17 apr. 2012

Konsten att tävla...

Blev lite inspirerad till att fundera lite över detta... hehehe...

Då jag själv är en tävlingsidiot ända ut i fingerspetsarna tänker jag ibland inte på att tävlingar kan vara ett stort orosmoment och något man drar sig för att göra. Jag kan helt ärligt erkänna att jag har svårt att sätta mig in i hur detta skulle vara då jag ju älskar allt som har med tävling att göra :) Men jag tänkte dela med mig av min syn på tävlingskarusellen...

Att tävla är skoj, superskoj och alla kan göra det oavsett nivå... eller nej nu ljuger jag, kan man inte hantera sin häst ska man banne mig stanna hemma och träna på att leda i grimma och att hästen uppför sig utan att vara farlig för sig själv och andra... Men förutom det kan verkligen alla tävla.

Att komma ut på tävling är att testa av sig och sin hästs nivå, vad funkar, funkar inte i skarp läge ;) Se och inspireras av andra, jag gör det varje gång, inspireras av andra... Det finns alltid något att lära sig och få nya tips, visst det kan göras på träning hemma oxå men just att se alla försöka sitt bästa inne på banan just i skarpt läge ger otroligt mycket :) Oavsett vilka mål var och en har.
Att heja på och se sina medtävlandes lyckliga ansikten när de kommer ut från banan och känner att de lyckats är sååååå skoj.
De som imponerar mest på mig är just de som kanske lider av total skräck inför att tävla men som ändå vågar ge sig ut där... You Rock!!! Vad man än säger så finns det nog ingen som inte går in och försöker göra sitt bästa, jag menar man har förmodligen groomat sin häst extra mycket, putsat sin utrustning, plockat fram finpaden, putsat bootsen, tvättat jeansen och strukit skjortan... jag har givetvis blingat upp min hatt och allt jag kan... hehehe... kontentan är att man lagt så mycket tid på att förbereda sig att man visst verkligen försöker rida lite extra bra och lite extra noga... Sen är det ju inte alltid det lyckas men ändå... i början är det verkligen tanken och försöket som räknas :)

Man behöver inte ta allt på så blodigt allvar som jag gör... Även om jag trots detta fullständigt skiter i vilken placering jag får eller inte, så länge jag är nöjd med min ritt och det jag var ute efter... Men självklart vill jag vinna... hehehe...
Så här kan jag se ut när jag kollar info om klasserna på tävlingen
Men att våga ta steget och ge sig ut ger ett mervärde i ridningen och man kan hela tiden få nya mål att sträva mot. Sen funkar förmodligen inte ett skit de första gångerna ute på tävling, man glömmer mönstren, får blackouts eller hästen är som förbytt mot en überpigg eller tvärtom en totalt "död" häst men så är det ;)
Jag har oxå ridit fel väg, fått totalt blackout eller bara haft en häst som inte lyssnar ett skit på någonting... hehehe... men det är det som är tjusningen som får en att gå hem och träna ännu mer, tänka ännu mer på att åka ut och utsätta sig för saker och ting.

Tänk på att en tävlingsklass är ju bara moment i en särskild ordning... Det är verkligen superviktigt att  träna just moment för moment så att man sen kan sätta in dem i ett mönster eller på en bana... Se bara på hoppningen. Hur skulle det se ut om man aldrig hoppat en kombination på träning eller en oxer... Sen om de är gröna, blå eller i vilken ordning de står spelar mindre roll och här är det bara att komma ut och få erfarenhet som hjälper. I just hoppningen kanske man rider 2-3 låga klasser per dag med 10-15 språng i och oftast var det omhoppning direkt och det innebar att ta grundhindrena i en ny ordning... I högre klasser rider man vanligt vis 1-2...
Kan liknas med Trail; sidepass, travbommar, ryggning, bron, grinden och annat är ju bara olika moment som just den dagen rids i en viss ordningen... Men allt brukar gå superbra om man bara rider ett moment i taget :)

I dressyren eller i westerns Reining eller Western Riding är det ännu viktigare att inte för ofta rida de förutbestämda mönstrena som finns... Risken är jättestor att hästen försöker förekomma sin ryttare och då blir det lätt fel... tro mig :) Även här måste man verkligen rida moment/rörelse var för sig... Bara i den ordningen som för dagen är bestämd...
Och här måste man rida bort sig, man kommer garanterat att få blackout någon gång... Sist jag fick en var i oktober i reiningdelen i kvalet till Cowhorse Limited på Axvall... Satt och skulle göra min andra spin, visste att jag skulle till höger men kunde för mitt liv inte komma på vilket håll som var höger... hahahaha... tillslut kom jag på att den första spinnen var ut mot ridhusväggen och att nr två sannolikt oxå borde vara ut mot samma vägg... för er som inte vet så är ett reiningmönster speglat av sig själv... Jag spann åt det hållet men var så inne i mitt höger eller vänster att jag spann ett varv för mycket... hehehehe... inte så lyckat men vaddå... Det var Rubans och min första kotävling någonsin och jag är bara glad över att vi kom in på banan :) Dessutom är det supernyttigt att läsa igenom protokollen som domare har dömt så man får en bild av hur det egentligen skulle vara... ännu bättre är att filma sig själv för att verkligen se vad som funkar och inte funkar... Otroooooooligt jobbigt men nyttigt :)

Så hur förbereder man sig bäst inför tävling?
Jo, köp en regelbok eller kolla in WRAS hemsida, där finns alla momenten man någonsin kommer behöva kunna :) Det finns även några mönster som är anpassade för nybörjare och sen hela vägen upp till internationell nivå... Om tävlingen är en E-D tävling kan man vara ganska säker på att mönstren är något eller några av de nybörjarmönster som är rekommenderade... Ju högre upp man sen kommer i nivån desto mer avancerade kommer mönster och banor vara...
Men för att börja komma ut på tävlingsbanan E-D tror jag följande täcker in ganska mycket av det som brukar komma:
Trail: Grind, bro, boxen, rygga, sidepass och bommar... sen brukar det oftast vara ganska snälla mönster med galopp för sig och inte så avancerade trav och skrittbommar.
Reining: Här har vi ju typ bara 5-8 moment, lite hur man räknar dem ;) Galoppombyten, spinn, stopp, ryggning, tempoväxling och rollback. Sen beror svårigheten på i vilken ordning de kommer i och hur de ska utföras...
Western riding och horsemanshipen har en del byten, ryggningar och spin... men även här brukar det inte vara avancerat på E-D nivå...

Vad är det värsta som kan hända?
Att jag ramlar av? Att jag skadar mig? Eller min häst skadar sig?
Ja, dessa tre är mina mardrömmar men helt ärligt är risken att detta händer större hemma, i hagen eller på träning än just på tävling...

Att misslyckas i en klass?
Ja, det kommer hända garanterat... hehehe... flera gånger till, men ju fler gånger jag tävlar desto mer erfarenhet och kunskap om hur och vad jag ska göra får jag ju... Och till slut sitter allt där som en smäck och man bara känner att det lyckades... om sen det är VM eller en fjärdeplats på en klubbtävling... SO WHAT? Känslan av att allt funkar slår det mesta och det är det jag strävar efter... sen får det hemskt gärna vara en bra dag den dagen jag lyckats ta mig till något mästerskap ;)

Sen finns det en sak som jag som liten fick bankat in i mitt huvud...
Det är aldrig hästens fel om det går dåligt!!! 
Det är alltid ryttarens ansvar att rida så väl och ge hästen de bästa förutsättningarna som går.
Och så är det, även om jag ibland kan bli galen och reta ihjäl mig på att jag red i fel galopp i 1 1/2 varv, chappen 2010... hehehe... men det gör jag bara en gång :)


Hehehehe... Tack Mia för den :)

Så till alla er som funderar på att våga tävla... Gör det och ha KUL!!!

Ha en bra dag därute :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar