Jag har under en tid funderat lite på hur folk egentligen tycker och tänker... Jag menar, jag är väldigt öppen med mina känslor här på bloggen och det stör mig inte ett dugg att dela med mig av dem... I annat fall hade jag ju inte bloggat... :) Men jag har märkt en del saker som jag inte gillar och jag verkligen hoppas att jag inte gör... förmodligen gör jag likadant och då måste jag sluta med det...bums...
Det är det här med missunsamhet, den svenska jantelagen helt enkelt...eller är det så himla enkelt?
Vad är det som får en människa att i smyg gotta sig åt att det går dåligt för någon? Eller ännu värre, stå och vänta på att någon inte ska klara av något för att sen gotta sig åt detta?
Ja, jag vet inte... Det värsta är just att jag är precis likadan... Kom på mig själv idag att hitta något You Tube klipp och totalt såga dem som var med... Vem är jag att döma det som de gör? Vad fan vet jag om deras drömmar och vad som får dem att må bra?
Inte ett jävla skit!
Jag vet ju själv hur ledsen jag blir när jag känner att någon inte vill mig väl eller helt ärligt försöker ge mig goda råd. När folk står och hoppas på att jag ska misslyckas. Det gör ju sååååå jäkla ont :( Kom inte och säg att det inte är så för så är det. Ibland märks det mer och ibland har jag turen att inte märka det alls... Framförallt när det i mitt fall gäller hästar, med Bosse var det ju en och annan som tyckte att jag gled omkring på en räkmacka. Nu känns det ibland likadant med Ruby... Att folk bara står och vrålhoppas på att jag inte ska lyckas.
Kanske är jag för kaxig med vad jag vill med mitt hästeri? Kanske är det inte fint att våga tro på sig själv? Men varför beter sig människor så?
Det som gör att jag kanske tar åt mig mer än jag borde är ju att westernvärlden är ju ganska begränsad och dessa människor är många gånger de som jag anser vara mina vänner... som för mig är väldigt viktiga då vi delar en passion för hästarna.
Visst jag har säkert bett om det när jag själv är kaxig och har attityd ibland, men att önska eller hoppas på att någon misslyckas... det vill jag faktiskt inte sänka mig till...
Nu står jag för mina åsikter om vissa personer i denna värld, men de grundas på att dessa har behandlat hästar och mina vänner som skit. Jag vet att jag är tuff i min bedömning av folk men alla är alltid värda en andra chans i mina ögon...eller ja, kanske inte alla, men förutom en handfull människor som jag inte vill ödsla mer tid på här, så har alla rätt till en andra chans. Framför allt har alla rätt att få vara dem de är utan att nå upp till mina kriterier och standards...
Kanske behöver man ibland åka på en sådan här käftsmäll och inse att det finns de som vill att just jag ska misslyckas, för att förstå hur ont det gör när någon vill en illa så att jag själv är försiktig men min kritik och mina åsikter...
Den enda jag kan ändra på är mig själv... Och visst, jag ska tänka mig för ännu en gång innan jag spyr galla över någon... men till er som fortfarande väntar och hoppas på att jag ska misslyckas säger jag bara:
Bring it on dudes!!! I´m gonna wip your asses!!!
Jag tror på mig själv, jag vet vad jag kan och dessutom är jag väldans ivrig på att lära mig mer :) Nu jäklar tänker jag köra MITT race... och nå hela vägen till toppen :)
Rid gärna bredvid mig på min resa, it´s gonna be a hell of a ride, eller stå kvar i dammet efter mig... det är helt upp till er, men jag tänker inte vända på huvudet efter er :)
Ha det underbart därute, det tänker jag ha :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar