Framme...

Så var vi äntligen här, eller ja, vi kom fram den 23/12 efter en ganska lång och jobbig körning upp hit. Tack och lov att jag har goda vänner där vi kunnat övernatta, familjen Larsson, en underbart trevlig kväll med ceasarsallad, gott vin och mycket prat, Per som dessutom fick ploga ut oss från gården och genom Madängsholm.

Vidare upp till Mariefred och familjen Holmqvist som även de stod med öppna dörrar. Ekelund är nog en av Sveriges finaste ridskolor/anläggningar tycker jag och jag hade gärna stått där igen :)

Sista dagen var jag tveksam om jag skulle köra men efter att ha kollat vädret så inså jag att annars skulle jag bli fast över julen... Inte för att det egentligen skulle varit någon kris men vi ville ju fira jul med Ajje. Så upp tidigt och iväg... Det gick över förväntan bra men de sista 6 milen var sjukt jobbiga, snorhalt, snö och vind på det och givetvis massa stressade idioter som slängde sig förbi...

En sak jag aldrig kommer göra om är att köra i sådant här väder med odubbade däck... Men det gick, jag tog det superlugnt ;)

Ruby har tagit resan bra och jag är så tacksam över att hon är så snäll att köra, hon bara står lugnt och tuggar Hö, den enda gången man känner att hon är med är när hon skakar på sig.
Hon har acklimatiserat sig bra och den 28:e ska hon få nya hagkompisar och boa in sig här på riktigt.
Anläggningen är superfin så det känns toppen. Jag har träffat några av de andra och de verkar trevliga allihopa.

Huset har en del att fixa, kan ju bara säga att det är märkligt hur en del slarvar med saker och ting... Men när vi fixat dessa smågrejor kommer det vara helt suveränt :) Just nu har vi 8000 m2 snöfält utanför men en av oss tycker det är suveränt... Olivia, hon skottar gångar och leker i snön.

Det är vackert med 70cm snö och 3-5 minusgrader ute, pudersnö som man kan rida i och inget slask :)

Nu ska vi åka till Ikea för en del shopping, ligger typ 4km härifrån... Bra när man behöver något men jag är ingen Ikeastrosare så det blir nog inte många timmar där...

Ha det bra därute, det ska jag!
-ofcourse I am using my iPhone for this...

Sista etappen av operation flytt...

Mycket har hänt sen jag skrev här sist... Möblerna är på Alnö, lägenhetsnycklarna lämnade och jag, Olivia, Molly och Alice har flyttat in hos familjen Amundsson för några dagar.

Jag har två jobbdagar kvar och hunnit säga hejdå till några av mina vänner... Kliar så förbaskat i mina ögon när man skiljs... Men de flesta kommer jag ju träffa i sommar på tävlingar ;)

Den långa bilfärden beräknas starta på fredag, jag hoppas vädergudarna och tomten håller mig bakom ryggen så vi hinner hem till jul. Det enda jag tycker är lite jobbigt med den är alla andra stressade bilister som kommer vara ute på vägarna samtidigt som oss... Tyvärr lockar ett ekipage med släp många gånger fram de allra sämsta sidorna hos andra bilister... Någon jäkla, jag måste ooooom syndrom och sen en tvärnit precis framför. Jag kan inte tvärnita med hästsläp... En annan sak är att många verkar tycka de är självklart att vi som kör med släp ska ligga på vägrenen och slicka dikeskanten... Men nej det tänker jag inte med min värdefulla last!!!

Hursomhelst är jag otroligt rastlös, trött och lite lättretlig just nu. Vill helst ha åkt igår, men jag är ändå väldigt glad över att jag har ett par stopp på vägen... Då vet jag att jag har goda tidsmarginaler på körsträckorna.

Jag vill bara sända ett tack till alla underbara, fantastiska vänner och kollegor som står ut med mig och Olivia dessa dagar. Ni är bäst även om jag kanske inte ser ut som om jag uppskattar allt ni gör så är det ni som håller mig över ytan just nu...

Trodde jag aldrig skulle säga det men fasen vad jag längtar till ett snldränkt Alnö och typ 120 flyttlådor att packa upp :)


Ha en bra dag därute, det ska jag, om än lite rastlös ;)

-ofcourse I am using my iPhone for this...

Konsten att vara en nyfiken katt...

Vi är mitt uppe i sista kaoset innan möblerna åker imorgon... Jag och Ajje är som vanligt bästa vänner när sådant här ska roddas... Hehehehehe...

Nejdå men lite gruffande blir det ;)

En spännande sak som hände igår var vår katt Mollys eskapader, hon är ju något nyfiken och har en hel del kreativa ideer om hur saker och ting kan undersökas...
Som exempel kan nämnas att hon bara är tvungen att klättra så högt upp det bara går på lådorna... Även om de är lite ostadiga... Hon måste hoppa ner i varje låda, för att kolla vad som packas i den. Dessutom är små hål i kartongerna och springor det mest spännande som finns enligt Molly och givetvis skall man då peta in en liten tass i dessa...

Ni som flyttat känner säkert till hur flyttlådors lock går omlott... Detta lärde sig Molly på sättet: Learning by doing... Hon stod uppe på lådan brevid nosade in i springan och givetvis var hon tvungen att peta in tassen där för att verkligen se om det inte låg någon litet kattpetautochlekamed föremål tillgänligt för henne... Nu var det så att det hon ville ha tag på låg ändå lite för långt bort för att tassen skulle nå så hon klev över till lådan i fråga för att bättre komma åt... Detta visade sig inte vara den bästa lösningen då följande kedja av jobbia erfarenheter rullar igång...

Tassen kläms fast av tyngden från katten, katten ifråga blir lite stressad och börjar slita och dra i sin tass... Tack vare att hon tar i trycker hon sonika ner locket ännu hårdare på sin tass som nu kläms fast ännu mer... Detta tar nog max en halv sekund men den blicken hon gav mig visade med största klarhet vems fel detta var... Till saken hör att honhelt själv hoppat upp på två staplar flyttlådor a fem lådor högt upp och jag med mina 165 cm över havet inte når henne där upppe...

Efter den ilskna blicken på mig fortsätter hon slita i sin tass som oböhörligt hålls fast av henne själv. Men nu är hon förbannad på riktigt, slickar öronen bakåt och vrålar, morrar, fräser och slår mot den elaka tassfällan... Hon steppar omkring och slår med den fria tassen mot lådkanten... Fräser mot den fastkilade tassen och mig som hjälplöst står och betraktar spektaklet... Tillslut efter en halv minut kanske får hon loss sin tass... Kör en dubbelboxning mot lådkanten med ett lejonvrål, avslutar med ett fräs och sen ett graciöst hopp till lådan nedanför. Där hon sätter sig, med piskande svans, öronen bakåt, arg blick på mig och börjar slicka på den onda tassen...

När jag närmar mig för att försöka undersöka tassen, fräser hon åt mig och slinker ut ur rummet...
Efter en stund fick jag tag på henne och det var ingen fara med tassen... Mest var det nog en prinsessas sårad värdighet som tog lite stryk ;)

Kanske borde denna erfarenhet räckt för en lite kisse för en dag men nejdå... Livet kan vara hårt när man är en liten katt mitt i ett hem i lådor...

Senare på kvällen kom Olivia med katten i famnen... Hon sa att Molly luktade illa... Jag lyfte på svansen och mycket riktigt... Det fanns lite gegga i svansen som behövde tvättas bort... Nu var ju bara frågan, hur sjutton tvättar man en fräsboll enklast?
Jag började med att ställa henne i handfatet inne i badrummet och med ena handen tvätta medans den andra handen höll ett stadigt grepp om nacken på henne. Hon var inte sen med att imitera ett lejon och jag funderade på om mitt stelkrampsskydd var uppdaterat de sista tio åren... Dock till Mollys fördel så försökte hon varke hugga eller klösa, hon nöjde sig med att låta skräckinjagande :)
Jag insåg att för att få ur schampot ur hennes långa päls så krävdes det bättre grejjer än en liten handfatskran... Vi gjorde ett "tactical move" in induschkabinen och drog igång den... Ljudet från denna lilla 5-månaders, två kilos katt steg från lejonvrål till vad jag tror en T-rex får till i ett slagsmål, helt fantastiskt hur mycket ljud en sån liten varelse kan ge ifrån sig... Men hon gjorde inga utfall mot min hand ;)

När duschen var klar kunde jag inte hålla mig för skratt längre... Hon såg verkligen dränkt ut... Jag kan konstatera att en Maine Coon är väääldigt fluffig... Hahaha... Jag fick ägna en stund åt att krama ur pälsen innan jag kunde börja torka henne... Och när jag lyfte ut henne från duschen så kom jag att tänka på de där ruffiga gatukatterna i tecknade serierna, ni vet de med brutna svansar och toviga pälsar :)

Efter en snabb handukstork fick hon självtorka... Kände att det inte riktigt var läge att introducera hårfön oxå ;)




Här är en bild på den dränkta kattstackaren...

Ha en br
Hon ser onekligen något pissed ut :) Ha en underbar dag därute, det ska jag!

Julshow...

I höstas blev jag tillfrågad om jag kunde tänka mig delta på ungdomssektionens KLRK:s julshow med lite western... Jag som är en obotlig tidsoptimist tackade ja och tänkte kanske inte alls på att flytten är mitt i detta ;)

Från början var vi två men med tanke på vilket vinterväder vi fått och några andra orsaker ;) så kunde min "partner in crime" Anneli och Lucky inte komma. I fredags när jag red lite så visade det sig att de fixat en Spotlight och det hade vi ju kunnat krydda mitt nummer med om jag blev ensam. Sagt och gjort i lördags på genrepet red jag ett nummer i Spotlight och Ruban, som är lite vintertaggad fixade ändå att gå i mörker :)

Sweet tänkte jag detta blir super... Sen var det hem, hämta kläder till mig och Olivia som skulle delta i luciatåget... Fixa två tomteluvor, de vi har är sedan länge nerpackade i någon låda, fixa glitter till man och svans, lite mat till oss tvåbeningar, innan det var dags att fixa oss inför showen.

Showen gick bra efter lite programjusteringar ;)

Jag är återigen så himla imponerad av min ponny... När vi tränade på eftermiddagen så fanns det lite dagsljus att använda som ledljus när vi kom in i ridhuset... Nu var det totalt bäcksvart!!!
Men in i galopp och sen... första halvan i 280... hehehehe... men hon gjorde det, hon fixade publik som applåderade och tjoade i mörkret bakom ett vitt dressyrstaket och hon tyckte det var så skoj ;)

Visst jag blir jag kanske inte så förvånad att det funkar, hon är ju en quarter och de är ju exeptionellt medgörliga och coola men ändå. Alla tokigheter jag får för mig bara är hon med på och visar sån enorm tillit till mig. Återigen, detta beror på en bra grunduppfostran och hantering från första stund :)

Julshow 2012

Jag lägger länken här :) Tyvärr dålig kvalitet men jag har ju inget internet som ni vet...

Med denna vill jag tacka KLRK för det här året, jag har trivts superbra bland alla pyjamasbyxeryttare ;) Ruby har oxå trivts bland hoppetossor och piffopuffare ;) Hon tycker till och med att det är lite skoj att skutta över bommar....

Nu är det dags för jobb och ikväll ska jag hämta Ajje vid flyget :) Tjohoooo.... han ska vara här några dagar och hjälpa till med det sista av packningen och flytten. Framförallt ska det bli skönt att vara en familj några dagar igen :)

Ha en underbar dag därute, det ska jag :)

Mitt liv bland, snor, feber och lådor...

Typ så ser mitt liv ut just nu...

Och jag har INTE tid att vara sjuk. I onsdags vid lunch började jag lite oväntat snörvla, efter lunch blev det värre på kvällen var jag helt täppt och typ däckade vid 9 tiden.

Igår morse gick jag upp och kände mig helt yr, tänkte att ja, ja det blir nog bra när jag duschat... men nej, mitt huvud kändes som om någon tryckt på slowmotion och tankarna bara slirade. Sen hörde jag Olivias rosslande hostningar och insåg att nej, det är bara att kasta in handuken och krypa ner under täcket igen.

Stensomnade till klockan 10 och masade mig upp till soffan. Olivia hade fixat frukost till sig och jag satte på en balja kaffe... Det hjälpte inte ett skit... Jag frös och svettades om vartannat så efter en macka kröp jag ner i sängen igen...
Fy satan jag kommer inte ihåg att det var så jobbigt att vara sjuk...

Sen vid 12-tiden gick jag upp igen och försökte packa lite... typ, slå in två glas... svettas... slå in två glas... frysa... slå in två glas... vila en stund...
Jag vågade inte ge mig på vårt vitrinskåp då händerna var lite darriga. Dessutom rinner ögonen som om jag gråter och näsan rinner oxå... Jag känner mig strålande, NOT.

Men jag fick ihop två lådor med porslin iallafall.
Idag är lika illa, snorar, nyser, hostar och svettas/fryser... Suck... men det är bara att bita ihop och försöka få ordning på Olivias rum...
Tack och lov finns det några änglar i mitt liv och en av dem Ullis skickade ett sms att hon fixade ponnyn igår.. TACK!! Jag vete fasen om jag fixat att köra bil ut dit ;)

Nä, dags för en dusch och försöka dränka någon elak förkylningsbaskelusk iallafall...

Ha en bra dag därute...

Tre små dåliga beslut...

Hmmmm... detta är en liten historia som egentligen borde begravas utan närmare återberättning men samtidigt tycker jag livet är fantastiskt roligt när det sätter en i dråpliga situationer som lixom till slut eskalerar till orimlighet...

Allt började i onsdags kväll vid 21.30 tiden... Just den tiden har en benägenhet att tydligen vara en bra tid i mitt liv för just små dåliga beslut ;)
Jag behöver nog oxå berätta att min älskade man är väldigt nogrann och lämnar helst inget till slumpen... så även denna gång och för att undvika dubbla internetavgifter såg han till att säga upp abonnemanget i tid... Eller lite väl i tid för den 1 november slutade internet här i Karlskrona att fungera, efter en del morrande från mig och Olivia fann vi oss i situationen och jag får erkänna att det funkar bra att koppla upp mig mot iPhonen och köra över 3G... Till och med säsong 1 av Hell on Wheels över Viaplay funkar helt OK ;)

Nåväl, i onsdags kväll så påminde min iPhone mig om att det var dags för en systemuppdatering... Här kommer nu mitt första lilla dåliga beslut... Jag tänkte, fan vad jag älskar Apple som lixom sköter tänkandet åt mig, klart jag klickar OK. Dock var jag inte beredd på att detta lilla projekt skulle ta tre timmar... Men men tänkte jag... det är onsdag, jag är frisk, kan surfa på Facebook och bara ta det lugnt. Ingen Ko på isen...
Sen vid 22 tiden tänkte jag att hmmmmmm... (mitt andra dåliga beslut) det är mycket att packa här i lägenheten och i barskåpet står en gammal Sherry som vore onödigt att släpa med sig till Sundsvall, det är ju typ bara en 1/4 del kvar, sen tänkte jag tillbaka i tiden då jag fick ett par Sherryglas som väldigt länge stått oanvända. Det vore ju trist om det gick sönder i flytten utan att vara till nytta....( Det andra slog jag sönder för flera år sen ;) 22.15 hade jag tänkt klart och glaset fick lite puts och Sherry i sig och jag verkligen såg hur det log.
Det var länge sen en Sherry smakade sådär riktigt gott men denna, det var Top Notch. När den var slut så tänkte jag, nämen en liten sängfösare... obs det var fortfarande en timme kvar på iPhonen, Phoenix uppdatering... Ja, min iPhone har ett namn ;) Jag fyllde helt sonika på det pyttelilla glaset och njöööööt. Av att min iPhone skulle vara uppdaterad och chic... att jag på torsdagen skulle till Ronneby Brunn på julbord, på att det fortfarande var +7 ute och katten inte bet i mina tår... Ni vet sådär som man njuter när livet tar en paus precis innan helvetet bryter ut.

Jag hade vänner som inte heller kunde sova och konversationerna var av hög klass på FB och livet lekte... Visst jag morrade lite över att Thoord var död... Ja, Ajje har döpt vårt internet... och att 3G var slött men ändå, jag var i det stora hela nöjd.

Kl 00.31 sa iTunes: nu säkerhetskopierar jag iPhonen, ha den kopplad till datorn för återstart.
Jag skrek: YES!!!.... det skulle jag kanske inte ha gjort... Hann nog skriva det till Mia oxå :)

Det var sååååå nära... sååååå nära men ändå såååå långt borta...
Min iPhone startade om...
Min iPhone startade upp igen...
Min iPhone ville koppla upp sig mot iTunes...
...
...
Mitt internet är i min iPhone...
...
Klockan är 00.40
...
...
...
Min Mac BookPro ger mig fingret...
...
...
Min iPhone hånskrattar och vill koppla upp sig mot iTunes...
...
Jag utövar de delar av den finska vokabulären som inte är barntillåten...
...
Jag tänkte; satan hur i helvete ska jag komma upp imorgon då min väckarklocka är min iPhone...
...
Jag kan ärligt säga att mina hackerkunskaper har en del att önska då jag inte lyckades logga in mig på något av de tre öppna nät som tydligen finns på Pantarholmen, inte heller funkar min supportlinje då den är väldigt beroende av att min iPhone startar... Jag morrade lite igen åt Ajjes framförhållning av urkopplande av internet och morrade lite till när jag insåg att jag inte ens kunde ringa honom 00.50 en onsdagskväll och berätta detta på ett något ohyfsat sätt...
Men jag fick en idé... Det finns ett nät inne i stan som jag kanske kommer åt om jag kommer ihåg lösenordet ett sånt där "öppet" nät ;)
Tyvärr var det i denna stunden som mitt "dåliga" beslut nummer två gjorde sig till känna... Nej, jag drack två Sherrys, jag kan inte köra bil...
Vid det här laget gick jag över från finska svordomar till Engelska... jag kan många fler svordomar på engelska än på finska...

När jag processat allt genom min hjärna kom jag på att Olivias iPod där borde man kunna ställa in ett alarm... och jag hade rätt det gick att ställa in alarm och komma upp på torsdags morgon...
Jag är inte morgonpigg men denna torsdag studsade jag upp och sprang in på Olivias rum för att väcka henne....
Upp, vi måste åka jag har ingen telefon eller internet... Olvia; lite förvirrat sömndrucken tittar på mig som om jag var helt dum, vaddå du har ju iPhone???...
Men vi kom iväg tidigt och jag körde in till stan, kopplade upp mig på det "öppna" internetkontot och sen kopplade jag in iPhonen...

Nu är det ju så att denna var något upprörd på min dumhet från föregående kväll och när den väl startat om så gav den mig rådet att... Hallå, du kan ju inte bara avbryta, nu får du straffet att återställa mig oxå... Jävla amatör...
Jag, som vid det här laget bugade och bockade sa... ja, ja, ja, vad du vill älskling och klickade på återställa...
Nu hördes en fantastisk musikalisk symbios när iPhone, MacBookPro och iTunes sammanstrålade i harmoni... trodde jag...
Men Phoenix var sur... såsom bara ett geni som är förolämpad av en bondtölp kan bli... Han vägrade starta om utan återigen fick jag göra en återställning... Tiden började nu bli knapp då jag skulle börja jobba...
Efter återställning nr 2 så sa Phoenix OK... jag återstartar... Jag körde till jobbet...
Sprang in med dator och telefon inkopplat och frågade, smått hysteriskt, om det hade internet...
Ja, sa min kollegor vi har en usbpinne som funkar... Jag sa: YEAH!!!

Nu har den här historien av dåliga beslut gått så långt att den fått eget liv och nu är det bara att följa med i svängarna och försöka undvika att bli tacklad alltför hårt...

Usbstickan kom och jag log... ända tills jag skulle koppla in den... Telenor har en väldigt klumpig form på sina Usbmodem... de tar typ en och en halv Usbport... måste vara en PCman som designat den...
Jag kunde, nästan med tårar i ögonen, konstatera att faaaaan det går inte... jag har numera övergått sen länge till svenska okvädningsord... och tack vare Annelisan har jag femdubblat min vokubalär över de senaste fyra åren... Jolene Larsson hade blivit miljonär på mitt språk och jag själv skrämde nog de flesta jag mötte nu... Komplett med ett smått hysteriskt skratt att livet är ta mig fan oförutsägbart...
Jag valde att inte ta med mig laddaren till datorn då jag "bara" skulle koppla upp mig och göra en snabb uppdatering... Detta skulle kunnat visa vara ett dåligt beslut men det var det inte ;)

Efter lektionen åkte jag återigen till the "hot spot" och kopplade upp mig... Detta nät räckte inte ner till den plats jag jobbar på torsdagsmornar...
Jag kände mig lite som en "ful gubbe" med min dator i framsätet och telefon kopplad... sen tänkte jag, nä, jag är FBI... mycket tuffare ;)

Nu synkade iPhone, iTunes och tillslut fick jag den underbara frågan om jag ville återställa till min senaste säkerhetskopia, tagen onsdag natt 00.31....
Jag skrek... JAAAAA och klickade på knappen....
iPhonen kopplade upp mot nätet och allting tuggade på... Jag insåg att jag utan problem kunde åka till jobb nr 2 och bara övervaka ;)
In på jobbet med dator i handen och telefon inkopplad med navelsträng... förnöjt återställande av säkerhetskopian...

Mitt in i lektionen tänkte jag, hmmmmm att ha internetkoppling på verkar sluka batteri och jag tog inte med laddaren till datorn... Nåja, iPhonen behöver ju inte internet för att återställa säkerhetskopian och med 44% kvar kommer jag spara sjukt mycket batteri av att stänga av internetdelningen, så att batteriet säkert räcker...
...
...
...
Detta var, helt otippat, mitt dåliga beslut nr 3...
Jag hade inte mer än stängt av internetdelningen förrän iPhonen skrek... WHAT THE F*CK???
Och stängde ner...
...
...
Jag uppfann några nya spännande finengsvenska svordommar... på plussidan var att ingen elev förstod dem... minussidan... inte jag heller...
...
Jag skrek dock rakt ut och eleverna stirrade mycket konstigt på mig när jag med vild blick sa... STÄNG ALDRIG AV EN INTERNETDELNING...
...
...
Efter ytterligare fraser med ord som i en tecknad Tintin serie fått Kapten Haddock att rodna så tog jag reson och klickade på: Snälla återställ min senaste säkerhetskopia...
Nu var det tid vs batteri...
Jag ställde dator och telefon i ett låst lärarrum, bad på mina bara knän, nästan, att den skulle få stå orörd, gick och åt pannkaka och kom sen tillbaka till rummet... Puh, datorn stod på 11% men det var bara en 1/5 del kvar... efter just Tintin, vet ni att det spelet tar 1.5G?, rasslade det till och alla program/spel bara hoppade in i telefonen... 8% kvar på batteriet och jag kunde kyssa min dator i det läget :)

Nu var allt frid och fröjd igen... förutom de 30+ program som av någon anledning (inte var uppkopplad) kunde återställas ok... Jag kunde ringa och sms:a och jag var uppkopplad till internet...

Hamstern Alice är nöjd med sin nya lyxbur :)

Men sen rullade lixom lavinen på... Olivia och jag var i en djuraffär och skulle kolla på lite grejjer, läs vattenkopp till katt buren, hon kollar på en hamsterbur som är kattsäker... Molly hoppar numer rakt upp mot hyllan och buren, sätter klorna i buren och försöker dra ner den... om två kilo lyckas hon...
Iallafall, Olivia hittade en jättefin bur. Mamma: Vad kostar denna? Jag: lyfter buren kollar prislappen... 657kr??? Det är ju mer än tre gånger vad en hamster kostar... Mitt svar: För mycket ställ tillbaka den...
Hon ställer tillbaka den men inte så bra... Tre burar åker i marken med ett stort KRAS... Den första, en stålbur klarade sig... den andra en plastbur... hade en spricka sen innan... men den lilla DYRA hamsterburen var givetvis spräckt...
...
...
Det såg ju affärsinnehavaren som kom springandes och jag sa lite molloket... Ja, jag får väl betala den där då... Tack och lov fick vi den för inköpspris+moms... jag som aldrig missar ett tillfälle att protestera bara skämdes och betalade...
Sen, hem möta svärmor, byta om, nej, inse att ugnen inte funkar längre...WTF?? Sen ökade lavinen, det finns inget socker hemma för att fixa pepparkakshuset och inget salt...

Tack och lov är min svärmor en dam med tålamod av världsklass, fast hon har ju haft en del Knoesters att göra med genom åren ;) Hon tog det hela med jämnmod och bara log och löste problemen :)
Det sista jag gjorde var att hysteriskt leta efter min mobil som efter uppdateringarna lagts, av mig, på något smart ställe inställd på ljudlöst...
Vid det här laget var jag beredd att lägga ut mig själv på Blocket... Något otursföljd Knoester bytes mot bättre begagnad dammsugare... HAHAHAHA.

Kvällen avslutades med julbord, Wallmans och trevliga kollegor... komplett med en hemfärd lyssnandes på; Rallys Gunde som kvällen till ära spelade Emil i Lönneberga, Björne hatar Snigel och Chante på LEGOland...

Jag var nöjd, glad och vaknade utvilad imorse :)

Nu ikväll tar jag mig ett glas vin och skrattar åt eländet...
Ha en underbar kväll därute, det har jag.

Saker och ting faller på plats...

Nu är det bara 3 1/2 vecka kvar till flytt!!!

Shiiit vad snabbt det går och vad mycket saker jag har att packa... ;)
Men det känns oerhört bra att snart få vara en hel familj igen, att få bo under samma tak, att få vakna upp brevid Ajje igen... trots snarkningar :)

Saker och ting faller på plats och nu är det slutspurten kvar, kan ärligt säga att jag längtar till i Januari när allt detta är klart men det är som det är.
Lägenheten är såld, flyttlasset med möbler går den 13 dec, sista flyttstädningen gör vi den 16 dec, sen ska Olivia, Molly, Alice och jag "bo" i Little Miss Sunshine i knappt en vecka ;) Tack och lov är husis vinterbonad och står på Mia och Thomas tomt... Annars hade det inte gått.

Den 21:dec börjar vår roadtrip, om det inte är snöstorm, ja Mia, jag vet att du fyller år men jag lovar att jag och Olivia ska sjunga för dig innan vi åker ;) Hur som helst, ponnyn ska lastas och sen är första etappen till Madängsholm, fam Larsson, tack och lov har jag så himla underbara vänner som ställer upp med en stallplats över natten och säng för oss. Den 22:a så bär det av till Mariefred och nästa stopp, Fam Holmqvist och givetvis mamma... Här ska vi även lämna av en liten fräsboll, nej inte Molly, hon får hänga på till Sundsvall. Det ska bli sjukt skoj att träffa Ann, Jocke, Madde och Sofia igen, det går alldeles för länge mellan gångerna...

Här lurar vi på om Ajje ska möta upp och hjälpa till att köra sista sträckan... fast känner jag mig själv rätt vill jag nog köra ändå när Ruban åker i hästfinkan... Jag litar på min man till 1000% meeeen, vill gärna köra ponnyn själv ;) Det vore dock trevligt med ett alternativ om man blir trött eller något händer. Sista sträckan är väl en 40 mil om jag inte räknat fel.

Anläggningen som Ruby ska bo på känns helt suverän och jag är så sjukt nöjd med att fått plats där :)

Älva gårds ridhus :)

Klicka på bilden kommer ni till fantastiska Älva Gård och Gunilla Nylander. I somras besökte jag stället som för övrigt ligger bara 500 m från vårt hus och jag blev helt kär i stället, dess faciliteter och Gunillas tänk kring hästarna.

1: Hästarna får gå ut kl 06.00 och går ute till ca 22.00, alla hästar går i flock, har fri tillgång till hösilage och ligghallar!!! Underbart tycker jag.

2: Stallarna är superfina och förvaringsutrymmena väl genomtänkta.

3: Det finns en skrittmaskin på gården med plats för 8 hästar, jag tror ju på att en häst ska gå och gå och gå och gå :)

4: Ett eget ridhus 22 x 66 m, isolerat och det är endast gårdens hästar och ryttare som har tillgång till detta!!! LYX!!!

5: BONUS!!! Gunilla är tränare i både hopp och dressyr och med tanke på hennes meriter och erfarenhet så känns detta som bara goda möjligheter till träning för mig och Ruban :)

6:BONUS!!! Sa jag att stallet bara ligger 500 m HEMIFRÅN!!! LYYYYX :)

Även om det gör ont i hjärtat när jag tänker på att lämna alla underbara vänner här i Karlskrona så väger detta upp mycket... Framförallt med tanke på hästmiljön för Ruby :) Hon har trivts superbra både hos Anneli, Mia och på KLRK och jag med :)

Man kan inte slåss mot livet och jag har fått vara lite nere några veckor nu och "gjort slut" med Karlskrona och vännerna här... eller ja, mina vänner kommer jag ju träffa igen men just de där spontana; -Hej, bjuder du på kaffe? eller; -Ska vi rida runt Tromtö eller ta en tur i Larumskogen? Alla helt underbara diskussionerna i stallet ;) Ja, de stunderna kommer ju bli lite svårare att fixa till... och helt ärligt kan jag nu fram emot alla nya äventyr och känna en längtan att få utforska dem.

Nåja, nu ska jag sluta svamla här och börja packa i de fantastiska typ Air Cargo lådor som vi fått av andra goda vänner... Maud och Martin... SUPERTACK, you guys rock :) Om jag bara får väck kattaskrället som genast lade beslag på dem som sina, annars får jag väl packa ner henne oxå...

Ha en helt fantastisk kväll, det ska jag!

Kunde gått illa...

Vet knappt om jag vågar skriva detta då Olivias pappa, mormor och farfar läser detta ;) Risken är att hon inte får hänga med till stallet mer... hehehehe... som om det går att hindra.
Nädå, ingen är skadad och med detta inlägg vill jag återigen hylla min underbara häst, japp hon är helt enkelt bäst i hela världen.

Idag var vi i ridhuset och den sista tiden har Ruby gått lite på sparlåga, det har varit mycket med lägenhet och sånt. Olivia skulle rida en stund och jag red först för att lägga henne till rätta, sen var det hennes tur.

Inne i ridhuset var det en ryttare till och en som ville longera sin ponny. Egentligen gillar jag inte att man longerar när Olivia rider, helt egoistiskt då Ruby är ung och Olivia oerfaren men idag så kände jag att det var ok, hon som longerade är i mina ögon väldigt duktig och vill lära sig :)
Meeeen... Jag ska följa min magkänsla, ponnyn började busa i longerlinan och slet sig, tack och lov stannade Ruby med Olivia på ryggen i det läget. Hon kollade in ponnyn som for runt och blev "något" spänd... När ponnyn sen drog rakt igenom ridhuset förbi henne kunde hon inte hålla sig längre. Jag försökte vara lugn och sa/ropade till Olivia att hålla i sig i hornet.

Tänk att en sån här plutt kan bli så underbar :)

Och, jag blir så jäkla imponerad av min häst, visst hon hoppade till men hon travade fram till mig :) Hon hade lika gärna kunnat dra iväg och skickat Olivia men det gjorde hon inte... Öronen gick som kollibrivingar, jag såg hur mycket hon kämpade för att kontrollera flyktinstinkten och det gjorde hon med bravur. Återigen, jag bara älskar denna häst, hon ger så enormt mycket och visar hela tiden att hon är värd allt slit :) Alla timmar som jag lägger ner på henne ger tusenfallt tillbaka och det blir bara större för varje gång arbetet sätts på prov. Jag kan bara säga att den här hästen är inte till salu för pengar, hellre ger jag bort henne till ett hem där jag vet hon får det bra om det någonsin skulle komma till detta... Fast då skulle en del av mig dö ;) 

Ponnyn drog ett par varv till, stannade vid den andra hästen och kunde fångas av mig med Ruby på släp :) Slutet gott allting gott...

Ha en underbar kväll därute, det ska jag :)

Fortsätta blogga...

