Fel attityd...

Jag har nu funderat ett tag på om jag ska ta upp detta eller inte men... med tanke på de risker denna person utsatte andra för så tänker jag skriva om händelsen...

Kanske ska man inte hänga ut personer i en blogg men inget av det jag skriver är något jag inte kan stå för i verkligheten heller... Sen tänker jag "mörka" med att inte nämna några namn ;)

På lördagens tävlingar då jag red fram inför Cowhorsen Limitiden så såg jag hur en man på sin häst tog ett mycket olämpligt beslut...

Ni som inte varit uppe på Chappens tävlingsområde behöver kanske en liten beskrivning om hur området ser ut...

Vägen ner mot stallarna är kanske 3 meter bred, med elstängsel längs båda sidorna och här ska ju hästarna ha företräde... Den allmäna vägen, ungeför lika bred, från campingen är den väg som alla "icke häst" människor använder när det vill kolla på tävlingarna... Det är barnvagnar, barn, hundar, knallpulverpistoler och fulla människor... De flesta av dem har ingen aning om hur ont det gör att få en häst över sig eller ens att hästar kan sparkas eller trampas...

Visst nu kan man tycka att de får skylla sig själva om de kommer till en sådan här plats men jag anser att vi som representanter för Westernridningen har ett ansvar för att se till att det inte händer olyckor och att vi föregår med gott exempel...

Hur som helst... denne man... som jag fick reda på dessutom är en Holländsk Cutting tränare... fick den "brilljanta" idén att hans häst behövde lite cutting träning... På vägen ner mot stallarna... över den allmäna vägen...

Hans medhjälpare/flickvän fick agera ko och till hans fördel ska jag väl säga att hästen hakade på snyggt... Mitt bland barnvagnar, barn och andra...

Jag tyckte att detta var otroligt olämpligt och då NCHA sverige hade sitt tält precis brevid framridningsbanan red jag dit och en av styrelserepresentanterna som själv tävlar aktivt fanns på plats... Jag påpekade att Cuttingtränarens uppträdande kanske inte var så lämpligt och att det bore ju bra om någon berättade detta för honom...
I min lilla värld så trodde jag att NCHA sverige ville ta ansvar för sina europeiska medlemmar som på ett eller annat sätt tävlar här hos oss... Men icke...

Det svar jag fick var ett litet spydigt... Då får du väl rida fram till honom och säga till honom då...
Jag vet inte vad han tänkt sig... Att jag inte skulle våga säga till eller helt enkelt tyckte han att det var helt ok att träna cutting mitt bland civila icke häst människor??? Eller var det helt enkelt för mycket för NCHA att faktiskt säga till en av sina medlemmar, som är tränare att allt är inte ok bara för att man är tränare?

Min enda fråga var: Vad heter han?
Jag fick namnet och red fram till mannen.

Excuse me sir... Sen sa jag till honom, med hövlig ton, att det inte var lämpligt att träna cutting på det ställe han valt då många familjer, djur och andra passerade just där...

Det jag fick tillbaka var ett snorkigt: Did you travel all the way to tell me that?

Min hövlighet var som bortblåst och allt jag fick fram var: Yes I did!!!

Han sa: Well I can quit if you would like me to...

Inte ett ord om att... hoppsan det var kanske lite tokigt att träna här eller ens en tillstymelse till att han agerat olämpligt. Snarare var hans attityd att jag var supertöntig som ens bemödade mig med att säga till... Honom... proffstränaren från Holland...

Det gick några sprintar i skallen på mig och jag avslutade med:
Yes, I would like you to quit before an accident happens.
Sen red jag iväg och var tvungen att andas en stund innan jag svalnat av tillräckligt mycket för att prata igen ;)

Tack och lov så slutade tränaren att träna just där och då och det ska väl ge honom någon slags cred för det... Men i övrigt så plockade han inga pluspoäng den dagen hos mig...
Det må hända att många tycker att jag överreagerade och inte borde brytt mig men jag kan lova att jag inte hade förlåtit mig själv om det skett en olycka och jag kunnat förhindra den... Jag vet att jag hade gjort exakt samma sak igen om det hade behövts...

Det enda jag ångrar är att jag inte red tillbaka till NCHA sverige och berättade vad jag tyckte om deras lama inställning... men det får jag ta nästa gång jag ser dem...
Jag hoppas att det bara var denne persons inställning att inte bry sig från styrelsen och att alla andra givetvis hade tagit detta på ett bättre sätt...

Eller så är det helt enkelt så att är man tränare... och dessutom från ett annat land... så får man uppföra sig precis hur som helst för dessa personer är ju uppenbarligen frälsare för sporten???

I min värld funkar det inte så, det spelar ingen roll hur många världsmästartitlar eller hur mycket pengar man har. Agerar man på ett olämpligt sätt så är det väl himla bra att någon säger det till en, annars kan man ju aldrig ändra på sig.

Men det kanske är jag som har Fel attityd i detta...

Nästa inlägg från Chappen kommer vara mycket mer positivt :)
Nu ska jag åka in med Olivia och kolla på IceAge 4 i 3D...

Ha en underbar dag därute...
Det ska jag :)

Cowhorse klasserna...

Nu har jag fått in filmerna från Chappen.

Tack snälla söta Mia för att du filmade dem. Det är så grymt nyttigt att se sig själv rida och se alla "skavanker" man håller på med ;)

Men en sak kan ju sägas... Det kan bara bli bättre... Jag är inte nöjd med min egen ridning, blir lite frustrerad på att jag sitter och pillar och duttar istället för att bara rida... Suuuuck, men, men nu vet jag så nu kan jag göra något åt det. Tyvärr blir ju inte tillfällena när man blir filmad jätteofta...

Hur som helst scoren för reiningdelarna är helt riktigt bedömda och jag får jobba på att det ska se mer avslappnat ut... Det syns även ibland att Ruban fokuserar lite mer på allt runtomkring än mig ;) Men det kommer så småningom. Framförallt i Limitiden precis när kossan kommit in så tittar hon upp på vallen istället för att fokusera på kossan... hahahaha... jag fick lite snabbt påminna henne om att det var kojobb vi skulle göra :)

Anyway, enjoy :)

Cowhorse Rookie

Cowhorse Limited




Ha en underbar dag därute det ska jag :)

Ruby njuter av att ha lite semester i en stooooor gräshage ute i Larum hos Mia :)

Chappen 2012...

Som vanligt är huvudet fullt av intryck och funderingar efter en vecka på western sveriges största meeting... Både bra och mindre bra saker...

Men i det här inlägget tänker jag bara skriva om hur det gått för Ruby och mig, det kommer komma fler inlägg om denna tävling men jag måste sortera alla intryck först. Men först vill jag bara tacka Mia som var groom och sidekick!!! Utan henne hade veckan inte varit den förmodligen bästa leriga vecka vi någonsin haft!!!

Vi kom dit i tisdags och tack vare min pappa slapp vi, Mia och jag sova i tält, det har emellanåt spöregnat den här veckan...

Första starten var i tisdags kväll men innan dess hade vi chansen att få komma in på tävlingsbanan och ta in alla intryck ;) Bra, tycker jag då detta i särklass är den största tävling Ruby har gått och banan är stor med flaggor, mycket publik och reklamskyltar här och där.
Men hon bevisade ännu en gång att hon är så jäkla cool och efter några varv men öronen som scannade området, några tut och lite stepp så varvade hon ner och jag kunde jobba henne i skritt, trav och galopp. Hon/vi blev till och med rammade när vi varit inne på banan i typ 5 minuter... grrrrr... jag blev jättearg men andades och försökte snabbt släppa det för Rubys skull. Visst kan hästar hoppa till och springa in i andra men är man tränare kanske man ska se till att ha lite mer kontroll...
Nåja, Ruban brydde sig inte och det var det som var det viktiga, efter framridningen fick hon gå in i boxen och äta lite.

Då började det spöregna... SPÖREGNA!!! Men är det utetävlingar kan man inte välja väder så det vara bara att klä på sig och ge sig ut i spöregnet och upp på framridningsbanan... Här var det mer lervälling än sand så att rida fram mer än skritt och lite trav, en kort galopp var inte att tänka på, jag undrar hur många av de hästarna som reds där kommer få eller har senskador efter denna vecka?

Precis när jag skulle in på banan slutade det att regna och solen kom fram :) Men inne på banan var det ju fortfarande lervälling... Det var bara att anpassa ridningen efter underlaget och jag tog det luuuungt... Detta gav en score på 66p och en 20:e plats av 31 starter. Men det jag är nöjd med är hur Ruby tog hela den galna upplevelsen att vara på High Chaparall :) Hon var cool och bedömningen var helt rättvis.

Att stå uppstallad i plaststallar med ösregn och ca 270 hästar runt sig bekom henne inte ett smack utan hon var nöjd och glad och mumsade hö med medans hon spanade på allt som hände runtomkring.

Onsdagen bjöd på lite bättre väder och vi hade våran första cowhorse start Rookie Limited... Dock var det lite skurar på morgonen och det behövdes fylla på sand inne på banan men till slut var det dags för oss... Framridningsbanan blir lätt tung när det regnar och återigen det var inte lämpligt att göra mer än att jogga fram och få igång musklerna... Jag är så glad över att jag packade ner täcken så hon höll muskelmassan varm hela tiden och jag på så sätt kunde "fuska" mig lite igenom uppvärmningen... Jag bestämde mig redan på tisdagen att inte försöka stoppa inne på banan då det i mitt tycke var för tungt. Vi ska inte vara bäst iår utan om ett par år :)

Men in igen och den här gången taggade hon igång och reiningen blev "något" springig... hahaha.... nä men reiningen är en tidsgren ;) 63.5p
Sen kom kossan... Jag tog det lugnt men satan i gatan vad hon är duktig min ponny... Hon jobbade på och målet att inte tappa den funkade kanon... Visst, jag kunde tryckt på mer... men jag har bestämt mig för att inte riskera att tappa en ko de första tio starterna för att sätta vad som förväntas på plats :)
Scoren för kodelen blev 70p och sammanlagt ledde detta till en 11:e plats av 21 starter...

Återigen tycker jag det var rättvist dömt :)

Ruby och jag i Cowhorse Rookien... Foto MalinsPictures.se

Många fler fina bilder från chappen finns på hennes sida :)

På torsdag och fredag hade jag inga klasser att rida men Per lånade henne på torsdagen och hjälpte till i någon Cutting klass... Hon skötte sig även här och så många kor har hon inte sett på en och samma gång :) Vid ett tillfälle kom hela flocken mot henne ca 30 djur och hon piaffade med öronen framåt och bara frågade vilken ko hon skulle jobba...eller om hon skulle valla allihopa på en gång :) Sötlöken...
Per tyckte nog det var ganska skoj att sitta på henne lite för han kom ut med ett leende... hehehehe....

Fredagen fick hon ledigt och det behövde hon... Vädret var återigen spöregn och med någon promenad så var hon mest nöjd med att stå i sin box och äta hö :) Underbara häst som trivdes så bra på tävling...

Lördagen var det dags igen en Cowhorse Limited med 20 starter. Vädret var uppehåll men på grund av att de lagt in extra mycket sand inne på banan för att det varit blött var det fortfarande tungt.
I reiningen var hon ändå så mycket mer på och lyssnade på mig och det kändes istort sett bra... En sak som jag ska träna på extra mycket är bytena... där får jag inte till mig men det är bara att ge sig fasen på att det nu ska funka... Stoppen bad jag inte mer om än några samlade och visst även här hade jag kunnat spänna bågen lite mer men jag valde att inte göra det den här gången...

Kossan kom in och hon jobbade på den bra... planen höll och vi tappade inte den här heller :) score 72p, klassen näst högsta koscore :)
Allt som allt ledde detta till en 4:e plats och vi fick ta del av en priscermoni... ytterligare en erfarenhet till erfarenhetsboken ;) Hög musik, publikjubel och fanryttare med stora fladdrande flaggor i full fart runt arenan... Hon stod som ett ljus och bara klippte lite med öronen :)

Jag kan säga att denna vecka har Ruby gått på tomgång eller lite på ettans växel, det finns hur mycket som helst kvar att ge och det ska bli spännande att börja gasa så småningom :)

Per... hehehe... gick in i tävlingsmode ganska snabbt och tycker att jag gott kan trycka på lite mer :) Jag vet... men det kommer, hon är alldeles för talangfull för att inte skynda långsamt...

Tack Per och Johanna återigen för att jag fått förmånen att förvalta denna lilla rubin... Vi kommer absolut skåla i rosa bubbel många fler gånger framöver :)

Jag har filmer på båda ritterna och kommer slänga upp dem här när jag fört över dem till datorn... måste rensa hårdisken lite...

Ha en underbar dag därute det ska jag, för jag ska hämta resten av familjen nu :)

Packa, tvätta, fixa eller hur många skjortor behöver man...

