När autopiloten "går sönder"...

Jag förstår inte mig på att detta fenomen, det är så många människor som köper en häst, rider den ett tag, säljer den och köper en ny, rider/tävlar ett tag, säljer, köper en ny osv.
Alltså inte för att utbilda eller så utan av en enda anledning, autopiloten funkar inte längre.
Detta är inte bara ganska vanligt inom western utan faktiskt lika vanligt inom klassiska ridgrenarna.

Jag tror det oftast ligger till så här... Och här skiljer sig western och den klassiska världen åt lite...
Inom western så är det många som börjar rida på lite äldre dagar, ofta har man då lite bättre ekonomi och kan köpa sig en bättre häst. Så här långt, fine, en bra häst är en otroligt bra investering att lära sig på... meeeeeeeen, en häst är ett djur med egna tankar och idéer. En bra häst dessutom är en häst som inte gör mer än den måste, eller för den delen kan, med tanke på sin ryttare...
Det finns en viss trend i Sverige, man åker över till USA, köper en grym häst, ställer den hos en tränare och rider typ på helgerna, hästen tävlar av sin ägare i amatörklasserna och av tränaren i de större klasserna... Vem är hästen köpt för? Hmmmmm... För att inte få på mig hela tränarkåren i Sverige så får var och en ta åt sig så mycket den känner sig träffad av men, ibland har jag undrat. Det syns ju uppenbarligen att hästen är för vass för ryttaren och att då tränaren drog det längsta strået och fick ut det bästa av hästen...
Sen händer något, ägaren vill ju själv gå upp i klasserna och rida sin häst till vinst, ofta så verkar det som om man i det här läget oxå byter tränare? Tror det är vanligt att det då blir lite sura miner och så, men jag vet inte för jag har inte varit i denna situationen... Eller ja, nästan en gång, det var en tränare som tyckte att han skulle rida den hästen jag tränat upp på en ganska stor tävling... Och att man kunde bryta det kontrakt jag och hästägaren upprättat... Hehehehehe... synd bara att jag tvärvägrade ;)

Nu kommer det spännande i mitt resonemang. Tränare byts, ägaren börjar rida sin värstinghäst och efter några tävlingar, en riktigt bra häst 1 1/2 år senare så är hästen vips till salu? Varför?
Jo, ägaren kan ju egentligen inte rida utan har suttit på en tillrättalagd häst och bara kopplat på autopiloten, eller hästen har kopplat på autopiloten och sagt: Håll i dig i hornet för fasen, jag vet vad jag ska göra!

I den klassiska världen ske detta oftast när en ponnyryttare ska gå över till storhäst... De hoppar/dressyrar ett tag men hästen går skit sen och placeringarna uteblir...

Jag fick förmånen att köpa Fernandos Safari, en väldigt duktig och välutbildad hopphäst. Han har lärt mig otroligt mycket men jäklar vad jag har fått slita för det. Det var många som tyckte att det ju inte var svårt att komma hem med priser från varje tävling när man hade en sån häst... Jag kan bara hålla med, nej det var det inte, han var helt otrolig...
I början var han som en älg som bara sprang runt med mig, sa jag att han var 174cm? Men hoppa kunde han, och jag höll mig i manen ;) Förmodligen hade jag gjort samma sak som så många andra och skyllt på hästen om det inte varit för en person... Ann Holmqvist ;) Hon var så brutalt ärlig mot mig, glömmer aldrig när hon sa till mig. -Det där är en riktigt fin häst Jessica, det vore ju bra om du lär dig rida honom oxå ;) Sen sa hon: -I helgen kommer en dressyrtränare, jag bokar in dig där... Hehehehehe...

Saknar honom så det gör ont... Fernie <3

Jag har talang, jag är grymt envis och jag älskar ridningen. Men hade inte Ann sagt det här till mig där och då så hade det tagit så mycket längre tid att nå dit jag är idag.
Det var inte min ödmjukhet som gjorde att jag red de där passen för dressyrtränaren den där helgen... Det var min stolthet och min... va fan, kan hon, kan jag... Hur svårt ska det vara?

Jag var helt knäckt efter helgen och funderade på att börja samla frimärken istället... Här hade jag köpt en fin hopphäst och så fick jag harva i ridhuset på någon jäkla fyrkant??? I skrittt??? för att jag inte behärskade högre hastigheter??? Min häst kunde ju hoppa minst 1.50??? Baklänges!!!

Hur som helst så var detta början till min riktiga ryttarutbildning. Jag kommer ALDRIG glömma de där första tre stegen i trav, i perfekt balans och med perfekt eftergift... De var MAGISKA!!! Efter det ridpasset strävade jag efter att känna det igen, å igen, å igen, å igen... Den där förbaskade fyrkanten hemsökte mig i drömmarna men idag är den en av mina bästa vänner... Vet ni inte vilken övning det är... Kolla med Peter Ljungberg ;)

Vad jag vill säga är, det finns inga genvägar till bra ridning... Man kan köpa sig en bra häst och utvecklas fortare, man kan ta tränarhjälp och få hästen tillrättalagd men i helvete att man blir en bättre ryttare utan sina 10 000 timmar i sadeln och en stor portion ödmjukhet!!!

Jag säger inte att man ska hålla fast vid sin häst till varje pris, det finns många gånger då det är bättre att byta häst än att fortsätta slåss men att hela tiden byta ut sin vän när inte kunskapen hos ryttaren räcker till... Japp då har man förlorat all respekt hos mig... Hästar är ens vän, kollega och danspartner... Ju mer man lär känna varandra och ju mer samspelta man blir... desto bättre kommer resultaten bli.
Igen, två av mina absoluta Ikoner inom hästeriet... Kyra Kyrklund som säger att hästen är som bäst från 13-20 och John Withaker som har någon unghäst på 15 i sina hagar...

Köp gärna en rutinerad häst, lär er av den, men gör det med ödmjukhet och ta tillvara på allt den har kvar... även om ni har ridit sönder den... Ge den all respekt som den gett er...
Stanna kvar hos er tränare även om han/hon blir obekväm, var ärlig och berätta vad som stör er annars kan inte de heller utvecklas. Funkar inte det, säg det och bryt som vänner...
Det bästa ni kan ha med er på tävlingar är någon som vill er väl... Fasen... Den skulle jag ha tänkt på ;)

Nä, ha en underbar kväll/natt därute, det ska jag... eller tydligen ska jag in till VC med en öroninflammations Olivia imorgon... Men sen... när hon är frisk... då ska jag rida ;)