Igår började det blåsa... Som i en stor del av Sverige... Advenststormen Berit gjorde sitt intrång och gick Berserk över landet.
Vi beslutade att ta in hästarna lite tidigare än vanligt just för att de inte skulle behöva råka ut får något, så vid tre fick de gå in. Extra hö och extra vatten fick de och när jag kom i morse för att släppa ut dem så var de mätta otörstiga och bara glada :) Tyvärr är vi utan ström i stallet just nu så vi behöver fixa vatten till stallet. Men ändå kändes det lugnt och tryggt att ha dem inne i natten när det blåste så.
Det är nämligen en hel jäkla elstolpe som blåst ner så vi får väl jaga elbolaget för att få ett svar på när det ska funka igen...
Ha en bra dag därute iallafall...
28 nov. 2011
25 nov. 2011
Svar till prinsen...
På mitt inlägg igår angående min 5-årsplan fick jag återigen en intressant kommentar från förmodligen samma människa som hade kreativa åsikter i ett tidigare inlägg.
Jag väljer att svara här då mitt svar i kommentarerna blev alldeles för långt, hoppas du inte tar illa upp ;)
Här är kommentaren :)
Hej igen Prinsen.
Vill bara säga att lättstött är jag inte alls, tycker det var intressant att se om dina teorier utifrån en bild stämde eller inte. Har många gånger skrattat gott åt just dina kommentarer, det som fick mig att reagera var just din ovilja att delge vem du faktiskt är och det tycker jag fortfarande är ganska fegt... Men, men alla väljer ju själva. Och jag tycker dina frågor och kommentarer är både intressanta och tänkvärda ;)
Jag håller med dig om att viss press måste man sätta på hästarna för att nå resultat men frågan är hur man gör det. Att ta igenom en sak betyder förmodligen inte samma för mig som för dig... Jag kommer ifrån den klassiska skolan där hästen anses vara unghäst till det år den fyller 8... I western går hästarna Futurity som treåringar och räknas som vuxna som 6-åringar, i min värld gör dessa fem eller för den delen två åren i hästens mentala och fysiska utveckling skillnad mellan att pressa för hårt eller bygga upp en elitatlet.
I min värld innebär ett pass uppvärming, arbete, avvärmning och avskrittning, där uppvärmningen består av lösgörande arbete, både till höger och vänster, öppnor, slutor, ryggningar i cirkel, både till höger och vänster, i skritt, trav och senare i galopp. Inte förrän hästen gör detta löst och ledigt går jag över till att finputsa det jag tänkt, stop, spin, byten, samling, tempoväxlingar eller vad det nu är jag tänkt för dagen. När hästen, i detta fall Ruby, gör detta jag ber om med arbetsglädje och kraft så avvärmer jag, detta innebär mer trav i låg form, lite öppnor och andra lösgörande arbete och sen avskrittning.
I vissa fall där jag vet att hon har det tufft, där jag tangerar hennes utbildningsnivå eller där hon bjuder på en rörelse som är bättre än det hon normalt gör så stannar jag, kliver av och skrittar av henne för hand.
De bästa hästarna i dressyr är uppmot 12, 15 år gamla och det är först då de kan utföra de högre skolorna med styrka och finess. Varför ska det vara annorlunda inom western? Givetvis skall man inte alltid sluta så fort hästen gjort något bra men om den utför momenten man hade på sin träningsplan den dagen bättre än man förväntat sig så tycker jag att man kan ge hästen den belöningen att faktiskt kliva av. Ja, jag tror faktiskt att med sund inställning och långsiktigt tänkande så kommer hästens storhetsperiod vara just här mellan 10-20 år. Då har den under åren byggt självförtroende och erfarenhet som tillsammans med talang och för mig är det först nu som den verkliga utmaningen börjar. Då tror jag att det färre gånger kommer skyllas på att kossorna var dumma eller för hårda eller tuffa, kvalitén på tävlingarna kommer höjas skyhögt och vi newbies inom detta får ha något mer att sträva emot.
Återigen, när jag började med western tänkte jag att en 9-åring vore lagom att köpa, en häst som gått igenom unghästperioden och har lite erfarenhet, där knapparna sitter och jag kan lära mig av... Men det finns ju inte några hela hästar???
Får man sen äran att ha sin häst tills den är över 20 år är det bara att tacka för den ynnesten, tyvärr händer det alltför sällan...
När jag läser igenom mitt eget inlägg ser jag ju att jag rör mig i unghästbubblan och att mina tankar ofta rör sig i inlärningsstadiet och utbildningsstadiet men återigen är det hela tiden en fin balansgång mellan att släppa för tidigt eller pressa för hårt. Även en rutinerad häst kan må gott av att inte alltid behöva traggla i 60 mintuter oavsett om den gjort rätt eller inte.
Om man ska få fram en tävlingshäst kan man mycket riktigt inte frångå skador och förslitningar men jag undrar hur många i hästsverige som faktiskt seriöst jobbar förebyggande med detta? Inom travet och galoppen är det rutin att låta en veterinär kolla igenom hästen med jämna mellanrum. De flesta, hoppas jag och tror, elitryttare gör detta oxå inom klassiska ridningen men inom western verkar det tyvärr inte vara så vanligt. I vårt lilla stall med hobbyryttare har vi en veterinär ute typ varannan månad men oftast en gång i månade eller mer. Inte för att vi har så sjuka hästar utan just för att jobba förebyggande, jag kollade igenom Ruby en månad och två veckor innan SM till exempel bara för att garantera att hon fysiskt inte hade något mot sig.
Men många gånger hör jag hur just detta förebyggande får stryka på foten för ekonomins skull. I min värld tror jag att i längden kommer detta bli billigare än att få en sjuk/skadad häst. Tro mig, jag vet att man inte kan skydda hästarna från allt, har du Prinsen, följt min blogg vet du nog vad jag gått igenom med Ruby och hur nära det faktiskt var att hon inte kunde tävla alls iår... Det är väl just detta året som fått mig att reflektera över hur lätt det är att forcera och att vara så hungrig på framgång och tävlande att man faktisk glömmer bort att de bara är bebisar som 3-4 åringar...
Jag hade högtflygande planer om hur långt jag skulle nått med Ruby i år vilka tävlingar hon skulle ha med sig inför nästa år och vilka knappar som skulle sitta.
Jag har helt enkelt fått riva planen och skriva om den på nytt, det var i den här processen som jag insåg att jag höll på att bli det jag föraktar, någon som sätter sin egen tävlingsglans framför sin häst...
Hade hon fått vara frisk och kunnat äta kanske mina inlägg sett helt annorlunda ut och jag hade förmodligen suttit och svurit över min placering i den eller den tävlingen.
Jag ska inte låtsas vara tacksam över det skitår jag och Ruban gått igenom men jag vill heller inte vara utan den erfarenhet och den eftertänksamhet det faktiskt gett mig. Att kunna slänga prestationsmanteln åt helskotta och lita på min talang, mina erfarenheter och mitt sätt att tänka häst på :)
Visst kommer hon få "yrkesskador" och törnar i livet men det är min förbannade skyldighet som hästägare och ryttare att se till att de minimeras så mycket som möjligt och det gör jag genom förebyggande vård och underhåll av hennes kropp och själ.
Jag är dock ytterst tacksam att inte jag behöver genomgå en veterinärbesiktning inför varje tävling för då hade vi nog fått åka hem mer gånger än vi fått tävla... hahaha... jag tror banne mig inte jag klarar mig igenom ett böjprov ;)
Så som slutplädering, nej, Zlatan, Stenmark och Mozart hade kanske inte varit de giganter idag om de gett upp när något gått fel men det är ju just det som är min poäng, Mozart nötte skalor, förmodligen till förbannelse men han gick banne mig inte in och hade storkonsert varenda gång han tänkte musik, Stenmark och Zlatan tränar förmodligen mer styrka, kondition, smidighet och annat som förbättrar deras teknik än att störta nerför SuperG backen i högsta fart eller ladda frisparkar mot mål i flera timmar.... Sen tror jag att alla tre tog/tar en stund och njuter av perfektionen i det de just gjort... Men hur ofta tillåter vi våra hästar att göra det?
Sen en tanke till... Dessa tre har valt själva att bli bra på det de gör och det sätt de gör det på... Våra hästar har inte den friheten att själv välja, då får man ju bara hoppas att ryttaren, ägaren, tränaren har den kunskap och finess som krävs för att känna skillnaden mellan för hård press eller att trycka lite till... Tyvärr tycker jag att många "proffs" inte verkar ha känslan för detta utan kör på...
För att nå toppen krävs en gedigen grund och ju högre upp du kommer desto mer grundstyrka, smidighet och basteknik behövs för att kunna utföra den där flashiga spinnen, den där superstoppen eller orka gå upp och facea den där tuffa kossan och cirkla den...
Men det är vad jag tror... nä, det är vad jag är helt och fullt övertygad om :)
Tack för en intressant kommentar Prinsen och jag hoppas någon dag få veta vem du verkligen är bakom pseudonymen... Så vi kan diskutera på lika villkor, som det är nu kan du ju vara vilken skogsmulle eller proffstränare som helst. Inte för att det spelar någon roll men utgången av en fråga och svar kan bli annorlunda när din hästroll som hobbyryttare eller proffs kommer upp till ytan...
Jag kanske kan förstå ditt resonemang bättre om jag vet vilka förutsättningar du sitter med i hästvärlden... men, men du gör ju givetvis som du vill... Det är inte av illvilja jag skriver detta utan för att jag tycker det är alldeles för få i denna värld som faktiskt vågar stå för sina åsikter... Det behövs flera som är villiga att diskutera och tänka om och kring vart vår sport är på väg. Jag tar inte illa upp, trots att jag låter bitsk ibland, om man har andra åsikter och tankar än mig, för det är det här som utvecklar mig som människa som får mig att rannsaka mina tankar, åsikter och kanske får mig att se nya vägar och sätt som är bättre än mina egna sätt.
Nåja, jag har försökt att ge din kommentar rättvisa med hur jag tänker och tycker på ett ärligt sätt utan att fördömma eller hoppa på dig, hoppas du finner nöje i att läsa det och att du hittar fler tankar att dela med dig av.
Nu är det dags för mig att sova, imorgon väntar stallet, glöggbjudning på Larum och sen vankas det middag i goda vänners sällskap... Ruby, ja hon får nog bara gå i hagen och vara häst :)
Ha en underbar kväll därute, det har jag :)
Jag väljer att svara här då mitt svar i kommentarerna blev alldeles för långt, hoppas du inte tar illa upp ;)
Här är kommentaren :)
- Anonym sa...
- Prins Daniel här igen :-) Med tanke på hur lättstött du var sist får jag inleda med att jag på intet sätt hopparpå dig utan tycker ämnet är intressant och viktigt. Jag håller med dig i att man inte ska pressa sina hästar så hårt att de går sönder i unga år, med nedbrytet psyke dessutom. Men kan man verkligen ta fram en häst som kommer att tillhöra det absoluta toppskiktet utan att förstöra den? Missförstår mig rätt, men en målare som anses som bland de bästa har med 100% säkerhet yrkesskador och förslitningar. En höjdhoppare på VM nivå har troligtvis mer skador än en småfet soffliggare och en musiker på den nivån är utan tvekan ganska trasig både invärtes och utvärtes. Min poäng är att vi så gärna vill att vår häst ska leva tills den är 35 år, kärnfrisk in i graven och samtidigt kräva att den ska prestera bland de bästa i landet. Toppen på presationskurvan ska dessutom ligga mellan 10-20 års ålder. Är det möjligt? Att man ska sluta ett träningspass positivt är nog alla överens om, men att sluta så fort hästen gör något bra, är det rätt? Om Zlatan gått av planen varje gång han fått till en bra träff på bollen hade han lön varit något mindre idag. Hur känd hade Mozart blivit om han slutat varje gång han fick till en bra tonföljd? Eller tänk om Stenmark slutat åka varje gång han passerat en port perfekt. Tagit av sig skidorna mitt i backen och gått ner? Är det bra att alltid sluta efter första tecken på framgång med hästen och sen som en kul överraskning på tävlingsbanan helt plötsligt kräva allt? /Prinsen
Hej igen Prinsen.
Vill bara säga att lättstött är jag inte alls, tycker det var intressant att se om dina teorier utifrån en bild stämde eller inte. Har många gånger skrattat gott åt just dina kommentarer, det som fick mig att reagera var just din ovilja att delge vem du faktiskt är och det tycker jag fortfarande är ganska fegt... Men, men alla väljer ju själva. Och jag tycker dina frågor och kommentarer är både intressanta och tänkvärda ;)
Jag håller med dig om att viss press måste man sätta på hästarna för att nå resultat men frågan är hur man gör det. Att ta igenom en sak betyder förmodligen inte samma för mig som för dig... Jag kommer ifrån den klassiska skolan där hästen anses vara unghäst till det år den fyller 8... I western går hästarna Futurity som treåringar och räknas som vuxna som 6-åringar, i min värld gör dessa fem eller för den delen två åren i hästens mentala och fysiska utveckling skillnad mellan att pressa för hårt eller bygga upp en elitatlet.
I min värld innebär ett pass uppvärming, arbete, avvärmning och avskrittning, där uppvärmningen består av lösgörande arbete, både till höger och vänster, öppnor, slutor, ryggningar i cirkel, både till höger och vänster, i skritt, trav och senare i galopp. Inte förrän hästen gör detta löst och ledigt går jag över till att finputsa det jag tänkt, stop, spin, byten, samling, tempoväxlingar eller vad det nu är jag tänkt för dagen. När hästen, i detta fall Ruby, gör detta jag ber om med arbetsglädje och kraft så avvärmer jag, detta innebär mer trav i låg form, lite öppnor och andra lösgörande arbete och sen avskrittning.
I vissa fall där jag vet att hon har det tufft, där jag tangerar hennes utbildningsnivå eller där hon bjuder på en rörelse som är bättre än det hon normalt gör så stannar jag, kliver av och skrittar av henne för hand.
De bästa hästarna i dressyr är uppmot 12, 15 år gamla och det är först då de kan utföra de högre skolorna med styrka och finess. Varför ska det vara annorlunda inom western? Givetvis skall man inte alltid sluta så fort hästen gjort något bra men om den utför momenten man hade på sin träningsplan den dagen bättre än man förväntat sig så tycker jag att man kan ge hästen den belöningen att faktiskt kliva av. Ja, jag tror faktiskt att med sund inställning och långsiktigt tänkande så kommer hästens storhetsperiod vara just här mellan 10-20 år. Då har den under åren byggt självförtroende och erfarenhet som tillsammans med talang och för mig är det först nu som den verkliga utmaningen börjar. Då tror jag att det färre gånger kommer skyllas på att kossorna var dumma eller för hårda eller tuffa, kvalitén på tävlingarna kommer höjas skyhögt och vi newbies inom detta får ha något mer att sträva emot.
Återigen, när jag började med western tänkte jag att en 9-åring vore lagom att köpa, en häst som gått igenom unghästperioden och har lite erfarenhet, där knapparna sitter och jag kan lära mig av... Men det finns ju inte några hela hästar???
Får man sen äran att ha sin häst tills den är över 20 år är det bara att tacka för den ynnesten, tyvärr händer det alltför sällan...
När jag läser igenom mitt eget inlägg ser jag ju att jag rör mig i unghästbubblan och att mina tankar ofta rör sig i inlärningsstadiet och utbildningsstadiet men återigen är det hela tiden en fin balansgång mellan att släppa för tidigt eller pressa för hårt. Även en rutinerad häst kan må gott av att inte alltid behöva traggla i 60 mintuter oavsett om den gjort rätt eller inte.
Om man ska få fram en tävlingshäst kan man mycket riktigt inte frångå skador och förslitningar men jag undrar hur många i hästsverige som faktiskt seriöst jobbar förebyggande med detta? Inom travet och galoppen är det rutin att låta en veterinär kolla igenom hästen med jämna mellanrum. De flesta, hoppas jag och tror, elitryttare gör detta oxå inom klassiska ridningen men inom western verkar det tyvärr inte vara så vanligt. I vårt lilla stall med hobbyryttare har vi en veterinär ute typ varannan månad men oftast en gång i månade eller mer. Inte för att vi har så sjuka hästar utan just för att jobba förebyggande, jag kollade igenom Ruby en månad och två veckor innan SM till exempel bara för att garantera att hon fysiskt inte hade något mot sig.
Men många gånger hör jag hur just detta förebyggande får stryka på foten för ekonomins skull. I min värld tror jag att i längden kommer detta bli billigare än att få en sjuk/skadad häst. Tro mig, jag vet att man inte kan skydda hästarna från allt, har du Prinsen, följt min blogg vet du nog vad jag gått igenom med Ruby och hur nära det faktiskt var att hon inte kunde tävla alls iår... Det är väl just detta året som fått mig att reflektera över hur lätt det är att forcera och att vara så hungrig på framgång och tävlande att man faktisk glömmer bort att de bara är bebisar som 3-4 åringar...
Jag hade högtflygande planer om hur långt jag skulle nått med Ruby i år vilka tävlingar hon skulle ha med sig inför nästa år och vilka knappar som skulle sitta.
Jag har helt enkelt fått riva planen och skriva om den på nytt, det var i den här processen som jag insåg att jag höll på att bli det jag föraktar, någon som sätter sin egen tävlingsglans framför sin häst...
Hade hon fått vara frisk och kunnat äta kanske mina inlägg sett helt annorlunda ut och jag hade förmodligen suttit och svurit över min placering i den eller den tävlingen.
Jag ska inte låtsas vara tacksam över det skitår jag och Ruban gått igenom men jag vill heller inte vara utan den erfarenhet och den eftertänksamhet det faktiskt gett mig. Att kunna slänga prestationsmanteln åt helskotta och lita på min talang, mina erfarenheter och mitt sätt att tänka häst på :)
Visst kommer hon få "yrkesskador" och törnar i livet men det är min förbannade skyldighet som hästägare och ryttare att se till att de minimeras så mycket som möjligt och det gör jag genom förebyggande vård och underhåll av hennes kropp och själ.
Jag är dock ytterst tacksam att inte jag behöver genomgå en veterinärbesiktning inför varje tävling för då hade vi nog fått åka hem mer gånger än vi fått tävla... hahaha... jag tror banne mig inte jag klarar mig igenom ett böjprov ;)
Så som slutplädering, nej, Zlatan, Stenmark och Mozart hade kanske inte varit de giganter idag om de gett upp när något gått fel men det är ju just det som är min poäng, Mozart nötte skalor, förmodligen till förbannelse men han gick banne mig inte in och hade storkonsert varenda gång han tänkte musik, Stenmark och Zlatan tränar förmodligen mer styrka, kondition, smidighet och annat som förbättrar deras teknik än att störta nerför SuperG backen i högsta fart eller ladda frisparkar mot mål i flera timmar.... Sen tror jag att alla tre tog/tar en stund och njuter av perfektionen i det de just gjort... Men hur ofta tillåter vi våra hästar att göra det?
Sen en tanke till... Dessa tre har valt själva att bli bra på det de gör och det sätt de gör det på... Våra hästar har inte den friheten att själv välja, då får man ju bara hoppas att ryttaren, ägaren, tränaren har den kunskap och finess som krävs för att känna skillnaden mellan för hård press eller att trycka lite till... Tyvärr tycker jag att många "proffs" inte verkar ha känslan för detta utan kör på...
För att nå toppen krävs en gedigen grund och ju högre upp du kommer desto mer grundstyrka, smidighet och basteknik behövs för att kunna utföra den där flashiga spinnen, den där superstoppen eller orka gå upp och facea den där tuffa kossan och cirkla den...
Men det är vad jag tror... nä, det är vad jag är helt och fullt övertygad om :)
Tack för en intressant kommentar Prinsen och jag hoppas någon dag få veta vem du verkligen är bakom pseudonymen... Så vi kan diskutera på lika villkor, som det är nu kan du ju vara vilken skogsmulle eller proffstränare som helst. Inte för att det spelar någon roll men utgången av en fråga och svar kan bli annorlunda när din hästroll som hobbyryttare eller proffs kommer upp till ytan...
Jag kanske kan förstå ditt resonemang bättre om jag vet vilka förutsättningar du sitter med i hästvärlden... men, men du gör ju givetvis som du vill... Det är inte av illvilja jag skriver detta utan för att jag tycker det är alldeles för få i denna värld som faktiskt vågar stå för sina åsikter... Det behövs flera som är villiga att diskutera och tänka om och kring vart vår sport är på väg. Jag tar inte illa upp, trots att jag låter bitsk ibland, om man har andra åsikter och tankar än mig, för det är det här som utvecklar mig som människa som får mig att rannsaka mina tankar, åsikter och kanske får mig att se nya vägar och sätt som är bättre än mina egna sätt.
Nåja, jag har försökt att ge din kommentar rättvisa med hur jag tänker och tycker på ett ärligt sätt utan att fördömma eller hoppa på dig, hoppas du finner nöje i att läsa det och att du hittar fler tankar att dela med dig av.
Nu är det dags för mig att sova, imorgon väntar stallet, glöggbjudning på Larum och sen vankas det middag i goda vänners sällskap... Ruby, ja hon får nog bara gå i hagen och vara häst :)
Ha en underbar kväll därute, det har jag :)
24 nov. 2011
Att ha en plan mot ett mål...
Hittade ett gammalt opublicerat inlägg som jag plockar upp igen :)
Dessutom skulle jag vilja länka till en annan blogg och en kommentar på ett inlägg som verkligen stämmer med min egen filosofi...
Min 5-årsplan
Det låter ibland uppstyltat och överambitiöst att ha en femårs plan... men jag tror att för att komma vidare så behöver man ställa höga mål som triggar den dagliga träningen och hanteringen.
Dessutom är det skönt att luta sig mot den när det blir bakslag ;) Då är det lättare att se det som ett steg på vägen istället för ett misslyckat resultat... De saker som behöver fixas kommer upp till ytan och kan justeras i tid :)
En av de sakerna som jag egentligen redan insett men fått bekräftat är att Ruby och jag kommer behöva massor med miljöträning i tävlingsliknade situationer och miljöer. Hon är ju en liten Turbohäst och tycker att det bästa man kan göra är att springa fort ;) Sen spelar det inte så stor roll på vilket sätt, bara det går fort... hehehe... Hon är ju dessutom ganska uppmärksam och försöker ha koll på ALLT.
Om jag jämför henne nu mot för ett år sen har hon ändå lugnat ner sig oerhört mycket. Hon är aldrig dum eller försöker krångla när man är iväg men hon blir lite skvättig.
Nu på Axvall när hon för första gången tittade in i ridhuset så trodde jag nästan hon skulle göra en 180 graders sväng och springa iväg :) Deeeet var läskigt med alla hästar, folk, ljud och grejjor som var därinne. Öronen håller på att gå av framåt när hon försöker ta in alla intryck ;) Sööötnosen.
Detta var mitt gamla inlägg och idag har jag återigen reflekterat över 5årsplanen...
Här vill jag nu delge ett inlägg från en av mina vänners blogg, hela familjen Holmqvist driver Ekelunds ridskola och stuteri och utbildar både ryttare och hästar på hög nivå... De tävlar högt upp i både hoppning och dressyr och jag har mycket att tacka Ann för i min egen ridning, shiiit vad mycket grunddressyr jag har ridit tack vare henne :) Jag önskar att jag bott närmare för att kunnat rida för och ihop med dessa kanonduktiga ryttare... Meeeen, jag får helt enkelt lasta pärlan och sticka upp en runda om tid ges ;)
Inlägget heter: Fortbildning IGEN! Nyttigt och det jag vill trycka på är kommentaren från Ingunn :) Hur hon verkligen sätter huvudet på spiken när det gäller att träna häst... På hög nivå, hur viktigt grunderna är hela vägen fram till Grand Prix... oavsett inriktning ;)
Detta är en av de bloggar jag följer och läser istortsett varje dag... För att påminnas och hitta godbitarna ur den disciplin som enligt mig är en av de absolut svåraste... Dressyren...
Vi snackar om att Reining är så svårt men ska man vara krass består det av fyra moment, galopp, stopp, spinn och rygga... Kolla in ett Lätt:B program för att jämföra...hehehehe...
Och just när det är motigt att gå ut och rida för vädret är kass så är hela tiden ett kort pass med läsgörande och stärkande övningar så viktiga i det stora hela... Nu här i vinter så ligger inte mina pass på ridbanan på mer än ca 40 min... max inklusive uppvärmning och nedvärmning... Så effektiv ridning där jag kräver lite mer av henne är ca 5-10 minuter... Då kan jag be om ett stopp, en spinn, en galoppfattning, en ökning, ett byte... några gånger och sätta mer press på henne...
Men det handlar hela tiden om kvalité, så många gånger har jag fått avbryta ett pass för att hon helt enkelt gör rätt på första försöket :) Jag vill ju hela tiden att hon ska få sluta med en god upplevelse och då finns det ingen anledning att fortsätta just detta pass med att begära mer. Å andra sidan har jag oxå ibland fått sitta och ridit till jag själv får kramp bara för att hon inte velat ge efter för hjälpen eller att hon inte velat ge efter i någon sida... oftast vänstersidan, dessa gånger har jag inte ens kommit fram till att jobba henne utan hela passet är bara en uppvärmning... Men jag vet att nästa gång kommer vi fortare förbi detta jobbigare och att det var värt att ta diskussionen där och då ;)
Någon gång i våras fick jag för mig att gå genom grinden på väg in på banan.... Hahahahaha!!! Såååå korkat...
Någon vecka innan dess hade jag ridit runt Vambåsa naturreservat och där finns det en grind man måste passera och förmodligen ledde den lite ström från elstaketet runt reservatet... Det går sådana där huggtandskossor där... Highland Cattle... och hon fick sig nog en kyss under fötterna när hon passerade. Jag funderade inte så mycket på det just då utan hon är ju lite hoppig så jag ryckte på axlarna och tänkte, ja, ja...
Men... Det blev en diskussion angående om grindar åt små lockiga hästar eller inte i ca 20 minuter.. och både jag och Ruby var helt genomsvettiga när vi väl var igenom... Hon bara SKULLE INTE ens gå fram till grinden och väl där så hade hon en Piaff som självaste Totillas hade varit avundsjuk på :) Vi testade på små levader och galoppiruetter och andra rörelser ur den högre skolan... Allt medans jag lungt försökte henne att tänka framåt och att bortse från att hon förmodligen, enligt henne själv, skulle få elektriska stötar av grinden. Grusplanen framför grinden var helt ren från ogräs och annat som gärna tränger sig upp, den är fortfarande förhållandevis ren :) Jag tror hon förintade det mesta av små växtrötter med sina steppande hovar...
Hur som helst så är min envishet till stor hjälp här och min erfarenhet om hästens inlärningsbeteende. En häst är ju sk first time learner, alltså de lär sig första gången de utsätts för någonting, visst det finns en del undantag och ibland undrar man varför de gör om saker och ting men principen och deras genetiska arv är iallafall detta.
Varför? Jo, hästen är ju ett bytesdjur och om den inte reagerar på faror så blir den Lunch... Alltså, oftast får de inte en andra chans i det vilda...
Givetvis kopplade hon snabbt ihop GRIND+Elstöt = BIG NO NO!!! Vilket jag ju är glad över att hon reagerar på elstötar, blir så mycket enklare med hagarna då ;)
Problemet var ju bara att jag inte kopplade ihop denna ekvation.
Denna gång var det bara att bita i det sura äpplet och förklara för henne att hon inte skulle vare sig dö eller få elstötar av grinden... Tack vare att jag ändå har lyckats få ett ganska stort förtroende kapital av henne lyckades jag, med en hel del tålamodsprövande lirkande och trixande, att få henne genom grinden och till slut även att gå avslappnad igenom densamma :) Idag är grindar inget problem och hon blir nästan lite irriterad på mig om jag försöker lägga mig i, för hon vet minsann nu hur man gör och jag ska bara se till att öppna upp grinden tillräckligt snabbt så hon kan göra sin grej...
Tänk om jag inte hade haft min femårsplan i detta läget och faktiskt kunnat se denna händelse som ett litet steg på vägen? Eller om jag istället forcerat fram en quickfix och därigenom befäst att grindar ÄR förknippat med otäcka upplevelser och negativa känslor...
