom att om han fått en riktig sadel som inte åkt fram över halsen hade han nog suttit kvar men ändå...
Fredrik, dressyrtränaren gjorde samma sak, satt upp och givetvis blev det fel och han åkte av.
Sen tycker jag nog Moreno skulle hivat upp tjejjen i westernsadeln så hon fått feelingen direkt från det han suttit av... Och att ibland kan en ny situation få bort gamla ovanor, hon sa ju att hon var van att rida på ett visst sätt... Men, men...
Givetvis är det ju viktigt att hon lär sig rida sin häst med sin utrustning men, ja ni vet ;)
Han som skulle hjälpa tjejjen med ponnyn som drog ger jag inte mycket för... Visst rent handlersmässigt på visningar funkar hans sätt men ta på en repgrimma med långt grimskaft och lär hästen gå bakom... Hur svårt ska det vara?
Jag blir nog ändå tvungen att följa årets gäng för jag vill se hur det slutar...
Ha en bra dag därute det ska jag.
24 feb. 2013
När autopiloten "går sönder"...
Jag förstår inte mig på att detta fenomen, det är så många människor som köper en häst, rider den ett tag, säljer den och köper en ny, rider/tävlar ett tag, säljer, köper en ny osv.
Alltså inte för att utbilda eller så utan av en enda anledning, autopiloten funkar inte längre.
Detta är inte bara ganska vanligt inom western utan faktiskt lika vanligt inom klassiska ridgrenarna.
Jag tror det oftast ligger till så här... Och här skiljer sig western och den klassiska världen åt lite...
Inom western så är det många som börjar rida på lite äldre dagar, ofta har man då lite bättre ekonomi och kan köpa sig en bättre häst. Så här långt, fine, en bra häst är en otroligt bra investering att lära sig på... meeeeeeeen, en häst är ett djur med egna tankar och idéer. En bra häst dessutom är en häst som inte gör mer än den måste, eller för den delen kan, med tanke på sin ryttare...
Det finns en viss trend i Sverige, man åker över till USA, köper en grym häst, ställer den hos en tränare och rider typ på helgerna, hästen tävlar av sin ägare i amatörklasserna och av tränaren i de större klasserna... Vem är hästen köpt för? Hmmmmm... För att inte få på mig hela tränarkåren i Sverige så får var och en ta åt sig så mycket den känner sig träffad av men, ibland har jag undrat. Det syns ju uppenbarligen att hästen är för vass för ryttaren och att då tränaren drog det längsta strået och fick ut det bästa av hästen...
Sen händer något, ägaren vill ju själv gå upp i klasserna och rida sin häst till vinst, ofta så verkar det som om man i det här läget oxå byter tränare? Tror det är vanligt att det då blir lite sura miner och så, men jag vet inte för jag har inte varit i denna situationen... Eller ja, nästan en gång, det var en tränare som tyckte att han skulle rida den hästen jag tränat upp på en ganska stor tävling... Och att man kunde bryta det kontrakt jag och hästägaren upprättat... Hehehehehe... synd bara att jag tvärvägrade ;)
Nu kommer det spännande i mitt resonemang. Tränare byts, ägaren börjar rida sin värstinghäst och efter några tävlingar, en riktigt bra häst 1 1/2 år senare så är hästen vips till salu? Varför?
Jo, ägaren kan ju egentligen inte rida utan har suttit på en tillrättalagd häst och bara kopplat på autopiloten, eller hästen har kopplat på autopiloten och sagt: Håll i dig i hornet för fasen, jag vet vad jag ska göra!
I den klassiska världen ske detta oftast när en ponnyryttare ska gå över till storhäst... De hoppar/dressyrar ett tag men hästen går skit sen och placeringarna uteblir...
Jag fick förmånen att köpa Fernandos Safari, en väldigt duktig och välutbildad hopphäst. Han har lärt mig otroligt mycket men jäklar vad jag har fått slita för det. Det var många som tyckte att det ju inte var svårt att komma hem med priser från varje tävling när man hade en sån häst... Jag kan bara hålla med, nej det var det inte, han var helt otrolig...
