Ett steg i taget... och sen ett par skutt...

Det går inte fort men det går framåt ;)
Jag har inte haft speciellt mycket att skriva om då sommaren mest bestått i att titta på Ruby i hagen och att måla om här hemma ;)

Efter Ride Campet har hon mer eller mindre gått och skrotat i just en hage. Hennes fötter i bak växer så sakteliga och även om de i mina ögon ser ganska förskräckliga ut så ser de ändå mycket bättre ut än de gjorde i början av sommaren. Sen är jag otroligt tacksam för underlaget i ridhuset... ja, ni läste rätt, jag är tacksam för just paddexen, den har varit kanon att iallafall hålla igång henne lite nu när läget är som det är och för skrittmaskinen!!! Denna fantastiska pryl som låter våra hästar få ordentligt med skritträning när man inte kan rida ut :)

Dock är hon stel i bakdelen men jag vet ju orsaken till detta och därför rider jag inte och pressar henne utan mest jobbar igång musklerna i hennes takt. Det går att göra mycket i skritt oxå...
Det ska bli spännande att se hur mycket som kommer släppa när hon får skor på baktassarna igen.
Igår snubblade jag nämligen över en equiterapeut och vi pratade lite fram och tillbaka om Ruban... Jag hade ingen aning om att personen var just equiterapeut så jag, jag lär mig aldrig att hålla käften, berättade hela Rubans historia med tänder, mage osv... Givetvis låter ju hon som en guldgruva för vilken behandlare som helst med alla dessa "besvär". Personen bad att få titta på henne i hagen och givetvis kunde det konstateras att hon ju gick väldigt stelt med bakkärran ;) Hon hade även några låsningar i bröstryggen och runt SI leden och, givetvis, i nacken...

Jag menar inte på något sätt att nedvärdera kunskapen hos denne equiterapeut, jag tänker nog låta personen gå igenom Ruby, när skor är på och hon inte spänner sig på det sätt hon gör nu... men...
Det som gjorde mig lite fundersam är några grejjor, dels kommenterades det över hur hon stod med sina ben... Ja, hon stod snett men det var ju för att jag fångade upp henne i det läget och stannade henne... Det konstaterades även att hon då skulle vara högre på högersidan, korset och då vara sned i SI/SL leden... hmmm... återigen ringde klockan hos mig, hon står snett med benen och hon står på tvären i en hage... japp, då är hon sned ;) Givetvis påpekade jag detta och sa att jag kan be henne ställa sig ordentligt och att hagen kanske inte var den ultimata platsen att undersöka henne på då underlaget inte är tillräckligt plant för att avgöra om en häst är sned i bäckenet eller inte...
Svaret var, ja, men frågan kanske är varför står hon snett??!!
Hehehehe... Ni som följt bloggen ett tag har väl sett bilderna på hur hon kan stå med sina ben ;) stannar man efter en spin tex, så står hon ofta kvar med frambenen korsade... jag undrar då i vilken led hon är sned då? Sen är ju Ruby en häst som lite nästan dör när man tar på henne... Exempelvis så skulle man lätt kunna tro att hon typ har brutit ryggen när man borstar henne där... ja ni fattar, lockigt fuxsto... Hur som, jag tror att personen faktiskt är jätteduktig men som sagt innan det kommit på skor i bak är det enligt mig ingen idé för att hon visar inte upp en rättvis bild av sig själv. Det hade varit skillnad om jag haft några ideér om att tävla eller att träna henne hårt men som Amerikanaren sa till mig, det är jag alldeles för snäll för :D
En annan grej som oxå konstaterades var ju att hon har raka hasor... japp, sa jag det är ju lite rastypiskt... då var det stor risk för patellaupphakningar på henne... Här tänkte jag faktiskt att undra hur länge det dröjer innan den diagnosen kommer... men, men jag ska verkligen ge personen en chans att kolla igenom henne.

Igår gjorde vi även en annan grej, vi var med och hoppade lite på en organiserad hoppträning... hahaha... nu har jag precis ägnat en bra stund till att berätta att jag inte pressar min häst... Nej då, ingen fara, Gunilla har ju träningar varje vecka och planen är ju att vara med på dessa för att det är så himla skoj att hoppa. Här kändes det att hon inte ville galoppera igång men samtidigt ville jag se hur hon reagerade och i min värld kan dessa små skutt även hjälpa till att faktiskt stretcha ut en del av bakdelen. Jag kan konstatera att kvalitén i galoppen blev bättre allt eftersom passet fortskred men att hon blev väldigt trött. Inte så konstigt då hon ju inte har pressats alls sen tidigt i våras...  Dessutom så blev jag glatt överraskad hur väl hon skuttade över hindrena och hur mycket rygg hon använde.
Meeee liiiike!!!
Jag tror sammanlagt det blev 8-10 språng över sockerbitar på högkant sen kände både jag och Gunsan att det räckte gott och väl för ponnyn, sista gången hoppade hon två språng på en linje, hade helt rätt galopp och avståndet stämde så väl och det blev en mycket bra avslutning i positiv anda. Ruban tycker det är skoj och det finns lixom inte en tanke på att inte göra sitt bästa hos henne, öronen var framåt och även om detta är det högsta någonsin vi skuttat över så bara gör hon det. Jag älskar denna häst!!! Min tanke är att nyttja de resurser som finns runt mig och om bara jag vågar hoppa lite igen så är det ju sjukt bra träning för en kossehäst att få ännu mer snurr på sina bakben.
Efter passet så strechade jag henne ordentligt och för varje dag så känns det som hon släpper mer och mer i bakändan, så jag tror inte att hon är på något sätt döendes eller att hon sitter fast så väldigt där ;)

Tyvärr tror jag inte att det finns något bildbevis då jag var alldeles för upptagen med att nästan dö av höjdskräck i början och att sen rida med ett stor leende då jag insåg att Ruban ju fixade detta galant. Men jag ska försöka få till något kanske nästa gång ;)
Så jag bjuder på en gammal bild på oss :)

Ha det bra därute, här skiner solen och idag ska jag njuta av soldäcket här hemma och vår pool!!!