Jag är ju väldigt frånvarande här... Jag vet :)

Men att lägga ner bloggen har jag inte tänkt överhuvudtaget...  Jag kommer igen, det är bara lite mycket städa, städa och visa, visa lägenheten och lite mindre rida just nu.

När allt är klart med lägenheten kommer det kännas som en stor lättnad... Jag älskar lägenheten, jag älskar Karlskrona och jag älskar det liv vi byggt upp här... Men nu är det dags att kapa trossarna och flytta norrut ;)
Min önskejulklapp iår blir att får fira jul, hela vår lilla familj tillsammans på Alnö, Sundsvall :) Realiteten säger att jag kommer stå på en mack i Gävle och svära över snön... hehehehe...

Den 21 dec är min plan att lasta ponnyn, åka till Tidaholm och fam Larsson, sova en natt, köra vidare till Mariefred och mina underbara vänner fam Holmqvist, sova en natt och sen sista sträckan upp till Sundsvall... Så om allt stämmer är jag på plats den 23:e december... Liiite optimistiskt ;) Japp jag vet men det är jag, obotlig optimist... Hehehehehe...

Flyttlasset från lägenheten går förhoppningsvis runt den 15:e komplett med möbler, barn, katt och hamster...förutom min älskade man ;) Men om vädret är med oss... Ja, det vete fasen ;)

Hur som helst, jag har nog aldrig varit så kluven till jul som jag är iår... En underbar sak är att jag, Olivia och Ajje äntligen efter drygt 4 månader äntligen får leva som en familj igen, i vårat drömhus... Men... alltid ett förbannat men... jag måste lämna alla mina underbara vänner. Igen måste jag lämna ett kontaktnät av fantastiska människor med oerhörd kunskap och erfarenhet... Det är tungt...

Det är bara att återigen konstatera att... livet väntar inte på en utan det gäller att hänga med i svängarna... Kanske har 2012 verkligen varit året för förändring, på mig och min familj stämmer det iallafall ;)

Jag tror fortfarande på min tes... jag vill inte säga, shit jag tog inte chansen... utan shit, tänk att jag vågade.

Tyvärr har vårt internet blivit uppsagt lite för tidigt och 3G klarar inte av att ladda upp bilder :) Men...

Ha en underbar kväll därute... det ska jag ;)

Yes we did!!!

Jag är bara sååååå stolt över att få vara en del av detta!!!



Häst Sverige och måååånga andra både här i Sverige och utomlands har visat... WE ROCK


-ofcourse I am using my iPhone for this...

Underbara, fantastiska hästsverige...

Ni som är hästmänniskor har säker inte missat den gigantiska FRIVILLIGA insamlingen som pågår på Facebook?

Ni som inte är hästmänniskor har säkert inte heller missat detta ;)

Men om någon har missat så kommer jag lägga länken här i inlägget... Under bilden på Sara och Medicot...

Förra veckan på torsdagen blev jag inbjuden till en grupp som heter Rädda Mrs Medicot till Sara Algotsson Ostholt, då var det ca 600 medlemmar och många bjöd in sina vänner och skänkte en slant.

Så oxå jag, jag bjöd in hela min vänlista på FB... hehehehehe... inte för att vara elak utan för att man aldrig kan veta vem som vill bidra eller inte. Det är enkelt att gå ur och ingen ser surt på de som lämnar.

Hur som helst... Första saken jag läste var att det saknades hissnande 100´euro... typ 870´kr :O
Deadlinen var helt orimlig... Det var torsdag och ägaren skulle hämta hästen på måndagen...

Men... jag vet hur envisa, generösa och starka vi hästmänniskor är när vi måste kämpa för en häst ;) och jag var/är helt övertygad om att vi gemensamt får in pengarna.

På lördagen hade det kommit in över 100´ Sara fick till ett möte med ägaren på tisdagen... alltså deadlinen var framflyttad 24 timmar :)

Tisdag kl 15 - 362.000 SEK och 38.400 medl... nu fick Sara ytterligare en vecka på sig ny deadline är nästa vecka onsdagen den 7/11 :)

Sen rasslade det till igen :)
Onsdag kväll kl. 22.15 - 467.945 kronor och 45 657 medlemmar

Många undrar varför i helskotta "jag" ska bidra till en häst när det finns massor med andra som behöver hjälp...
Det behöver man inte... som en "billig" tränare skrev i gruppen i helgen... Sån här skit vill inte jag stödja, hjälp de som inte får vardagen att gå runt... Och det är ju ditt val :) Men, tanken som for genom mitt huvud var... Japp, där visade du vem du är... och sån skit du håller på med vill inte jag stödja ;) Så sorry... du har nog förlorat ett gäng "kunder" på ditt uttalande... och jag berättar gärna...

Det är som vanligt den svenska avundsjukan som gör sig tillkänna och att man inte "får" hjälpa en "hästjävel" eller en "bortskämd" hästtjej... Ni som inte vill... bara var tysta, gå ur gruppen och låt den få vara positiv... Tack och lov gör de tre administratörerna Tina, Anette och Mikael ett superjobb och raderar surpuppors inlägg... även smygreklam, personpåhopp och annat tjaffs raderas :)

Jag ger sällan pengar det erkänner jag... jag köper rosa bandet varje år, jag kan ringa in och rösta någon gång för välgörande ändamål och jag brukar stödja WWF ibland... Men jag skänker långt ifrån mycket :)
Däremot brukar vi skänka massor med kläder, saker och annat till Röda Korset, jag handlar gärna där oxå... Vi har tagit med oss saker utomlands och skänkt, ex Olivias sista barnvagn gav vi till en Thailänsk tjej på 3 år, en kväll i Phuket innan vi åkte hem... Hon blev superglad och Olivia pratar om det fortfarande :)

http://www.facebook.com/groups/297479080360753/

Jag vill stödja denna insamlingen enkom för att det är relaterat till hästar, för att någon gång uppfylla drömmen för en hästälskare att få ha kvar sin  häst och förhoppningsvis få tävla OS och till och med vinna OS... på en häst som lilla jag varit med och bidragit till möjligheten att göra det :)

I somras satt jag och såg Sara rida terängen... hörde att Wega dragit av sig två skor i början av banan men ändå så fortsatte de i mål och upp i ledning!!! Just som man gör när man tävlar... man ger allt och våra hästar med... Att inte slutföra är inte ett alternativ ;)

Att hon sen gick in och såg totalt avslappnad ut in på banhoppningen och var så nära ett guld... hehehe... jag skrek oxå JAAAAANEEEEEEJ :) Glädjen som förbyttes i förtvivlan över det förlorade guldet... som ändå blev ett otroligt silver :)

Jag vill att Silver-Sara ska få chansen till revansch... få chansen till GULD... Jag kommer rida med i vartenda steg som hon rider i Rio :) Finns nog inget... nästan... som kan slita mig från TV:n dessa dagar...

Och jag tror att detta är det som vi alla känner som bidrar till insamlingen :)

Idag just nu är medlemsantalet ca 50 000 st summan är uppe i 544.700 :) På en vecka har det samlats in över en halv miljon!!!

Nu är det långt ifrån bara hästmänniskor längre... Min man bidrar med 100:- Min mamma bidrar med 200:- och massor med ICKE hästmänniskor bidrar med stort och smått :)

Det kommer födelsedagspengar från barn...Olivia tog sin 100:ing och skänkte... försäkringspengar från hästar... företag går in... kaffepengar, lördagsgodispengar, träningspengar... You name it :)

Jag undrar om det finns någon annan sport där man kan vara så eniga? Oavsett inriktning och klubbtillhörighet?

Jag tror inte det :)

Det finns exempel på liknande saker där, som Ajje sa, den lilla människan slåss mot hela världen... och många små människor sluter upp bakom ryggen och hjälper till... Men inom sporten?

När Rolf-Göran fick Jerring priset sa man att det var en kupp... Kanske det... Men då visar vi igen att hästsverige är en maktfaktor att räkna med och vilka helt fantastiska saker vi kan göra när vi vill...

Annars väljer vi ju oftast att mocka skit, köra spån, hö och lukta häst...  Prata häst med likasinnade och vara i vår lilla bubbla... Men behöver en annan hästmänniska hjälp... då jäklar finns det inget som stoppar oss...

Jag är STOLT över att jag få ta del och över alla andra som tar del av denna otroliga sak och bidra med mitt lilla :) Ännu mer stolt är jag över Olivia, Ajje och mamma som oxå bidrar...

Så jag uppmanar alla att gå in på gruppen... även om man inte vill bidra men surfa runt på som upphovsmakerskan Tina Lundin skriver: Världens mest generösa och positiva grupp :)

http://www.facebook.com/groups/297479080360753/

 Känslor och tankar jag har skrivit här hittar ni i kommentarerna och inläggen... Så häftigt att vi är så många som tycker så lika :)

Ha en underbar dag därute... det ska jag för ikväll kommer Ajje hem igen över helgen :)

PS... för er som inte har Facebook...

Här är intitiativmakerskans Tina Lundins info om gruppen och alla uppgifter man behöver om man vill bidra :)

Till alla nya medlemmar - Välkommen till världens mest generösa och positiva grupp. Vi har enats om, att hjälpa landets egen Silver-Sara att få behålla sin underbara häst Mrs Medicott. Om DU vill bli en av oss, så hjälp gärna till genom att sätta in ett bidrag på Christina Lundins konto i

Nordea 3128 20 15508

Valfri summa. Och du - vi har samlat in över en halv miljon på sju dagar och vi vet, att det är HELT OTROLIGT!

Fredag morgon - 544.700 kronor och 49.176 medlemmar
Onsdag kväll kl. 22.15 - 467.945 kronor och 45 657 medlemmar
Tisdag kl 15 - 362.000 SEK och 38.400 medl

Nu håller vi alla tummar för att Sara har framgång vid samtalet med ägaren ikväll.
(Ny tidsfrist blev tisdag 6/11)

Målet för oss alla är nu satt till 870 000 SEK , som är den summa som saknas för att Sara ska kunna köpa hästen. Målet för insamlingen har ändrats, siktat högre efterhand. Vi har haft lägre mål då vi inte riktigt förstod hur starka vi är tillsammans. :)

Varför?
Sara som tog Silver på OS med sin Wega, har i Mrs Medicott en påläggskalv som är riktigt bra. Hästens ägare vill sälja hästen och Sara har en del sponsorer men inte hittat tillräckligt många. Tyvärr en vardag för många tävlingsryttare, att hästen säljs. Den totala köpesumman är hemlig som det brukar i så här stora affärer.

Jag startade denna grupp för att försöka hjälpa allas vår silver-Sara, att få behålla sin nya stjärnhäst Mrs Medicott. Om Du vill bidra så sätt in ett valfritt belopp på Christina Lundins konto i

Nordea med nr 3128 20 15508

Om pengarna inte räcker, kommer hela summan att skänkas till fälttävlanskommitténs ungdomssatsning.