I början var han som en älg som bara sprang runt med mig, sa jag att han var 174cm? Men hoppa kunde han, och jag höll mig i manen ;) Förmodligen hade jag gjort samma sak som så många andra och skyllt på hästen om det inte varit för en person... Ann Holmqvist ;) Hon var så brutalt ärlig mot mig, glömmer aldrig när hon sa till mig. -Det där är en riktigt fin häst Jessica, det vore ju bra om du lär dig rida honom oxå ;) Sen sa hon: -I helgen kommer en dressyrtränare, jag bokar in dig där... Hehehehehe...
Jag har talang, jag är grymt envis och jag älskar ridningen. Men hade inte Ann sagt det här till mig där och då så hade det tagit så mycket längre tid att nå dit jag är idag.
Det var inte min ödmjukhet som gjorde att jag red de där passen för dressyrtränaren den där helgen... Det var min stolthet och min... va fan, kan hon, kan jag... Hur svårt ska det vara?
Jag var helt knäckt efter helgen och funderade på att börja samla frimärken istället... Här hade jag köpt en fin hopphäst och så fick jag harva i ridhuset på någon jäkla fyrkant??? I skrittt??? för att jag inte behärskade högre hastigheter??? Min häst kunde ju hoppa minst 1.50??? Baklänges!!!
Hur som helst så var detta början till min riktiga ryttarutbildning. Jag kommer ALDRIG glömma de där första tre stegen i trav, i perfekt balans och med perfekt eftergift... De var MAGISKA!!! Efter det ridpasset strävade jag efter att känna det igen, å igen, å igen, å igen... Den där förbaskade fyrkanten hemsökte mig i drömmarna men idag är den en av mina bästa vänner... Vet ni inte vilken övning det är... Kolla med Peter Ljungberg ;)
Vad jag vill säga är, det finns inga genvägar till bra ridning... Man kan köpa sig en bra häst och utvecklas fortare, man kan ta tränarhjälp och få hästen tillrättalagd men i helvete att man blir en bättre ryttare utan sina 10 000 timmar i sadeln och en stor portion ödmjukhet!!!
Jag säger inte att man ska hålla fast vid sin häst till varje pris, det finns många gånger då det är bättre att byta häst än att fortsätta slåss men att hela tiden byta ut sin vän när inte kunskapen hos ryttaren räcker till... Japp då har man förlorat all respekt hos mig... Hästar är ens vän, kollega och danspartner... Ju mer man lär känna varandra och ju mer samspelta man blir... desto bättre kommer resultaten bli.
Igen, två av mina absoluta Ikoner inom hästeriet... Kyra Kyrklund som säger att hästen är som bäst från 13-20 och John Withaker som har någon unghäst på 15 i sina hagar...
Köp gärna en rutinerad häst, lär er av den, men gör det med ödmjukhet och ta tillvara på allt den har kvar... även om ni har ridit sönder den... Ge den all respekt som den gett er...
Stanna kvar hos er tränare även om han/hon blir obekväm, var ärlig och berätta vad som stör er annars kan inte de heller utvecklas. Funkar inte det, säg det och bryt som vänner...
Det bästa ni kan ha med er på tävlingar är någon som vill er väl... Fasen... Den skulle jag ha tänkt på ;)
Nä, ha en underbar kväll/natt därute, det ska jag... eller tydligen ska jag in till VC med en öroninflammations Olivia imorgon... Men sen... när hon är frisk... då ska jag rida ;)
Alltså inte för att utbilda eller så utan av en enda anledning, autopiloten funkar inte längre.
Detta är inte bara ganska vanligt inom western utan faktiskt lika vanligt inom klassiska ridgrenarna.
Jag tror det oftast ligger till så här... Och här skiljer sig western och den klassiska världen åt lite...
