Minnes flashbacks...

Vår vän Bosse har inte visat en enda tendens av aggressivt beteende sen jag hämtade honom och jag vet att det är mot oddsen och att jag ska vara tacksam för det, det är jag. Jag vet oxå att Fia aldrig utsatt honom för taskigheter utan de som är mest ansvariga är folk som kallar sig professionella tränare... Jag kommer aldrig, någonsin acceptera träningsmetoder som går ut på att spöa upp en häst! Det går bättre om man kommunicerar och bygger på förtroende... Men jag tror som ordspråket säger: Där kunskap/vettet går ut kommer våldet in!

Igår så tänkte vi rida ut en sväng och jag tänkte hänga på för att se vilken status han har.

Han kom glatt och villigt i hagen och knatade glatt med när vi gick hem till gårdsplanen. Jag band upp honom i transporten och då direkt är det som att något triggas igång…

Dags att göra om göra rätt!!!

Han började skrapa med framfötterna och stirra runt lite. När jag började borsta honom lugnade han ner sig, stod stilla igen och såg ut att vara mest förnöjd med situationen. Vi sadlade upp de två andra hästarna och jag hämtade paden… fortfarande inga reaktioner och jag gick in och hämtade sadeln, jag ”slängde” upp den och fortfarande inga reaktioner… Sen tänkte jag rätta till paden och PANG!!! Då verkade negativa minnesbilder röras om och han började hota med bakbenet och tagga för att bitas, han gjorde inga direkta utfall men kollade om han kunde skrämmas eller om jag tänkte puckla på honom…

Detta gjorde så jävla ont i hjärtat, för att inte backa fick jag ta upp en pinne lyfta den och ”stand my ground” jag vet inte vad jag sa men jag vet att jag skällde på honom att han skulle sluta, tack och lov behövde jag aldrig gå in fysiskt men det var på gränsen…

Sen kunde jag spänna sadelgjorden lite och fixa med stigbyglarna utan att han gjorde något igen. Men det låg hela tiden under ytan, inte att han ville göra mig illa men det kändes som att han kämpade för att hålla sina minnen i schack…

Jag har fått berättat för mig om hur man hanterat honom vid sadling och är hälften sant så är det ett jävla under att han överhuvudtaget går med på att bli sadlad… Tyvärr tror jag inte att det varit överdrifter av vad som gjorts. När jag hade honom för fem år sen kom detta ibland och ibland hjälpte det att bara lämna honom en stund, den här gången har jag en helt annan plan för att en gång för alla bryta dessa minnen.

Jag har alltid förespråkat positiv inlärning och positiv betingning av beteenden och här har jag verkligen ett projekt ;) De år med Ruby som absolut inte har något elakt alls i sig men däremot är en ganska flyktbenägen och reserverad häst så har jag verkligen fått jobba med detta, finns säkert ett blogginlägg om hur hon i ca två år var rädd för klickern och efter ett par tre klick gick ifrån mig… hehehehe… Tills jag hittade en som inte lät så högt :)

Många säger att ”mutar” man hästar med godis, mat så får man tiggiga hästar. Jag hävdar av egen erfarenhet på många hästar nu att det är rent skitsnack utan tvärtom, man får en häst som vill vara till lags och gärna försöker utsmarta en för att få en godbit. I det här fallet så handlar det dessutom om att bryta farliga beteende från dåliga minnen och associera dessa situationer med nya positiva erfarenheter och situationer… Kan man använda en hästs kärlek för mat och godis så är det ett fantastiskt och kraftigt verktyg.

Men det kommer nog ta ett tag…

Hur som, idag fick han även lite fotvård och igen, inte ett öra bakåt, inte en sur min utan stod nöjt och slickade sig runt munnen och tuggade… Dock inte på Jessica utan så som hästar gör när de tänker efter. Han fick sig även en ny beundrare i Jessica och kan han charma henne i dagsläget så kommer detta bli hur bra som helst :) och tack Jessica för att du alltid är positiv och hänger på när jag presenterar en den ena eller andra ponnyn till dig.

Och även om de två svårflörtade brudarna ser sura ut när han är för nära så visst gnäggade de när han kom tillbaka till hagen... och det kändes himla skönt i hjärtat!!! 

Det är även en annan sak som jag reflekterat över och det är att han inte heller har visat någon tendens till krubbitning... Varje dag som går utan det är en bra dag.

Ha en underbar dag därute, det ska jag!