Tänk Er - en häst som hela Sverige sponsrat!

För utländska inbetalningar/payment:
BIC/SWIFT: NDEASESS
IBAN: SE3730000000031282015508 (8 st nollor i mitten)

MVH Tina Lundin

P.S Pengarna kommer naturligtvis att redovisas till Sara eller fälttävlanskommitténs ordförande.
 

Att lyssna på sin häst...

Idag har jag fått rida... då menar jag verkligen rida ;)

I torsdags hade Mia och jag vår egentliga sista förevisning om westernridning på ridskolan (vi kommer ha en dressyrgrupp oxå) och min ponny sa bara... Nej, nu räcker det!!!

Jag har visat lite reiningmoment och därför ridit några mönster eller ja delar av mönster... Då jag nu ska flytta i december har det varit en intensiv period på ridskolan med i stort sett varannan dag grupper och däremellan har ridningen lite fått stå tillbaka... Är ju hemma själv med Olivia och ibland är det svårt att pussla ihop hästeriet med familjen ;)

Men men... I torsdags så bara sa Ruby att nä... nu räcker det... ska vi hålla på så här så kör jag min grej och du kan hänga på eller inte... hehehehe...

Jag började värma upp och kände att hon var lite väl taggad... Jag tänkte mig ett stop på medellinjen men Ruby gjorde ett flygande byte och gick över i en stor snabb volt... Min rygg sa knaaaaak ;)

The show must go on... och efter en liten quick fix så det hela hyffsat ut... Tack och lov var det ingen reiningdomare där ;)

Idag fick jag lida för denna slarviga ridning... Hon gav mig bara stora fingret och sen drog hon ;) I vanliga fall hade jag låtit henne få springa av sig men det var fler än jag i ridhuset och då gäller att visa hänsyn. Efter några vääääldigt snabba stora volter med inslag av bakdelssladd och snubblande med framdel kände jag att detta kan sluta illa...
Plan B... VOLTER :)
Varenda gång hon försökte krulla ihop sig och dra fick hon snabbt gå in på en liten liten volt... med mycket drivning. I början studsade hon mest runt men ganska snabbt insåg hon att detta kommer bli jobbigt att fortsätta med. Så snart hon hade lugnat sig något så fick hon gå framåt igen. Jag hade dessutom tur för en stallkamrat lade ut några markbommar och jag kunde rulla över dem i lite olika tempo. Då släppte stressen och Ruby tyckte det var väldans skoj att få göra något annat igen ;) Det är lite typiskt henne...

Som jag skrev förut... Det har varit superskoj att få "prova" på "tränar" rollen men det är inget för vare sig mig eller Ruby :)

Nu ska vi fortsätta mysa här hemma... Skulle egentligen åkt på medlemsmöte men Olivias mage krånglar igen... Stackars liten...

Ha en underbar kväll därute, det ska jag.

Att vara tränare

Tack vare KLRK så har jag under några veckor fått smaka på vad det kan innebära att vara ridlärare/tränare... Mia och jag har haft 10 gånger fem med barngrupper och fem med vuxengrupp. Det har varit sjukt skoj, framförallt att få kombinera min pedagogiska proffesionalitet med erfarenheten och kunskapen från hästeriet...

Men jag har återigen insett att jag för 15 år sen tog rätt beslut att inte ha hästarna som yrke.
Inte för att jag inte kan förklara och visa eleverna hur och varför utan för att detta troligtvis kommer ta över från min egen utveckling. Att stå i ett ridhus kväll efter kväll... Sen ha de som inte vill lära sig och utvecklas... Bara för att man måste dra in pengar...

Kanske låter det hårt och enkelspårigt men ska jag lägga energi och tid på någon då får de oxå göra det som krävs. Hellre lägger jag mitt engagemang på några få som verkligen vill utvecklas och kommer jobba hårt för det... Men mest är jag intresserad att utvecklas själv ;)

Jag är full av beundran för alla som är tränare eller ridskolelärare som har tålamodet att lära ut ridning och hästeriet.

"Lilla" hästen som vi döpte om till HighTower :)

En sak har dock varit ännu lite roligare... det är att fått chansen att rida Nasse några gånger, han har nu åkt till hästhandlaren och jag hoppas att han hittar ett bra hem. Det är en underbar liten häst...
Jag har saknat att ha flera hästar att rida... även om jag inte riktigt har tiden till det ;) Men där kan jag se en anledning till att ge upp amatörstatus... möjligheten att rida andras hästar och utbilda dem... det hade varit skoj men än så länge långt bort i framtiden ;)

Det har varit väldigt roligt att för en liten stund nosa på hur det skulle kunna vara att jobba med hästarna och ridningen men nu lämnar jag med varm hand över till alla er etablerade tränare därute :) Jag står fast vid att om någon vill ha hjälp och jag har lust att hjälpa så gör jag gärna det... Men där går min gräns... 

Nu har vi bara en enda dressyrgrupp kvar att visa och sen eventuellt en lite skojgrej inför julen ;)

Tack till KLRK, alla ridskole elever och hästarna, för att jag och Mia fick komma in på "pyjamasklubben" och visa lite hard core westernridning... Det har verkligen varit AWESOME :)



-ofcourse I am using my iPhone for this...

Ny familjemedlem...

I fredags fyllde Olivia 8-år och jag och Ajje hade planerat att hon skulle få en egen kattunge i present :)

Jag lovar att vi blev ganska så populära... Olivia visste att hon skulle få just denna kisse men vi har sagt att hon inte får den förrän vi flyttar till Sundsvall... hehehe... så hennes ansiktsutryck när vi sa att hon fick ta med henne hem var obeskrivligt... Hennes fråga var. När måste jag lämna tillbaka henne?... Hon trodde hon bara fick passa kattungen över dagen ;)

Så jag vill bara passa på att presentera Molly Knoester... En liten Main Coon tjej, född den 10 Juli och helt underbar!!!

Obs... Vi bestämde namnet Molly i somras... långt innan Maria Montezami döpte sin hund till Molly ;) Så hon härmar oss...

Typ världens lyckligaste 8-åring :)

Molly Knoester

Vampyrkatt???

Ha en underbar kväll därute det ska jag :)

Positiv förstärkning is da shit...

Igår gick jag ut till hagen och klickade lite för spansk skritt. Ruby var helt på och vi kom så långt att båda frambenen har höga knälyft men inte riktigt alla... Mitt i klickandet så kommer det en hare utrusande från buskaget rakt genom hagen med en stor schäfer efter... Ruban är ju väldigt flyktbenägen så hon studsade iväg i hundraåttio.

Meeeeen... istället för att fara runt så kom hon efter en repa runt hagen tillbaka till mig och fortsatte bjuda på benlyft!!!
Schäfern for ytterligare några gånger till fram och tillbaka in i buskaget för att nosa rätt på haren som tack och lov var långt borta... Hundägarna... ja de har nog lite att träna på med sin hund ;) Kanske ska intruducera klickern för dem...
Ruby, hon höjde på huvudet, snarkade lite men stannade ändå hellre kvar hos mig och även om det var något oroligt så fortsatte hon att bjuda på knälyft!!! Och jag klickade!!!

Från att ha en häst som för knappt två veckor sen inte ville ta belöning efter 4 klick och var helt övertygad om att klickern skulle äta upp henne till nu en häst som i en flyktsituation väljer att komma tillbaka och fortsätta jobba... HELT otroligt och jag önskade jag hade filmat detta! För mig är det återigen ett fantastiskt bevis på hur effektiv positiv förstärkning är...

Till alla er som inte riktigt har fått till det... Ge inte upp, det är värt allt :)

Ha en bra dag därute... Det ska jag :)

Mer kosseträning...

I helgen fick Ruby och jag ytterligare ett par tillfällen att träna med kor... Sååååå jäkla skoj är det.

I lördags var det ett par riktigt pigga damer så Ruby växlade upp några snäpp och återigen blev jag varse om att jag inte har en jävla aning om vad jag håller på med... men... att Ruby helt klart är avlad för detta :)

Madde försökte lite fint lägga fram det där med att jag lägger mig i Rubys jobb lite för mycket... hehehe... Jag veeeeet!!! Det är ju typ det jag får höra och det är märkligt hur svårt det ska vara att bara lämna över...
Men jag försökte verkligen och vissa gånger lyckades jag bättre med att bara åka med... Ruby tyckte det var grymt kul och hon är fantastisk... jag kan erkänna att jag i ett par svängar lättade lite väl mycket i sadeln... Ruby verkade tänka; men för fasen, nu har jag ju koll på hur jag ska göra kan du för en gångs skull hålla i dig i hornet och inte störa.... Kan helt ärligt säga att någon gång flög tanken... shiiiit det här vågar jag inte, genom huvudet ;)

En annan sak jag gör är att tveka... Som sagt än så länge påverkar jag ju Ruban ganska mycket negativt då hon lyssnar lite för mycket på mig...

Det positiva är ändå att Madde tycker att vi går framåt och att jag den här gången la mig i mycket mindre och överlät mer till Ruby. Och det är ju tyvärr det som saknas... Kotid... sadeltimmarna där man jobbar kossor...

På söndagen var vi redo, jag kittade upp med hjälm utifall att... och lördagskvällen hade jag mentalt tränat på att slappna av och inte tveka :)
Den här gången var det två något lugnare damer och för mig var det superbra för jag kunde känna efter vad Ruby gjorde... Ruby å andra sidan tyckte det gick för långsamt... hahaha.... Ett par gånger blev jag helt nollställd och hade ingen aning om ens vilket håll vi skulle ta vägen men på slutet fick jag ihop lite flera bitar. Hur viktigt det är att hålla om med benen, positionen vid kon och lita på min fantastiska ponny :)

Jag är väldigt nöjd med helgen och Madde har återigen förklarat saker och ting väldigt väl för mig...
Sen säger hon samma saker som Per säger till mig... bra eller dåligt? Ja, jag tycker det är bra för det är inte tusen saker som behöver rättas till utan det handlar mer om att våga ge ansvaret till Ruby och bara hänga med.

Som de båda säger... Jessica ska du styra detta och låta Ruby vänta på dig... då kommer ni aldrig hinna med en enda ko... Hon är avlad för detta är du?

Hahaha... underbart, jobbigt ärliga är de men det är så jag vill ha det annars lär jag mig aldrig :)

Ha en underbar dag därute det ska jag....

Sprida ringar på vattnet...

Jag är en sån där typisk "förstundenhållerjagpå" människa...
Jag har som ni som följt bloggen väldigt svårt att hålla intresset vid liv på en specifik grej särskilt länge..

