Sleepless in Seattle...

Nu är klockan 06:37 och jag är som vanligt pigg... Till Ajjes förvåning :) Jag är ju typ Sveriges mest morgontrötta människa... Men en liten tidsförskjutning 9 timmar bakåt i tiden är verkligen gott för den morgontrötta...

Igår vaknade jag 3:30 och idag lyckades jag somna om och vaknade inte ordentlig förrän vid 05:00... hehehehe...

Latte at Heathrow

Jag måste säga att mitt första intryck av Seattle när vi flög in över Washington är att det var fantastiskt vackert, skog, vatten och vackra berg som ramade in vyn.
Hela resan gick förresten kanon men den var lååååång... Heathrow i 5 timmar var drygt och även om det fanns en Starbucks slutade det med att vi satt och hade tråkigt... men, men jag ska inte klaga. På sista flygningen lyckades både jag och Olivia sova lite och vi var inte hur trötta som helst när vi kom fram.

Faktum var att vi i sista stund åkte till några av Ajjes vänner för en spontan BBQ. Jag hade ju släpat med mig 4 påsar OLW:s stora Cheesedoodles till en norrman här ;) Han blev superglad och vaktade påsarna som om det vore kronjuvelerna... Kom på sista gången i tullen när de för tredje gången frågade om jag hade mat med mig att fyra påsar OLW låg i väskan... Hahahaha... jag var värsta ostbågesmugglaren...

Sen attacksomnade vi och som sagt jag vaknade nästan mitt i natten.

Igår gjorde vi Seattle... vi åkte in med en kollega till Ajje och hans familj... där jag plockat med lite Odd Molly kläder till frun... Vi började med en liten Farmers market där övervintrade och wannabe hippies sålde sina ekologiska sparrisar. Sen åkte vi ner till hamnen och strosade... Rakt på Starbucks första Coffeshop!!! Tjohoooooo!!! Och det var ingen kö, så vi (Ajje och jag) passade på att ta oss varsin kaffe därifrån. Starbucks finns i varje hörn här i Seattle och givetvis ett nere i lobbyn på hotellet ;) Tänkte den här veckan gå igenom sortimentet och se vilken sorts kaffe som verkligen är den bästa hos dem.

Jag tog en Venti Latte på Pikes och den var iallafall helt gudomlig ;) Idag ska jag testa någon annan.

Det fanns en liten Macaroni and Cheese store och vi tog en sådan "togo" oxå supersmaskig som lunch. Sen var de andra tvungna att åka hem och till jobb så vi fortsatte utforska Seattle the Knoesters way... Till fots :) I vår familj anser vi oftast att... äh, det är inte så långt, vi går... hahaha... fråga typ alla som rest med oss. Min syster Anna och hennes pojkvän Pontus fick erfara detta i Thailand...

Sagt och gjort vi gick till the Space Needle och åkte upp där, ganska häftigt men jag undrar varför alla bygger höga torn till världsutställningarna... Space Needle fyller i år 50 år och det är ju ändå lite coolt att ha varit uppe där.

Efter tornet hittade vi en sightseeing tour the Ducks... Det är gamla amfibiefarkoster från WW2 med helt galna chaufförer/kaptener. Men sjukt skoj och nu vet vi massor om Seattle som jag inte visste förut. Bl a, Lake Washington används som landning/startbana för sjöflyg och helt plötsligt kommer det ett för landning... även om det är båtar på sjön. Staden har höjts ett våningsplan så alla byggnader i stort sett börjar på våning 2, det går turer under Seattle där man visar husens "nya" källarplan...

När turen var slut var vi hungriga och givetvis så tänkte vi att vi tar och äter något när vi går tillbaka... hahaha... det slutade som det oftast gör, med att vi till slut hoppade in på någon halvtaskig restaurang för att inte svälta eller slå ihjäl varandra...

Sen skulle jag köra hem... Med hjälp av GPS:en, Ajje sa att den fungerade klockrent och att han hade haft mycket hjälp av den... Meeeeen... inte just då, den ville upp på en betalväg som var avstängd... hahahaha... efter några svordomar och felkörningar kollade vi kartan och körde utan GPS. Tills den ville samarbeta med oss, jag har inte riktigt fattat hur vägarna är uppbyggda men det verkar vara logiskt, ska bara hitta och förstå logiken i detta. Men hem kom vi och via ett Safeway där jag fick inhandla den bästa druvjuicen i världen Welch´s!!! Sjukt gott och jag har redan druckit ett glas... bara 10 år sen sist :)

Seattle från Space Needle...

Olivia som tog en powernap i bilen hem tog ett dopp i hotellpoolen, jag som inte powernappat attacksomnade vid åtta :) Ajje, som kommit in i tidsrytmen här tycker nog vi är lite halvtråkiga som stensomnar tidigt och sen vaknar mitt i nätterna... hehehehe....

Jaaaa, nu äntligen ringde Ajjes väckarklocka och vi får går ner och äta frukost :)

Idag ska Ajje jobba så jag och Olivia tänkte ta oss till Bellevue Mall... har hört viskas om att det finns en gigantiskt Disney store där :)

Ha en underbar dag alla därhemma, det ska vi!!!

Nu börjar äventyret...

Klockan är 04.48 och jag är färdig för att åka, allt är packat, Olivia är vaken och vi käkar en macka innan vi ska sticka till bussen :)

Buss till Karlshamn, byte till Tåg ner till Kastrup.
Flyg Kastrup Heathrow och sen från Heatrow till Seattle...

Ska bli sååååå roligt!

Igår kväll ringde Ajje och hade en nyhet... Han måste åka iväg och jobba vecka två... Det var han rätt sur på men han hade lyckats få med mig och Olivia iallafall...

Till AUSTIN TEXAS!!! Yiiiihaaaaaa!!!
Jag byter alltså Fjoringuppfödarstaten Washington till det heta quartermeckat Austin!!! Såååå grymt!!!

Gissa vart jag ska inhandla min hatt!!!

Så även om han skulle jobba och jag tycker det är trist så helt plötsligt kommer jag få åka till Texas!!! Jag har fortfarande lite svårt att förstå vilken jäkla tur jag har :)
Det är bara en sak som jag inte vet än, och det är vartifrån vi flyger hem. Ajje pratade om att de kanske bokar om våra biljetter så vi flyger hem från Austin...

Ja, ja den som lever får se...

Nu ska jag borsta ut Olivias hår, borsta tänderna och sen ska vi gå till bussen!!!

Ha en underbar dag därute... Det ska jag... typ över hela världen!!

Instagram...

Tjohooooo...

Fasen vad duktig jag är som lyckades... med mycket goda instruktioner... få in mina Instagram bilder här på bloggen :)


Instagram på Blogger

Här kommer jag försöka att i bilder dokumentera USA resan nu...

Åååååh vad jag längtar efter att få krama om Ajje!!!

Ha det bra därute!!!

Snart åker vi...

Ooooh det ska bli så sjukt skoj!!!

Nu är i stort sett allt klart utom packningen. Men det tar jag imorgon...

Enligt min man är nätet kass så jag vet inte hur mycket jag kommer uppdatera bloggen under dessa två veckor... Tänkte iallfall försöka dokumentera resan via Instagram och vill någon följa mig där heter jag jessiik :) Fantastiskt rolig liten app som jag gillar mer och mer...

Det är ju inte en hästresa i den bemärkelsen men jag har iallfall försökt kolla in de få westernbutiker i Seattle som jag kunnat hitta på nätet... och planerar att besöka varenda en av dem... Tyvärr är har jag ju inte hunnit spara ihop så mycket pengar som man skulle önska vid en sån här resa...
Den är ju inte planerad av mig utan en resa som mycket tacksamt blir en bonus iår. Och får man en resa kan man ju inte säga nej... eller?

Dock hoppas jag ändå kunna hitta lite smått och gott som brukar vara alldeles för dyrt och svårt att hitta i vårt lilla Svealand...

1: Hatt, jag ska banne mig unna mig en fin vit/ljus hatt... det kommer inte bli en X100... men något bättre än den jag har idag... Fast jag har haft otroligt mycket glädje av den jag har ;) Och givetvis en box till den :)
2: Bett, har spanat in detta redan ;)
3: Sadel... men just denna punkt sket sig kapitalt med den "lilla" kvarskatt jag åkte på nu :( Och för er som då tror att jag tjänat skitmycket pengar... I WISH... men icke, uppsagd, semesterersättning som egentligen skulle vara till sommaren och att slåss med näbbar och klor för den uppsägningslönen jag enligt lag hade rätt till... Allt detta gav ju ännu mer bitter eftersmak nu... Nåja, nu är skiten betald och återigen börjar sparandet till en ny sadel...

4: Skjorta, om jag hittar någon cool sådan ;)

I övrigt är jag rätt nöjd med den utrustningsbas jag håller på att bygga upp men självklart vill man alltid ha mer men det får ta tid... Jag undrar när de där två gubbarna i hatt ska dyka upp utanför dörren och lämna över testamentet till ett multimiljondollar oljebolag... ;) Bäst att skriva en lapp på dörren nu när jag åker iväg...

Ganska modest lista men tyvärr ser min ekonomiska framtid ut som "hej kom och hjälp mig" jag blir ju återigen arbetslös den 30/6... suuuuuuck...

Men nu var det inte ett inlägg av klagan som jag tänkte skriva utan i grund och botten är jag sjukt glad över att Olivia och jag får åka över och hälsa på Ajje i TVÅ hela veckor!!! Yiiihaaaa!!!

När det gäller just hästfronten i Seattle verkar det vara den stat som inte är inne i Westernsvängen... när jag googlar hittar jag TVÅ Fjordinguppfödare... hehehehe... och en hel hög med hopp/dressyr stall... Så nu när jag äntligen åker över så lyckas jag pricka den enda quarterfria staten... hahahaha....

Meeeeen... I Seattle startade STARBUCKS och det ska jag besöka :)

Uppklassningsträsket...

Jaha... så har jag väl gjort bort mig igen då...
Fasen oxå ;)

Men det jag kan göra är att dela med mig av detta så behöver ingen göra om samma misstag...

Jag har ridit klasser jag inte fick i helgen... och inte bara en utan TVÅ...

Tydligen fick jag inte starta någon klass på E-nivå för att jag förra året tog ett eller två poäng i Reiningen på FunRun... Om nu detta visar sig stämma... Annars har jag bara gjort fel i en klass och det var just Reiningen på E-nivå... Krångligt? Vänta bara...

Jag köper det att jag inte får starta E-nivå i just Reining då jag lyckade skrapa ihop ett, max två poäng på hennes första start någonsin... Fine... Jag ber ödmjukast om ursäkt och kan lova att jag inte gör om det misstaget igen...någonsin... punkt, slut, stjärnstopp :)

Men nu till dilemmat där ingen riktigt verkar veta vad som gäller och jag förtvivlat letar svar på...

I Trailen på E-nivå borde jag fått starta...

WRAS uppklassningssystem bygger ju på att man klassar upp sig i gren per ekipage och då sonika har man aldrig startat en gren är man välkommen att göra det på E-nivå... är man som mig intresserad av att tävla mer kommer man förmodligen oxå starta en D-start den tävlingen och då kan man ju, som jag gjorde plocka uppklassningspoäng... Vilket jag uppenbarligen gjorde (det visade sig att min 7:e plats egentligen var en 3:e plats) och hädanefter kommer jag inte starta på E-nivå även i Trail...

Helt OK, jag köper givetvis även detta rakt av :)

Men nu får jag höra att om man plockar då ett litet sketet poäng på D-nivå eller högre så får man inte starta någonting på E-nivå... och i mina ögon är detta helt fel...
Inte för att jag känner mig orättvist behandlad och kommer förlora min vinst utan för att då har WRAS klubbarna ingen som helst anledning att ha E-klasser.

Ett exempel... Du tävlar mycket i trail och vill testa på reining... varför kan du då inte få minimum en E-start? Eller jag som tycker Roping är livsfarligt varför kan inte jag tävla det på E-nivå? Även om jag kanske är duktig på något annat...

Detta gör ju att alla mer eller mindre, har poäng och därmed inte får starta en "ny" gren som nybörjare... Då borde ju det inte gå att anmäla sig via WRAS databas till E-klasser... Eller är klasserna på klubbarna så stora att någon kan hålla på att tävla på då både E och D nivå en längre tid?

Jag tänkte tanken men inte mer i söndags just varför det var så få starter i E-klasserna och här är ju då svaret... Så det är bättre för klubbarna att anordna D - klasser och uppåt för då kan fler starta fler klasser...
Jag hittar iallafall ingenting på WRAS hemsida om just E till D nivå, när det gäller uppklassningsystemet är detta det enda jag hittar... och om de olika nivåerna hittar jag det här så det enda stället jag kan tänka mig är regelboken och den kommer lusläsas så fort jag kommer hem :)
Som test loggade jag in och försökte anmäla mig till en E-tävling i maj och här är printscreenen från den :)

Som sagt jag kan enbart anmäla till ALLA klasser :) Givetvis har inte poängen kommit in från i söndags men om poängen från Juni 2011 skulle utesluta mig från E-nivå borde systemet väl säga ifrån?

Nåja, jag väntar med spänning svar från de personer inom WRAS som jag mailat angående detta och om det nu är så att jag startat E-Trailen utan att vara berättigad så kommer jag givetvis lämna tillbaka rosetten och köpa en ny ros till vinnaren i klassen :) Men då vill jag oxå byta ut min vita 7:e plats rosett till en gul 3:e pris rosett ;)

Rätt ska vara rätt.

Yes, jag diskade mig... TVÅ gånger...

Så var årets första tävling avklarad... Resultat, Trail E; 1:a, Trail D; 7:a, Pleasure D; 4:a, Reining E; DQ och Reining D; DQ :)

Hon börjar bli fin :) Foto: Therese Jönsson

Mest nöjd är jag helt klart med DQ nr 2, DQ nr 1 och sen 1:a placeringen...
Varför? Jo,vinsten i Trailen var skoj för Ruby gick riktigt bra, hon ställde upp och jag red bra :)

DQ i två reiningmönster: Redan i första reiningen så kom det som jag känt ska komma och som nu behöver "tuktas", en något taggad "Show smart" Ruby... hehehe... Hon har massor med egna ideér om hur reining ska utföras, vilket tempo som ska hållas och när momenten ska utföras...
Dessa kombineras givetvis inte med mina ideér eller för den delen med det givna mönstret ;)

Ruby är helt övertygad om att:

1: Reining är en tidsgren!!! Punkt, slut och Stjärnstopp :)

2: Hon kan samtliga mönster alldeles själv och jag ska bara hålla i mig i hornet och inte lägga mig i så himla mycket :)

3: Stopp är onödigt... Hallå... det tar ju tid... :o

4: Hon är avlad för detta... i generationer... det är inte jag så jag gör återigen bäst i att hålla mig i hornet och inte lägga mig i...

Jag däremot... trots att jag inte är avlad för detta i generationer... dristar mig till att tro att jag vet:

1: Jag har koll på vilket mönster som ska ridas och när saker och ting ska ske...

2: Jag vet vilket tempo, lydnad och i vilken ordning domaren vill se mönstret utföras i för att ge bäst resultat...

När jag påtalar detta för ponnyn så fnyser hon högt och ser väldigt förnärmad ut...hahaha...

Hej vad det går... Foto: Gert Andersson

Hur som helst första mönstret började balla ur vid första galoppombytet, hon bytte men drog iväg lite, hade jag reagerat snabbare skulle jag helt enkelt lagt en volt till och be om ett nytt byte... Men det gjorde jag inte, andra bytet blev till korsgalopp med en rejsande ponny, och detta ledde till ett "inte" stopp...
Återigen, my mistake, jag hade fortfarande inte kopplat på skola unghäst ryttaren utan nöjde mig med ett skitstopp och därav en skitrollback ;) Ruby drog iväg igen och nästa stopp blev något... Hej, va fan vill du?
Men nu vaknade Knoestran till... istället för att låta henne göra ytterligare en rollback fick hon helt enkelt stå still... eller ja, hon piaffade väldigt fint en stund, vi blev utblåsta men när hon satte alla fyra tassar i marken och sänkte huvudet fick hon göra en luuugn roll back och sen ett stopp efter några meter... Klapp på halsen och sen skritt ut...