Det är detta jag tror många gånger händer när hästar tränas... att vi inte har tid eller råd med en långsiktig plan utan alla resultat ska komma på en gång... och då kan man ju ifrågasätta hur saker och ting blir befästa i hästens minne... i vilket fack... det med glädje eller det med olust?
Jag vet att jag ältar detta till förbannelse men jag är så övertygad om att detta är "rätt" väg att gå, om man vill ha en häst som håller i många år... Precis som med idrottare och alla saker som ska utföras på en hög nivå... målare, artister, skådespelare eller andra mästare på just sin sak... Det tar tid att komma till perfektion och det måste få ta det...
Sen till detta krävs ett ganska stort mått av talang för att verkligen nå den högsta nivån men jag är övertygad om att en mediokert talangfull häst kommer nå längre med rätt utbildning och rätt inställning än en supertalangfull häst som pressats för hårt... Detta går ju oxå att se inom te x idrottsvärlden, många unga talangfulla idrottare som pressats över sin gräns och därmed inte hållit när de ska prestera som vuxna... Inom musikbranschen... jag vill här ta Mozart som exempel, en genialisk mästare som utförde storverk på storverk men dog utfattig 35 år gammal, utlämnad i en allmän grav... Fasen han var ett år yngre än mig när han dog och jag känner att jag bara är i början av mitt liv och att jag aldrig skulle vilja vara utan min livserfarenhet nu...
Sen finns det andra talanger som klarat pressen och går sin egen väg... Zlatan och Stenmark är väl två bra exempel på detta ;) Många gånger har de fått skit just för att de skiter i vad som förväntas av dem och att de gör som de vill... i mina ögon är detta kanske till och med mer imponerande än de storverk deras talang tillåter dem utföra...
Dessutom skulle jag vilja länka till en annan blogg och en kommentar på ett inlägg som verkligen stämmer med min egen filosofi...
Min 5-årsplan
Det låter ibland uppstyltat och överambitiöst att ha en femårs plan... men jag tror att för att komma vidare så behöver man ställa höga mål som triggar den dagliga träningen och hanteringen.
Dessutom är det skönt att luta sig mot den när det blir bakslag ;) Då är det lättare att se det som ett steg på vägen istället för ett misslyckat resultat... De saker som behöver fixas kommer upp till ytan och kan justeras i tid :)
En av de sakerna som jag egentligen redan insett men fått bekräftat är att Ruby och jag kommer behöva massor med miljöträning i tävlingsliknade situationer och miljöer. Hon är ju en liten Turbohäst och tycker att det bästa man kan göra är att springa fort ;) Sen spelar det inte så stor roll på vilket sätt, bara det går fort... hehehe... Hon är ju dessutom ganska uppmärksam och försöker ha koll på ALLT.
Om jag jämför henne nu mot för ett år sen har hon ändå lugnat ner sig oerhört mycket. Hon är aldrig dum eller försöker krångla när man är iväg men hon blir lite skvättig.
Nu på Axvall när hon för första gången tittade in i ridhuset så trodde jag nästan hon skulle göra en 180 graders sväng och springa iväg :) Deeeet var läskigt med alla hästar, folk, ljud och grejjor som var därinne. Öronen håller på att gå av framåt när hon försöker ta in alla intryck ;) Sööötnosen.
Detta var mitt gamla inlägg och idag har jag återigen reflekterat över 5årsplanen...
Här vill jag nu delge ett inlägg från en av mina vänners blogg, hela familjen Holmqvist driver Ekelunds ridskola och stuteri och utbildar både ryttare och hästar på hög nivå... De tävlar högt upp i både hoppning och dressyr och jag har mycket att tacka Ann för i min egen ridning, shiiit vad mycket grunddressyr jag har ridit tack vare henne :) Jag önskar att jag bott närmare för att kunnat rida för och ihop med dessa kanonduktiga ryttare... Meeeen, jag får helt enkelt lasta pärlan och sticka upp en runda om tid ges ;)
Inlägget heter: Fortbildning IGEN! Nyttigt och det jag vill trycka på är kommentaren från Ingunn :) Hur hon verkligen sätter huvudet på spiken när det gäller att träna häst... På hög nivå, hur viktigt grunderna är hela vägen fram till Grand Prix... oavsett inriktning ;)
Detta är en av de bloggar jag följer och läser istortsett varje dag... För att påminnas och hitta godbitarna ur den disciplin som enligt mig är en av de absolut svåraste... Dressyren...
Vi snackar om att Reining är så svårt men ska man vara krass består det av fyra moment, galopp, stopp, spinn och rygga... Kolla in ett Lätt:B program för att jämföra...hehehehe...
Och just när det är motigt att gå ut och rida för vädret är kass så är hela tiden ett kort pass med läsgörande och stärkande övningar så viktiga i det stora hela... Nu här i vinter så ligger inte mina pass på ridbanan på mer än ca 40 min... max inklusive uppvärmning och nedvärmning... Så effektiv ridning där jag kräver lite mer av henne är ca 5-10 minuter... Då kan jag be om ett stopp, en spinn, en galoppfattning, en ökning, ett byte... några gånger och sätta mer press på henne...
Men det handlar hela tiden om kvalité, så många gånger har jag fått avbryta ett pass för att hon helt enkelt gör rätt på första försöket :) Jag vill ju hela tiden att hon ska få sluta med en god upplevelse och då finns det ingen anledning att fortsätta just detta pass med att begära mer. Å andra sidan har jag oxå ibland fått sitta och ridit till jag själv får kramp bara för att hon inte velat ge efter för hjälpen eller att hon inte velat ge efter i någon sida... oftast vänstersidan, dessa gånger har jag inte ens kommit fram till att jobba henne utan hela passet är bara en uppvärmning... Men jag vet att nästa gång kommer vi fortare förbi detta jobbigare och att det var värt att ta diskussionen där och då ;)
Någon gång i våras fick jag för mig att gå genom grinden på väg in på banan.... Hahahahaha!!! Såååå korkat...
Någon vecka innan dess hade jag ridit runt Vambåsa naturreservat och där finns det en grind man måste passera och förmodligen ledde den lite ström från elstaketet runt reservatet... Det går sådana där huggtandskossor där... Highland Cattle... och hon fick sig nog en kyss under fötterna när hon passerade. Jag funderade inte så mycket på det just då utan hon är ju lite hoppig så jag ryckte på axlarna och tänkte, ja, ja...
Men... Det blev en diskussion angående om grindar åt små lockiga hästar eller inte i ca 20 minuter.. och både jag och Ruby var helt genomsvettiga när vi väl var igenom... Hon bara SKULLE INTE ens gå fram till grinden och väl där så hade hon en Piaff som självaste Totillas hade varit avundsjuk på :) Vi testade på små levader och galoppiruetter och andra rörelser ur den högre skolan... Allt medans jag lungt försökte henne att tänka framåt och att bortse från att hon förmodligen, enligt henne själv, skulle få elektriska stötar av grinden. Grusplanen framför grinden var helt ren från ogräs och annat som gärna tränger sig upp, den är fortfarande förhållandevis ren :) Jag tror hon förintade det mesta av små växtrötter med sina steppande hovar...
Hur som helst så är min envishet till stor hjälp här och min erfarenhet om hästens inlärningsbeteende. En häst är ju sk first time learner, alltså de lär sig första gången de utsätts för någonting, visst det finns en del undantag och ibland undrar man varför de gör om saker och ting men principen och deras genetiska arv är iallafall detta.
Varför? Jo, hästen är ju ett bytesdjur och om den inte reagerar på faror så blir den Lunch... Alltså, oftast får de inte en andra chans i det vilda...
Givetvis kopplade hon snabbt ihop GRIND+Elstöt = BIG NO NO!!! Vilket jag ju är glad över att hon reagerar på elstötar, blir så mycket enklare med hagarna då ;)
Problemet var ju bara att jag inte kopplade ihop denna ekvation.
Denna gång var det bara att bita i det sura äpplet och förklara för henne att hon inte skulle vare sig dö eller få elstötar av grinden... Tack vare att jag ändå har lyckats få ett ganska stort förtroende kapital av henne lyckades jag, med en hel del tålamodsprövande lirkande och trixande, att få henne genom grinden och till slut även att gå avslappnad igenom densamma :) Idag är grindar inget problem och hon blir nästan lite irriterad på mig om jag försöker lägga mig i, för hon vet minsann nu hur man gör och jag ska bara se till att öppna upp grinden tillräckligt snabbt så hon kan göra sin grej...
Tänk om jag inte hade haft min femårsplan i detta läget och faktiskt kunnat se denna händelse som ett litet steg på vägen? Eller om jag istället forcerat fram en quickfix och därigenom befäst att grindar ÄR förknippat med otäcka upplevelser och negativa känslor...
Det är detta jag tror många gånger händer när hästar tränas... att vi inte har tid eller råd med en långsiktig plan utan alla resultat ska komma på en gång... och då kan man ju ifrågasätta hur saker och ting blir befästa i hästens minne... i vilket fack... det med glädje eller det med olust?
Jag vet att jag ältar detta till förbannelse men jag är så övertygad om att detta är "rätt" väg att gå, om man vill ha en häst som håller i många år... Precis som med idrottare och alla saker som ska utföras på en hög nivå... målare, artister, skådespelare eller andra mästare på just sin sak... Det tar tid att komma till perfektion och det måste få ta det...
Sen till detta krävs ett ganska stort mått av talang för att verkligen nå den högsta nivån men jag är övertygad om att en mediokert talangfull häst kommer nå längre med rätt utbildning och rätt inställning än en supertalangfull häst som pressats för hårt... Detta går ju oxå att se inom te x idrottsvärlden, många unga talangfulla idrottare som pressats över sin gräns och därmed inte hållit när de ska prestera som vuxna... Inom musikbranschen... jag vill här ta Mozart som exempel, en genialisk mästare som utförde storverk på storverk men dog utfattig 35 år gammal, utlämnad i en allmän grav... Fasen han var ett år yngre än mig när han dog och jag känner att jag bara är i början av mitt liv och att jag aldrig skulle vilja vara utan min livserfarenhet nu...
Sen finns det andra talanger som klarat pressen och går sin egen väg... Zlatan och Stenmark är väl två bra exempel på detta ;) Många gånger har de fått skit just för att de skiter i vad som förväntas av dem och att de gör som de vill... i mina ögon är detta kanske till och med mer imponerande än de storverk deras talang tillåter dem utföra...
23 nov. 2011
Snart jul...
Tiden bara rusar iväg och nu är det redan snart december... Shiiiit ;)
Det är mörkt när man går upp... grådaskigt när man är på jobbet och mörkt när man kommer hem... På vardagarna är man numera hänvisad till ridbanan för att överhuvudtaget kunna få lite ljus...
Men jag klagar inte... Det är fortfarande runt +7-8 grader och snön håller sig borta ;) Kanske låter det konstigt att jag föredrar detta framför riktig vinter... meeen, jag är ju en riktig frysgris och med tanke på Rubys ätande så är jag överlycklig så länge gräset finns att pilla med...
Men snart är det dags att fundera på vilka mål och vilka utmaningar man skall ta sig an nästa år :) Det är skoj... Även om jag vet att vi inte har något att hämta nästa år resultatmässigt heller... så känns det som om vi är på rätt spår.
Igår red jag en sväng på banan och hon känns så mycket mer mogen och tar sig an rörelserna bättre, hon är mjukare i sin vänstersida alltså hon kan nästan böja sig lika mycket till höger nu som till vänster. Hon har fattat vad jag vill och bara bjuder till nu... En sak som jag lade ner i höstas just för att hon inte är tillräckligt mjuk i sidorna var galoppombytena... Det funkar från höger till vänster men inte tvärtom... Men jag tror att om en månad så kan jag ta upp dem där vi slutade för hon börjar bli såpass flexibel i sidan nu.
Hur som helst är det ett nöje att rida henne och att bara få ha henne... Hon har även under hösten riktigt börjat ty sig lite till mig och faktiskt uppskattar när vi träffas :) Det, har tagit tid... även om hon aldrigt nämnvärt protesterat mot något så är det först nu som hon visar lite tillgivenhet.
Så jag önskar att vi får vara skadefria och bara får lulla runt lite nästa år som jag ser som ett Diskvalificerings år...hehehe... åka iväg, in på banan... bryta mönstret och bara stå still om hon stressar...
Jag har för mig att man har typ 5 minuter på sig inne på banan... Det är många sekunder att stå still och jag tror det är rätt medicin för Ruby. Att gå på henne är som att skjuta sig själv i foten, för det enda hon vill är att göra rätt och fattar hon inte så försöker hon med allt hon kan :) Lite som en hund som kör hela registret när de inte riktigt vet vad som väntas av dem och det vill jag verkligen inte förstöra.
Förmodligen kommer det ibland vara oss i fatet att hon försöker gissa men jag är helt övertygad om att så småningom kommer det vara en fördel att hon tar egna initiativ...
Jag vill inte ha en lobotomerad häst :) Mycket av detta tänk har jag nog med mig från hoppningen, där jag och mina hästar samarbetade och jag var beroende av att de ville hjälpa till att lösa de utmaningar som fanns inne på banan...
Jag kommer ihåg en gång då mina hästar var skadade och jag skulle låna en häst inför ett KM... Det var inga höga höjder men 1m och det var nog ungefär vad denna hästs kapacitet låg. Jag red henne en gång innan för att känna på henne och skuttade några språng... En mycket trevlig liten fuxdam som gillade att hoppa... bara det att vi inte var samspelta alls. Efter ett hinder skulle vi svänga vänster och jag gjorde som vanligt och trampade ner i vänster stigbygel och vred mig åt det hållet vi skulle... Men tyvärr missförstod denna dam mig och svängde mycket snyggt och smidigt till höger... hahaha... i landningen insåg jag att jag inte längre hade någon häst under mig och att marken väldigt snabbt närmade sig... Total kraschlandning och fuxdamen såg både lite nöjd och förvirrad ut :)
Min hjälm plöjde en mycket rak och snygg fåra i underlaget och jag fick helt enkelt niga inför publiken, klappa om hästen och sen tog jag ett skutt inne på framridningen för att få en sista positiv upplevelse tillsammans med henne, dock något grusig ;)
Kontentan var att jag lärde mig att inte luta mig i svängarna över hindren... hehehe... fast det gjorde jag ändå sen när jag red mina egna hästar... Men det var en nyttig läxa om vad som kan hända...