Inom western så är det många som börjar rida på lite äldre dagar, ofta har man då lite bättre ekonomi och kan köpa sig en bättre häst. Så här långt, fine, en bra häst är en otroligt bra investering att lära sig på... meeeeeeeen, en häst är ett djur med egna tankar och idéer. En bra häst dessutom är en häst som inte gör mer än den måste, eller för den delen kan, med tanke på sin ryttare...
Det finns en viss trend i Sverige, man åker över till USA, köper en grym häst, ställer den hos en tränare och rider typ på helgerna, hästen tävlar av sin ägare i amatörklasserna och av tränaren i de större klasserna... Vem är hästen köpt för? Hmmmmm... För att inte få på mig hela tränarkåren i Sverige så får var och en ta åt sig så mycket den känner sig träffad av men, ibland har jag undrat. Det syns ju uppenbarligen att hästen är för vass för ryttaren och att då tränaren drog det längsta strået och fick ut det bästa av hästen...
Sen händer något, ägaren vill ju själv gå upp i klasserna och rida sin häst till vinst, ofta så verkar det som om man i det här läget oxå byter tränare? Tror det är vanligt att det då blir lite sura miner och så, men jag vet inte för jag har inte varit i denna situationen... Eller ja, nästan en gång, det var en tränare som tyckte att han skulle rida den hästen jag tränat upp på en ganska stor tävling... Och att man kunde bryta det kontrakt jag och hästägaren upprättat... Hehehehehe... synd bara att jag tvärvägrade ;)
Nu kommer det spännande i mitt resonemang. Tränare byts, ägaren börjar rida sin värstinghäst och efter några tävlingar, en riktigt bra häst 1 1/2 år senare så är hästen vips till salu? Varför?
Jo, ägaren kan ju egentligen inte rida utan har suttit på en tillrättalagd häst och bara kopplat på autopiloten, eller hästen har kopplat på autopiloten och sagt: Håll i dig i hornet för fasen, jag vet vad jag ska göra!
I den klassiska världen ske detta oftast när en ponnyryttare ska gå över till storhäst... De hoppar/dressyrar ett tag men hästen går skit sen och placeringarna uteblir...
Jag fick förmånen att köpa Fernandos Safari, en väldigt duktig och välutbildad hopphäst. Han har lärt mig otroligt mycket men jäklar vad jag har fått slita för det. Det var många som tyckte att det ju inte var svårt att komma hem med priser från varje tävling när man hade en sån häst... Jag kan bara hålla med, nej det var det inte, han var helt otrolig...
I början var han som en älg som bara sprang runt med mig, sa jag att han var 174cm? Men hoppa kunde han, och jag höll mig i manen ;) Förmodligen hade jag gjort samma sak som så många andra och skyllt på hästen om det inte varit för en person... Ann Holmqvist ;) Hon var så brutalt ärlig mot mig, glömmer aldrig när hon sa till mig. -Det där är en riktigt fin häst Jessica, det vore ju bra om du lär dig rida honom oxå ;) Sen sa hon: -I helgen kommer en dressyrtränare, jag bokar in dig där... Hehehehehe...
 |
| Saknar honom så det gör ont... Fernie <3 |
Det var inte min ödmjukhet som gjorde att jag red de där passen för dressyrtränaren den där helgen... Det var min stolthet och min... va fan, kan hon, kan jag... Hur svårt ska det vara?
Jag var helt knäckt efter helgen och funderade på att börja samla frimärken istället... Här hade jag köpt en fin hopphäst och så fick jag harva i ridhuset på någon jäkla fyrkant??? I skrittt??? för att jag inte behärskade högre hastigheter??? Min häst kunde ju hoppa minst 1.50??? Baklänges!!!
Hur som helst så var detta början till min riktiga ryttarutbildning. Jag kommer ALDRIG glömma de där första tre stegen i trav, i perfekt balans och med perfekt eftergift... De var MAGISKA!!! Efter det ridpasset strävade jag efter att känna det igen, å igen, å igen, å igen... Den där förbaskade fyrkanten hemsökte mig i drömmarna men idag är den en av mina bästa vänner... Vet ni inte vilken övning det är... Kolla med Peter Ljungberg ;)
Vad jag vill säga är, det finns inga genvägar till bra ridning... Man kan köpa sig en bra häst och utvecklas fortare, man kan ta tränarhjälp och få hästen tillrättalagd men i helvete att man blir en bättre ryttare utan sina 10 000 timmar i sadeln och en stor portion ödmjukhet!!!
Jag säger inte att man ska hålla fast vid sin häst till varje pris, det finns många gånger då det är bättre att byta häst än att fortsätta slåss men att hela tiden byta ut sin vän när inte kunskapen hos ryttaren räcker till... Japp då har man förlorat all respekt hos mig... Hästar är ens vän, kollega och danspartner... Ju mer man lär känna varandra och ju mer samspelta man blir... desto bättre kommer resultaten bli.
Igen, två av mina absoluta Ikoner inom hästeriet... Kyra Kyrklund som säger att hästen är som bäst från 13-20 och John Withaker som har någon unghäst på 15 i sina hagar...
Köp gärna en rutinerad häst, lär er av den, men gör det med ödmjukhet och ta tillvara på allt den har kvar... även om ni har ridit sönder den... Ge den all respekt som den gett er...
Stanna kvar hos er tränare även om han/hon blir obekväm, var ärlig och berätta vad som stör er annars kan inte de heller utvecklas. Funkar inte det, säg det och bryt som vänner...
Det bästa ni kan ha med er på tävlingar är någon som vill er väl... Fasen... Den skulle jag ha tänkt på ;)
Nä, ha en underbar kväll/natt därute, det ska jag... eller tydligen ska jag in till VC med en öroninflammations Olivia imorgon... Men sen... när hon är frisk... då ska jag rida ;)
21 feb. 2013
Lite mer positiva tankar kanske...
Så, nu får det vara slut på negativ energi... Men visst behöver man ibland bara ösa ur sig skiten, samla ihop spillrorna och sen gå vidare.
I måndags var jag på Winns årsmöte och det var mitt första möte med klubben. Det kändes spännande och trots att jag sagt till mig själv att hålla en låg profil och inte vara så mycket Jessica så gick det ju inte... Skräll ;)
Jag är imponerad över vilka eldsjälar som finns i klubben och som trots en hel del motgångar orkar vara kvar och kämpa, kan jag bidra med lite nya tankar och ny energi så gör jag det gärna. En stor eloge till alla er, ni vet vilka ni är!
Det finns en hel del att jobba med men som sagt, det kommer bli hur bra som helst!!!
Jag har varit imponerad av en hel del här i Norrland, bl a hur mycket olika clinics det är på G och att Härnösands ridklubb har en westernavdelning, att Färsta ridklubb har westernträffar varje fredag och en hel del annat. Jag luskade lite i om det finns några häromkring som håller på med kor och kanske kan jag hitta några som jag kan häng med på ett hörn. Även om jag har som plan att åka ner till Per kan det ju vara skoj att få fler tillfällen att leka med dem på närmare håll... Tror Ruby uppskattar det med.
Jag mår mycket bättre nu även om jag känner att det killar i halsen igen... Kanske har jag bytt till mig en Skånsk förkylning, det återstår väl att se.
Men, i förgår sadlade jag upp och red ut en sväng, red faktiskt hem ;) Det är inte mer än knappt en km men jag har inga snösulor på Ruby så jag får anpassa ridningen och ridvägarna så hon inte får klampar. Vägarna är vintervägar häromkring så det funkar bra, hon är broddad runt om och packad snö är ett bra underlag att både trava och galoppa på. Har tänkt att jag ska rida varannan dag nu till en början så jag får fortsätta vara frisk... Känner att det tagit ganska hårt på mig denna influensa, har kondis som en 80-åring just nu.
Ruby har även fått flytta tillbaka till det lilla stallet tillsammans med två ponnydamer, för min del spelar det egentligen ingen roll vart hon står men visst ska jag erkänna att det är bekvämt att kunna ha alla grejjor i boxen brevid istället för att ha sadel och träns uppe i ridhuset ;) Häromdagen när jag skulle hämta ner mina grejjor var det en ponny mamma på läktaren, som stack ner sitt huvud och frågade om jag försökte skrämma hästarna som hoppade... hehehehe... Bliiiir så trött. Jag ansträngde mig för att inte låta alltför mycket men när hon slängde ur sig den kommentaren kunde inte jag hålla tyst... Jag sa: Det är ju hopphästar lite ljud ska de väl tåla? Hon fnyste, muttrade något om; hopphästar ja, och gick och satte sig igen... Ganska fräckt av någon som inte ens står på anläggningen att hålla på så men det är väl som vanligt bara skaka av sig det och inte bry sig. Men i mitt huvud undrar jag hur de klarar att åka och tävla om de inte klarar av en liten störning? Ja, ja, inte mina bekymmer kanske ;)
Nu är jag ju ny på bygget igen och ingen vet vem jag är och vad jag sysslar med... Dock tycker jag det är trist med sådana här onödiga kommentarer, jag försöker verkligen visa allra största respekt mot alla andra som håller till på anläggningen men tydligen tyckte hon att hon kunde ge sig på mig... och jag är ganska säker på att hon gjorde det för att jag bar ut en westernsadel... Nä, nu ska jag sluta ödsla energi på något så trivialt ;)
Jag trivs kanon på Älva gård och alla som är inackorderade är helt supertrevliga och Gunilla har snabbt blivit en idol för mig. Häftigare hästmänniska får man leta efter :) Jag ska ägna ett inlägg åt henne sen lite senare när jag lärt känna henne bättre men så här långt är jag grymt imponerad av henne.
En annan väldigt bra nyhet jag fick häromdagen är att Rubys sommarbete är klart... Hon kommer gå på andra sidan vägen av vårt hus!!! Jippi.... hon kommer alltså vara hundra meter från mig varje dag i sommar :) Det känns så otroligt, fantastiskt lyxigt att få ha henne så nära!!! Jag kan gå ut med kaffekoppen och ha frukost ihop med henne, jag kan gå ut och säga godnatt till henne och bara se henne från både köksfönstret och vardagsrumsfönstret!!!
Ikväll har jag bestämt med en annan från stallet att vi ska rida ut, det är lite magiskt att göra det när snön ligger alldeles vit och lyser upp natten :) Trodde inte jag skulle bli så bekväm i vintern som jag är... Men visst längtar jag som en galning till sommaren och allt skoj den kommer innebära.
Nä, ha en underbar dag därute alla ni fantastiska människor, det ska jag :) Och förresten, ni har väl sett att Per lagt upp nya datum på clinics i vår? Här är länken till dem, åk dit om ni har möjlighet för han är helt suverän!!!
I måndags var jag på Winns årsmöte och det var mitt första möte med klubben. Det kändes spännande och trots att jag sagt till mig själv att hålla en låg profil och inte vara så mycket Jessica så gick det ju inte... Skräll ;)
Jag är imponerad över vilka eldsjälar som finns i klubben och som trots en hel del motgångar orkar vara kvar och kämpa, kan jag bidra med lite nya tankar och ny energi så gör jag det gärna. En stor eloge till alla er, ni vet vilka ni är!
Det finns en hel del att jobba med men som sagt, det kommer bli hur bra som helst!!!
Jag har varit imponerad av en hel del här i Norrland, bl a hur mycket olika clinics det är på G och att Härnösands ridklubb har en westernavdelning, att Färsta ridklubb har westernträffar varje fredag och en hel del annat. Jag luskade lite i om det finns några häromkring som håller på med kor och kanske kan jag hitta några som jag kan häng med på ett hörn. Även om jag har som plan att åka ner till Per kan det ju vara skoj att få fler tillfällen att leka med dem på närmare håll... Tror Ruby uppskattar det med.
Jag mår mycket bättre nu även om jag känner att det killar i halsen igen... Kanske har jag bytt till mig en Skånsk förkylning, det återstår väl att se.
Men, i förgår sadlade jag upp och red ut en sväng, red faktiskt hem ;) Det är inte mer än knappt en km men jag har inga snösulor på Ruby så jag får anpassa ridningen och ridvägarna så hon inte får klampar. Vägarna är vintervägar häromkring så det funkar bra, hon är broddad runt om och packad snö är ett bra underlag att både trava och galoppa på. Har tänkt att jag ska rida varannan dag nu till en början så jag får fortsätta vara frisk... Känner att det tagit ganska hårt på mig denna influensa, har kondis som en 80-åring just nu.
Ruby har även fått flytta tillbaka till det lilla stallet tillsammans med två ponnydamer, för min del spelar det egentligen ingen roll vart hon står men visst ska jag erkänna att det är bekvämt att kunna ha alla grejjor i boxen brevid istället för att ha sadel och träns uppe i ridhuset ;) Häromdagen när jag skulle hämta ner mina grejjor var det en ponny mamma på läktaren, som stack ner sitt huvud och frågade om jag försökte skrämma hästarna som hoppade... hehehehe... Bliiiir så trött. Jag ansträngde mig för att inte låta alltför mycket men när hon slängde ur sig den kommentaren kunde inte jag hålla tyst... Jag sa: Det är ju hopphästar lite ljud ska de väl tåla? Hon fnyste, muttrade något om; hopphästar ja, och gick och satte sig igen... Ganska fräckt av någon som inte ens står på anläggningen att hålla på så men det är väl som vanligt bara skaka av sig det och inte bry sig. Men i mitt huvud undrar jag hur de klarar att åka och tävla om de inte klarar av en liten störning? Ja, ja, inte mina bekymmer kanske ;)
Nu är jag ju ny på bygget igen och ingen vet vem jag är och vad jag sysslar med... Dock tycker jag det är trist med sådana här onödiga kommentarer, jag försöker verkligen visa allra största respekt mot alla andra som håller till på anläggningen men tydligen tyckte hon att hon kunde ge sig på mig... och jag är ganska säker på att hon gjorde det för att jag bar ut en westernsadel... Nä, nu ska jag sluta ödsla energi på något så trivialt ;)
 |
| Ytterligare en gammal sommarbild men GUUUUUD vad jag älskar denna häst <3 <3 |
Jag trivs kanon på Älva gård och alla som är inackorderade är helt supertrevliga och Gunilla har snabbt blivit en idol för mig. Häftigare hästmänniska får man leta efter :) Jag ska ägna ett inlägg åt henne sen lite senare när jag lärt känna henne bättre men så här långt är jag grymt imponerad av henne.
En annan väldigt bra nyhet jag fick häromdagen är att Rubys sommarbete är klart... Hon kommer gå på andra sidan vägen av vårt hus!!! Jippi.... hon kommer alltså vara hundra meter från mig varje dag i sommar :) Det känns så otroligt, fantastiskt lyxigt att få ha henne så nära!!! Jag kan gå ut med kaffekoppen och ha frukost ihop med henne, jag kan gå ut och säga godnatt till henne och bara se henne från både köksfönstret och vardagsrumsfönstret!!!
Ikväll har jag bestämt med en annan från stallet att vi ska rida ut, det är lite magiskt att göra det när snön ligger alldeles vit och lyser upp natten :) Trodde inte jag skulle bli så bekväm i vintern som jag är... Men visst längtar jag som en galning till sommaren och allt skoj den kommer innebära.
Nä, ha en underbar dag därute alla ni fantastiska människor, det ska jag :) Och förresten, ni har väl sett att Per lagt upp nya datum på clinics i vår? Här är länken till dem, åk dit om ni har möjlighet för han är helt suverän!!!
20 feb. 2013
Vissa dagar är tunga...
Idag är en sån dag...
Det känns som om jag tar ett steg fram och tre tillbaka, jag står och trampar på samma ställe och just nu går inget "min" väg. Inget jobb i sikte, känner mig väldigt lurad av människor som lovade att hjälpa till här... Känner mig lurad av en hel del arbetsgivare som jag sökt jobb hos, ena stunden är man jätteintressant och i nästa stund får man ett mail med att tyvärr vi har tillsatt tjänsten med en annan, ingen förklaring om vad som saknades överhuvudtaget... När jag sen ringer så skyller den ena över frågan och gången på någon annan, när jag ringer upp denne så säger denne tvärtom...
Suuuuuck... Igår var jag tvungen att gå på en rekryteringsmässa för arbeten som är så långt ifrån det jag vill göra som det bara går att komma. Kände mig helt jävla värdelös när jag känner att jag inte har något val utan får stå där och spela och säga att visst vill jag gärna jobba hos er... NOT...
Jag trodde att flytten hit skulle innebära nya möjligheter men när det är sådana här dagar tvivlar jag på beslutet...
Tiden rinner iväg och ioch med att vi inte riktigt har samma inställning till hästeriet i familjen ligger det numera som ett tjockt orosmoln i min mage... Vad ska hända? Tävlingsmässigt är det bara att glömma allt just nu, kampen blir att lyckas behålla Ruby iallafall...
Hatar att sitta i sådana här situationer, hatar att ge upp allt jag hade till ingenting, hatar att behöva sälja min själ, hatar att "förlora"...
Jag blir låst och förlorar energi att kämpa, vet inte vart jag ska vända mig och känner inte att jag har någon att bolla med...
Nåja, det är väl som vanligt, bara att krascha och sen ta nya tag och ta mig upp ur skiten...
Tack och lov har jag än så länge, min underbara ponny...
Det känns som om jag tar ett steg fram och tre tillbaka, jag står och trampar på samma ställe och just nu går inget "min" väg. Inget jobb i sikte, känner mig väldigt lurad av människor som lovade att hjälpa till här... Känner mig lurad av en hel del arbetsgivare som jag sökt jobb hos, ena stunden är man jätteintressant och i nästa stund får man ett mail med att tyvärr vi har tillsatt tjänsten med en annan, ingen förklaring om vad som saknades överhuvudtaget... När jag sen ringer så skyller den ena över frågan och gången på någon annan, när jag ringer upp denne så säger denne tvärtom...
Suuuuuck... Igår var jag tvungen att gå på en rekryteringsmässa för arbeten som är så långt ifrån det jag vill göra som det bara går att komma. Kände mig helt jävla värdelös när jag känner att jag inte har något val utan får stå där och spela och säga att visst vill jag gärna jobba hos er... NOT...
Jag trodde att flytten hit skulle innebära nya möjligheter men när det är sådana här dagar tvivlar jag på beslutet...
Tiden rinner iväg och ioch med att vi inte riktigt har samma inställning till hästeriet i familjen ligger det numera som ett tjockt orosmoln i min mage... Vad ska hända? Tävlingsmässigt är det bara att glömma allt just nu, kampen blir att lyckas behålla Ruby iallafall...Hatar att sitta i sådana här situationer, hatar att ge upp allt jag hade till ingenting, hatar att behöva sälja min själ, hatar att "förlora"...
Jag blir låst och förlorar energi att kämpa, vet inte vart jag ska vända mig och känner inte att jag har någon att bolla med...
Nåja, det är väl som vanligt, bara att krascha och sen ta nya tag och ta mig upp ur skiten...
Tack och lov har jag än så länge, min underbara ponny...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)