I väntan på...

När man har en häst som är väldigt vacker i hagen och som man mest bara får beundra på håll istället för att vara ute på tävlingsbanorna och prestera... ja, då är det inte så skoj att blogga ;)

Mitt nya lyckotal är 4!!! Varenda dag åker jag till stallet med en klump i magen, väl inne i hagen så kollar jag först på de fyra svarta gummiboots som sitter på Rubs fötter... finns de så börjar räkningen, 1...2...3...4... nä fan, den foten blinkade inte... små solglimtar från metallen på skorna som bevisar att de sitter kvar... Är det bara tre boots kvar så knyter sig magen helt och jag förbereder mig på det värsta... Så har min sommar sett ut... Men tack och lov finns det en och annan ljusglimt som ändå drivit det hela framåt och nu kan jag faktiskt se att vi förhoppningsvis kommit igenom det värsta!!! En av dessa som jag återigen måste lyfta fram är fantastiska Jessica Hassel!!! Rubys hovslagare och faktiskt häromdagen fick jag ett sms... Hej, hur är det med ponnyn det var länge sen vi hördes... HAHAHAHA!!! Det betyder att vår plan faktiskt funkar rent praktiskt men att jag oxå blivit så van att träffa Jessica så ofta att tre!!! veckor känns som en evighet ;)

Jag kan inte nog förtydliga och trycka på hur enormt tacksam jag är för alla helt underbara människor jag mött här uppe i Norr!!! Häromdagen så pratade jag med en av mina bästa väninnor i telefonen och jag insåg att just henne bor jag 20 mil närmare nu men ändå hopplöst långt ifrån. Jag fick en otrolig längtan efter alla er som betyder så mycket för mig, men som inte finns på ett: Hej, sätter du på kaffet jag kommer över strax, avstånd... Jag SAKNAR ER!!!

Idag... som så många gånger annars fick jag ett samtal från en av mina stallkamrater med frågan om vi skulle rida ut i det fantastiska vädret :) Och vilken ridtur, Tack Linn!!! Att bo på en ö och kunna rida längst havet är LYX :) När det dessutom slutar i en galoppbacke som man kan ösa järnet i... ja, då är livet väääldigt bra.
Och det är just detta... som får mig att se positivt på framtiden, även om jag just nu gjort en U-sväng som jag inte hade med i min ursprungliga 5-årsplan... Mina fantastiska hästmänniskor som jag lärt känna här uppe och är på väg att lära känna! Ni får mig att se möjligheter där jag förut sett hinder och återigen så känner jag att allt har en mening... Horsemanship is an art, and to be a master, it takes a long time :)
Allt jag gör med Ruby har en tanke, att föra oss framåt och till slut dit jag pekar. Just nu EM... men jag har en dröm om att få representera Sverige i ett OS... i cowhorse... så hur tränar man då på att komma dit när man inte har bakhovar eller kor???

Jo, man följer sitt hjärta, det är skitläskigt och återigen är jag nybörjare... men, shit vilken adrenalinkick det är i positiv energi :)
Och här är resultatet... Ruby och jag har "sadlat om" till hoppning, just för att det tränar, stärker, stretchar samma muskelgrupper som koträningen... men framförallt är det så sjukt skoj... Även om jag faktiskt nästan håller på att dö av höjdrädsla när det är högre än sockerbitar på högkant ;) Nu efter 6 gånger, har jag bestämt mig för:

1:Min fantastiska häst hoppar allt... Japp, det gör hon faktiskt.
2: Hon har lång man, den kan man hålla i :)
3: Om jag ska dö, så är det på hästryggen när jag gör det jag älskar mest :)

Jag lägger upp en video från den 4:e träningen vi har ihop och jag kan bara säga att... We Rock :)
Nej, vi kommer aldrig bli Grand Prix hoppare men jäklar vad hon är duktig och noggran min lilla "Curly Sue"...


Vi syns igen 2014 på tävlingarna runt om i Sverige men i höst... ja, då satsar vi på målade träbommar ;)