Jag är så glad över alla timmar jag ridit klassiskt innan jag gick över till western och jag känner att jag har fler verktyg och fler angreppsvinklar på saker som dyker upp än om jag hållit fast vid en disciplin... Jag kan ibland känna att både klassiska och westernryttare kan vara ganska enkelspåriga i sitt hästtänk, lite grann att så här har jag alltid gjort därför måste det vara rätt... och inte plocka alla godbitar från alla discipliner :)
För god ridning handlar i grund och botten bara om en och samma sak... Att samarbeta med sin häst med glädje och lust :)
Ha en underbar dag därute!!!
Det är mörkt när man går upp... grådaskigt när man är på jobbet och mörkt när man kommer hem... På vardagarna är man numera hänvisad till ridbanan för att överhuvudtaget kunna få lite ljus...
Men jag klagar inte... Det är fortfarande runt +7-8 grader och snön håller sig borta ;) Kanske låter det konstigt att jag föredrar detta framför riktig vinter... meeen, jag är ju en riktig frysgris och med tanke på Rubys ätande så är jag överlycklig så länge gräset finns att pilla med...
Men snart är det dags att fundera på vilka mål och vilka utmaningar man skall ta sig an nästa år :) Det är skoj... Även om jag vet att vi inte har något att hämta nästa år resultatmässigt heller... så känns det som om vi är på rätt spår.
Igår red jag en sväng på banan och hon känns så mycket mer mogen och tar sig an rörelserna bättre, hon är mjukare i sin vänstersida alltså hon kan nästan böja sig lika mycket till höger nu som till vänster. Hon har fattat vad jag vill och bara bjuder till nu... En sak som jag lade ner i höstas just för att hon inte är tillräckligt mjuk i sidorna var galoppombytena... Det funkar från höger till vänster men inte tvärtom... Men jag tror att om en månad så kan jag ta upp dem där vi slutade för hon börjar bli såpass flexibel i sidan nu.
Hur som helst är det ett nöje att rida henne och att bara få ha henne... Hon har även under hösten riktigt börjat ty sig lite till mig och faktiskt uppskattar när vi träffas :) Det, har tagit tid... även om hon aldrigt nämnvärt protesterat mot något så är det först nu som hon visar lite tillgivenhet.
Så jag önskar att vi får vara skadefria och bara får lulla runt lite nästa år som jag ser som ett Diskvalificerings år...hehehe... åka iväg, in på banan... bryta mönstret och bara stå still om hon stressar...
 |
| Mina fina Fernandos e: Cortez |
Förmodligen kommer det ibland vara oss i fatet att hon försöker gissa men jag är helt övertygad om att så småningom kommer det vara en fördel att hon tar egna initiativ...
Jag vill inte ha en lobotomerad häst :) Mycket av detta tänk har jag nog med mig från hoppningen, där jag och mina hästar samarbetade och jag var beroende av att de ville hjälpa till att lösa de utmaningar som fanns inne på banan...
Jag kommer ihåg en gång då mina hästar var skadade och jag skulle låna en häst inför ett KM... Det var inga höga höjder men 1m och det var nog ungefär vad denna hästs kapacitet låg. Jag red henne en gång innan för att känna på henne och skuttade några språng... En mycket trevlig liten fuxdam som gillade att hoppa... bara det att vi inte var samspelta alls. Efter ett hinder skulle vi svänga vänster och jag gjorde som vanligt och trampade ner i vänster stigbygel och vred mig åt det hållet vi skulle... Men tyvärr missförstod denna dam mig och svängde mycket snyggt och smidigt till höger... hahaha... i landningen insåg jag att jag inte längre hade någon häst under mig och att marken väldigt snabbt närmade sig... Total kraschlandning och fuxdamen såg både lite nöjd och förvirrad ut :)
 |
| Min andra fina hoppehäst Demolero H :) |
Kontentan var att jag lärde mig att inte luta mig i svängarna över hindren... hehehe... fast det gjorde jag ändå sen när jag red mina egna hästar... Men det var en nyttig läxa om vad som kan hända...
Jag är så glad över alla timmar jag ridit klassiskt innan jag gick över till western och jag känner att jag har fler verktyg och fler angreppsvinklar på saker som dyker upp än om jag hållit fast vid en disciplin... Jag kan ibland känna att både klassiska och westernryttare kan vara ganska enkelspåriga i sitt hästtänk, lite grann att så här har jag alltid gjort därför måste det vara rätt... och inte plocka alla godbitar från alla discipliner :)
För god ridning handlar i grund och botten bara om en och samma sak... Att samarbeta med sin häst med glädje och lust :)
Ha en underbar dag därute!!!
21 nov. 2011
Tecknartalang utöver det vanliga...
Utanför Falköping i ett rött litet torp bor en gammal skolkamrat till mig. Jag återfick kontakten med henne för ett par år sen tack vare en annan gammal vän och Facebook :)
Hon hade lagt upp ett par teckningar hon gjort i ett album och jag bara häpnade över hur jäkla duktig hon är...
Hon heter Jessika Björk och äntligen har jag lyckats "muta" henne tillräckligt för att rita av Ruby ;) eller ja, för två år sen hade jag ju lixom ingen häst att låta henne teckna av men min plan har varit att låta henne teckna något åt mig...
Dessutom har hon inte "vett nog";) att ta tillräckligt betalt för sin talang och en teckning typ A3 kostar 450:- Mitt tips är att passa på och beställ nu innan hon inser hur duktig hon är och faktiskt börjar ta betalt ;)
Så nu hör du Jessika... du är GRYYYM på att teckna :)
Allt man gör är att maila en bra upplöst bild på det man vill ha avtecknat till jbranchgirl@hotmail.com och sen komma överrens med Jessika.
Hon tecknar inte bara hästar utan det mesta som går att teckna av :)
Jag har med Jessikas tillåtelse "stulit" några bilder från hennes Facebook för att kunna visa er hur duktig hon är :)
Som sagt, jag har fått tillåtelse att publicera dessa bilder av Jessika men vill ni använda några så får ni kontakta henne själva: jbranchgirl@hotmail.
Nu ska jag fortsätta blinga litegrann till i dagens gråa väder :)
Hon hade lagt upp ett par teckningar hon gjort i ett album och jag bara häpnade över hur jäkla duktig hon är...
Hon heter Jessika Björk och äntligen har jag lyckats "muta" henne tillräckligt för att rita av Ruby ;) eller ja, för två år sen hade jag ju lixom ingen häst att låta henne teckna av men min plan har varit att låta henne teckna något åt mig...
 |
| Teckningen <3 I lööööööv!!! |
Dessutom har hon inte "vett nog";) att ta tillräckligt betalt för sin talang och en teckning typ A3 kostar 450:- Mitt tips är att passa på och beställ nu innan hon inser hur duktig hon är och faktiskt börjar ta betalt ;)
Så nu hör du Jessika... du är GRYYYM på att teckna :)
Allt man gör är att maila en bra upplöst bild på det man vill ha avtecknat till jbranchgirl@hotmail.com och sen komma överrens med Jessika.
 |
| Orginalet av Ruban :) |
Hon tecknar inte bara hästar utan det mesta som går att teckna av :)
Jag har med Jessikas tillåtelse "stulit" några bilder från hennes Facebook för att kunna visa er hur duktig hon är :)
 | |
| Känner ni igen Todd Fitch från Luckyrider artikeln? |
 |
| Grymt detaljarbete... |
 |
| Imponerande... |
Som sagt, jag har fått tillåtelse att publicera dessa bilder av Jessika men vill ni använda några så får ni kontakta henne själva: jbranchgirl@hotmail.
Nu ska jag fortsätta blinga litegrann till i dagens gråa väder :)
Helgens happenings...
Det har varit en produktiv och rolig helg :)
Trots att det är mörkt ute och tyvärr så lyser solen med sin frånvaro så är jag grymt glad över att slippa snön... Förra året var det ju typ en halvmeters snö och skitkallt just vid den här tiden. Men i år är det härliga +8 grader och barmark, regnet har oxå hållit sig hyffsat borta så det är ganska torrt ute i naturen vilket ju betyder att man kan rida i skog och mark utan att behöva flytväst :)
I lördags fick jag förmånen att följa med och försöka fösa in två förrymda ungdjur, en tjur och en stut... Jag har länge fascinerats över hur snabba kossor är men den här gången fick jag uppleva en helt ny nivå av deras snabbhet ;)
Bonden hade fodrat dem på en äng så när vi kom höll de sig där... Men så fort de fick vittring på oss 13 ryttare så hade de en escapeplane redo. Jag såg dem i ca 5 minuter men sen var de puts väck borta, de andra såg dem ett par gånger över ett kalhygge men sen Zaaaapp så var de försvunna... Så nu har jag konstaterat att kossor som sagt inte bara är blixtesnabba utan oxå har Stealthmode inbyggt ;) Trots skallgång med som sagt 13 ekipage såg vi inte skymten av dem mer den dagen... De hade ca 100 ha att röra sig på och jag tycker försvaret kan studera dessa två för hur en vit och en röd ko kan så totalt smälta in i en grön skog är fantastiskt, något för kamoflageenheten kanske...
Nåja, skoj var det att plaska omkring i skogen med Ruban och att bara stå still var en nyttig träning för henne ;) Hon hade noll koll på vad det var vi gjorde men just det här att rida i grupp, nya hästar, rida iväg från gruppen, stå still, inte stressa bara ta sig fram överallt och vara lugn har fyllt ytterligare sidor i hennes erfarenhetsbok.
En sak som jag återigen konstaterade är att hon ALDRIG kommer bli någon hopphäst...hahahaha... vi skulle över en liten bäck och den tekniken hon hade var helt oförglömlig... Först stod hon vid kanten och laddade som om hon skulle hoppa över Grand Canyon... bakbenen en meter framför frambenen och jag lovar att det minst bodde 8 vithajar i bäcken :) Sen tog hon ett språng som skulle gjort en känguru gröööön av avund... Jämfota... hahaha... och mitt i detta jämfota, studds, kråkhopp, ser jag hur hon frenetiskt börjar veva med vänster framhov som om hon försökte greppa luften för att komma längre fram i språnget... Jag är sååå lycklig över att jag hade ett högt bakvalv som höll mig kvar i sadeln och att hon inte dök rakt in i buskaget på andra sidan av "jätte" floden ;) I vinter tänker jag iallafall försöka löshoppa henne lite så hon iallafall får tillräckligt mycket teknik för att överleva ett litet skutt men jädrar vad snabb hon är i sina ben... än så länge har hon inte en aning om vad hon ska göra av dem bara.
Jag är ändå supernöjd med henne då hon glatt traskade på överallt och bara var trevlig att ha att göra med...
Tack till alla andra tappra riddare för en mycket trevlig dag och trevligt sällskap :)
Igår så tog jag mig i kragen och satte fart på hattbands/pannband/smyckestillverkningen hemma... Har sålt lite så lagret har börjat sina... Skoj är det :) Nu hade jag även fått hem lite nytt bling så det resulterade i några riktigt fina saker...
Ett hattband ska jag skicka till en vän Jessika Björk som gjort en fantastisk blyertsteckning av Ruban, hon är verkligen grym när det gäller att teckna.. :) Jag återkommer snart med ett mer informativt inlägg om henne.
På lördag är det Glöggbjudning hos Larum Häst och Foder och jag tänkte vara där och visa upp lite bling och ge tips på hur man kan blinga upp sina gamla saker för att få ett gäng nygamla saker till nästa års tävlingsäsong :)
För ett tag sen fick jag frågan om jag kunde fixa något snyggt bling till de som tävlar med hjälm... Jag jobbar forfarande på det men en detalj man skulle kunna fixa till är rosetten bak på hjälmen :)
Men, istället kan man ju ha ett riktigt snyggt pannband till hästen :) Och man kan ju ha ett snyggt hattband till hatten som man har på sig när man inte rider :)
Jag måste erkänna att jag verkligen älskar varenda litet Bling jag tillverkar och det är nästan smärtsamt att behöva skiljas från dem... hehehehe... samtidigt är det ju superskoj att andra oxå uppskattar dem ;)
Kollektionerna kommer aldrig bli speciellt stora för jag vill verkligen att varenda sak ska vara mer eller mindre unik :) Så när en modell sålt ett visst antal kommer den designen inte finnas tillgänglig mer... Dock kommer en modell att finnas som standard för att hålla nere priset och leveranstiderna... Jag beställer det mesta av mitt material från andra länder och letar hela tiden efter högsta kvalitet på stenar och infattningar...
Men det är sjukt skoj att få tillverka vackra saker och varenda liten sak skulle jag som sagt själv gärna använda :)
Jag ska fota dem här i veckan och uppdatera sidan lite...
Sen vill jag bara skicka ett STORT tack till världens bästa Maria på Larum Häst och Foder som hjälper mig att hitta förpackningar, nytt bling, promotar mig överallt och bara har massor med ideér och tips!!!
Så har ni vägarna förbi på lördag titta in hos Larum Häst och Foder :)
Ha en underbar dag därute... det ska jag :)
Trots att det är mörkt ute och tyvärr så lyser solen med sin frånvaro så är jag grymt glad över att slippa snön... Förra året var det ju typ en halvmeters snö och skitkallt just vid den här tiden. Men i år är det härliga +8 grader och barmark, regnet har oxå hållit sig hyffsat borta så det är ganska torrt ute i naturen vilket ju betyder att man kan rida i skog och mark utan att behöva flytväst :)
I lördags fick jag förmånen att följa med och försöka fösa in två förrymda ungdjur, en tjur och en stut... Jag har länge fascinerats över hur snabba kossor är men den här gången fick jag uppleva en helt ny nivå av deras snabbhet ;)
Bonden hade fodrat dem på en äng så när vi kom höll de sig där... Men så fort de fick vittring på oss 13 ryttare så hade de en escapeplane redo. Jag såg dem i ca 5 minuter men sen var de puts väck borta, de andra såg dem ett par gånger över ett kalhygge men sen Zaaaapp så var de försvunna... Så nu har jag konstaterat att kossor som sagt inte bara är blixtesnabba utan oxå har Stealthmode inbyggt ;) Trots skallgång med som sagt 13 ekipage såg vi inte skymten av dem mer den dagen... De hade ca 100 ha att röra sig på och jag tycker försvaret kan studera dessa två för hur en vit och en röd ko kan så totalt smälta in i en grön skog är fantastiskt, något för kamoflageenheten kanske...
Nåja, skoj var det att plaska omkring i skogen med Ruban och att bara stå still var en nyttig träning för henne ;) Hon hade noll koll på vad det var vi gjorde men just det här att rida i grupp, nya hästar, rida iväg från gruppen, stå still, inte stressa bara ta sig fram överallt och vara lugn har fyllt ytterligare sidor i hennes erfarenhetsbok.
En sak som jag återigen konstaterade är att hon ALDRIG kommer bli någon hopphäst...hahahaha... vi skulle över en liten bäck och den tekniken hon hade var helt oförglömlig... Först stod hon vid kanten och laddade som om hon skulle hoppa över Grand Canyon... bakbenen en meter framför frambenen och jag lovar att det minst bodde 8 vithajar i bäcken :) Sen tog hon ett språng som skulle gjort en känguru gröööön av avund... Jämfota... hahaha... och mitt i detta jämfota, studds, kråkhopp, ser jag hur hon frenetiskt börjar veva med vänster framhov som om hon försökte greppa luften för att komma längre fram i språnget... Jag är sååå lycklig över att jag hade ett högt bakvalv som höll mig kvar i sadeln och att hon inte dök rakt in i buskaget på andra sidan av "jätte" floden ;) I vinter tänker jag iallafall försöka löshoppa henne lite så hon iallafall får tillräckligt mycket teknik för att överleva ett litet skutt men jädrar vad snabb hon är i sina ben... än så länge har hon inte en aning om vad hon ska göra av dem bara.
Jag är ändå supernöjd med henne då hon glatt traskade på överallt och bara var trevlig att ha att göra med...
Tack till alla andra tappra riddare för en mycket trevlig dag och trevligt sällskap :)
Igår så tog jag mig i kragen och satte fart på hattbands/pannband/smyckestillverkningen hemma... Har sålt lite så lagret har börjat sina... Skoj är det :) Nu hade jag även fått hem lite nytt bling så det resulterade i några riktigt fina saker...
Ett hattband ska jag skicka till en vän Jessika Björk som gjort en fantastisk blyertsteckning av Ruban, hon är verkligen grym när det gäller att teckna.. :) Jag återkommer snart med ett mer informativt inlägg om henne.
 |
| Ett smakprov på en av designerna... Denna har jag själv :) |
För ett tag sen fick jag frågan om jag kunde fixa något snyggt bling till de som tävlar med hjälm... Jag jobbar forfarande på det men en detalj man skulle kunna fixa till är rosetten bak på hjälmen :)
Men, istället kan man ju ha ett riktigt snyggt pannband till hästen :) Och man kan ju ha ett snyggt hattband till hatten som man har på sig när man inte rider :)
Jag måste erkänna att jag verkligen älskar varenda litet Bling jag tillverkar och det är nästan smärtsamt att behöva skiljas från dem... hehehehe... samtidigt är det ju superskoj att andra oxå uppskattar dem ;)
Kollektionerna kommer aldrig bli speciellt stora för jag vill verkligen att varenda sak ska vara mer eller mindre unik :) Så när en modell sålt ett visst antal kommer den designen inte finnas tillgänglig mer... Dock kommer en modell att finnas som standard för att hålla nere priset och leveranstiderna... Jag beställer det mesta av mitt material från andra länder och letar hela tiden efter högsta kvalitet på stenar och infattningar...
Men det är sjukt skoj att få tillverka vackra saker och varenda liten sak skulle jag som sagt själv gärna använda :)
Jag ska fota dem här i veckan och uppdatera sidan lite...
Sen vill jag bara skicka ett STORT tack till världens bästa Maria på Larum Häst och Foder som hjälper mig att hitta förpackningar, nytt bling, promotar mig överallt och bara har massor med ideér och tips!!!
Så har ni vägarna förbi på lördag titta in hos Larum Häst och Foder :)
Ha en underbar dag därute... det ska jag :)
18 nov. 2011
Mycket och inget händer...
Här händer det en hel del saker bakom kulisserna i mitt liv... hehehe... alltså saker som jag måste ta ställning till innan jag delar med mig av det till er...
Låter krypiskt men det är det inte utan bara de där besluten man måste tänka igenom innan man tar dem.
Många som träffar mig tror nog att jag är väldigt spontan och att jag gör saker utan att tänka efter före... Någon gång stämmer det in men egentligen är jag fruktansvärt feg och analytiskt... Men sen när jag väl bestämt mig då jäklar ska det gå undan. Jag grubblar enormt mycket på massor och jag har 5 och 10 års planer för det mesta :) Fast jag är dålig...nej, jag väljer att inte dela med mig av mycket innan jag själv funderat på hur jag vill ha det... Därav tycker nog många att jag just är spontan eller till och med på gränsen till impulsmänniska... hehehe...
Nåja, nog om detta... men det är lite skoj att höra på de som lär känna mig lite bättre när de upptäcker just denna sida hos mig... Att, va fasen går du och grubblar på det där fortfarande? Trodde du hade bestämt dig för länge sen.... hahaha... Nope, jag är bara på tredje remissen i mitt huvud och nu har jag ytterligare några nya infallsvinklar att beakta :)
En sån här sak som legat och skavt länge i mitt huvud... typ hela livet är just vad jag vill göra när jag blir stor ;)
Ibland känns det som om inget utkristalliseras eller ens att det finns en liten sketen hint om vilken väg man ska vandra här i livet...
För några veckor sen dog en av mina förebilder här i livet, han var inte min förebild för att han var rik och berömd utan för att han i allra högsta grad förenklat mitt liv ;) men även för hans livsfilosofi...
Jag pratar om Apples grundare Steve Jobs, jag har sedan länge beundrat denne man för hans fingertoppskänsla att vara rätt i tiden med sina produkter men även hur han vågat misslyckas... ENORMT!!!
Ajje visade mig ett YouTube klipp där han håller ett avslutningstal inför Stanford studenter för ca 6 år sen och detta har fått mig att tänka... mycket ;)
Det är väl spenderade minuter att lyssna på hans tre berättelser och fundera på hur ens eget liv ser ut...
Jag tycker han har så mycket rätt i det han säger och jag bara undrar när jag kan se hur mina dots har kopplats ihop ;)
Jag kommer förmodligen aldrig bli en ikon av hans dignitet men det är heller inget jag strävar efter...
Från och med nu kommer jag iallfall ta ett råd till mig... Om det känns för jäkligt att göra något för länge... Se till att förändra något då... Att inte gå i gamla hjulspår och låta andra leva mitt liv...
Mycket av det han säger är redan sånt jag gör och så jag vill leva mitt liv... Ta hästsporten till exempel... Som jag skrivit tidigare så vet jag att jag är väldigt osvensk för att jag tror på mig och min talang... och här har jag nu två val... Bry mig om att andra tycker jag är för stor i truten för mitt eget bästa eller inte bry mig om vad andra tycker... Eller låta andra människor begränsa min tro på mig själv eller hoppa över kanten...
Ja, jag har lovat mig själv att inte sitta när jag är gammal och tänka... tänk om jag... utan istället, tänk att jag gjorde, vågade, tog chansen eller misslyckades... Hur än slutresultatet blir kommer det vara bättre än att sitta och fundera på tänk om...
Det finns några saker som jag faktiskt ångrar att jag inte gjort, när jag var yngre hade jag möjligheten att få åka över till USA och till Curt Pate och jobba på hans ranch... Jag tog inte chansen för jag hade hästar och en tävlingskarriär här hemma... Var det fel beslut?
Jag vet inte, samtidigt som det gnager att jag inte åkte så kanske jag tog rätt beslut ändå... Om jag åkt över så hade jag förmodligen inte stannat för alltid hos Curt, kanske hade jag hamnat hos någon tränare där hästens värde inte varit samma som för mig... kanske hade min filosofi om hästhantering och min klassiska skolning varit nada... eller nä, det hade den garanterat...
Idag kan jag på ett helt annat sätt stå upp för vad jag tycker och hur jag vill göra, jag kan säga till om jag tycker någon är osjysst, det hade jag förmodligen inte vågat som 20-åring... Jag har en helt annan syn på hästens mognadsutveckling än om jag varit inne i Futurity karusellen och jag kan med gott samvete låta min häst få ta tid... Jag kan åka och tävla och bara skita i om jag gör totalt bort mig för jag vet att inom sinom tid så kommer jag kunna fightas i toppen. Jag har ingen brådska och jag tänker stanna kvar på toppen länge när jag väl når dit :)
Därför kommer jag aldrig ge mig in i tränarbranschen... För jag vill aldrig ha kravet från någon hästägare att hästen måste prestera snabbare än den är mogen för, att vara tvungen att ta till tuffare och fulare metoder för att nå dit...
Jag och Anneli har stött och blött den här frågan under lång tid och faktiskt är detta vad jag iallafall kommit fram till... och även om det ALDRIG någonsin försvarar ER tränare som misshandlar hästar därute och ER hästägare som tillåter detta så har jag äntligen förstått varför detta får fortsätta existera...
Pengarna... givetvis vill man som hästägare få ut så mycket som möjligt under den dyra tid man betalar en tränare för att utbilda sin häst... Givetvis så måste man som tränare prestera så mycket som möjligt så kunder kommer tillbaka och därigenom betalar tränarens lön...
Detta gör att jag i ännu högre grad beundrar, respekterar och känner med de tränare och hästägare som försöker stå emot detta. Ni tränare som inte köper att allt ska vara klart på nolltid... som faktiskt ger bort er tid till ofta otacksamma hästägare/ryttare som inte tycker det var värt pengarna... Ni hästägare som faktiskt hellre biter i det sura äpplet och låter era hästar mogna i lugn och ro utan att låta påtryckningar från folk utifrån bestämma...
Jag hoppas bara att alla tränare, ryttare och annat hästfolk som tillhör den senare kategorin kommer överleva den ekonomiska kris som tyvärr verkar florera inom sund hästhållning...
Läste just idag ett citat på facebook som tyärr verkar stämma alltför bra...
If you want to end with a million dollar horse buisiness.... Start out with five million dollar...
Men jag hoppas och tror på oss här i Sverige att vi kommer se igenom alla "quick fixes" och faktiskt ta till oss den hästmannaskap och den hästtradition vi har här i Sverige och Europa... Se bara på Spanska Ridskolan... där tar det ca 17 år för någon att bli ens i närheten av ryttmästare... Då rider de upp till 12 hästar om dagen...
Nåja, tack och lov har jag inte bekymret att Ruby måste dra in mitt uppehälle eller att jag måste göra det på hennes bekostnad... Sen ska jag ju helt ärligt erkänna att jag givetvis vill tjäna MASSOR med mer pengar för att kunna göra mer av det jag älskar mest... Rida och utbilda hästar...
Men som tränare? Nej, inte så länge det betyder att ekonomin går före The art of Horseriding.
Sen, för att göra mig lite mer ovän och reta lite fler folk därute... så har vi väldigt få hästar (läs western) av HÖG kvalitet här i Sverige...
Det gör det ju inte lättare att få fram elitidrottare när vi envisas med att avla på vad skit som helst...
Men de bra vi har här i Sverige, de är nog fasen riktigt bra ;) Förhoppningsvis så har den ekonomiska krisen gjort att alla måste börja tänka efter innan man betäcker sitt sto, det finns ingen marknad för halvdana hästar längre, det är för dyrt just att hålla och att träna något som aldrig kommer nå någonstans... Sen visst det finns massor av hobbyryttare som är nöjda med att vara just hobbyryttare och jag beundrar er för det :) Ni gör precis det ni vill och oftast har era hästar ett fantastiskt liv där inte prestation och ekonomi har samma betydelse... Men, skulle jag nöjt mig med det skulle jag nog inte köpt mig en renrasig Quarter eller tävlingshäst för mycket pengar utan satsat på en stabil brukshäst som typ tål allt och är lättfödd :)
Men det är jag det ;)
Nope, nu är det dags att ta helg och imorgon ska jag och Ruban äntligen få göra något som vi tränar för... fösa kossor i det fria... hehehehe... eller ja, det är två förrymda grabbar som förhoppningsvis kommer på bättre tankar och vill bli infångade från sin 100 h stora "hage"... Vi är ca 6 ekipage och jag ser fram emot en heldag med Ruban och förmodligen inte en skymt av en liten stut ;)
Ha en underbar kväll därute... det ska jag :)
Låter krypiskt men det är det inte utan bara de där besluten man måste tänka igenom innan man tar dem.
Många som träffar mig tror nog att jag är väldigt spontan och att jag gör saker utan att tänka efter före... Någon gång stämmer det in men egentligen är jag fruktansvärt feg och analytiskt... Men sen när jag väl bestämt mig då jäklar ska det gå undan. Jag grubblar enormt mycket på massor och jag har 5 och 10 års planer för det mesta :) Fast jag är dålig...nej, jag väljer att inte dela med mig av mycket innan jag själv funderat på hur jag vill ha det... Därav tycker nog många att jag just är spontan eller till och med på gränsen till impulsmänniska... hehehe...
Nåja, nog om detta... men det är lite skoj att höra på de som lär känna mig lite bättre när de upptäcker just denna sida hos mig... Att, va fasen går du och grubblar på det där fortfarande? Trodde du hade bestämt dig för länge sen.... hahaha... Nope, jag är bara på tredje remissen i mitt huvud och nu har jag ytterligare några nya infallsvinklar att beakta :)
En sån här sak som legat och skavt länge i mitt huvud... typ hela livet är just vad jag vill göra när jag blir stor ;)
Ibland känns det som om inget utkristalliseras eller ens att det finns en liten sketen hint om vilken väg man ska vandra här i livet...
För några veckor sen dog en av mina förebilder här i livet, han var inte min förebild för att han var rik och berömd utan för att han i allra högsta grad förenklat mitt liv ;) men även för hans livsfilosofi...
Jag pratar om Apples grundare Steve Jobs, jag har sedan länge beundrat denne man för hans fingertoppskänsla att vara rätt i tiden med sina produkter men även hur han vågat misslyckas... ENORMT!!!
