Och Marc frågade...

På grund av att mitt liv har tagit ganska många vändningar det senaste halvåret finns det vissa saker som fått stå tillbaka och som då oxå försämrats...
Jag talar naturligtvis om ridningen, i höstas så hade jag tyvärr inte möjlighet att regelbundet rida för någon tränare och efter flytten har det heller inte gått i lås med detta, ena gången har jag varit sjuk för att sen byta av med Rubys sparkskada... Det har varit fyra månader med igångsättning, ställa av, igångsättning igen och sjukdom. Så tråkigt men så är det ibland i hästlivet.
Jag står ju som sagt uppstallad på en anläggning där ägarinnan är en duktig tränare i både hopp och dressyr och målet har varit att rida för henne om vi kan komma överens om att vi inte är överens om allt ;) Tror inte det blir något problem och nu äntligen är både jag och Ruby så igång att det känns utvecklande att rida för tränare igen.

Bild från Quinta da Fé

För en månad sen så kom en gästtränare till gården som heter Marc André Wéry, jag som inte har koll på dressyrgurusarna snubblade in på läktaren och fick se honom träna ett dressyrekipage av den högre skolan. Jag gillade vad jag såg och vad jag hörde, Marc var väldigt pedagogisk och talade mycket om känsla, takt och att våga vänta på kvalitén i rörelserna. En stallkamrat som är lite av en spindel i nätet när det gäller Marcträningarna frågade om jag ville rida för honom, jag sa att jag gärna provade på ett
pass då jag ju som sagt inte är en dressyrryttare och Ruby inte är en GP dressyrhäst ;) Sagt och gjort i söndags var det dags.

Vi presenterade oss för varandra och med tanke på hans renomé så kände jag mig verkligen i goda händer, inte bara var han klok, skarpsynt och noggrann, han visade en väldig ödmjukhet och förståelse för westernsporten. Me like!!! Han har en hel del dressyrclinics på sin gård Quinta da Fé i Portugal och även några reiningryttare, jag blev glad då han berömde oss westernryttare för våra lydiga hästar och att vi red med eftergift och "bara" på yttertygeln, det är ju svårt att göra annat när man rider på en hand. Jag berättade lite kort om Rubs och vad min tanke är med henne och mig.
Sen bad han mig kort rida så som jag hade gjort om jag ridit själv, jag red som vanligt mjukgörande, sidovärtes, tempoväxlingar och stärkande arbeten...

Efter en kort stund bad han mig komma in till honom och berättade vad han såg utifrån en dressyrtränares ögon och om detta var något jag kände igen mig i, han var oxå väldigt mån om att han förstod om jag ville ha en rörelse på ett lite annat sätt då den passade in i min ridning bättre men vi kom överens om att: Good riding is always good riding, regardless discipline...

Nu fick jag verkligen inse vikten av att regelbundet rida för någon som kollar en... Man kan lägga till med massor av olater på väldigt kort tid och jag som ryttare måste kliva upp ännu fler pinnar och lita på att Ruby kan en massa nu;)

Marc frågade: När du rider öppna, är det ok att hon bara böjer på halsen och inte flyttar med ytterbogen?... Harrkel...hmmm nej, det är inte ok, svarade jag lite skamset.
Mitt problem var att jag inte stödde upp henne ordentligt på yttersidan och att jag sitter framåtlutad på inre sittben... Marc frågade: Vad tror du gör att hon inte kliver över ordentligt?
Nu fick jag backa ner till skritt och verkligen tänka på min inverkan och att hon verkligen skulle få med sig yttersidan.
Marc frågade: När du rider skänkelvikning är det ok att hon är banan åt fel håll?... Hmmm... nej det är inte ok... Rodnade lite...
Back to basics igen... Ta igenom rörelsen i skritt och verkligen se till så jag själv sitter rätt och inte LÄGGER MIG I SÅ JÄKLA MYCKET och förresten; sitt på "räva"... var har jag hört det förut ;)

Bild från Quinta da Fé

Efter en stund såg och kändes det mycket bättre mest just för att jag satt rakt över hästen och höll efter yttersidan... Att något så enkelt ska vara så svårt?
Vi gick vidare i träningen och han ville att jag skulle visa några enkla byten, westernhästar brukar ju ha ganska lätt för sig...

Marc frågade: Har hon lätt för att byta galopp?... Jag mumlade något om att ja, ibland och kände hur jag ännu en gång lägger mig i förmycket. Visa några bad han och jag visade... med hela kroppen, Ruby, hon idiotförklarade mig och funderade på om det var galopp, piaff eller tjolahoppsansteg hon skulle göra, snäll som hon är bröt hon av till trav ett par steg istället och fattade ny galopp...

Marc frågade: Är det ok för er om de inte gör rena byten utan lägger in ett travsteg?
Hmmm...
Hmmmm...
Nej, det är inte ok, bytena ska vara rena.

Marc frågade: Varför tror du hon inte byter rent då? Återigen för att jag inte har fattat att min lilla unghäst nu faktiskt börjar bli lite färdig och kan kommandona och framförallt vill göra rätt.

Marc sa: Be henne bara om bytena tänk dig rörelserna och sitt rakt över hästen :)
Jag tänkte: För i helvete Jessica, rättning i ledet på pannan ställ, du kan ju det här egentligen!!!

Och bytena då? Jodå, om jag bara höll koll på yttersidan och bad om bytena så är de klockrena och hon har så himla lätt för sig.

Efter en timme av att just på pannan ställ och fixa till mig blev det riktigt bra, jag var välkommen tillbaka nästa gång han kommer hit till Alnö. Det var väldigt roligt och just genom sin kunskap och ödmjukhet så känner jag att jag gärna rider för honom igen.
Han erkände även att han aldrig ridit en westernhäst och nog sjutton ska han få sitta upp på Ruban vid tillfälle.
Jag är och kommer alltid förbli en crossover, jag kommer alltid att försöka plocka russinen ur kakan och verkligen ta till mig godbitar från alla disipliner. När man sen snubblar över en riktigt duktig ryttare och tränare ja, då är det bara att tacka och ta emot.

Igår satt jag upp igen och verkligen tänkte på det som Marc sagt och banne mig om inte Knoestran klev upp några pinnar igen ;) Snart är jag tillbaka på den lägsta nivån jag var förut och då kan det bara bli bättre!

Nu är det valborg och jag önskar er alla att ha en underbar kväll därute, det ska nämligen jag!