Reining är en tidsgren, sluta stör... Foto Gert Andersson

Inför reining nr två hade jag en annan approach med framridningen. Jag bad om mer lydnad och var noggrann med att hon inte gick iväg för mig och att hon väntade på mig...
Hon var sjuuukt fin på framridningen och stoppade som bara den och gick lugnt och fint i galoppen...

In på banan och fortfarande kändes hon fin och mjuk, första halten innan mönstret bad jag henne lite mer bestämt än jag brukar och bara att jag tänker att det inte finns några alternativ gör ju att hon svarar som en dröm....
Gött, tänkte jag, sen fick vi till en bra fattning en bra första stor snabb volt, hon lyssnade super på tempoväxlingen, var mjuk, rund och fin in i den lilla långsamma och i slutet av den så tänkte (tyvärr) jag, ååååh detta går ju bra... hehehehe...

In till mitten och jag förberedde för ett stopp... I helskotta sa Ruby, nu jäklar matte kör vi... På en millisekund tappade jag henne totalt och det blev ett sånt där; ingen häst kvar, oj ville du något, typ kanske halvhalt som nästan körde över domarna...
Men nu så sa jag att till domaren att jag struntade i mönstret och sen hade vi en kort diskussion om huruvida det lönar sig eller inte att lyssna på mig :)

Kolla... hon kan stå stilla... Foto: Gitte Ejdetjärn

Hon var fortfarande övertaggad och istället för spin gjorde hon blandade småhopp till höger eller vänster, men hon fick hoppa tills det kom några steg av spin.. Klapp och paus. Volterna reds i växlande tempo så som jag bestämde och hon började slappna av... Likaså resten, taggade hon igång fick hon göra något som hon inte trodde... hehehe...
Rundowns blev pleasure galopp och en inramad, kontrollerad mjuk och bestämd stopp, rygga och sen efter klapp och beröm en luuugn rollback :)

Visst jag vill vinna och jag hade kunnat skrapat ihop några futtiga poäng på skruttiga ritter men jag är väldigt nöjd över att jag fick ta detta nu. Ruby är en intelligent och känslig häst och jag kände i höstas att hon lätt blir just Showsmart, detta är ju helt mitt eget fel som lät henne bli det så nu väntar bara att som jag skrivit tidigare... Diska sig tills vi förstår varandra :) Och jag ska lära mig att: Ge fasen i att tänka när jag rider!!!

Hon får chansen att gå mönstret så länge hon är lugn och lyssnar men både hon och jag är perfektionister och går hon ifrån mig eller slutar lyssna så är det numera stopp och broms... gör om gör rätt :)

Jag tror inte på att jag någonsin kan fejka ett tävlingstillfälle... Inte helt ut och det märker Ruby, jag blir inte, eller väldigt sällan nervös men givetvis är jag taggad och fokuserad när det är tävling och det känner ju hon direkt.

Det finns inga genvägar till framgång och just nu kommer jag hellre 7:a på en ritt som jag tycker är bra än vinner en ritt där det känns dåligt och vi inte samspelar.

Del 2 av min 5-årsplan har börjat: Året av diskvalifikationer... :)

Ha en underbar dag därute!!! Jag ska planera när jag ska diska mig nästa gång... hehehehehe...

Uppe tidigt och reflekterar över tömkörning...

Något har hänt med mig... Jag börjar bli morgonpigg??? Det har inte inträffat sen jag var väääldigt liten... hehehe... men hela veckan har jag vaknat vid 7 tiden och de senaste tre dagarna har jag vaknat innan sex. Normalt sett brukar jag bara rulla runt, gosa ner huvudet i kudden och somna om men det har varit omöjligt ;) Nåja, det är grymt skönt att vakna tidigt av sig själv och jag sitter nu och njuter av en stoooooor kaffe och lyssnar på Spotify.

I går var Anders Eriksson på KLRK och höll föreläsning om tömkörning och även om hållbarhet och hur man tränar häst. Tyvärr hade jag inte möjlighet att titta då jag hade med mig Olivia och hon tycker det är så där intressant med honom... hehehe... Men jag har sett honom förut och han är så enormt kunnig och klok tycker jag. Jag arbetar gärna mina hästar i töm och bl a sidvärtesrörelser har jag tagit igenom på backen med Ruby. Tyvärr jobbar jag henne inte så ofta som jag nog hade haft glädje av, får ta och skärpa till mig här ;) Det är otroligt nyttig att se sin häst från marken, se hur den använder sin action och kropp, varför den kanske inte svarar på hjälpen... osv... Första 10 minuterna var hon skiiiträdd och studsade mest omkring... hehehe... men sen tog hon att tömmen kom mot sidan på henne och i sluten 20 minuter kunde jag köra henne bakifrån och flytta henne åt båda hållen, från mig och mot mig ;) Ruby funkar ju lite så ibland, överreagerar de första minutrarna innan hon fattade vad det är jag menade.

OBS!!! MAN TÖMKÖR ALDRIG MED SADEL PÅ!!!

Framförallt INTE en westernsadel, den är gjord för att rida i och ligger inte rätt för att tömköra med!!! Jag vet att många "tömkör", "longerar" sina hästar först innan de sitter upp och fine gör det men kom inte och undra varför den beter sig konstigt. Visst man kan, men det är inte rätt och ska ni hålla på med detta så är den enda gångarten SKRITT!!! Sadeln stör de fina hjälperna och tömmens inverkan om man vill flytta hästen ex i sidled och slår hästen i ryggen, oavsett hur väl sadeln passar...

Bland det värsta jag sett är de som dessutom sätter tömmen igenom stigbyglarna... Alltså, kom igen vem fan har så långa armar att man sitter med händerna där nere???
Men, jag vill gärna lära mig mer så finns det någon som har en annan åsikt får ni gärna dela med er och förklarar varför man ska tömköra/longera med sadel på... ;)


Min fantastiska Fernandos tömkörde jag mycket, han kom jag så långt med att vi piff och puffade i töm :) Gemma tömkörde jag oxå mycket och hon lärde sig samling i galopp och blev så stark att man kunde stå brevid henn och hålla tömmen väldigt kort, typ lägga handen på henne och hon jobbade på i kort, kort galopp...
Fördelen är ju att man själv inte är där med sin vikt och obalans och stör utan hästen kan hitta balansen i momentet själv. Dock behöver man göra det en hel del för man behöver få in timingen i tömmen, den funkar lite annorlunda än en tygel ;)
Men allt du kan göra från ryggen kan du göra på töm.... hehehe... dock skulle jag inte spinna på töm, kan bli väldans trassligt...
Fast jag ska erkänna att jag fuskar på en punkt... jag kör inte med spö, det gör att jag begränsar mig själv lite i min inverkan men fasen, det slutar ju med att jag har virkat en grytlapp med pisken och tömmen ;) Borde nog träna mer på detta men jag tycker det funkar bra som jag gör...  Men ska man börja piff och puffa måste man ha en vettig körpisk för att verkligen kunna bli precis med hjälperna :)

Men i mitt fall, just nu klarar jag mig bra utan och helt ärligt så föredrar jag att ha det så så länge jag kan, vi rider ju inte med pisk, varför ska jag då använda den helt plötsligt? Nä, jag vet exakt varför men jag är i det här fallet lat... och inte bekväm med den... Ska nog fjäska in mig hos Mias pappa och ta några körlektioner ;)

Anders är väldigt mån om hur man bygger upp hästarna för långsiktig hållbarhet och även här är han en inspirationskälla för mig. Ja, som ni märker är jag inte för slit och släng filosofin som ibland finns i hästeriet...



En stallkamrat berättade att han hade sagt följande: Ryttare som använder hjälptyglar sponsrar enbart sin sadelmakare...hehehe... den kommer jag sno ;) Jag vet att han har en hel del åsikter som jag delar när det gäller nosgrimmor och annan utrustning med... Det bästa med honom är att han verkligen vågar stå för det han tycker :)



Tömkörning är en metod och konst som jag tror tyvärr är på väg att försvinna, så har ni någon "gammal" hästmänniska i er närhet... HUGG tag i dem och fråga om de kan lära er att tömköra. Förr gjorde man alltid detta i inridningsskedet och i början av hästens utbildning. I western har detta många gånger ersatts av rundcorallen, ute i den stora vida Western världen, läs USA, är det inte alls vanlig med tömkörning och tyvärr, när fler och fler av utövarna väljer att bara fortbilda sig där så kommer detta försvinna mer och mer.

Fasen vad bitter jag lät, det var inte meningen och givetvis ska folk åka till USA och till de stora tränarna för att få fortbildning... Men.... vi har mycket hästkunskap och många BRA hästtraditioner i Sverige som vi ska vara rädda om så de inte försvinner :)

Sen tänker jag inte gå in på hur Sv Ridsportsförbundets idiotregler gör att man nästan inte kan gå in i ett stall utan hockeymålvaktsutrustning för att inte bli skadad... Eller så tänker jag inte igen gå in på att om man uppfostrar och miljötränar sin häst kommer den vara 1000% säkrare än någon förbannad skitregel som tror att bett i munnen räddar alla...
Nej, nej detta ska jag inte ta upp... igen ;)

Faktisk när jag tänker på det är det ju lite märkligt att man ens får tömköra enligt Sv Ridsportsförbundet... Jag menar, det är lååånga tömmar som kan trassla in sig, ingen sitter på hästen och sen går man ju bakom den... Rakt i sparkzonen... Hmmm får nog skriva en skrivelse, det går nog inte att göra detta utan att vara... sådär... tre, fyra personer, en på var sida med ledtygel, en på och eventuellt en bakom... Men då gäller det att vara säkerhetsutrustad, hjälm, väst, knäskydd, benskydd, tåhättor, och vadderade vantar... Hjälmen måste givetvis vara utrustad med antingen visir eller galler...
Men det är ju klart, man har ju bett i munnen... då funkar allt ;)

Nu är det dags för andra koppen kaffe och börja förbereda för årets första tävling imorgon.

Ha en underbar dag därute!!!
Det ska jag!

Pappa Colonel...

Japp äntligen har jag fått tummen ur och fixat det sista med senaste videon av Rubys pappa Colonels Fella :)

Helt underbar gentleman som är född 1992 och still going strong!!! Ja, givetvis är Per oxå en gentleman ;)



Ha det gott :)

Betraktelser av fler klassiska fenomen... ;)

Tänk, det är verkligen så himla roligt att få reflektera över hur annorlunda saker och ting blivit på de år som jag varit borta från hoppningen ;)

Det finns saker som har blivit snyggare och bättre men även saker som gör mig lite ledsen och som jag inte kan förstå... Så here we go again ;)

1: Ridstövlarna... Det har kommit en uppsjö av olika modeller och det finns numera flera olika färger oxå... Skoj tycker jag som själv hade congacsfärgade stövlar ;) En del modeller ser ut som värsta rymdstövlarna men de som jag spontant känner att jag nästan måste ha är de som är i krokomönster... Ååååååh så snygga ;)

 De vita är ju bara nästan ett stort NEEEED to HAVE ;)
 Totalt opraktiska men guuuud så snygga <3

2: Den (nästan) obligatoriska fårskinnspadden... Japp, superbra och det hade jag oxå men jag undrar varför i stort sett alla har den mellan schabraket och sadeln??? Jag hade min pad närmast hästen där den gör mest nytta... Visst man får tvätta den ofta men det är väl lite det som är meningen med fårskinn, att det ska ligga närmast hästryggen för avlastning och transportera fukt och värme? Är det så viktigt att den är fluffig och vit så man förkastar det den var ämnad för?

Den ska väl ligga närmast ryggen?

Tänk att något så rätt kan bli så fel...


3: Kärringtyglar... Tyvärr tycker jag mig se en trend där många fler idag rider med h(st)jälptyglar typ graman, tideman, drawreins, german martingale och allt vad de heter... Varför? Detta är inte bara ett fenomen inom den klassiska biten utan även inom western... Jag kan möjligtvis köpa användningen om man har en häst som är galen och reser sig och bockar... ett tag men sen får man ju kolla upp så den inte har ont eller ta hjälp... Återigen, är man så duktig så man kan rida med hjälptyglar då kan man rida utan... Det enda som de gör är att tvinga hästen ner med huvudet och du får aldrig en riktigt ärlig eftergift... Men det är väl som politikerna gör, kan man fuska utan att bli påkommen så har man inte fuskat :P Men det gör mig ledsen över att detta skit förespråkas av både ryttare och tränare... Lär er rida istället för fasen...














Ser ju verkligen ut som om detta skit hjälper till att få en mjuk och lyhörd häst... eller... för att ingen ska missförstå mig... NEJ det gör det inte!!! Detta är ett jävla skit och i mitt tycke faktiskt djurmisshandel... Åååååh nu gick det nästan en sprint igen... Och nosgrimmor ska vi inte ens gå in på...
Nä vi går vidare till något mycket roligare :)


4: Kavajer och Frackar... även här har det hänt mycket med designen och jag kan bara applådera och jubla. Äntligen är de snygga och sitter väl och alla ser inte likadana ut!!!

 Riktigt skoj att kunna designa sin egen kavaj :)


5: BLING... hehehe... Ja vad kan jag säga förutom... I LÖÖÖÖÖÖÖÖV!!! Mer bling till folket, på träns, grimmor, sadlar, schabrak, kavajer, stövlar, hjälmar, hattar, pads och chaps... Indeeeeed we need more bling :) Hehehe... det finns nog en liten country/schlager nerd inne i mig som älskar glitter och glamour ;)

Denna får jag nog inhandla när min hjälm har gjort sitt :)

 

Just detta pannband är tillverkat av sadelmakaren Mia Sunnman, hon är grymt duktig och min tävlingsmapp är från henne... Givetvis i Kroko :)

6: Havrepappa... Tack för att du finns... Jag skrattar åt inläggen så tårarna rinner och många gånger är det som att läsa om sig själv :) Helt underbart skrivet med glimten i ögat och otrolig träffsäkerhet... även om han skriver om klassiskt... Det finns massor med likheter i western oxå ;)
Jag menar hur kan man inte älska någon som hoppar högre, längre och snabbare än Lasse Anrell... Vem fan nu det är?

Ha en underbar dag!!!

Wiiiiiiiiiiiiiii!!!... USA here we come...

Idag har jag fått boka biljetter till USA!!! Yiiiiihaaaaaa!!!

Glada tjejjor som ska till USA

Min man Ajje är ju over there och jobbar några månader och nu får jag och Olivia en resa över för att hälsa på honom :)
Sååååå glad och det är verkligen vad vi behöver nu när det snoras grönt snor och snörvlas för fullt här hemma :) Olivia har varit så inihelskottas förkyld så det finns inte men det har nog börjat lätta lite...

Men nästa lördag den 28:e flyger vi till Seattle och landar den 28:e, rätt coolt att man kan resa i nästan 36 timmar och ändå landa samma dag... hehehe... är det detta som kallas att resa bakåt i tiden ;)

Hur som helst så väntar sen två härliga veckor i icke Quartermeckat Seattle ;) Meeeeen, har jag tur kanske jag oxå kan få se en häst på vykort... hehehehe...

Nåja, jag har lite planer men vi får väl se om de är genomförbara... Hur som helst är det dags att kartlägga varenda liten shop med westernprylar och göra en shoppingrutt... hehehe... får ta det en dag när Ajje är på jobbet och jag kan sno bilen ;) Olivia får jag muta med gosedjur eller något..

Men framförallt är vi där för att umgås med Ajje ;) Han har ju varit borta i snart en månad nu och det börjar bli ensamt här hemma utan honom... och med tanke på att han ska vara borta ett tag till ska vi verkligen göra det mesta av tiden...

Om det finns någon som sitter på tips av vad man kan göra där så lämna gärna en kommentar här... Vet ni något som har med hästar att göra så blir jag superglad :)

Olivias önskemål är att bowla discobowling, kolla om det står en Yoshi utanför Nintendos högkvarter (Ajje jobbar precis bredvid) och hälsa på Brody Fitch... hehehe... sötlöken...

Vi får väl se vad vi hinner med och vad som passar :)
Jag och Olivia är iallafall SUPER glada att få hälsa på älskade Ajje!!!

Nu måste jag fixa försäkringskassan, ESTA visa och allt annat som ska fixas... shiiit vi åker ju om en vecka typ ;)

Ha en underbar dag därute... det har jag ;)

Konsten att tävla...

Blev lite inspirerad till att fundera lite över detta... hehehe...

Då jag själv är en tävlingsidiot ända ut i fingerspetsarna tänker jag ibland inte på att tävlingar kan vara ett stort orosmoment och något man drar sig för att göra. Jag kan helt ärligt erkänna att jag har svårt att sätta mig in i hur detta skulle vara då jag ju älskar allt som har med tävling att göra :) Men jag tänkte dela med mig av min syn på tävlingskarusellen...

Att tävla är skoj, superskoj och alla kan göra det oavsett nivå... eller nej nu ljuger jag, kan man inte hantera sin häst ska man banne mig stanna hemma och träna på att leda i grimma och att hästen uppför sig utan att vara farlig för sig själv och andra... Men förutom det kan verkligen alla tävla.

Att komma ut på tävling är att testa av sig och sin hästs nivå, vad funkar, funkar inte i skarp läge ;) Se och inspireras av andra, jag gör det varje gång, inspireras av andra... Det finns alltid något att lära sig och få nya tips, visst det kan göras på träning hemma oxå men just att se alla försöka sitt bästa inne på banan just i skarpt läge ger otroligt mycket :) Oavsett vilka mål var och en har.
Att heja på och se sina medtävlandes lyckliga ansikten när de kommer ut från banan och känner att de lyckats är sååååå skoj.
De som imponerar mest på mig är just de som kanske lider av total skräck inför att tävla men som ändå vågar ge sig ut där... You Rock!!! Vad man än säger så finns det nog ingen som inte går in och försöker göra sitt bästa, jag menar man har förmodligen groomat sin häst extra mycket, putsat sin utrustning, plockat fram finpaden, putsat bootsen, tvättat jeansen och strukit skjortan... jag har givetvis blingat upp min hatt och allt jag kan... hehehe... kontentan är att man lagt så mycket tid på att förbereda sig att man visst verkligen försöker rida lite extra bra och lite extra noga... Sen är det ju inte alltid det lyckas men ändå... i början är det verkligen tanken och försöket som räknas :)

Man behöver inte ta allt på så blodigt allvar som jag gör... Även om jag trots detta fullständigt skiter i vilken placering jag får eller inte, så länge jag är nöjd med min ritt och det jag var ute efter... Men självklart vill jag vinna... hehehe...

Så här kan jag se ut när jag kollar info om klasserna på tävlingen

Men att våga ta steget och ge sig ut ger ett mervärde i ridningen och man kan hela tiden få nya mål att sträva mot. Sen funkar förmodligen inte ett skit de första gångerna ute på tävling, man glömmer mönstren, får blackouts eller hästen är som förbytt mot en überpigg eller tvärtom en totalt "död" häst men så är det ;)
Jag har oxå ridit fel väg, fått totalt blackout eller bara haft en häst som inte lyssnar ett skit på någonting... hehehe... men det är det som är tjusningen som får en att gå hem och träna ännu mer, tänka ännu mer på att åka ut och utsätta sig för saker och ting.

Tänk på att en tävlingsklass är ju bara moment i en särskild ordning... Det är verkligen superviktigt att  träna just moment för moment så att man sen kan sätta in dem i ett mönster eller på en bana... Se bara på hoppningen. Hur skulle det se ut om man aldrig hoppat en kombination på träning eller en oxer... Sen om de är gröna, blå eller i vilken ordning de står spelar mindre roll och här är det bara att komma ut och få erfarenhet som hjälper. I just hoppningen kanske man rider 2-3 låga klasser per dag med 10-15 språng i och oftast var det omhoppning direkt och det innebar att ta grundhindrena i en ny ordning... I högre klasser rider man vanligt vis 1-2...
Kan liknas med Trail; sidepass, travbommar, ryggning, bron, grinden och annat är ju bara olika moment som just den dagen rids i en viss ordningen... Men allt brukar gå superbra om man bara rider ett moment i taget :)

I dressyren eller i westerns Reining eller Western Riding är det ännu viktigare att inte för ofta rida de förutbestämda mönstrena som finns... Risken är jättestor att hästen försöker förekomma sin ryttare och då blir det lätt fel... tro mig :) Även här måste man verkligen rida moment/rörelse var för sig... Bara i den ordningen som för dagen är bestämd...
Och här måste man rida bort sig, man kommer garanterat att få blackout någon gång... Sist jag fick en var i oktober i reiningdelen i kvalet till Cowhorse Limited på Axvall... Satt och skulle göra min andra spin, visste att jag skulle till höger men kunde för mitt liv inte komma på vilket håll som var höger... hahahaha... tillslut kom jag på att den första spinnen var ut mot ridhusväggen och att nr två sannolikt oxå borde vara ut mot samma vägg... för er som inte vet så är ett reiningmönster speglat av sig själv... Jag spann åt det hållet men var så inne i mitt höger eller vänster att jag spann ett varv för mycket... hehehehe... inte så lyckat men vaddå... Det var Rubans och min första kotävling någonsin och jag är bara glad över att vi kom in på banan :) Dessutom är det supernyttigt att läsa igenom protokollen som domare har dömt så man får en bild av hur det egentligen skulle vara... ännu bättre är att filma sig själv för att verkligen se vad som funkar och inte funkar... Otroooooooligt jobbigt men nyttigt :)

Så hur förbereder man sig bäst inför tävling?
Jo, köp en regelbok eller kolla in WRAS hemsida, där finns alla momenten man någonsin kommer behöva kunna :) Det finns även några mönster som är anpassade för nybörjare och sen hela vägen upp till internationell nivå... Om tävlingen är en E-D tävling kan man vara ganska säker på att mönstren är något eller några av de nybörjarmönster som är rekommenderade... Ju högre upp man sen kommer i nivån desto mer avancerade kommer mönster och banor vara...
Men för att börja komma ut på tävlingsbanan E-D tror jag följande täcker in ganska mycket av det som brukar komma:
Trail: Grind, bro, boxen, rygga, sidepass och bommar... sen brukar det oftast vara ganska snälla mönster med galopp för sig och inte så avancerade trav och skrittbommar.
Reining: Här har vi ju typ bara 5-8 moment, lite hur man räknar dem ;) Galoppombyten, spinn, stopp, ryggning, tempoväxling och rollback. Sen beror svårigheten på i vilken ordning de kommer i och hur de ska utföras...
Western riding och horsemanshipen har en del byten, ryggningar och spin... men även här brukar det inte vara avancerat på E-D nivå...

Vad är det värsta som kan hända?
Att jag ramlar av? Att jag skadar mig? Eller min häst skadar sig?
Ja, dessa tre är mina mardrömmar men helt ärligt är risken att detta händer större hemma, i hagen eller på träning än just på tävling...

Att misslyckas i en klass?
Ja, det kommer hända garanterat... hehehe... flera gånger till, men ju fler gånger jag tävlar desto mer erfarenhet och kunskap om hur och vad jag ska göra får jag ju... Och till slut sitter allt där som en smäck och man bara känner att det lyckades... om sen det är VM eller en fjärdeplats på en klubbtävling... SO WHAT? Känslan av att allt funkar slår det mesta och det är det jag strävar efter... sen får det hemskt gärna vara en bra dag den dagen jag lyckats ta mig till något mästerskap ;)

Sen finns det en sak som jag som liten fick bankat in i mitt huvud...
Det är aldrig hästens fel om det går dåligt!!! 
Det är alltid ryttarens ansvar att rida så väl och ge hästen de bästa förutsättningarna som går.
Och så är det, även om jag ibland kan bli galen och reta ihjäl mig på att jag red i fel galopp i 1 1/2 varv, chappen 2010... hehehe... men det gör jag bara en gång :)

Hehehehe... Tack Mia för den :)

Så till alla er som funderar på att våga tävla... Gör det och ha KUL!!!

Ha en bra dag därute :)

VABsurfar runt och funderar lite...

När man Vabar har man helt plötsligt tid att bara surfa runt lite mer än vanligt...
Och under en tid har jag funderat över några fenomen... hehehe...

1: hopp/dressyrluvan... Alltså, vad har hänt? Kan inte hästar numera ridas utan mössa? Vad gör den för nytta? Jag fattar ingenting... eller ja, jag kan förstå att man vid extremt varma dagar när det är mycket flugor och skit ute vill ha den för att skydda öronen... men i övrigt? Själv tycker jag det verkar som ytterligare en onödig grej som dessutom verkar vara största prioritet att matcha med schabrak och annat... Jag älskar ju matchande saker och bling men här har är nog min gräns nådd... Mössor på hästarna... hehehe... Någon som har koll får hemskt gärna förklara detta fenomen för mig :)

2: att klippa sin häst under vårfällningen... När jag höll på att klippa mina hästar fick jag lära mig att det nästan var dödsstraff på att klippa sin häst när den börjat fälla för våren... men nu verkar det vara kutym att göra just detta... I min värld förstör man pälssättningen inför sommaren och dessutom förstör man pälskvalitén... Men, även här kanske det finns någon vänlig själ som kan förklara dessa nymodigheter och om det kommit fram ny forskning inom detta ;)

3: Per-Ola Nyström... jag har väl lite sett honom som en pajas men har under den senaste tiden läst hans egen blogg och jag måste erkänna att han har enormt många väldigt vettiga synpunkter :) Hans träningsfilosofi är helt underbar och hans språk får mig att skratta tills tårarna rinner... KLOCKRENT :) Jag gillar hans sätt att se på träning och att det är grunder, grunder och åter grunder tills man spyr som bygger en riktigt bra häst och ridning... Det finns inga genvägar som skarpare bett, tuffa metoder och stjälpredskap (gramantyglar och andra djävulens påfund) utan det är grunddressyr och nötning av detta som ger resultat... och... hör och häpna... det tar tid :)  Länkar till ett inlägg som jag nästan fick ett Hallelujha moment av :)

4: SRCHA... hehehe... gräver nog min egen grav här och riskerar att bli hatad för alltid...men va fan håller ni på med? Förra året trots påbackningar vid flera tillfällen fick jag inget medlemsbevis... behövs för tävling... fick heller inte någon förklaring eller ursäkt... I år var jag skeptisk till att lösa medlemsskap men insåg att det var ett par tävlingar som krävde detta och i januari betalade jag in... 250:- Vad har hänt? Inte ett skit... i mars skrev jag på deras FB sida och frågade så snällt om medlemskortet var på väg... Ja, visst när den nya kassören fått tag på alla papper och så... Nu har det gått ytterligare en månad och det har inte hänt ett enda jäkla skit... ingen uppdatering, ingen info om hur det går och inte ett spår av medlemskortet... SÅÅÅÅ JÄVLA DÅLIGT!!!
Visst det är lätt för mig att sitta bakom en dator och gnälla... varför ställer jag inte upp mer för klubben och hjälper till? Med tanke på hur man blir bemött så... Nej tack... Jag tänker nog fortsätta att sitta här och gnälla och istället erbjuda min energi och hjälp till någon annan klubb, hoppas på att det i framtiden kommer finnas mer AQHA klasser eller till och med SQHA cowhorse klasser... Trist men så ser det ut.

5: Insåg igår att Hockey SM avgörs i bäst av 7!!! Matcher... Hahahahahaha!!! Det är ju för fasen värre än Melodifestivalen :) eller ja, kanske är skoj för dem som gillar hockey... Jag som snubblade in på den fjärde matchen kan alltså helt enkelt vara med till den avgörande slutstriden med tre hela matcher till...
Nu undrar jag bara om det finns nummer som man kan rösta på min favorit :) Det var riktigt mycket gruff och bråk så jag som oinsatt tyckte det var väldans skoj... hehehe

Nope nu har jag inte tid att sitta här, hittade en hjortstek i frysen och tänker göra en mumsig viltgryta... får passa på att långkoka när man har tid :)

Ha en underbar dag därute... här är det feber och förkylning som gäller...

Olivias skridskoavslutning...

För ett tag sen hade Olivia sin avslutning i skridskoskolan ;) Jag fotade lite och detta är mer för alla släktingar som inte hade möjlighet att vara med :) Men givetvis är det fritt fram för alla att kolla... Jag tycker de är enormt söta de små på isen...



Enjoy...

Nu ska jag ta hand om en väldigt snorig och förkyld Olivia... Tror nog det blir en film...

Undantagen som bekräftar regeln... eller tvärtom...

Ridning och Engelska språket är ganska lika...
Det finns en hel massa regler om hur man ska göra och så... Det har skrivits tusentals "grammatik" böcker om hur, varför och när... Men det finns oxå alltid flera undantag som bekräftar regeln... hahahaha...

Idag har jag gått från mina principer och ridit Ruby på ett sätt som jag egentligen inte tycker är bra i ergonomisk aspekt utifrån henne... Varför jag gjorde det... Jo, jag ville checka av min sits, min påverkan och kolla vilka signaler hon tog först ;)

Det var väldigt intressant och jag fick både de resultat som jag väntat mig men även en del positiva effekter som jag kanske inte väntat mig...

Det låter kanske som om jag gjort något hemskt men det jag gjort är "simply" ridit barbacka... hehehe...

Jag tycker inte att barbackaridning egentligen tillför min häst ett dyft, för jag rider inte tillräckligt bra och är tillräckligt balanserad eller sitter så exakt rakt över henne som jag borde :)

Missförstå mig rätt, jag har ridit barbacka sjukt mycket i mitt liv och jag har en grym balans men när det kommer till att direkt sitta på ryggmusklerna på min häst med mina sittben är jag väldigt restriktiv... Dessutom är detta bevisat med studier att vi koncentrerar alldeles för mycket av vår vikt till en väldigt liten yta när vi rider barbacka jämfört med att rida med sadel.... OBS... EN VÄL ANPASSAD SADEL...

Hur som helst, idag bröt jag mot mina principer bara för att... nä, men jag hade faktiskt en tanke och plan bakom detta som jag gått och finurlat på ett tag ;)

Om jag sitter upp barbacka och jobbar henne mjuk i sidorna... hur påverkar jag med min vikt och min sits i hennes väg dit? Absolut ingen astrofysik men intressant som del i utbildningen av den perfekta hästen... Och lite för att hon mer och mer försöker förekomma mig i ridningen och då tänker jag att hon blir lite distraherad av en annorlunda inverkan och hon måste vänta på mina hjälper...

Sagt och gjort jag hoppade upp på en sten och satt upp på min lilla ponny... hehehehe... Jag kan säga att det var en något förvånad ponny som höjde huvudet och började vifta med öronen över den oförutsedda vikten på sin rygg ;) Jag har nog ridit barbacka på henne en gång innan...

Det tog nog 10 minuter innan hon slappnade av i skritt och accepterade den konstiga vikten på ryggen... Sen tänkte jag börja trava... hmmmm... efter 25 minuter började hon äntligen visa något sånär avslappning och jag kunde börja försöka få henne att böja sig och jobba med eftergift... hehehe...

Men sen bara släppte det... sååå coolt ;) Hon var så lös och fin och bara tog hjälperna med komplett eftergift... Jag kunde spinna, lägga henne i tempoväxlingar och bara glida runt... Detta var  jag inte beredd på att hon så totalt skulle ge efter ;) Men shiiit vad stilla jag var tvungen att sitta och sitta exakt rakt över henne... benen brydde hon sig inte om så mycket men vikthjälperna var verkligen som om våra nervtrådar var sammanvävda... Så häftigt...

En sak som jag märkt sen jag gick över till Western och som jag verkligen älskar är just det här med känslighet i ridningen... Jag har nog alltid velat och ridit mina hästar så här men nu får jag verkligen ge uttryck för det ;) Fast det kan ju då även innebära att jag gärna analyserar allt till minsta detalj... hehehe... ibland är det som sagt bättre att bara rida....

Iallafall blev passet barbacka intressant och värdefullt i mitt framtida tänk och jag tänker nog ta och göra om detta vid enstaka tillfällen... Det som får mig att bli ganska restriktiv till barbackaridningen är den ytterst lilla anläggningsytan som blir av min röv... hehehe... även om den inte är obefintlig... När jag satt av efter ca 55 minuters ridning så var hon svettig just exakt där mitt säte hade anläggning mot hennes ryggmuskler... Inte någon stor yta direkt och då skall tilläggas att ytan var precis jämn på båda sidorna och över ryggen på henne... Men ändå... Tänk om man är det minsta sne då trycker man ju ner sitt vassa sittben rakt in i ryggmuskeln som man vill att de ska jobba med... Jag går inte och bär en ryggsäck där någon packat in något som sticker mig i ryggen... Hittade den här bilden på fröken Therese Jönssons logg på FB... Hon är diplomerad  hästfysioterapeut genom EquiCare. Hemsidan hittar ni här: Therese Hästfysioterapi, bilden är så himla talande och om detta är med sadel så vad gör då inte en sne eller en obalanserad ryttare för skada barbacka???


Sen tror jag inte det är speciellt skadligt att skritta ut barbacka eller lägga in ett och annat pass just barbacka om man har en tanke bakom... Men detta får mig att ännu en gång reta upp mig på bomlösa sadlar eller för den delen sadlar med lösa järn i... har fått känna på en sån och de är ju helt mjuka i bommen, typ som en bomlös... Varför? Jo, om man har en sadel av detta slag så utsätter man sin häst för en extremt hög punktbelastning som i det bästa av alla fall är jämn på båda sidorna dag efter dag... Detta jämfört med sadlar med hel bom som kan fördela trycket över en mycket större yta på ryggmuskulaturen...


Än en gång... packa en ryggsäck med snevikt, obs behöver inte vara tung... stoppa in något hårt och vasst på ena sidan av ryggen, typ en bok vars hörn sticker in i ryggmuskeln... ta ett spännband och dra det runt hakan in mot bröstet så du inte kan få upp huvudet (typ graman och andra skitinspänningstyglar) och sen springer du en 3kilometare... Tror det räcker här men annars kan du slänga på en näsklämma och ett par dankar i snören som lite så där utan anledning slår dig i sidorna när du springer... 


Nä nu ska jag inte bränna av en säkring om hästutrustning och dumma stjälpmedel... 


Jag tyckte det var nyttigt och lärorikt att rida ett pass barbacka... men det måste finnas en baktanke om vad man vill få ut med detta ;)


Ha en underbar kväll därute, det har jag :)

Snart tävlingsdags... och vilse i Bastasjöskogen... igen...

Hej alla nya läsare som hittat hit via KLRK:s blogg :) Det är verkligen jätteskoj att blivit vald till veckans bloggtips... har ni frågor så lämna kommentarer, maila eller hugg mig i stallet :) Ruby står i ridskolestallet i den andra boxen från privatdelen sett... hon är den lilla fuxen med lockig man :)

Ruban och jag förra hösten på underbara Tromtö :)

Wiiiiii... Nästa söndag är det dags för årets första tävling ;) Jag ska rida allt... hehehehe... nä men fem klasser blir det två trail, en pleasure och sen två reining. Tror hon behöver avtrubbas lite de första klasserna och inte försöka göra allt på snabbast möjliga tid.

Dagen idag började med en städdag ute på EWR:s bana men Olivia kände sig dålig och vi åkte hem lite tidigare än planerat... Efter lunch fick jag lite tid själv då Olivia helt plötsligt blev frisk när en kompis ville leka... hmmmmm... skumma ungar ;)

Nåja, jag slängde snabbt på sadeln och gav mig ut i det fantastiska vårvädret med en något yster Ruban ;) Vi styrde mot Bastasjöskogen, detta är på gränsen att kallas skog utan är nästan mer en lite lagon tillrättalagd trädbevuxet område för tätbodda stadsbor :)  Massor med fina motionsslingor och ett par stycken avsedda för hömoppar :) När jag hade Gemma, min hopphäst, så red jag där mycket men det var ju några år sen... typ sex år sen...

Tänk vad mycket hus och bostadsområden som hinns byggas på sex år ;)

Nåja, på en trumpetande yster springare, hon började tuta vid första gångtunneln, 50 m från stallet, överlevde vi glada husägare som påtade i trädgården. Ett lördagsstängt dagis, lördagspromenerande människor och lille Billy 2 år som ville klappa cowboyshästen :) Så kom vi tillslut till industriområdet... Alla ni som inte ridit igenom ett industriområde på en något vårladdad häst vet kanske inte att detta är livsfarligt... Det finns Gunnebostängsel, conteinrar med innehåll, plastband och en hel hög med olika maskiner och tillbehör... Rubys öron gick som kollibrivingar, hon tutade som en elefanthjord och det var en väldans svikt i stegen... inte alls så där marktrång, energisnål som en Quarter ska vara... hehehe...

Men efter några snygga schassè, quicksteps och andra danssteg som skulle fått Tony Irwing att ståendes applådera henne överlevde vi även detta... Men bara just för att hon var beredd på att de där sabeltandade tigrarna skulle hoppa fram och att hon då skulle lätt springa ifrån dem...

Men nu kom ju den Vilda Skogen... Här finns det otroligt farliga saker som blåsande löv, trästockar i diket och den värsta av alla värsta farorna... vattenpölar... jösses... Per sa när jag var där att jag skulle träna på att bli mjuk i midjan för att kunna följa henne i cuttingsvängarna... Jo, Per idag har jag banne mig övat på det... Den lockiga ponnyn har maximalt nyttjat vägens bredd och studsat från den ena sida till den andra... beroende på vart "faran" var ;)
Vi joggade på längs vägen med diverse danssteg... observera utan att tappa takten... sååå söööt!!!

Jag kände igen mig och följde några gamla stigar som till min belåtenhet hade röjts upp och var mer ridbara nu än när jag och Gemma härjade i skogen... Trodde jag... hehehe... efter ca 1 timme insåg jag att jag totalt ridit fel och kom ut på en väg som jag inte hade en aning om var den kom från... jag hade ridit åt et håll, blivit lurad åt ett annat och kom ut på ett tredje ;) Det var bara att vända om och ta samma väg tillbaka.. hahaha... Det är bara andra gången jag är ute i skogen och rider men det är oxå andra gången jag rider fel... i denna skog som jag spenderat många timmar i förut... Fyyyy vad mycket nya hus och bostadsområden det ploppat upp ;)

Men min röda ädla springare fick sig en ordentlig skogstur och hon är nog i ganska bra form för hon orkade tuta, dansa och studsa precis hela vägen hem genom industriområdet, hela hässlegården och givetvis genom gångtunneln innan hon gick in i Quartermode och slappnade av... hehehe...

Så lärdomen av dagens äventyr är: Skaffa en gps att sätta på hornet :) Eller ha med någon som hittar bättre... hehehe... Eller bara njut av ridturer på en glad, pigg häst i vackert väder!!!

Ha en underbar kväll därute det ska jag :)

Dumma kommentarer... fast man inte borde bry sig...

Tyvärr möter jag många gånger dumma kommentarer från folk som inte håller på med hästar...
Idag fick jag ytterligare en som brände av en säkring i mitt huvud och även om jag vet att jag inte borde ta åt mig eller ens ägna detta inlägg åt det jag kommer göra så kan jag inte låta bli.

Dagens kommentar var: Men du kan ju leva som lyxhustru!
Jag: Vadå hur menar du?
Personen: Ja, säljer du hästen kan du ju vara hemma ett år och leva på pengarna du får.
Jag stirrade bara och hjärnan blev helt tom och min enda kommentar var: Nu tror jag nog du ska gå och göra det du ska...
Personen: Men det var ju bara ett skämt.
Jag: Det var inte roligt, ens lite grann, någonstans...

Helt ärligt, jag blir såååå jävla trött på dessa skitkommentarer... om ni inte tycker att ridning och hästar är roligt, intressant eller ens värt att nämna i positiva ordalag... håll tyst och tro inte att jag kommer uppskatta att ni luftar era åsikter i min närvaro...

Jag sliter som ett djur för att försöka uppfylla mina drömmar och behöver inte ert negativa skit, vad det än må vara...

Just nu är det mycket saker som snurrar runt mina öron och satsningen i hästeriet kan hänga lite löst så visst är jag extra känslig just nu men fasen jag går inte omkring och förlöjligar andras intressen. Jag har svårt att förstå hur man kan tycka t ex vissa sporter är roliga men jag kan oxå förstå passionen som följer med ett äkta intresse för någonting och därför vill jag inte förlöjliga någon annans kärlek till det den sysslar med....

Varför kan folk inte bara vara snälla mot varandra? 

Sådär skönt mör i kroppen...

Har haft ett riktigt gott pass i lilla paddocken med finaste Ruban :) Åååååh vad jag älskar den hästen, hon säger bara ja till jobb, försöker alltid sitt bästa och tjurar inte... Fast hon kan sätta emot och vara lite tonåring så är det små petitesser och hon är ändå aldrig tjurig över jobb. Visst hon blir riktigt sur när inte jag förklarar tillräckligt bra eller är snabb nog eller perfekt nog i mina hjälper men hon bangar aldrig att jobba. I löööööv!!! Slipade lite på stoppen och även om inte alla blir perfekta så har hon fått kläm på tekniken och nu är det bara styrka och min timing som ska stämma sen kommer vi slida som bara den... Hon har haft lite tufft med spinnen till vänster men något lossnade och hon spann som om hon skulle vinna VM... hehehe... jag blev alldeles yr i bollen och hon fryste pivåbenet och bara sprang runt :) Det är en häftig känsla när hela hästen blir som en banan i kroppen och man riktigt känner hur hon kör in pivåbenet under sig och tar fart med yttre benet... Hon är så häftig för när det blir riktigt rätt och bra så känns hon som "a million dollar" :) Och ser det bara hälften så bra ut som det känns så är det grymt bra ;)

I måndags kom jag äntligen iväg till Tromtesunda och det var oxå ljuvligt att få sträcka ut i trav och galopp runt Vamåsa, Esketorp och skogen tillsammans med Anneli och Lucky. Ruban blev alldeles lycklig av att komma dit och hon gnäggade som en tok på Sickan, hennes gamla hagkompis :)
Det blev nog en runda på ca två timmar och trots att regnet hängde i luften och det inte var supervarmt var det helt underbart!!! Inget är som naturen runt just Tromtesunda. Måste bli duktigare på att åka dit och rida i skogen...

Men nu är jag så där skönt mör i kroppen efter ett lyckat ridpass där jag jobbat på att inte knipa med knäna... fasen att det ska vara så svårt ;)

Bjuder på en bild av familjens minsta medlem... minihamstern Alice :) Lovade ju för flera veckor sen att lägga upp en bild på vår/Olivias lilla Ruby Lilac, Campbell hamster :)

Ha en underbar kväll därute :)
Imorgon ska jag träna på övergångar... hehehe...

Turen upp till Tidaholm...

I onsdags lastade jag Ruban och tog en sväng upp till da Larssons ;) Som vanligt är man ju lite tidsoptimist och jag kom dit lite senare än beräknat... Men Ruban knatade glatt in i stallet och fick vila över natten.

På torsdagsmorgonen efter utsläpp och mockning så sadlade jag upp och fick sällskap av söta Jolene och Cruella :) Det blev ett rejält ridpass där jag fick Pers allseende ögon på mig... Sååååå nyttigt och jag förstår inte hur han ser alla små fuskdetaljer man gör... hehehe... Vi jobbade på finslip av spin och att lägga in Whoa i stoppen. Jag har hitintills inte sagt ordet utan bara bett om en samlad stopp. Men med tanke på hur hon gör de samlade stoppen är det dags att växla upp och få in röstkomandot oxå... Tyvärr ;) Jag har ju precis lärt mig hur jag ska göra de samlade stoppen och nu ska jag lägga in röst och samtidigt eftergift och ben... hehehehe... Det går nog... så småningom :)
Per satt upp och kände lite oxå på henne samt vässade upp knapparna lite till. jag blir så trött på mig själv, trots att jag blivit mer snabb i min ridning och ber om mer är jag inte i närheten till den nivån jag borde vara på. Men det var skoj att sitta upp efter Per och känna att vi ändå är på rätt väg.

Efter lunch var det dags för Colonels tur och det är ett nöje att se den hästen in motion :) Han ser väldans fräsch ut och Pers tanke bakom hans uppbyggnad är helt rätt. Ska bli skoj att se honom i år ;)

Jag fick äran och skritta av honom :) Kan ju säga att sämre hästar har jag ridit i mina dagar... Och jag känner igen så mycket av Ruban i honom. Efter en stund stannade han sonika och sa, Nehej du nu är det dags att sadla av mig... Givetvis lyder man en Colonels order... hehehe...

På eftermiddagen red jag fram och sen blev det en runda på cuttingmaskinen.
Fyyyyyy sataaaan vad bra Ruby är :) Efter de första fem cuttsen så var hon klar med kossan och visste att den inte skulle springa ifrån henne. Här har jag utvecklats oxå då jag litar mycket mer på henne... Jag har mentalt tränat i vinter på att hon är avlad för det här och kan det bättre än mig. Hur som helst har hon mycket bra teknik och hinner få med sig framändan, hon övervänder inte så mycket längre heller. Bra jobbat då sista gången hon såg något koliknande var uppe på SM i oktober ;)

Kvällen bestod av en alltid lika trevlig middag med många spännande berättelser från bl a Denvermässan. Per är väldigt duktig på att berätta med inlevelser och det blir alltid många goda skratt.

Fredagsmorgonen var dock inte lika rolig att vakna till. Grått, mulet och med snöblask i luften, efter en koll på vädret bestämde jag mig snabbt för att rida ett pass och sen lasta och åka hem. Jag har bara sommardäck på bilen.

Det sista passet blev även det på cuttingmaskinen och satan i gatan nu kände jag att jag fick till sakerna bättre. Ruby, ja hon bara gör det. Rätt teknik med frambenen och en attityd som säger kom inte hit kojävel för då äter jag upp dig :)
Det var så sjukt skoj och jag skulle vilja klona henne för att få 10 pass...

Sen var jag tyvärr tvungen att köra söderut igen... eller ja, jag ska inte säga tyvärr för jag fick tre otroligt givande pass som jag inte hade planerat utan som bonus :)
Det visade sig snabbt att beslutet var rätt och när jag kom till Karlskrona hade Tidaholm fått 5 cm snö och minusgrader, i lördags var det 10 cm och -6... Här i Karlskrona har det legat på plussidan ändå och vi klarade oss från snön.

Jag tycker att det är dags för VÄRME och VÅR!!!

TACK Per, Johanna, Sofia, Knut, Jolene, William och alla djuren på Classic L Ranch för er enorma gästfrihet och generositet... Att åka till er är som en stunds SPA för själen :)

Nämen...om man... skulle dra till Tiahölm en sväng...

Japp, jag ringde till Per igår och undrade om han var hemma nu i veckan. Jag är helt barnfri och Ajje är i USA så helt spontant tänker jag nu åka till stallet, lasta min ponny och susa upp till Classic L Ranch några dagar :)

Känner att jag vill få lite tips, inte för att jag har några problem men det är så himla lätt att bli hemmablind. Per har ju den där "otäcka" förmågan att se precis allt ;)

Igår provred jag det lilla ridhuset och banne mig... Underlaget var helt perfekt att slida på :)

Fick till några riktigt bra samladestopp och Rubys rumpa bara sjunker ner och hela rörelsen blir mjuk. Detta är något jag konstaterat med ridningen... Är rörelsen rätt blir den nästan alltid mjuk :)

Givetvis var jag tvungen att ta några bilder på supersliden... hehehe...

 

Från ryggen :)

 

 

Var ju tvungen att hoppa av och föreviga detta framsteg :)

 

Ruby: Va fan e de me daj???

 

Nä nu skiter jag i det här...

 Sööööta ponnyn... Hon gick inte iväg utan kom fram till mig... något förolämpad över att jag övergivit henne mitt på ridbanan :)

Nope, nu har jag inte tid att sitta här, väskan ska packas, släpet kopplas på, mat och utrustning bäras fram och ponnyn lastas...

Ha en underbar dag, det ska jag!!! I Tiahölm :)