Bosses historia är uppenbart en sådan, dock är vi bara på första kapitlet i en ny del av hans liv, jag har fått en del reaktioner på det jag skrivit här på bloggen angående de beteenden och de situationer som vi gått igenom på denna knappa vecka han varit i Norrland.
Både positivt och negativt! Dessutom kommer och går det diskussioner på olika ställen om just tränare och deras metoder, både svenska och utländska därav inlägget idag, denna fråga behöver lyftas många gånger...
Dessa dagar har jag utgått från det som Bosse själv har visat, från den bild som presenterades för mig inför att han skulle flytta till mig igen och givetvis av de som tidigare berättats för mig. Av Fia själv var bilden.. att han på senaste tiden visat mer aggressivitet och att han faktiskt gjort några utfall. Jag är oerhört glad att Fia är så öppen och berättar detta så jag visste vad jag gav mig in på!
Han får dock själv berätta sin historia för mig och vi kommer bearbeta de saker som han visar att han behöver hjälp med... Det första som kommit upp är just obehag vid uppbindning och sadling, så då är det där vi börjar!!!
Såå... Välkomna till Bosse, en hästs memoarer, fritt tolkad av mig!
Vill ni inte delta... sluta läs nu ;)
(Jag borde lagt ut detta innan jag lade ut de andra två inläggen men jag trodde inte det fanns ett behov av det men... so be it...)
Förord:Tankar om eget ansvar, tränare och träningsmetoder med Bosse som utgångspunkt.
Kanske tror någon att jag vill hänga ut enskilda personer i dessa memoarer men NEJ! Jag skiter i vem som gjort vad mot denna häst!!! Jag bara konstaterar att det är en trasig själ och en ganska lång rehabiliteringsväg för att han ska kunna lägga mycket bakom sig, kanske kommer det inte att helt "laga" honom men jag tror ändå att han vill må bra själv!
Om någon enskild tar illa upp så bevisar det väl att denne förmodligen vet med sig att denne gått över gränsen? Annars så är väl en liten privat bloggerskas inlägg inget att bry sig om? Och tycker man dessutom att det man gjort är rätt så har man ju ingenting att begrunda alls...
Under åren, från det att jag första gången mötte Bosse så har många berättat mycket om vad olika personer gjort mot honom, jag har även sett en del med egna ögon och själv hört en del personer själva säga vad de anser om honom!!! Det kan ingen komma ifrån... Om det är sanna historier eller inte... Som jag skrivit innan är hälften sant så är det ganska ofattbart att han är så snäll som han är! Det är tur/synd att han inte är en människa och kan berätta i ord om vad han varit med om... Detta kan ingen heller ändra på!!! Tyvärr! För då hade vi ju fått en exakt bild om vad han varit med om... Det hjälper ju inte att gå fram till en häst och be om ursäkt för det man gjort utan det handlar om att ge den nya minnesbilder.
Kanske är man helt enkelt otroligt korkad som tar sig an en så trasslig häst som Bosse... Men, nej han har en väldigt speciell plats i mitt hjärta så därför kör vi all in den här gången.
Men... Jag vill trycka på en annan sak som jag flera gånger skrivit om och det är hästägarens eller ryttarens eget ansvar!!! I min värld funkar det så här...Om en vän ber om hjälp... det om något visar väl att man tar ansvar?! Och ja, i min värld så hjälper man till så mycket man kan!!!
Sen finns det andra aspekter av ansvarsfullhet...
Det är rent krasst MINA pengar som hästägare eller ryttare eller kund eller djurvän som antingen accepterar att djur blir illa behandlade eller inte!!!
JAG, kan välja vem jag tränar för, vilka metoder jag tycker är ok! Det har hänt att jag klivit av och åkt hem då jag inte vill vara en del av hur vissa beter sig! Sen får ju jag ta mitt ansvar och inte se till att fortsätta förse dessa med ex träningsavgifter... Då blir det ju till slut svårt att försörja sig om kundunderlaget försvinner.
Det jag upplevt dock är att det går väldigt mycket trender om vem som är the one, för tillfället.
VI är alla ambassadörer för vår sport och VI ALLA måste ta vårt ANSVAR!!!Oavsett vilket/en/a efternamn, titlar, tjocklek på plånbok eller häst vi har turen/oturen att förvalta!
Ett bra sätt att få en uppfattning om någon är att åka på tävlingar och kolla in hur personer beter sig... Både de som är tränare och de som är amatörer...
Framförallt på framridningsbanan! Tycker man att man utöver ett sjysst beteende på tävling så kan man ju tänka sig hur det ser ut hemma när ingen ser... Kanske är detta att var lite cynisk men då får jag vara det då!
Om jag tycker att detta verkar vara något jag är intresserad av så försöker jag åka och titta på träningar hur denne lär ut och beter sig innan jag åker och rider för någon...
Kanske inte en person kan göra skillnad men jag tror att om en sätter ner foten och säger: NEJ, detta köper inte jag så kanske fler börjar reflektera hur/ vad man accepterar... eller inte!
Hur det än är, om jag har fel eller inte så är det för mig viktigt att det känns bra i magen och hjärtat då jag betalar (ofta rätt mycket pengar) för sätt att utvecklas framåt i min ridning och hästhantering! Jag vill inte åka hem med känslan att FAN... det där var inte riktigt sjysst...
Alla kan göra fel! Jag gör det och jag skäms över mig själv när jag i min värld, med mina värderingar och grundvalar inte har kunnat hantera situationen på ett bättre sätt än jag gjorde och egentligen skulle vilja...
När det gäller Bosse så har även jag känt otrolig frustration över vissa situationer när jag hade honom sist. Kommer så väl ihåg en söndag och jag skulle rida ut en lugn sväng i skogen och kom knappt från gårdsplanen... Vi backade ner och upp i krondikena längs vägen, han stegrade och sparkade och jag erkänner att vi mer eller mindre slogs... Var det rätt? Hade jag kunna gjort på ett annat sätt?
Nej, det var inte rätt!!! Ja, jag hade kunnat gjort på andra sätt!!!
Och jag skäms fortfarande när jag tänker på detta. Just för att jag inte förstod att tänka outside the box...
Och häromdagen så givetvis,även denna händelse är en del i hans minnesbank...
Jag erkänner utan tvekan oxå att jag tycker detta är en fantastiskt välutbildad och fin häst och att det är ett rent nöje att rida honom så givetvis har många lagt mycket tid på att göra honom till den han är...På gott och ont... Men jag är ändå helt övertygad om att man kan nå dit utan att bli brutal!!!
Men vem vet... kanske är allt som berättats om honom rent hittepå och han har alltid varit grinig och gör utfall i vissa situationer? Kanske har han alltid behandlats sjysst och detta är bara sån han är?
Om så är, så är det konstigt att under de sista åren när han mest gått och skrotat i en hage ändå slutat med en del beteendestörningar som ex krubbitningen... Nu har han inte visat detta beteende och för fem år sen så gjorde han detta så fort han kunde... men det kanske helt enkelt har växt bort...
När jag ser honom i hagen så konstaterar jag igen vilken låg rang han har och att han hela tiden går undan... Och jag tror det är detta som räddat honom och som gör att han faktiskt är i livet idag, att i hans värld så får man hela tiden be om ursäkt och finna sig i att vara längst ner på stegen, hästar är inte heller alltid snälla mot varandra. Skillnaden här är att när de gjort upp rangordningen (normalt funtade hästar med normalt socialt flockbeteende) så kommer det inte random attacker utan anledning utan de lär sig läsa av varandra med ett vinklat öra eller bara en blick... I människovärlden är vi otroligt mycket mer klumpiga i vår kommunikation och tyvärr övergår detta för ofta i osjyssta metoder mot djuren. Vi umgås kanske med våra hästar ett par tre timmar om dagen i de allra flesta fall, samt vi talar helt olika språk... Det är klart det kommer ta tid och kommer bli missförstånd... Men vi människor är vad vi säger den intelligenta arten/rasen på jorden och då fasen borde vi väl kunna hantera våra vänner/partners/djur på en högre nivå och med finess där inte osjyssta metoder ingår?
Det är skillnad på att vara amatör eller att utge sig för att vara professionell tränare! Väljer man steget att leva på detta då har man ett ännu större ansvar att förvalta, när det gäller metoder, inställning och att faktiskt vara en förebild för de som håller på med sporten och inte minst de som inte håller på med sporten.
Jag tror även att alla kan ändra på sig till det bättre, om man vill!!! Och det är bra om man kommer till insikt om man då inte haft ett sjysst förhållningssätt från början!
MEN... de hästar/djur som under den här tiden varit utsatta... Ja, det är upp till var och ens samvete att skämmas eller inte och även om det oftast inte blir synliga ärr så finns de alltid där!
 |
| Morgonmöte under rönnen, Alnö, Norllands Hawaii 07:17 2015-06-04 |
Ja, vet ni det skiter jag i... Hela resonemanget handlar om att kliva över gränsen för det som behövs och att välja metoder som inte innebär fysisk eller psykisk misshandel och fattar man inte det ja... som Ingemar sa: Det är svårt att förklar för den om int förstår.
Detta är aboslut inte unikt för Westernvärlden även om den hos mig hamnar i fokus nu med Bosses historia... Det finns lika mycket skit inom den klassiska världen eller inom travet eller inom galoppen... Ja, inom all hästsport!
Och det enklaste sättet är att man genom att inte försörja dessa med ekonomiska medel så kommer det ju inte bli lönsamt och personerna får antingen se sig om efter ett nytt jobb eller ändra på sina hästträningsmetoder...
Och att ha civilkurage nog att säga: Lägg av det där är inte OK! Det är att ta ansvar!!! I min värld!
Jag tänkte att detta skulle bli ett kort inlägg men det blev det inte... Nåja, solen lyser, kossorna väntar uppe i Nordvik och imorgon är det nationaldagen :)
Ha en bra kväll därute, det ska jag!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar