Det är undermåligt med uppdateringar här och jag har haft glimtar om vad jag skulle vilja förmedla till er som läser men helt enkelt inte hittat inspirationen att ta saken i hand och göra det.
Varför? En fråga som jag ställer till mig och min omgivning ganska frekvent... inte för att alla uppskattar det men min kunskapstörst eller jagvillvetavarförådra nöjer sig inte med ett, därför...
Min dotter är precis likadan och jag vet att jag hela tiden sagt att därför är inget svar ;)
För att återgå till varför...
...
Min blogg är tänkt att handla om mig och mitt liv, med fokus på min välplanerade tävlingskarriär inom western... med en väl avvägd femårsplan och givetvis, delmål som är sporrande men ändå uppnåeliga. Detta är fortfarande mitt mål med bloggen men något kom ivägen för den spikraka karriär och lite av mitt "hursvårtkandetvara" mentalitet ;) det som kom i vägen var... attans... livet :)
Just nu så går mitt hästliv lite i uppförsbacke, Ruby har visat att den här galna flytten från söder till norr inte riktigt funkade på en känslig lockig ponny. Eller ja, den funkar men inte så bra, jag kan bara tacka min erfarenhet, envishet och min obotligtkanskedumdristigt positiva sinneslag för att vi är där vi är idag... trots allt.
Idag är Ruby ohalt och nästan tillbaka i en Quarterfitkropp, vad detta innebär i praktiken är att hon från att gått från zon 1 i allt till en zon 5 utan att få tid för anpassning... ni som inte vet vad detta innebär, googla på växter ;)
Jag visste att hon kanske skulle falla ur och att hon inte skulle vara top notch men detta... det hade jag inte kunnat drömma om, eller jo, det borde jag fattat, när Rubs gör något är det 250% på gott och ont.
Ni har ju ändå kunnat följa mig via instagram och där har jag uppdaterat bättre än här.
Kontentan av flytten är en häst som under våren fallit ur, fått dåliga hovar, till att bli katastrof och få en något neurotisk ägare att nästan gråta sig själv till sömns... Samtidigt har jag bitit i det sura äpplet, tagit tag i konsekvenserna och bara gillat läget, jag har fantastiska personer runt mig som finns där och stöttar när det är tufft. Jag biter ihop ;) Det är allt från familj, chefer, hovslagare (tack Jessica Hassel, havrepappan kunde inte sagt det bättre; en BRA hovslagare är så nära gud du kan komma) veterinärer, stallkompisar och stallägare... Tack!!!
Rubs är på bättringsvägen men när det gäller tävlingar 2013 så är det totalkört. Jag är i dagsläget superglad om hon kan komma ut på bete och få utväxt på sina hovar...
Ni som är vän med mig på FB vet dock att jag var och tävlade i helgen... eller ja, tävlade, jag och Ruban behövde ett miljöombyte så vi åkte iväg med det vi hade, eller inte hade ;)
Rubs hade inga bakfötter och jag mitt klantarschel glömde mina boots i stallet...
...
Om man flyttar 100 mil norrut, åker till en tävling, glömmer bootsen och tänker; skitsaksamma... Då vill man inte träffa på en domare som vet EXAKT vad man kan och inte kan ;) Givetvis snubblar jag över Maggan Bäcklund i trappen och min fråga är: Oj, hej, vad gör du här? Fast jag egentligen kunde räkna ut med lilltån varför hon var här... Nej, det var inte för att komma och fika hos mig.Hursomhelst så fick jag en helg med bra feedback om varför och hur från Maggan, det uppskattas och idag kände jag ändå att vi, Ruby och jag, är på rätt väg tillbaka... Inte iår, och för tillfället så är vi 2 1/2 år bakom min ursprungliga 5-årsplan...
Men, men, en dag så jäklar ska vi bli bäst i Europa... Och på vägen dit så kan jag bara säga att livet gör mig än mer ödmjuk för allt som är bra varenda dag ;)
Ha en underbar midsommar och tack för att ni läser min blogg!!! Jag tänker inte sluta med den :)
Fast ibland har jag inte så mycket att skriva då jag vill se en positiv utveckling och inte massa klagande ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar