Att ha en plan mot ett mål...

Hittade ett gammalt opublicerat inlägg som jag plockar upp igen :)
Dessutom skulle jag vilja länka till en annan blogg och en kommentar på ett inlägg som verkligen stämmer med min egen filosofi...

Min 5-årsplan

Det låter ibland uppstyltat och överambitiöst att ha en femårs plan... men jag tror att för att komma vidare så behöver man ställa höga mål som triggar den dagliga träningen och hanteringen.
Dessutom är det skönt att luta sig mot den när det blir bakslag ;) Då är det lättare att se det som ett steg på vägen istället för ett misslyckat resultat... De saker som behöver fixas kommer upp till ytan och kan justeras i tid :)

En av de sakerna som jag egentligen redan insett men fått bekräftat är att Ruby och jag kommer behöva massor med miljöträning i tävlingsliknade situationer och miljöer. Hon är ju en liten Turbohäst och tycker att det bästa man kan göra är att springa fort ;) Sen spelar det inte så stor roll på vilket sätt, bara det går fort... hehehe... Hon är ju dessutom ganska uppmärksam och försöker ha koll på ALLT.

Om jag jämför henne nu mot för ett år sen har hon ändå lugnat ner sig oerhört mycket. Hon är aldrig dum eller försöker krångla när man är iväg men hon blir lite skvättig.
Nu på Axvall när hon för första gången tittade in i ridhuset så trodde jag nästan hon skulle göra en 180 graders sväng och springa iväg :) Deeeet var läskigt med alla hästar, folk, ljud och grejjor som var därinne.  Öronen håller på att gå av framåt när hon försöker ta in alla intryck ;) Sööötnosen.

Detta var mitt gamla inlägg och idag har jag återigen reflekterat över 5årsplanen...

Här vill jag nu delge ett inlägg från en av mina vänners blogg, hela familjen Holmqvist driver Ekelunds ridskola och stuteri och utbildar både ryttare och hästar på hög nivå... De tävlar högt upp i både hoppning och dressyr och jag har mycket att tacka Ann för i min egen ridning, shiiit vad mycket grunddressyr jag har ridit tack vare henne :) Jag önskar att jag bott närmare för att kunnat rida för och ihop med dessa kanonduktiga ryttare... Meeeen, jag får helt enkelt lasta pärlan och sticka upp en runda om tid ges ;)

Inlägget heter: Fortbildning IGEN! Nyttigt och det jag vill trycka på är kommentaren från Ingunn :) Hur hon verkligen sätter huvudet på spiken när det gäller att träna häst... På hög nivå, hur viktigt grunderna är hela vägen fram till Grand Prix... oavsett inriktning ;)
Detta är en av de bloggar jag följer och läser istortsett varje dag... För att påminnas och hitta godbitarna ur den disciplin som enligt mig är en av de absolut svåraste... Dressyren...
Vi snackar om att Reining är så svårt men ska man vara krass består det av fyra moment, galopp, stopp, spinn och rygga... Kolla in ett Lätt:B program för att jämföra...hehehehe...

Och just när det är motigt att gå ut och rida för vädret är kass så är hela tiden ett kort pass med läsgörande och stärkande övningar så viktiga i det stora hela... Nu här i vinter så ligger inte mina pass på ridbanan på mer än ca 40 min... max inklusive uppvärmning och nedvärmning... Så effektiv ridning där jag kräver lite mer av henne är ca 5-10 minuter... Då kan jag be om ett stopp, en spinn, en galoppfattning, en ökning, ett byte... några gånger och sätta mer press på henne...

Men det handlar hela tiden om kvalité, så många gånger har jag fått avbryta ett pass för att hon helt enkelt gör rätt på första försöket :) Jag vill ju hela tiden att hon ska få sluta med en god upplevelse och då finns det ingen anledning att fortsätta just detta pass med att begära mer. Å andra sidan har jag oxå ibland fått sitta och ridit till jag själv får kramp bara för att hon inte velat ge efter för hjälpen eller att hon inte velat ge efter i någon sida... oftast vänstersidan, dessa gånger har jag inte ens kommit fram till att jobba henne utan hela passet är bara en uppvärmning... Men jag vet att nästa gång kommer vi fortare förbi detta jobbigare och att det var värt att ta diskussionen där och då ;)

Någon gång i våras fick jag för mig att gå genom grinden på väg in på banan.... Hahahahaha!!! Såååå korkat...
Någon vecka innan dess hade jag ridit runt Vambåsa naturreservat och där finns det en grind man måste passera och förmodligen ledde den lite ström från elstaketet runt reservatet... Det går sådana där huggtandskossor där... Highland Cattle... och hon fick sig nog en kyss under fötterna när hon passerade. Jag funderade inte så mycket på det just då utan hon är ju lite hoppig så jag ryckte på axlarna och tänkte, ja, ja...