Undantaget är hästarna... Det beror helt klart på just detta att ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man kan... ;)

Det finns alltid något som man kan göra bättre, smidigare eller med mindre hjälper... Att förbättra kommunikationen med sin häst så det blir som att dansa fram, när tanken styr det vi gör och häst och ryttare går in i total sync...

Det är inte så ofta detta händer men de tillfällena som bjuds på är helt magiska och framkallar ett livslångt beroende. Dock händer det ju betydligt oftare nu än för tio år sen... Jag har ridit i stort sett i hela mitt liv och när jag var 25 insåg jag att jag var nybörjare ;) Då började det hända spännande saker, jag kunde ta av mig "jag vet allt" glasögonen och verkligen börja "lära" mig på nytt...
Jag har alltid experimenterat med olika träningsmetoder och tror nog egentligen att jag skulle vilja jobba som djurtränare inför filmer :)

För 15 år sen snubblade jag över klickerträning... Då främst för hundar. Det fanns egentligen inget material förutom några böcker på engelska och klickrarna var ganska svåra att få tag på men jag letade upp några...

Jag började klickerträna allt som fanns i min närhet... Hundarna, katterna ett par getter och hästarna...
Det gick helt ärligt inte så bra med hästarna då för jag hade inte riktigt timingen... Hundar, katter är lite långsammare än hästarna... tycker jag iallafall :)

Men skoj var det iallafall... Katterna kunde sitt, tass och någon kunde snurra... hehehe... dock är ju katter som katter är och de var väl så där motiverade men ibland ville de vara med :)
Men mina hundar... shiiit vad skoj det var... De kunde hur många tricks som helst... Ja i början använde jag klickern enbart till att lära in trick ;) Insåg inte då dess fulla potential...

Men sen har det utvecklats massor... Min sista hund Pebbles började jag klicka så fort jag fick hem henne... Med henne tränade jag inför att ta ett räddningshundcert men jag gjorde ett stort fel... Jag lyssnade på de andra som höll på istället för att gå på mina egna kunskaper. Inget ont om deras träningsmetoder men det passade inte en liten ångvält ;) Jag skulle helt enkelt fortsatt att klicka och inte börjat belöna hos figgen med korv...

Tyvärr sket sig hennes utbildning när hon reagerade på skott :( Men, men med henne fick jag bekräftat att jag ska lita på mig själv...

Under de dagarna som gått sen Ruban accepterade klickern har jag hunnit med att locka in några fler in i klickerns fantastiska värld... hehehe...

Här är lite samma sak, jag kan klicka men iochmed att jag inte själv kunnat vara aktiv med min häst så blir det inte att jag spontant intruducerar detta till andra...

Förra veckan så testade jag detta på en pigg liten hopponny Favve... som ibland tycker att han är avlad för det här och gör saker och ting lite på sitt eget sätt... Han fattade efter 4-5 klick... Sen jobbade Kajsa (ryttaren) mycket på att få honom att gå "fot"... Vad jag har hört är att hon klickat varje dag in från hagen och att det funkar bra :) Nästa "stora" grej som ska klickas in på honom är att sänka huvudet när någon/Kajsa lägger handen på mankammen....

På skoj gick jag förbi en annan liten hoppkanon i stallet och klickade 4-5 gånger... Jag är på sa ponnyn och på 5 minuter hade en bugning klickats in :)

Lina :)

I lördags åkte jag ut till Mia och var i stallet en stund... dagen innan hade jag lekt med hennes Lina ett varmblodssto med mycket ideér i huvudet... Hon är lite rädd om huvudet då hon fått förmodligen en hel del stryk där innan hon kom till Mia... Men denna gången hade jag klickern i fickan... Hon var bara så PÅ!!! Puss, lyfta fot, sänka huvud... och sno keps :) Underbar!!!

Igår sa Mia att hon ville testa klickern på Lillan... Det var en något upprörd dam i den andra boxen som efter ett klick körde igenom hela sin repertoar för att Mia skulle strunta i Lillan och komma och leka med henne :)


Själv har jag varit på koträning i helgen men det tar jag i ett annat inlägg ;) Men igår när jag satt upp insåg Ruban att klickern var med och för en vecka sen testade jag att klicka en gång från ryggen när hon backade... Gissa vad hon gjorde???

Japp, hon började backa... hahaha... dock såg hon ut som en stelopererad giraff för hon var ju tvungen att hålla koll på om jag skulle belöna ;) Men jag väntade tills hon sänkte huvudet innan klicket kom...
Min plan med klickern för henne just nu är att klicka backning och stoppen :) Från ryggen...

Hur som helst är det sjukt skoj och jag måste säga att hästar är snabbare än hundar på att fatta och försöka nya grejjer... Kan ha att göra med first time learner inlärningsbiten :)

Hur som helst var alla klickrar slut på Biltema i lördags... Kanske är det inte min förtjänst... Men man vet ju aldrig... Får se om det börjar klicka lite här och lite där i stallet :)

Ha en bra dag därute... Det ska jag :)

Koträning...

I helgen som var fick jag och Ruban möjligheten att få leka med lite kor ;) Jag skulle egentligen har tävlat på KM i klubben men har varit så otroligt omotiverad till det...
Varför? Ingen aning... men jag tror att det är saknaden av kossorna som gjort det, så jag bestämde mig för att ta ett kopass till ;)

På lördagen så var vi båda en aningens övertaggade och for nog mest omkring som flipperbollar på banan :) Tack Madde för ditt tålamod och lugn när vi virrhönor for runt!!!

Vädret var inte heller till fördel men ska man bli genomvåt vad bättre att bli det när man få valla lite kor??? Vi fick till en hel del men läxan hem var "enkel"... Stoppa rakt om hon inte stoppar själv... använd cowleg och ge fan i att störa henne i övrigt :)

Detta har jag väl aldrig hört förut... och varför ska det vara så förbenat svårt. Jag vet ju allt det där men just att inte lägga mig i är så svårt... Men, men... mental träning i bilen hem, under kvällen, natten och på morgonen hade jag bestämt mig för att inte lägga mig i... det är ju inte jag som är avlad för detta... hehehe...

Söndagen bjöd på något mindre regn och lite varmare i luften... Men det bästa var att jag lyckades mycket bättre med just att inte lägga mig i... Vi hade ett par riktigt goa "face offs" då Rubans kosse DNA bara rasslade och jag satt med ett flin från öra till öra.

Ett par missförstånd då jag faktiskt lät henne få jobba själv och hon då blev helt överraskad för att jag inte fipplade... hahaha... Bättre det :)

Återigen massor med goda råd och mycket bra förklaringar från Madde... Kan säga att det är just detta som saknas för Ruby och mig... KOOOOOOTID och någon som uppmärksammar alla små fusk man gör ;)

Förhoppningsvis så kommer vi få möjlighet till lite mer kosseträning i helgen :) Jag har ju som sagt lagt ner tävlingsbiten för iår och nu tänker jag bara försöka få just så mycket kotid som möjligt.

Det är ju faktiskt det här som både jag och Ruby älskar att göra :)

Ha en underbar kväll därute. Det ska jag!!!

Klickerträning...

Nu har jag klickat Ruban några dagar och hon är på :) så himla skoj att återigen ha detta fantastiska hjälpmedel i träningen. Det har ju bara tagit två år att komma hit men skam den som ger sig...

Det första jag har klickat in är min vänsterhand som target... Detta för att hon inte ska bli för fokuserad på min högerhand som oftast ger godis. Så i ca en vecka har jag med hjälp av Olivia bara säkrat hennes tänk, klick = godis... Men igår gick jag vidare... Insåg dock att jag egentligen skulle klicka in kommando på targeten, tänkte mig ordet Nudda... Men men det får jag göra här i veckan...

Igår tog vi en liten session och min tanke var att få henne att lyfta vänster framben ;) första steget till spansk skritt som jag alltid har velat lära en häst...

Det finns ju lite olika vägar att hå med klickerträning men jag föredrar freeshaping... Framförallt så här i början då man snabbt får en självtänkande häst och motivationen för att försöka blir enormt förstärkt när de upptäcker att genom att försöka olika saker så kan de lista ut åt vilket håll klicket kommer :) Nackdelen... Om man tycker det är en nackdel är att hästen kan ibland bli något övertaggad och typ testa allt en stund innan de går in i klickmode och börjar strukturerat testa sig fram... Men när man klickat en tid brukar detta lägga sig och hästen är fokuserad från början.

Då vi ju förstärkt targeting mycket den här veckan tog det en stund för henne att komma på att för att få ett klick så behövde hon röra en annan kroppsdel...

När man freeshapar så krävs det även en hel del tålamod från mig :) men efter en stund av oavsiktliga flytt på vänster framben så jag hur hon började tänka... De första fem minuterna klickade jag på alla rörelser av vänster fram... När hon la vikten på höger fram, när hon tog ett steg fram, bak eller bara flyttade det... När jag såg att hon fattat att hon bara fick klick på vänster fram så slutade jag klicka när hon tog ett steg bakåt, utan bara när hon rörde benet framåt eller uppåt...

Det här momentet gick mycket snabbare och snart slutade hon helt ta bak benet utan tog ett steg liiite framåt eller åt sidan eller helt bara ett litet lyft :)

När man tränar klicker så är det viktigt att lägga in små pauser, att flytta på sig så inte platsen blir kopplad med betingningen... Ruby la även in små pauser själv då hon lämnade fokus på mig och helt enkelt kollade runt på omgivningen... Det är verkligen superviktigt att hon får/får ta dessa pauser så hela klickerträningen bara blir positiva upplevelser.

Jag brukar fylla mina fickor med krafftpellets och detta räcker för ett ca 20 minuters klickpass. När belöningen är slut så är även passet det :)

Hon får ca 2-3 pelletsar per klick men ibland om hon gör något riktigt bra får hon jackpot med ca 6-7 pelletsar...
Som sagt... Ruby är en häst där jag fått omvärdera mycket av mina självklarheter i Hästhantering/ridningen, hon är oerhört på och arbetsvillig men inte förrän hon har stort förtroende för en så kopplar hon på till hundra procent :) oerhört spännande liten dam...

Men nu när hon till hundra har fattat klicker så är hon bara så på :) hon bjuder på rörelserna i snabb följd och gärna 10-15 gånger på rad... Det gäller verkligen att vara beredd med klick och belöning :) Sen tar hon någon minuts paus och kör en gång till. Helt underbart och som jag sagt så många gånger förut så är detta den mest intelligenta och samarbetsvilliga häst jag haft...

Ska se om jag kan försöka filma lite så här i början...
Det ser nog inte så mycket ut för världen just nu men jag är säker på att med hennes fart kommer hon utvecklas väldigt fort och nya rörelser, beteenden kommer snabbt läggas till i hennes repertoar :)

Hon blir kanske en liten trickponny ändå... Det var en av de möjligheterna jag såg hos henne när jag köpte henne men att komma hit har tagit mycket längre än jag trott... Helt ärligt så hade jag i stort sett gett upp tanken på att någonsin kunna klickerträna henne... Men som tur är är jag en obotligt envis optimist som typ aldrig ger upp att försöka... Och som tur är så visade det sig att envisheten har i det här fallet visat ge Jackpot för både mig och Ruby... Ytterligare en positiv effekt av detta är att Olivia tycker det är skoj att klickträna så de där två kommer nog ha mycket skoj i framtiden :) och framförallt Olivia kommer bli präglad ännu mer i hur bra och effektiv positiv förstärkning i både utbildning, träning och lek funkar...

Det är ett arv som jag stolt lämnar efter mig om jag lyckas förmedla det till henne... Och det känns i hjärtat att jag är på rätt väg.

Ha en underbar dag därute, det ska jag :)


-ofcourse I am using my iPhone for this...

Inget svar...

Ville bara skriva lite snabbt att jag än så länge inte sett skymten av ett svar på mitt öppna brev till Djurens Rätts Hästgrupp...

Lite... nej, väldigt trist tycker jag då de sa att de var öppna för diskussion om det gick via mail...
Nåja, de får väl en, eller ett par veckor till...

Ha en bra dag därute... Det ska jag, fast det är kallt...

Leka lite...

Här i dagarna så har jag frågat om jag får leka lite med en av ridskolehästarna... En fantastiskt fin, förvuxen tysk ridponny som kom till Sverige 2008 :)

Han har gått på ridskolan i 4 år och har helt enkelt ledsnat på detta... Jag kan ju bara inte motstå ett tillfälle som detta...

Hur som helst så sas det att han var lat och ovillig... Att han bockar och kickar mot personalen... Detta må mycket väl stämma, jag har inte sett honom på lektion men vi har haft med honom på Western prova på grupperna och både Mia och jag blev lite kära i honom ;)

Där och då satt jag upp en liten stund på honom och han försökte skrämma mig :) Lägger upp det klippet här...


Men sen red jag honom en 20 minuter igår och ett likadant pass idag... och jag säger bara...
VILKEN DRÖMHÄST!!!

Om alla hästar vore så här arbetsvilliga och lättlärda vore ridningen enkel ;)
Som det är nu är han till salu men jag får förhoppningsvis chansen att rida honom tills dess han säljs eller jag flyttar :)

Så himla skoj...

Här är två klipp från idag :) En som ett smakprov på honom och ett klipp då jag bara var tvungen att testa lite spin... Spinklippet är den totala tid och försök som det tog för honom att fatta grejjen... Jag la givetvis in lite paus... närmare bestämt två stycken, en med galopp som belöning och en med lite annat innan sista försöket!!!



 

Kan bara konstatera att han är GRYM den här lilla Naseweis :)

Tack KLRK för att jag får leka lite med honom... Det är såååå skoj :)

Klicker... äntligen...

Måste bara lägga in ett litet kort inlägg för jag blir så himla glad :)

Igår efter att i två år med jämna mellanrum så helt bara sådär plötsligt förstod Ruby att klickern inte kommer äta upp henne utan faktisk resulterar i godis... Wiiiiiiiiiii :)

Jag har ju alltid klickertränat alla mina djur men den enda som någonsin reagerat negativt på detta är just Ruby... Hon har, trots att jag vet vad jag sysslar med, blivit mer och mer skeptisk för varje klick och vill efter 3-4 klick inte ta belöningen... aka godiset. Jag har aldrig varit med om dess like och har helt enkelt behövt lägga ner och försöka efter ett tag igen... Samma resultat 3-4 klick och sen -Nej!!!

Men jag tror mig även veta svaret som är väldigt enkelt när man tänker efter... Hon mår äntligen bra i sin mage och det gör att hon är mer intresserad av mat och att äta :)

Så nu jäklarns ska det klickas och äntligen får jag min älskade positiva förstärkning som jag längtat efter!!!

Passade även på att testa Mistral som är en härlig 18-årig herre... och han fattade ju direkt ;)

Ni som undrar hur och varför :) Här är några länkar...

Klicker FB

En video :)


En till :)





Ha en underbar kväll därute... jag ska fundera på vad jag ska klicka in på Ruby först :)

Ambassadör eller smygtränare...

Då jag fått goda råd att hålla denna sak "hemlig" för att inte råka "illa ut" gör jag som vanligt precis tvärtom...

Ni som följer bloggen vet ju att jag står uppstallad på en ridanläggning. På denna ridanläggning drivs en helt vanlig klassisk ridskola med allt vad det innebär ;)
Jag är den enda på anläggningen som rider western... Av denna anledning så är det många som då och då kommer fram och frågar vad jag gör och varför/hur jag gör det... Inte så där jättemånga som tränar ryggning, stops eller spins på sina hopp/dressyrhästar ;)
Men frågorna har varit vänligt nyfiket ställda och jag svarar gärna på dem.

För ett tag sen fick jag förfrågan om jag kunde tänka mig berätta/visa westernridningen för ridgrupperna när de hade teorilektion. Utan betänklighet sa jag givetvis ja :) I min lilla värld så är ju detta ett ypperligt tillfälle att få promota sporten men kanske framförallt visa ett annat tänk i ridningen... Kunna plocka bort utrustning, kanske så ett frö om en mjukare ridning och ett litet annat synsätt på eftergift och form...

Som utbildad pedagog så vet jag att om man vill bryta ett invant mönster kan det vara bra att få göra saker och ting på ett helt annorlunda sätt... Sagt och gjort så pratade jag med Mia och frågade om hon ville hjälpa till så vi kunde fixa några sadlar och huvudlag för att förstärka upplevelsen.
Jag pratade även med Per Larsson, för om nu några skulle vilja prova på mer så hade det ju varit super om de fick göra detta för en riktig tränare! Per var som vanligt på och jag hoppas att intresset är så stort så att han kan komma ner och få ha en riktig clinic.



Igår hade vi vår tredje grupp och jag måste faktiskt säga att gensvaret varit fantastiskt. Många har frågat om det kommer bildas en westerngrupp och om vi kan tänka oss hålla i den ;) Jag har sagt att inte har för avsikt att hålla träningar av den enkla anledningen att jag inte är tränare och dessutom inte vill in och "sno" potentiella kunder för de som bedriver seriös träningsverksamhet och lever på detta... Som jag skrivit så många gånger innan är jag emot "Pajastränare" som ploppar upp här och där... Jag är INTE alls sugen på att bli tränare men ställer gärna upp och försöka föra sporten framåt...

Nu till problematiken... Några har nu varit snälla och ger mig goda råd att hålla detta hemligt för att inte bli av med min Amatör/NonPro status... återigen står man där och brottas med ett Amerikanskt regelverk...
Om man översätter reglerna så står det att man inte får träna ryttare eller hästar mot ersättning för att vara Amatör/NonPro... Jag tar inte emot ersättning eller heller någon i min direkta familj för detta inte heller Mia, så för mig är det ett självklart fall av goodwill och ambassadörskap som förhoppningsvis för sporten framåt och vi blir fler som utövar den och mångfalden blir större och inte minst vi får in massor med kunskap och erfarenhet från "nya" ryttare :)

Om det ny är såhär så finns det troligtvis inte en enda tävlingsryttare som får rida Amatör/NonPro det är en av de bitarna som utvecklar en som ryttare att rida ihop, ge varandra tips och råd, ibland byter man häst bara för att känna av hur det känns eller förklara vad man menar... Om det inte är just den ekonomiska ersättningen som skiljer Amatörer från proffs vad är det då?

Tyvärr trodde jag nog att det skulle komma skit av detta det finns en tydlig misstanke mot allt och alla. Ingen kan/vill göra något för sporten utan egen vinning på den och alla fuskar för att kunna tävla på orättvisa villkor... Man kan ju bara fråga sig varför det är så???

Jag har ställt frågan på SRCHA:s FB sida och hoppas på att någon kan ge ett klart svar angående detta :) Men återigen så verkar det fanemig omöjligt att faktiskt göra saker för sporten utan att bli proffs...

Säger som en klok man sa för några år sen...

Det svåraste med Western är att inte bli tränare... Nej, inte fasen trodde jag han skulle ha så rätt ;)

Ha en underbar dag därute... Det ska jag oavsett om jag kommer bli klassad som proffs eller inte :)

-ofcourse I am using my iPhone for this...

Ett steg i rätt riktning :)

Jag fick idag ett väldigt positivt svar från Djurens Rätts Hästgrupp. De vill gärna diskutera sina resonemang och skillnaderna i vårt tänk! Jag kommer skicka mitt öppna brev som mail och verkligen försöka hålla en saklig diskussion och förhoppningsvis nå nya insikter och nya vägar för att förbättra för de älskade hästarna.

Det jag verkligen är glad över är att jag fick tillåtelse att publicera vår kommunikation här på bloggen :) givetvis kommer den vara ocensurerad för att alla fullt ut ska kunna stå för det man vill säga, att klippa ut små delar ur sin helhet för ingenting framåt...

Jag hoppas nu att ni kloka, erfarna och intresserade hästmänniskor därute hjälper mig att tänka och formulera mig så vi tillsammans kan jobba i rätt riktning!!! Det finns massor med "skit" som inte hör hemma i västvärlden men oxå hur mycket bra som helst som bör lyftas fram :)

Tillsammans besitter vi en enorm kunskapsbank och erfarenhet och skulle kunna påverka mer än vi tror... Kanske är jag nu ute på djupt vatten och strövar efter en utopi... Men jag tycker iallafall det är väl värt en ärlig chans!

Jag hoppas att tonen får vara saklig och respektfull, att vi kan lägga undan våra personliga känslor även om jag är den första att erkänna att jag många gånger borde vara tyst och fundera igenom saker och ting istället för att ilsket skälla ;)

Har ni något som ni vill föra framåt så maila gärna mig jessica.knoester@gmail.com

Ha en bra dag därute, det ska jag!!!


-ofcourse I am using my iPhone for this...

Djurens Rätts Hästgrupp...

Snubblade in på denna gruppen och efter att varit arg i några dagar beslutade jag mig för detta:

http://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=415141651867438&id=118764748171798

Ha en underbar kväll därute...

Sponsring = proffs...

Idag eller ja, det startade igår egentligen så har det Amerikanska regelträsket gjort sig påmint igen ;)

Det snurrar ett trevligt erbjudande på facebook om ett företag som söker ett hundekipage och ett hästekipage att sponsra och följa...

Vilken dröm, säger jag... men... tydligen, säger några så får man inte som Amateur ryttare bli sponsrad enligt AQHA:s regler...

Jag har nu lusläst reglerna och kommit fram till följande...

Som amatör måste ryttaren eller den direkta familjen...äga hästen... FINE :)

Ryttaren får inte träna andra ryttare eller hästar mot betalning... återigen, FINE ;)

Ryttaren får inte träna andra ryttare eller hästar och någon ur familjen får betalt... hehehe... jasså, den vägen var oxå stängd :) Nä, skojar bara, Helt OK.

Ryttaren eller den direkta familjen får inte ta emot betalning för anmälnings avgifter på tävlingar eller andra utgifter... Oxå Helt riktigt...

Nu till det som jag hänger upp mig på...

Om man då vid något tillfälle får något av ett företag. ex keps, skjorta, rabatt på grejjor, räknas det oxå som sponsring... Enligt AQHA?

I det svenska skattesystemet gör det det... Har man fått något skall värdet av gåvan tas upp i deklarationen... Hur många gör det?

Och om så nu är att det ska vara så, så undrar jag hur många av amatörryttarna som verkligen kan rida som amatörer...

Nåja, shit the same det var egentligen inte det jag var ute efter...
Jag kollade oxå upp vad som verkligen gällde för de olika klasserna typ Limited osv... och här lärde jag mig ytterligare ett och annat... suuuuck... erkänner att regelboken inte är helt lätt att läsa ;)

Hur det nu än så inser jag nog att om jag inte vill råka i trubbel med AQHA så är det dags att fundera på att uppgradera mitt medlemskap till ett OPEN. I verkligheten så betyder det egentligen väldigt lite klassmässigt men för mig som ryttare kan det öppna nya möjligheter ;) I vilket fall som helst kan jag om jag någon gång skulle behöva, låna en häst och tävla eller få något annat bra erbjudande...

Hmmm... tål att funderas på.

Nu ska jag ifallafall iväg till KLRK och tillsammans med Mia se om vi kan dra ner några klassikryttare i det fantastiska Westernträsket...

Ha en underbar kväll därute, det ska jag :)

Uppdatering Colonels Fella...

Fick ett samtal från Per häromdagen och lite uppdateringar om Colonels Fella, Rubys pappa för er som inte vet...

Förra hösten satte Per igång honom och med en långsiktig plan höll Colonel på att hitta tillbaka till tävlingsskikt. Jag såg honom själv i påskas och det var mycket power i honom då. Tanken var att han skulle få komma ut lite igen iår...

Men sen började han tyvärr bli knackig... Inget sådär speciellt utan mer en känsla av att han inte ville/orkade och tävlingarna fick stryka på foten.

Nu är det konstaterat att han har Erlichia, eller fästingfeber... Och han är givetvis under behandling för detta. Förhoppningsvis har inga leder tagit stryk eller att några andra processer har satts igång på denna fina häst...

Familjen Larsson gör givetvis allt för honom men tiden får helt enkelt utvisa om vi får förmånen att se Colonel ute igen.




Det är nog många med mig som hoppas på det.



-ofcourse I am using my iPhone for this...

Blod, svett och tårar...

Idag har vi, Olivia och jag, haft en förmiddag i stallet... Vi var nämligen utkörda för ytterligare en visning... Jag klev upp kl 06.30 imorse och gjorde det jag gör mest nu för tiden... Städade ;)

Måste erkänna att jag blir lite bitter när man ser skoavtryck på sitt nyskurade köksgolv efter visningen... men, men det är ju inte så mycket att göra åt det nu...

Hur som helst, tillbaka till stallet...

Olivia red lektion och idag fick hon för första gången stifta bekantskap med hjälpmedlet pisk...

Hästen hon red tyckte att den gjort sitt för idag och att en liten 22kgs ponnyräka helt enkelt kunde vara nöjd med att stå still i en hörna... Förtvivlan hos den 22kgs ponnyräkan syntes tydligt och hon fick frågan om hon ville ha ett spö...

-Nej, säger Olivia, jag tycker inte om spön och jag har aldrig ridit med ett.... Undrar vem som tutat i henne detta... harkel, harkel...

Nu fick jag ingripa och lite snabbt förklara att ibland kan man behöva ha med sig ett spö som förstärkning... att den kan funka som sporrar... MEN... att man givetvis inte behöver slå hästen sönder och samman...

Som tur var så blev ponnyn väldigt arbetsvillig vid åsynen av spöet och Olivia slapp trassla in sig i det utan bara ha med det... Rent krasst ska man ju lära sig rida med både spö och sporrar tycker jag för med rätt skolning är de båda bra hjälpmedel... men jag är så emot bankandet och piskandet som är alltför vanligt i den klassiska ridningen och därför har jag nog varit lite väl strikt mot Olivia...

Hur som... lektionen fortlöpte och Olivia fick prova på att skutta (läs kliva) över ett litet hinder och hon sa efteråt att det var JÄTTELÄSKIGT... hahahahaha...

Sen var tanken att jag skulle rida ett pass på Ruban och Olivia frågade om hon fick rida en sväng i början... Ja, tänkte jag det går väl bra, så vi sadlade upp och gick ner till ridhuset som verkade ledigt... Efter ca 10 minuter visade det sig att ridgruppen hade tagit en liten utetur och sen skulle fortsätta lektionen i ridhuset... Vet ni hur mycket man kan släpa fram på 10 minuter...?
Men då räddade ridläraren mig och tog ner ridgruppen i den bortre halvan... ridhuset mäter nog 90 meter långt så de fick plats :)

Detta var ju dock inget som den lockiga ponnyn fått information om och för bövelen... ridgrupper skall hålla sig till den änden av ridhuset där läktaren är... INTE tvärtom!
Så det resulterade i att hon blev aningens spänd och hellre ville kolla 7 ponnys på fyrkanten än lyssna på Olivia som red... Olivia, som nu på sitt fjärde egna ridpass på Ruby, utan att jag har styrt med longerlina, stöter härmed på sitt första ridrelaterade problem... Hästen lyder inte och hon får varken fram, bak eller kan svänga...

FRUSTRATION!!! När jag (inte kanske smidigast utan mer som mamma) försöker förklara att givetvis kommer inte Ruby lyssna om inte hon börjar rida och slutar vifta och bli sur... så bryter Olivia ihop av ilska och förtvivlan... Givetvis är det mitt fel att Ruby inte lyssnar och jag är dum som inte hjälper henne... hahahaha...

Det slutar med att Olivia sitter av går upp och hämtar min hjälm, jag sitter upp barbacka och fixar till ponnyn en fem minuter... Lektionen hinner sluta och vi får vara ensamma i ridhuset igen :)

Allt frid och fröjd och vid det här laget har jag lagt ner mina planer på att få rida för det är bättre att Olivia får rida igenom den här motgången...
Efter en stund vill Olivia rida över bommar med Ruby och det var en bra idé... eller :)
Men snäll som Ruby är gör hon det hon blir tillsagd... en stund... sen om man inte är uppmärksam så vill hon gärna förekomma en...

Olivia stannade två gånger efter bommarna och då tyckte ju Ruby att vad bra, nästa gång stannar/saktar jag av innan bommarna :)

OJ... FRUSTRATION igen från Olivia :) Min förklaring att det blir så när man inte fortsätter att rida efter bommarna var ju helt fel och återigen var det mitt fel att inget funkar... Tårarna rinner och jag frågar om hon vill fortsätta att rida... Det vill hon och då är jag "elak" och säger till henne att sluta gråta och börja rida :)

Och jäklar... sen hände något... med några tillrop av mig... Olivia började rida och Ruby blev sådär mjuk och fin som hon är när man verkligen rider...

Min dotter är så grymt lik mig och precis lika dålig på att ta motgångar... eller ja, jag kan numera hantera dem mycket bättre men när jag var ung eller då jag klantar mig så känner jag igen de där brännande tårarna och all den ilskan som bara väller ut ;)

Jag kan bara konstatera att ridning är inte lätt utan ett konstnärskap som tar åratal att utveckla och förfina... att barn har en naturlig följsamhet och att jag verkligen ska kämpa för att Olivia får behålla den... och om man vill bli en bra ryttar så gäller bara receptet... Blod svett och tårar... Om och om och om och om igen... Men samtidigt ger ju hästarna så enormt med glädje och energi att det är värt allt... om och om och om igen :)

Jag klippte ihop en liten film av ritten... efter Olivias två meltdowns för får barn och hästar tid att hitta sin naturliga balans så ser det ju så himla lätt ut :) Frågan är ju hur länge jag kommer få rida min egen häst... innan hon tar över... faaasiken...

Ha en bra dag därute... Det ska jag för nu jäklar tänker jag inte städa något mer den här veckan :)

Trååååååkigt!!!

I somras när jag blev av med jobbet visste jag att jag var tvungen att skippa vissa saker... typ allt som kostar pengar och är roligt... T ex, åka på clinics och tävla...
Visst jag kan ju ha kvar Ruby och det är väl det som räknas i slutändan men ändå....

Fyyyyyy faaasen vad det är tråkigt att inte ha råd att åka iväg :( Jag vill ju tävla på kooooor och åka på clinics...

Trodde nog jag kunde stålsätta mig bättre och ta detta för vad det är... det gör jag oxå men just idag när jag ser att det är Peo:s memorial så känns det extra tungt... Åh vad jag hade velat vara där!!!

Men när man inte har kunnat träna ordentligt kan man inte heller tävla...

Det här är livet!!! Cowhorse Limited RHC 2012, foto Mi Ritzén

Det har synts här på bloggen att jag inte är så motiverad att skriva... sen har det varit sjukt mycket saker runt skallen på mig och imorgon är det dags för ytterligare en visning av lägenheten...

Men jag kan återigen konstatera att jag är en riktig tävlingstönt och verkligen behöver och vill ha tävlingar att jobba mot. Jag kommer nog aldrig bara kunna ha en häst för att och lulla runt i skogen lite...

Som jag skrivit förut kommer jag inte heller åka upp på SM iår. Olivia fyller år och Ajje kommer hem, han har då inte varit hemma på över en månad så det känns viktigare än att tävla, dessutom kommer mamma hit och det ska bli skoj att träffa henne igen... går alldeles för långt mellan gångerna...

Så... mina högtflygande planer och tankar om 2012 blev inte mer än High Chaparall... men å andra sidan infriades alla mina förväntningar på Ruby där och lite till...

Äh, vem fasen försöker jag lura... Jag är sjuuukt bitter och vill bara lasta ponnyn och åka :)

Vill man satsa på det här är det dyrt... har man tur så får man sponsring... men då måste man ju visa resultat... och har man då inte pengarna att åka och tävla är det väldans svårt att visa resultat...

Det hjälper lixom inte att sitta här bakom tangentbordet och ha en enorm tilltro på sig själv, sin ponny och vår kapacitet...

Finns inte saker på pappret så finns det inte...

Så, nu har jag kräkts klart lite och ska fortsätta ta hand om min sjuka dotter och bittra mig själv lite till ;)

Till alla mina vänner som är iväg och tävlar i helgen... LYCKA till!!! Jag är avundsjuk men jag missunnar ingen att ha skoj :)

Ha en underbar dag därute... det ska inte jag ;)