Ajje visade mig ett YouTube klipp där han håller ett avslutningstal inför Stanford studenter för ca 6 år sen och detta har fått mig att tänka... mycket ;)
Det är väl spenderade minuter att lyssna på hans tre berättelser och fundera på hur ens eget liv ser ut...
Jag tycker han har så mycket rätt i det han säger och jag bara undrar när jag kan se hur mina dots har kopplats ihop ;)
Jag kommer förmodligen aldrig bli en ikon av hans dignitet men det är heller inget jag strävar efter...
Från och med nu kommer jag iallfall ta ett råd till mig... Om det känns för jäkligt att göra något för länge... Se till att förändra något då... Att inte gå i gamla hjulspår och låta andra leva mitt liv...
Mycket av det han säger är redan sånt jag gör och så jag vill leva mitt liv... Ta hästsporten till exempel... Som jag skrivit tidigare så vet jag att jag är väldigt osvensk för att jag tror på mig och min talang... och här har jag nu två val... Bry mig om att andra tycker jag är för stor i truten för mitt eget bästa eller inte bry mig om vad andra tycker... Eller låta andra människor begränsa min tro på mig själv eller hoppa över kanten...
Ja, jag har lovat mig själv att inte sitta när jag är gammal och tänka... tänk om jag... utan istället, tänk att jag gjorde, vågade, tog chansen eller misslyckades... Hur än slutresultatet blir kommer det vara bättre än att sitta och fundera på tänk om...
Det finns några saker som jag faktiskt ångrar att jag inte gjort, när jag var yngre hade jag möjligheten att få åka över till USA och till Curt Pate och jobba på hans ranch... Jag tog inte chansen för jag hade hästar och en tävlingskarriär här hemma... Var det fel beslut?
Jag vet inte, samtidigt som det gnager att jag inte åkte så kanske jag tog rätt beslut ändå... Om jag åkt över så hade jag förmodligen inte stannat för alltid hos Curt, kanske hade jag hamnat hos någon tränare där hästens värde inte varit samma som för mig... kanske hade min filosofi om hästhantering och min klassiska skolning varit nada... eller nä, det hade den garanterat...
Idag kan jag på ett helt annat sätt stå upp för vad jag tycker och hur jag vill göra, jag kan säga till om jag tycker någon är osjysst, det hade jag förmodligen inte vågat som 20-åring... Jag har en helt annan syn på hästens mognadsutveckling än om jag varit inne i Futurity karusellen och jag kan med gott samvete låta min häst få ta tid... Jag kan åka och tävla och bara skita i om jag gör totalt bort mig för jag vet att inom sinom tid så kommer jag kunna fightas i toppen. Jag har ingen brådska och jag tänker stanna kvar på toppen länge när jag väl når dit :)
Därför kommer jag aldrig ge mig in i tränarbranschen... För jag vill aldrig ha kravet från någon hästägare att hästen måste prestera snabbare än den är mogen för, att vara tvungen att ta till tuffare och fulare metoder för att nå dit...
Jag och Anneli har stött och blött den här frågan under lång tid och faktiskt är detta vad jag iallafall kommit fram till... och även om det ALDRIG någonsin försvarar ER tränare som misshandlar hästar därute och ER hästägare som tillåter detta så har jag äntligen förstått varför detta får fortsätta existera...
Pengarna... givetvis vill man som hästägare få ut så mycket som möjligt under den dyra tid man betalar en tränare för att utbilda sin häst... Givetvis så måste man som tränare prestera så mycket som möjligt så kunder kommer tillbaka och därigenom betalar tränarens lön...
Detta gör att jag i ännu högre grad beundrar, respekterar och känner med de tränare och hästägare som försöker stå emot detta. Ni tränare som inte köper att allt ska vara klart på nolltid... som faktiskt ger bort er tid till ofta otacksamma hästägare/ryttare som inte tycker det var värt pengarna... Ni hästägare som faktiskt hellre biter i det sura äpplet och låter era hästar mogna i lugn och ro utan att låta påtryckningar från folk utifrån bestämma...
Jag hoppas bara att alla tränare, ryttare och annat hästfolk som tillhör den senare kategorin kommer överleva den ekonomiska kris som tyvärr verkar florera inom sund hästhållning...
Läste just idag ett citat på facebook som tyärr verkar stämma alltför bra...
If you want to end with a million dollar horse buisiness.... Start out with five million dollar...
Men jag hoppas och tror på oss här i Sverige att vi kommer se igenom alla "quick fixes" och faktiskt ta till oss den hästmannaskap och den hästtradition vi har här i Sverige och Europa... Se bara på Spanska Ridskolan... där tar det ca 17 år för någon att bli ens i närheten av ryttmästare... Då rider de upp till 12 hästar om dagen...
Nåja, tack och lov har jag inte bekymret att Ruby måste dra in mitt uppehälle eller att jag måste göra det på hennes bekostnad... Sen ska jag ju helt ärligt erkänna att jag givetvis vill tjäna MASSOR med mer pengar för att kunna göra mer av det jag älskar mest... Rida och utbilda hästar...
Men som tränare? Nej, inte så länge det betyder att ekonomin går före The art of Horseriding.
 |
| Ps... Nu får man bära svart hatt ända fram till påsk :) |
Sen, för att göra mig lite mer ovän och reta lite fler folk därute... så har vi väldigt få hästar (läs western) av HÖG kvalitet här i Sverige...
Det gör det ju inte lättare att få fram elitidrottare när vi envisas med att avla på vad skit som helst...
Men de bra vi har här i Sverige, de är nog fasen riktigt bra ;) Förhoppningsvis så har den ekonomiska krisen gjort att alla måste börja tänka efter innan man betäcker sitt sto, det finns ingen marknad för halvdana hästar längre, det är för dyrt just att hålla och att träna något som aldrig kommer nå någonstans... Sen visst det finns massor av hobbyryttare som är nöjda med att vara just hobbyryttare och jag beundrar er för det :) Ni gör precis det ni vill och oftast har era hästar ett fantastiskt liv där inte prestation och ekonomi har samma betydelse... Men, skulle jag nöjt mig med det skulle jag nog inte köpt mig en renrasig Quarter eller tävlingshäst för mycket pengar utan satsat på en stabil brukshäst som typ tål allt och är lättfödd :)
Men det är jag det ;)
Nope, nu är det dags att ta helg och imorgon ska jag och Ruban äntligen få göra något som vi tränar för... fösa kossor i det fria... hehehehe... eller ja, det är två förrymda grabbar som förhoppningsvis kommer på bättre tankar och vill bli infångade från sin 100 h stora "hage"... Vi är ca 6 ekipage och jag ser fram emot en heldag med Ruban och förmodligen inte en skymt av en liten stut ;)
Ha en underbar kväll därute... det ska jag :)
15 nov. 2011
Nerträning... och motivation...
Vi har gått in i fasen nerträning... hehehe... Ruban är nog nöjd med detta då hon inte behöver jobba så hårt längre. Nä, hon har aldrig sagt nej till jobb och just därför tycker jag det är viktigt att hon får vila, både i skallen och i kroppen.
Sen helt ärligt är jag sååå totalt omotiverad att rida just nu. Jag vet inte riktigt varför då Ruby är grymt fin och bara glider fram :) Men det är väl den här trista årstiden, mörkt och kallt... Bläää... Det är mörkt när man går upp och det är mörkt när man kommer hem från jobbet...
Men nu är det dags att börja titta på nästa års tävlingar och vad man ska satsa på. En tävling som jag verkligen tänker vara med på är Chappen... Ja, nu börjar tjatet om den igen ;) Men bara stämningen och hela miljön är så roligt och man bara njuter av att få vara i den bubblan. Sitta på läktaren och kolla på ridningen och bara ha Sveriges skitigaste fötter :)
Detta är väl en av de få gångerna som strumpornas uppgift är att skydda skorna från fötterna...hehehe...
Sen finns det några andra lite större tävlingar som jag tänkte satsa på... om allt går vägen :) Men framförallt kommer nästa år gå i miljöträningens tecken... Jag kommer försöka utsätta oss för så mycket konstiga miljöer som jag bara kan.
Tills dess kan jag bara tacka alla som stöttat mig i år och givit mig goda råd och givetvis ett stort tack till Ruban min älskade lilla lockiga ponny :)
Ha en underbar dag därute och njut av solen som faktiskt här i Karlskrona just nu tittar fram lite :)
Sen helt ärligt är jag sååå totalt omotiverad att rida just nu. Jag vet inte riktigt varför då Ruby är grymt fin och bara glider fram :) Men det är väl den här trista årstiden, mörkt och kallt... Bläää... Det är mörkt när man går upp och det är mörkt när man kommer hem från jobbet...
Men nu är det dags att börja titta på nästa års tävlingar och vad man ska satsa på. En tävling som jag verkligen tänker vara med på är Chappen... Ja, nu börjar tjatet om den igen ;) Men bara stämningen och hela miljön är så roligt och man bara njuter av att få vara i den bubblan. Sitta på läktaren och kolla på ridningen och bara ha Sveriges skitigaste fötter :)Detta är väl en av de få gångerna som strumpornas uppgift är att skydda skorna från fötterna...hehehe...
Sen finns det några andra lite större tävlingar som jag tänkte satsa på... om allt går vägen :) Men framförallt kommer nästa år gå i miljöträningens tecken... Jag kommer försöka utsätta oss för så mycket konstiga miljöer som jag bara kan.
Tills dess kan jag bara tacka alla som stöttat mig i år och givit mig goda råd och givetvis ett stort tack till Ruban min älskade lilla lockiga ponny :)
Ha en underbar dag därute och njut av solen som faktiskt här i Karlskrona just nu tittar fram lite :)
10 nov. 2011
Rätt utrustning...
När man kommer upp på en viss nivå i ridningen kan man börja känna att utrustningen ibland inte funkar...
Just nu har jag insett att jag har ett sporrproblem ;) Sen jag satte på en bakgjord på min sadel så verkar min längd på ben i kombination med sporren vara helt perfekt för att trassla in sig i spännet till bakgjorden... Inte ett dugg frustrerande när man försöker ge snabba och korrekta hjälper, dessutom blir Ruby så jävla sur när jag är där och fipplar... hahaha... å andra sidan förstår jag henne helt och fullt för jag blir jäkligt irriterad när hjälpen inte blir så exakt som jag ville.
Det låter kanske konstigt iochmed att bakgjorden sitter längre bak men vissa hjälper är ju just, precis, exakt där... Men jag har hittat, tack Per, en sporre som förmodligen kommer underlätta och ge rätt hjälp på rätt ställe. Det blev en Les Vogt sporre som är lite svängd in mot hästen, detta gör att den är snabbare och mer exakt. Vi får väl se om den passar oss ;)
Performance Spur-Men or Ladies, German Silver Hand Engraved. Raised 2" shank turned in 1/4" with 6 point rowel makes this spur special to riders needing a quick, aggressive spur; for long-legged riders and/or riders having problems making spur contact.
Och innan någon går i taket över att den beskrivs som aggressive så måste jag bara förtydliga att sporren eller för den delen bettet aldrig är skarpare än den som använder den... ;)
Här är Les egna beskrivning av den...
Det där med sporrar brukar ju annars vara en het potatis i ridsammanhang... hehehehe.... ska man eller ska man inte ha det... Behöver man verkligen sporrar om hästen är korrekt utbildad?
Jag vill nog säga både ja och nej. Nej för att hästen har lärt sig rätt hjälper och kan svara på dem utan hjälpmedel :)
Ja, för att ju mer utbildad hästen blir desto finare hjälper vill man använda... eller jag som är lat vill göra och störa så lite som möjligt... då blir sporren en förlängning och en förfining av hälen. Skänkeln sitter enligt mig fortfarande i vaden. Men när det gäller hälen så har man en hel massa kommandon som den utför och ju fler kommandon man lär hästen desto fler tangenter har man att trycka på... Avståndet mellan dessa blir ju mindre ju fler som funkar... och ja... testa att använda hakan för att skriva ert namn på tangentborden... Kanske går det men då går det långsamt... fast oftast blir det en himla massa stavfel :)
Sen kan man ibland behöva förklara eller påminna för hästen lite tydligare om vad det faktiskt var den skulle utföra... Speciellt i tävlingssammanhang då det finns hur mycket som helst som stör i miljön runtomkring. Därmed inte sagt att man alltid ska rida med sporrar eller att de skall användas på ett brutalt sätt... Men det förstod ni ju ändå ;)
Så förutom att den borde göra hjälperna finare, snabbare och mer exakta så är den sjuuuuukt snygg... som typ alla Les Vogt grejjor är...
Ha en bra dag därute... Det ska jag ha :)
Just nu har jag insett att jag har ett sporrproblem ;) Sen jag satte på en bakgjord på min sadel så verkar min längd på ben i kombination med sporren vara helt perfekt för att trassla in sig i spännet till bakgjorden... Inte ett dugg frustrerande när man försöker ge snabba och korrekta hjälper, dessutom blir Ruby så jävla sur när jag är där och fipplar... hahaha... å andra sidan förstår jag henne helt och fullt för jag blir jäkligt irriterad när hjälpen inte blir så exakt som jag ville.
Det låter kanske konstigt iochmed att bakgjorden sitter längre bak men vissa hjälper är ju just, precis, exakt där... Men jag har hittat, tack Per, en sporre som förmodligen kommer underlätta och ge rätt hjälp på rätt ställe. Det blev en Les Vogt sporre som är lite svängd in mot hästen, detta gör att den är snabbare och mer exakt. Vi får väl se om den passar oss ;)Performance Spur-Men or Ladies, German Silver Hand Engraved. Raised 2" shank turned in 1/4" with 6 point rowel makes this spur special to riders needing a quick, aggressive spur; for long-legged riders and/or riders having problems making spur contact.
Och innan någon går i taket över att den beskrivs som aggressive så måste jag bara förtydliga att sporren eller för den delen bettet aldrig är skarpare än den som använder den... ;)
Här är Les egna beskrivning av den...
Det där med sporrar brukar ju annars vara en het potatis i ridsammanhang... hehehehe.... ska man eller ska man inte ha det... Behöver man verkligen sporrar om hästen är korrekt utbildad?