Men... Det blev en diskussion angående om grindar åt små lockiga hästar eller inte i ca 20 minuter.. och både jag och Ruby var helt genomsvettiga när vi väl var igenom... Hon bara SKULLE INTE ens gå fram till grinden och väl där så hade hon en Piaff som självaste Totillas hade varit avundsjuk på :) Vi testade på små levader och galoppiruetter och andra rörelser ur den högre skolan... Allt medans jag lungt försökte henne att tänka framåt och att bortse från att hon förmodligen, enligt henne själv, skulle få elektriska stötar av grinden. Grusplanen framför grinden var helt ren från ogräs och annat som gärna tränger sig upp, den är fortfarande förhållandevis ren :) Jag tror hon förintade det mesta av små växtrötter med sina steppande hovar...

Hur som helst så är min envishet till stor hjälp här och min erfarenhet om hästens inlärningsbeteende. En häst är ju sk first time learner, alltså de lär sig första gången de utsätts för någonting, visst det finns en del undantag och ibland undrar man varför de gör om saker och ting men principen och deras genetiska arv är iallafall detta.
Varför? Jo, hästen är ju ett bytesdjur och om den inte reagerar på faror så blir den Lunch... Alltså, oftast får de inte en andra chans i det vilda...
Givetvis kopplade hon snabbt ihop GRIND+Elstöt = BIG NO NO!!! Vilket jag ju är glad över att hon reagerar på elstötar, blir så mycket enklare med hagarna då ;)
Problemet var ju bara att jag inte kopplade ihop denna ekvation.

Denna gång var det bara att bita i det sura äpplet och förklara för henne att hon inte skulle vare sig dö eller få elstötar av grinden... Tack vare att jag ändå har lyckats få ett ganska stort förtroende kapital av henne lyckades jag, med en hel del tålamodsprövande lirkande och trixande, att få henne genom grinden och till slut även att gå avslappnad igenom densamma :) Idag är grindar inget problem och hon blir nästan lite irriterad på mig om jag försöker lägga mig i, för hon vet minsann nu hur man gör och jag ska bara se till att öppna upp grinden tillräckligt snabbt så hon kan göra sin grej...

Tänk om jag inte hade haft min femårsplan i detta läget och faktiskt kunnat se denna händelse som ett litet steg på vägen? Eller om jag istället forcerat fram en quickfix och därigenom befäst att grindar ÄR förknippat med otäcka upplevelser och negativa känslor...

Det är detta jag tror många gånger händer när hästar tränas... att vi inte har tid eller råd med en långsiktig plan utan alla resultat ska komma på en gång... och då kan man ju ifrågasätta hur saker och ting blir befästa i hästens minne... i vilket fack... det med glädje eller det med olust?

Jag vet att jag ältar detta till förbannelse men jag är så övertygad om att detta är "rätt" väg att gå, om man vill ha en häst som håller i många år... Precis som med idrottare och alla saker som ska utföras på en hög nivå... målare, artister, skådespelare eller andra mästare på just sin sak... Det tar tid att komma till perfektion och det måste få ta det...

Sen till detta krävs ett ganska stort mått av talang för att verkligen nå den högsta nivån men  jag är övertygad om att en mediokert talangfull häst kommer nå längre med rätt utbildning och rätt inställning än en supertalangfull häst som pressats för hårt... Detta går ju oxå att se inom te x idrottsvärlden, många unga talangfulla idrottare som pressats över sin gräns och därmed inte hållit när de ska prestera som vuxna... Inom musikbranschen... jag vill här ta Mozart som exempel, en genialisk mästare som utförde storverk på storverk men dog utfattig 35 år gammal, utlämnad i en allmän grav... Fasen han var ett år yngre än mig när han dog och jag känner att jag bara är i början av mitt liv och att jag aldrig skulle vilja vara utan min livserfarenhet nu...

Sen finns det andra talanger som klarat pressen och går sin egen väg... Zlatan och Stenmark är väl två bra exempel på detta ;) Många gånger har de fått skit just för att de skiter i vad som förväntas av dem och att de gör som de vill... i mina ögon är detta kanske till och med mer imponerande än de storverk deras talang tillåter dem utföra...