Jag vill nog säga både ja och nej. Nej för att hästen har lärt sig rätt hjälper och kan svara på dem utan hjälpmedel :)
Ja, för att ju mer utbildad hästen blir desto finare hjälper vill man använda... eller jag som är lat vill göra och störa så lite som möjligt... då blir sporren en förlängning och en förfining av hälen. Skänkeln sitter enligt mig fortfarande i vaden. Men när det gäller hälen så har man en hel massa kommandon som den utför och ju fler kommandon man lär hästen desto fler tangenter har man att trycka på... Avståndet mellan dessa blir ju mindre ju fler som funkar... och ja... testa att använda hakan för att skriva ert namn på tangentborden... Kanske går det men då går det långsamt... fast oftast blir det en himla massa stavfel :)
Sen kan man ibland behöva förklara eller påminna för hästen lite tydligare om vad det faktiskt var den skulle utföra... Speciellt i tävlingssammanhang då det finns hur mycket som helst som stör i miljön runtomkring. Därmed inte sagt att man alltid ska rida med sporrar eller att de skall användas på ett brutalt sätt... Men det förstod ni ju ändå ;)
Så förutom att den borde göra hjälperna finare, snabbare och mer exakta så är den sjuuuuukt snygg... som typ alla Les Vogt grejjor är...
Ha en bra dag därute... Det ska jag ha :)
4 nov. 2011
Borde inte... men kan inte låta bli...
Jag lovar att detta är den sista lilla energisatsningen jag ska göra om de tips och trix jag fick i kommentarerna... Egentligen borde jag inte ens bry mig men jag tycker den är alldeles för roligt på så många nivåer att jag inte kan låta bli ;)
Jag begav mig nämligen in i bildarkivet igår och vet ni vad jag hittade???
Jo två bilder till från vår CHAMPION spin... Wiiiii :) Ok, bara för att förtydliga allt här innan någon bränner av en säkring av ilska i sin skalle... Jag veeeet att vi har en lååååång väg kvar till någon som helst Champion titel... Jag tycker bara det är såååå rooooligt med ironi :)
Så låt oss börja analysera :)
Här är alltså kritiken följande om jag förstått den rätt; jag ska inte trycka med sporren på hennes insida, släppa ut tyglarna bättre för rörelsen är framåtdrivande, hon slår irriterat med svansen, lägger öronen bakåt och kan inte utföra rörelsen rätt... Hmmm, fick jag med allt nu? Lika bra att kopiera in kritiken direkt...
Tycker det är bättre att du tar bort din inre CHAMPION sporre från CHAMPION hästens insida och låter den spinna utan att vifta irriterat med CHAMPION svansen och med fällda CHAMPION öron. Spinn är dessutom en framåtbjuden rörelse så du måste släppa efter på CHAMPION bosalen och låta henne jobba korrekt.
Jag hittade som sagt två bilder till från samma rörelse och det finns några saker som utifrån dem kan konstateras... Bilderna är egentligen kasserade pg a dålig skärpa och kvalité men i undervisningssyfte funkar de ändå...
Här har hon hunnit ta ett steg och vet ni vad... Jag tror banne mig att en del råd redan har gett resultat... :o Sporren är borta från insidan och stör inte längre... Och hon kan omöjligt slå med svansen iochmed att den fortfarande är i rörelsens riktning... så alltså är det farten som gör att hennes tre strån till svans ser luftig ut ;) Fasen... öronen... attans... fortfarande fällda bakåt ;) Nåja, det får vi jobba på... Eftergiften i bosalen... nja, den syns inte helt på den här bilden men med tanke på att hon är lite överböjd så kan det tänkas behöva släppas efter lite i innertygeln...
De saker som jag är mer bekymrad över är dessa: Jessica, ge fasen i att titta ner på Rubys nacke hals... Du kommer märka om hon tappar huvudet... Kolla vart du ska!!! Sluta vik handleden när du tar ett tygeltag... du blir okänslig och tappar reaktionssnabbhet!!! Och det är alltid värre i högerhanden än i vänsterhanden... Sitt rakt över hästen för bästa balans!!! Håll om med båda benen och släpp inte innerbenet så du står i ytterstigbygeln och trasslar till balansen :)
Bild nummer tre i samma rörelse: Hon har hunnit ett helt varv till...
Kollar vi igen...
Sporren... Ja, det kan ju vara lite besvärligt så jag zoomade in lite och nämen... jag är inte där och petar nu heller... Super :) Ska nog zooma in på första bilden oxå för att kolla efter riktigt noga...
Svansen... Japp fortfarande avslappnad då den är åt samma håll... fast det är klart jag har ju inte blockerat hennes svans så hon kan ju röra den och hålla balansen med den... är det det som menas med att slå irriterat då?
Öronen...Satan... ;) Skulle det kunna vara så att hon helt enkelt är otroligt uppmärksam och faktiskt lyssnar på mig och vad jag försöker förmedla till henne... hmmm... Nä, jag vet att det är så, hon har till 90% alltid öronen vikta lite bakåt för att hon just lyssnar... När hon blir irriterad så kör hon upp huvudet och morrar åt mig :) Det är faktiskt sant.
Tygeln... jo men här är det ändå slack så hård i handen är jag ju inte då... Och ser man på bakbenen så står hon på rätt pivåben och även om spinnen är långt ifrån klar så utför hon den med rätt grunder :)
För mig dock så gäller samma kritik som på bilderna innan... inte titta ner, inte vika handleden, sitta rakt och hålla om... hahahaha... Alltså, sluta krångla till det och rid :)
Jag måste dock bara kolla på första bilden igen och göra en inzoomning...
Detta är för att jag vet att jag slarvar med att hålla om henne med benen... Jag är alldeles för lat för att hålla på att hacka med sporren ;)
Ursäkta kvalitén men bättre än så här kan jag inte få den...
Nämen... titta... tjohooo... jag är faktiskt inte där och petar... det är ingen irriterad grop efter den, utan jag håller faktiskt om med hela benet... wiiii... det måste vara en tillfällighet ;) Det som syns är ju faktiskt hennes magmuskulatur...
Dock hade jag behövt dra tillbaka benet lite så hennes innerbog och ben får mer plats i rörelsen, som det är nu så stör jag henne... men det är ju för att jag envisas med att inte riktigt sitta rakt och ha mer vikt i ytterstigbygel...
Fasen att det ska vara så svårt att få till något så enkelt...
Sådärja... då har jag tagit mig tid att analysera min egen ridning lite mer och detta är tack vare en liten anonym kommentar :) Jag får ju erkänna att det varit nyttigt att verkligen gå in och titta på detaljerna och att förhoppningsvis så fastnar en sak i skallen och kan bli befäst i ryggraden... hehehe...
Jag hade dock sååååå gärna velat se en bild på dig... När du rider... men det är väl lika sannolikt som att påskharen finns ;) Men du är varmt välkommen att maila mig den så lovar jag att ge konstruktiv feedback och dessutom stå för den... Jag lovar att jag inte ska lägga upp det här på bloggen om du är blyg men du får nog räkna med ett kort sammandrag här ;) Utan sarkasm och pajkastning dock...
Nä, nu har jag inte tid att gotta ner mig i sådana här små roliga anekdoter utan jag har fått chansen att följa med på en sadelinprovning :) Det ska bli spännande att se om mina tankar om sadelns passform stämmer någorlunda med verkligheten...
Sen ikväll kommer Per och imorgon och på söndag är det ridclinics... Skoj, skoj :)
Ha en underbar dag därute...
Det ska jag...
Jag begav mig nämligen in i bildarkivet igår och vet ni vad jag hittade???
Jo två bilder till från vår CHAMPION spin... Wiiiii :) Ok, bara för att förtydliga allt här innan någon bränner av en säkring av ilska i sin skalle... Jag veeeet att vi har en lååååång väg kvar till någon som helst Champion titel... Jag tycker bara det är såååå rooooligt med ironi :)
Så låt oss börja analysera :)
 |
| Okej, då har vi fått med allt :) |
Tycker det är bättre att du tar bort din inre CHAMPION sporre från CHAMPION hästens insida och låter den spinna utan att vifta irriterat med CHAMPION svansen och med fällda CHAMPION öron. Spinn är dessutom en framåtbjuden rörelse så du måste släppa efter på CHAMPION bosalen och låta henne jobba korrekt.
Jag hittade som sagt två bilder till från samma rörelse och det finns några saker som utifrån dem kan konstateras... Bilderna är egentligen kasserade pg a dålig skärpa och kvalité men i undervisningssyfte funkar de ändå...
Här har hon hunnit ta ett steg och vet ni vad... Jag tror banne mig att en del råd redan har gett resultat... :o Sporren är borta från insidan och stör inte längre... Och hon kan omöjligt slå med svansen iochmed att den fortfarande är i rörelsens riktning... så alltså är det farten som gör att hennes tre strån till svans ser luftig ut ;) Fasen... öronen... attans... fortfarande fällda bakåt ;) Nåja, det får vi jobba på... Eftergiften i bosalen... nja, den syns inte helt på den här bilden men med tanke på att hon är lite överböjd så kan det tänkas behöva släppas efter lite i innertygeln...
De saker som jag är mer bekymrad över är dessa: Jessica, ge fasen i att titta ner på Rubys nacke hals... Du kommer märka om hon tappar huvudet... Kolla vart du ska!!! Sluta vik handleden när du tar ett tygeltag... du blir okänslig och tappar reaktionssnabbhet!!! Och det är alltid värre i högerhanden än i vänsterhanden... Sitt rakt över hästen för bästa balans!!! Håll om med båda benen och släpp inte innerbenet så du står i ytterstigbygeln och trasslar till balansen :)
Bild nummer tre i samma rörelse: Hon har hunnit ett helt varv till...
Sporren... Ja, det kan ju vara lite besvärligt så jag zoomade in lite och nämen... jag är inte där och petar nu heller... Super :) Ska nog zooma in på första bilden oxå för att kolla efter riktigt noga...
Svansen... Japp fortfarande avslappnad då den är åt samma håll... fast det är klart jag har ju inte blockerat hennes svans så hon kan ju röra den och hålla balansen med den... är det det som menas med att slå irriterat då?
Öronen...Satan... ;) Skulle det kunna vara så att hon helt enkelt är otroligt uppmärksam och faktiskt lyssnar på mig och vad jag försöker förmedla till henne... hmmm... Nä, jag vet att det är så, hon har till 90% alltid öronen vikta lite bakåt för att hon just lyssnar... När hon blir irriterad så kör hon upp huvudet och morrar åt mig :) Det är faktiskt sant.
Tygeln... jo men här är det ändå slack så hård i handen är jag ju inte då... Och ser man på bakbenen så står hon på rätt pivåben och även om spinnen är långt ifrån klar så utför hon den med rätt grunder :)
För mig dock så gäller samma kritik som på bilderna innan... inte titta ner, inte vika handleden, sitta rakt och hålla om... hahahaha... Alltså, sluta krångla till det och rid :)
Jag måste dock bara kolla på första bilden igen och göra en inzoomning...
|
| Helbild... måste säga att jag älskar hennes korta ram och förmåga att sätta under sig :) |
Detta är för att jag vet att jag slarvar med att hålla om henne med benen... Jag är alldeles för lat för att hålla på att hacka med sporren ;)Ursäkta kvalitén men bättre än så här kan jag inte få den...
Nämen... titta... tjohooo... jag är faktiskt inte där och petar... det är ingen irriterad grop efter den, utan jag håller faktiskt om med hela benet... wiiii... det måste vara en tillfällighet ;) Det som syns är ju faktiskt hennes magmuskulatur...
Dock hade jag behövt dra tillbaka benet lite så hennes innerbog och ben får mer plats i rörelsen, som det är nu så stör jag henne... men det är ju för att jag envisas med att inte riktigt sitta rakt och ha mer vikt i ytterstigbygel...
Fasen att det ska vara så svårt att få till något så enkelt...
Sådärja... då har jag tagit mig tid att analysera min egen ridning lite mer och detta är tack vare en liten anonym kommentar :) Jag får ju erkänna att det varit nyttigt att verkligen gå in och titta på detaljerna och att förhoppningsvis så fastnar en sak i skallen och kan bli befäst i ryggraden... hehehe...
Jag hade dock sååååå gärna velat se en bild på dig... När du rider... men det är väl lika sannolikt som att påskharen finns ;) Men du är varmt välkommen att maila mig den så lovar jag att ge konstruktiv feedback och dessutom stå för den... Jag lovar att jag inte ska lägga upp det här på bloggen om du är blyg men du får nog räkna med ett kort sammandrag här ;) Utan sarkasm och pajkastning dock...
Nä, nu har jag inte tid att gotta ner mig i sådana här små roliga anekdoter utan jag har fått chansen att följa med på en sadelinprovning :) Det ska bli spännande att se om mina tankar om sadelns passform stämmer någorlunda med verkligheten...
Sen ikväll kommer Per och imorgon och på söndag är det ridclinics... Skoj, skoj :)
Ha en underbar dag därute...
Det ska jag...
3 nov. 2011
Föresten, appropå spin...
Jag vet att vi har mycket att jobba på där men härom dagen hittade jag det här lilla klippet som på ytterligare ett sätt förklarade spin för mig och idén bakom dess fundation. Jag har givetvis testat och jag tycker att det blev tydligare för både mig och Ruby vad det är vi ska göra :)
En sak som jag vet och lovar mig själv att aldrig bli inom detta är tränare... Fyyy sjutton vilket otacksamt jobb... ;)
Nä, ha en underbar kväll därute nu, det ska jag :)
En sak som jag vet och lovar mig själv att aldrig bli inom detta är tränare... Fyyy sjutton vilket otacksamt jobb... ;)
Nä, ha en underbar kväll därute nu, det ska jag :)
Störig... jag...???
Hahahaha... nä men det kan jag väl aldrig tänka mig att jag är... ;)
Jodå, jag vet att jag retar upp folk både här och där men vet ni vad... Om det nu är så jobbigt att läsa min blogg och mina tankar och ideér... Gör det inte då, jag lovar att jag inte ska tvinga er ;)
I mitt förra inlägg drev jag med mig själv en hel del, tyvärr kanske inte alla förstår detta... Ja, ja det spelar heller ingen roll.
Det är dock en sak jag tänker klargöra här och nu, jag tar gärna kritik och diskussion om mina tankar och ideér...
Men... bara om ni själva våga stå för era åsikter...
Jag låter gårdagens kommentar från anonym stå kvar, för i min lilla rubbade hjärna är den hysteriskt rolig i sin lite; arga måste klanka ner på dig fast jag gör det anonymt, ton :) Sen är jag grymt imponerad över att någon kan utläsa så mycket ur en liten bildsekvens...
Eller tänk om jag bara tolkat det helt fel och att du som kommenterat hängde på min ironiska jargong, hoppsan... nä men vet du vi gör så här...
Du som har kommenterat, hör gärna av dig, jag är grymt intresserad att höra vad du har att säga om ett helt ridpass :) Jag vill som sagt lära mig så mycket jag kan och är alltid intresserad av nya infallsvinklar i ridningens svåra konst...
Så jag bjuder på ytterligare en bild från samma pass och I dare you... :)
Så får vi se om du och Per som faktiskt stod och instruerade har samma kritik och om jag kan lära mig ytterligare något av värde... Jag tänker dock förstöra den mest obvious dåliga vanan jag har... att titta ner på hästens nacke och huvud... Skulle nog behöva knyta ett snöre i nacken ner i bakvalvet av sadeln :)
I framtiden kommer jag ändå bara att radera och/eller ignorera de kommentarer som är helt anonyma, för helt ärligt om det är det enda, att anonymt våga tycka och tänka saker... ja då är jag inte intresserad att lägga ner ett uns av energi på ert tyckande...
Nog om detta...
Det var iallafall dagens skratt i vilket syfte den än hade...hehehehe...
Nu ska jag fixa iordning gästrummet för imorgon kommer Per ner för en ridclinic helg, det blir nog sista gången iår...
Ha en underbar kväll därute och kom ihåg, ni behöver inte läsa min blogg eller reta upp er på mig... om ni nu absolut inte vill :)
Jodå, jag vet att jag retar upp folk både här och där men vet ni vad... Om det nu är så jobbigt att läsa min blogg och mina tankar och ideér... Gör det inte då, jag lovar att jag inte ska tvinga er ;)
I mitt förra inlägg drev jag med mig själv en hel del, tyvärr kanske inte alla förstår detta... Ja, ja det spelar heller ingen roll.
Det är dock en sak jag tänker klargöra här och nu, jag tar gärna kritik och diskussion om mina tankar och ideér...
Men... bara om ni själva våga stå för era åsikter...
Jag låter gårdagens kommentar från anonym stå kvar, för i min lilla rubbade hjärna är den hysteriskt rolig i sin lite; arga måste klanka ner på dig fast jag gör det anonymt, ton :) Sen är jag grymt imponerad över att någon kan utläsa så mycket ur en liten bildsekvens...
Eller tänk om jag bara tolkat det helt fel och att du som kommenterat hängde på min ironiska jargong, hoppsan... nä men vet du vi gör så här...
Du som har kommenterat, hör gärna av dig, jag är grymt intresserad att höra vad du har att säga om ett helt ridpass :) Jag vill som sagt lära mig så mycket jag kan och är alltid intresserad av nya infallsvinklar i ridningens svåra konst...
Så jag bjuder på ytterligare en bild från samma pass och I dare you... :)
Så får vi se om du och Per som faktiskt stod och instruerade har samma kritik och om jag kan lära mig ytterligare något av värde... Jag tänker dock förstöra den mest obvious dåliga vanan jag har... att titta ner på hästens nacke och huvud... Skulle nog behöva knyta ett snöre i nacken ner i bakvalvet av sadeln :)
I framtiden kommer jag ändå bara att radera och/eller ignorera de kommentarer som är helt anonyma, för helt ärligt om det är det enda, att anonymt våga tycka och tänka saker... ja då är jag inte intresserad att lägga ner ett uns av energi på ert tyckande...
Nog om detta...
Det var iallafall dagens skratt i vilket syfte den än hade...hehehehe...
Nu ska jag fixa iordning gästrummet för imorgon kommer Per ner för en ridclinic helg, det blir nog sista gången iår...
Ha en underbar kväll därute och kom ihåg, ni behöver inte läsa min blogg eller reta upp er på mig... om ni nu absolut inte vill :)
2 nov. 2011
Lite fler reflektioner kring mästerskap...
Jag har surfat runt lite bland olika sidor och bloggar, läst kommentarer om SM och hur det gått, organistionen, kvalitén på ryttar, hästar, kor och allt annat runt omkring.
Givetvis halkade jag in på en viss "häst"sida där man kan "diskutera" typ allt och helst klanka ner på det mesta och personangrepp... Nä, så illa är det oftast inte men det var en tråd angående SM som har gjort att jag varit tvungen att tänka lite till angående detta ;)
Det var en del kommentarer om den ibland väldigt låga kvalité på ritter, hästar och ryttare... hehehe... Jag känner att jag har rätt att reflektera över detta för jag var faktiskt där och tävlade... dessutom hörde jag till de ekipage som i sådana fall drog "ner" kvalitén... Mitt förnusft säger att jag inte ens ska lägga ner en mikrosekund av energi på dessa "superryttare med rätt att klanka ner på alla andra" men som vanligt kan jag inte låta bli...
Vissa bitar håller jag med om... Typ att man borde inte gå till final med 0p i reingen i Cowhorse Limited i kvalet bara för att man tar de 15 bästa till final och klassen inte var full...
Men... Shit the same, så som jag förstod det på proppen var kraven för att anmäla sig...
Ryttaren vara Svensk medborgare eller sedan minst tre år, räknat från folkbokföringsdatum, vara stadigvarande bosatt i Sverige.
Ryttaren måste vara medlem i westernförening som är medlem i WesternSverige (De som står som arrangörer av denna tävling, dock inte TeamRHC, då det inte är en organisation som tävlar, utan bara tävlingsarrangör).
Boskapslicens för alla som hade med kossor att göra...
Alltså... inga hästlicenser, inget ägande av hästen då det var allbreed, inga vaccineringar och annat som kan sätta käppar i hjulet för den som ville tävla...
Så varför var det inte fler som var där och tävlade? Och framförallt, varför åker man dit, som publik och är så besviken över kvalitén att man går och frågar om detta är en klubbtävling... Mooahahahaha...
Då är min fråga egentligen; är vi i Sverige inte bättre än att kvalitén på ett SM kan liknas med en klubbtävling? Finns det typ bara en handfull ryttare som är på den här nivån och varför var inte fler av dem här och tävlade... Det kan omöjligtvis vara så att 90% av alla duktiga ryttare och hästar var skadade, sjuka eller iväg på andra tävlingar... eller?
Jag tycker mig känna igen detta resonemang lite från överallt...
Jag skulle varit med om inte... vinden blåste från fel håll, hovlacket hade fel färg, kluvna hårtoppar, ridit för lite, för mycket, för långt, för nära, är han/hon med tänker inte jag vara med osv... Listan på ursäkter kan göras hur lång som helst och oftast kommer den från samma personer... De som aldrig är ute och tävlar men hävdar att de rider minsann bättre än de flesta ;)
Jag tror faktiskt i mitt stilla sinne att det inte är mycket högre klass på oss tävlingsekipage här i Sverige... och detta är lite sorgligt...
Det finns några få som alltid verkar lyckas och alltid verkar ligga i toppen på tävlingarna... Vad är det som gör dem till vinnare?
Nä, åter till min reflektion...
Jag såg inte speciellt mycket av SM förutom koklasserna och faktiskt så tycker jag ändå att kvalitén här inte är så dålig... visst det finns saker för alla att jobba på och en del behöver komma till insikt med sin egen ridning och höja sin lägsta nivå, jag inkluderad här, men kommer man aldrig ut och får det bekräftat kan man ju inte göra något åt det. Och så länge inte de som är så "himla" duktiga kommer ut och oxå bevisar det får ju vi andra "rookies" plats att göra bort oss i lugn och ro ;) och då kan ju omöjligt kvalitén heller höjas på tävlingarna... sååå... I dare you ;)
Jag hittade alla scorecardsen igår och jag tycker det är superintressant att se vad vi fått nerdrag på... hahaha... den här gången var det kanske mer intressant att se vad vi inte fick nerdrag på dock ;)
Även om jag vet att jag och Ruby än så länge inte har på ett SM rent resultat/utbildningsmässigt att göra så tänker jag ändå ta alla chanser att få skola henne i olika miljöer... och ett SM är ju alltid ett SM, nästa gång hon kommer ut till en stor tävling så har hon med sig bra erfarenheter från denna tävlingen. Jag har oxå med mig en massa tankar och strategier inför framtiden som jag inte hade haft om jag inte åkt dit. Iochmed att jag tänker vara ute med Ruban i många år och tävla så känns det inte som om en 9:onde plats i hennes första kotävling som råkar vara ett SM kommer vara den meriten som kommer vara den tyngsta i vår karriär... hehehe... eller kanske är det just det den är...
Hon och jag är just nu bland de 10 bästa i Sverige i Cowhorse Limited i Sverige... Hahahahahaa... nä nu måste jag sluta hålla på... Men sanningen är att alla ni därute som borde piskat mig, av en eller annan anledning inte gjorde det...
Nåja, nu ska jag ta mitt CHAMPION ass och åka till ishallen med Olivia... sen ska jag ut till min CHAMPION ponny och mocka lite skit.... Hahahaha... alltid retar det någon.... ska kanske trycka upp en egen tröja.... Hahahahaha!!!
Ha en bra dag därute!!!
Givetvis halkade jag in på en viss "häst"sida där man kan "diskutera" typ allt och helst klanka ner på det mesta och personangrepp... Nä, så illa är det oftast inte men det var en tråd angående SM som har gjort att jag varit tvungen att tänka lite till angående detta ;)
Det var en del kommentarer om den ibland väldigt låga kvalité på ritter, hästar och ryttare... hehehe... Jag känner att jag har rätt att reflektera över detta för jag var faktiskt där och tävlade... dessutom hörde jag till de ekipage som i sådana fall drog "ner" kvalitén... Mitt förnusft säger att jag inte ens ska lägga ner en mikrosekund av energi på dessa "superryttare med rätt att klanka ner på alla andra" men som vanligt kan jag inte låta bli...
Vissa bitar håller jag med om... Typ att man borde inte gå till final med 0p i reingen i Cowhorse Limited i kvalet bara för att man tar de 15 bästa till final och klassen inte var full...
Men... Shit the same, så som jag förstod det på proppen var kraven för att anmäla sig...
Ryttaren vara Svensk medborgare eller sedan minst tre år, räknat från folkbokföringsdatum, vara stadigvarande bosatt i Sverige.
Ryttaren måste vara medlem i westernförening som är medlem i WesternSverige (De som står som arrangörer av denna tävling, dock inte TeamRHC, då det inte är en organisation som tävlar, utan bara tävlingsarrangör).
Boskapslicens för alla som hade med kossor att göra...
Alltså... inga hästlicenser, inget ägande av hästen då det var allbreed, inga vaccineringar och annat som kan sätta käppar i hjulet för den som ville tävla...
Så varför var det inte fler som var där och tävlade? Och framförallt, varför åker man dit, som publik och är så besviken över kvalitén att man går och frågar om detta är en klubbtävling... Mooahahahaha...
Då är min fråga egentligen; är vi i Sverige inte bättre än att kvalitén på ett SM kan liknas med en klubbtävling? Finns det typ bara en handfull ryttare som är på den här nivån och varför var inte fler av dem här och tävlade... Det kan omöjligtvis vara så att 90% av alla duktiga ryttare och hästar var skadade, sjuka eller iväg på andra tävlingar... eller?
Jag tycker mig känna igen detta resonemang lite från överallt...
Jag skulle varit med om inte... vinden blåste från fel håll, hovlacket hade fel färg, kluvna hårtoppar, ridit för lite, för mycket, för långt, för nära, är han/hon med tänker inte jag vara med osv... Listan på ursäkter kan göras hur lång som helst och oftast kommer den från samma personer... De som aldrig är ute och tävlar men hävdar att de rider minsann bättre än de flesta ;)
Jag tror faktiskt i mitt stilla sinne att det inte är mycket högre klass på oss tävlingsekipage här i Sverige... och detta är lite sorgligt...
Det finns några få som alltid verkar lyckas och alltid verkar ligga i toppen på tävlingarna... Vad är det som gör dem till vinnare?
Nä, åter till min reflektion...
Jag såg inte speciellt mycket av SM förutom koklasserna och faktiskt så tycker jag ändå att kvalitén här inte är så dålig... visst det finns saker för alla att jobba på och en del behöver komma till insikt med sin egen ridning och höja sin lägsta nivå, jag inkluderad här, men kommer man aldrig ut och får det bekräftat kan man ju inte göra något åt det. Och så länge inte de som är så "himla" duktiga kommer ut och oxå bevisar det får ju vi andra "rookies" plats att göra bort oss i lugn och ro ;) och då kan ju omöjligt kvalitén heller höjas på tävlingarna... sååå... I dare you ;)
Jag hittade alla scorecardsen igår och jag tycker det är superintressant att se vad vi fått nerdrag på... hahaha... den här gången var det kanske mer intressant att se vad vi inte fick nerdrag på dock ;)
Även om jag vet att jag och Ruby än så länge inte har på ett SM rent resultat/utbildningsmässigt att göra så tänker jag ändå ta alla chanser att få skola henne i olika miljöer... och ett SM är ju alltid ett SM, nästa gång hon kommer ut till en stor tävling så har hon med sig bra erfarenheter från denna tävlingen. Jag har oxå med mig en massa tankar och strategier inför framtiden som jag inte hade haft om jag inte åkt dit. Iochmed att jag tänker vara ute med Ruban i många år och tävla så känns det inte som om en 9:onde plats i hennes första kotävling som råkar vara ett SM kommer vara den meriten som kommer vara den tyngsta i vår karriär... hehehe... eller kanske är det just det den är...
 |
| Bjuder på en CHAMPION bild på en CHAMPION spinn... hehehehe... det går ju så fort att jag nästan åker av :D |
Nåja, nu ska jag ta mitt CHAMPION ass och åka till ishallen med Olivia... sen ska jag ut till min CHAMPION ponny och mocka lite skit.... Hahahaha... alltid retar det någon.... ska kanske trycka upp en egen tröja.... Hahahahaha!!!
Ha en bra dag därute!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)