Idag är det stora packningsdagen och dessutom har jag en del täcken och skydd som ska tvättas... Tittar man ut så är ju vädret sådär och att få med sig rätt täcken blir lite av en vetenskap... hahaha... speciellt jag som har en porslinshäst :)

I dagsläget rider jag tre klasser med start av reiningen imorgon kväll...

I natt har jag ridit mönstret i huvudet många gånger så jag är ganska trött idag :)

Det ska bli superskoj att åka till Chappen och träffa alla vännerna igen i flera dagar. Dessutom får jag med mig Mia oxå ;) Tjohooooo!!!

Sen är det spännande att se hur Ruby kommer fixa hela miljön däruppe, det verkar ju som om hon blir lugnare och lugnare ju mer som händer omkring henne ;)

De sista dagarna har hon varit grymt fin i ridningen så det är skoj att åka iväg nu.

Men nu är det dags att sätta fart här hemma och packa mina saker, i eftermiddag ska jag till stallet och packa Rubans saker och imorgon sticker vi tidigt :)

Ha en underbar dag därute, det ska jag

Ps... Det blir nog 7 skjortor som får följa med... jag har lite svårt att välja vilka jag ska rida i ;)

Förberedelser...

Vi ska i eftermiddag åka ut till Aspö för att fira med goda vänner.

Men jag känner mer och mer att jag inte bryr mig om de svenska helgerna och traditionerna, typ påsk, jul, midsommar och så vidare... I vår familj gör vi ju saker när vi vill och då vilken tid på året vi vill, mest blir firandet för Olivias skull för att hon ska få med sig några traditioner ;)

Kanske hade man blivit mer "svensk" om man bott utomlands... Hur som helst ska det bli trevligt att träffa gamla vänner igen och det kommer bli en lugn midsommar.

I förrgår höll jag på att sätta hjärtat i halsgropen, jag red ett underbart pass i stora gruspaddocken och det var några små hinder uppsatta... Detta kan jag ju inte motstå så jag satt och red lite linjer med Ruban. Bom sex galoppsprång ett litet kryss, bom två språn, bom, två språn och kryss... Sen vände jag på linjerna och red tvärtom. Hon tycker det är skoj att skutta lite och det var inte högre än 30-40 cm så då funkar det med westernsadel ;) Annars tycker jag ju att den slår mig i baken i landningarna...

Vi finslipade på byten oxå och det är himla effektivt att ha en bom att byta över. Jag kommer alltid vara en crossover och plocka russinen ur kakan... Varför ska jag hålla på att bråka och göra det svårare för henne att förstå om det finns en lättare väg?

Hon var helt underbar och att bara kunna sitta på långa tyglar och ha henne mellan skänklarna styra mot hindret och bara rulla på är fantastiskt :) Någon gång i framtiden ska jag nog fixa en hoppsadel och lite mer seriöst hoppa henne, hon tycker det är skoj...  och jag med för den delen.

Vackra Ruby!!!

Efter passet travade jag av och sen skrittade jag upp mot stallet, i backen kände jag något konstigt i rörelsen... hon är inte fräsch!!!
Hoppade av och ledde henne några steg men såg inget... trav några steg men inget då heller... in i stallet, slet av sadeln, kollade alla hovar och ut igen med en stallkompis...
Ingenting i skritt... men tvärhalt i trav på vänster fram... WTF!!!
Upp med hoven igen och hittar ingenting... tills jag ser att det krypit in en sten på insidan av trakten mellan skon och hoven... Bort med den och kolla igen... lite kvar... upp med hoven igen och där sitter ytterligare en liiiten sketen sten. Petar bort den och kolla igen... INTE HALT... Puuuuuh!!!

Behöver jag säga att mitt hjärta gick i 450??? På vägen upp från paddocken så steppade hon till i backen och förmodligen lyckades trampa till på skon och få in stenarna där... Jag är så himla glad över att jag ibland är på gränsen till hypokondriker för hon gick med stenarna i ca 40 meter... och att hon är så känslig så hon säger ifrån direkt... Hade jag lett henne kanske jag inte hade märkt ojämnheten... och då hade hon förmodligen blivit halt på riktigt... Jag fattar inte att hon lyckas trampa på sig själv som hon gör, en talang som jag inte tycker hon borde ha ;)

Sluta pussas... Någon kan ju se oss...

Igår så kom Micke och skodde henne och vi kollade sulan där stenarna suttit men det syns ingenting och nu är hon nyskodd med skor deluxe :) Micke smider om hennes bakskor så hon får lite bredare tå men hon har fortfarande kvar greppet av en vanlig sko... Jag vill ju inte sätta på plates, tror inte det är någon bra idé, kommer lixom inte överens med idén med plates alls :)

Idag är planen att jobba igenom henne mer och få en mjuk och lösgjord häst... som alltid :P


På tisdag morgon åker jag upp till Chappen och på kvällen är det Reiningdags...

Men först, frukost och fira midsommar...

Ha en underbar Midsommar där ute, det ska jag!!!

Fina Ruban...

Här är några bilder från Trailen i lördags och jag ser ju hur fantastiskt fin hon är :) Hon har musklat på sig och ser numera ut som en Quarter ska göra.

Fokus på bommarna, hon är så jämn och tar ut sitt steg.

Ordentliga bakbenslyft, ingen risk för islag ;)

I en ryggning, satan i gatan vad hon kortar upp sig och sänker rumpan... I löööv!!!

In i boxen och vända... Gick som en dans :)

Det bästa med henne är hennes inställning... Att alltid göra allt till 110%. Visst hon blir skitsur om jag gör fel eller slarvar men i nästa sekund ställer hon upp igen och fortsätter aldrig att vara sur...

Återigen Tack Per och Johanna för att jag fått förmånen att förvalta denna fantastiska häst :)

På väg tillbaka...

Puh... Det händer galet mycket helt osannolika saker i mitt liv just nu...

En del roliga saker och en del mindre roliga men det är väl det som är livet... Ups and downs ;)

Hur som helst, jag är inne på min sista jobbarvecka innan jag blir arbetslös och detta är något som jag tycker är sjukt jobbigt men förhoppningsvis så kommer allt att lösa sig på något sätt.

Min fantastiska lilla ponny går från klarhet till klarhet och i helgen var vi och tävlade igen. En trail och två reiningar...

Trailen är ju en gren som jag inte tränar alls utan bara tävlar i och därför kommer vi aldrig att bli riktigt bra i det :) Men några saker tränar vi på som ger fördelar i just Trailen... tex cavalettin, hon är ju superduktig på att ta sig över bommar... I alla möjliga olika konstiga mönster... Grinden är ytterligare en sak som vi till vardags tränar på då jag är för lat för att sitta av och öppna och stänga sådana :) Rygga gör vi ju oxå dagligen i den vanliga ridningen och här börjar hon få in en bra teknik men hon tycker det är ganska jobbigt...

Rubys och min första repgrind :) Gick ju strålande... Sååå Ariat är vi oxå...

I första reiningen vågade jag inte spänna bågen riktigt men hon gick väldigt bra, lyssnade tillbaka och framåt. Visst det finns massor kvar att fila på men nu har jag en häst som ändå lyssnar och försöker göra rätt och det betyder allt :)

I andra reiningen som var en freestyle reining så tänkte jag, skit sak samma, nu jäklar kör vi :) Fördelen var att jag hade ett hyffsat fastställt mönster och idé om hur jag ville göra men med bra marginal att skola om jag kände att hon gick iväg för mig... Men ponnyn var helt underbar!!!

Till Top Gun Anthem iklädd M90 och basker, lånade av Mia, red vi med det gula bandet en tribut till alla soldater som gör utlandsmissioner :)
Det var så jäkla häftigt att bara kunna mata på Ruban framåt och veta att hon har sååååå mycket mer kvar att ge ändå... frågan är bara om jag vågar köra så fort ;)

Full Throttle ahead... Top Gun style :)

Jag kan ärligt säga att hon inte är till salu för alla pengar i världen just nu och att hon kommer bli ännu dyrare allt eftersom hon börjar landa i sig själv och koppla ihop pusselbitarna :)
Jag bara älskar henne!!!
Resultaten var 2:a i Trailen, 2:a i Reiningen och Vinst i Freestylen... fast även om vi så diskat oss var formbeskedet precis som jag ville ha det, super!!!

Hon är inte bara bäst hon är vacker som en dag oxå... Ruby alltså :)

Det ska bli grymt skoj att få åka iväg nästa vecka och rida några klasser på Chappen... För oss blir det ju mest miljöträning och jag har inga som helst krav på henne utan att hon ska få goda erfarenheter på en stor tävling... men... med tanke på hennes kapacitet så om hon bara fixar alla störningar kan det nog bli bra :)

Så see ya at Chappen :)

I am alive...

Jupp det är sant... :)
Men jag skriver inte så mycket här just nu... Det är för mycket som irrar omkring i min hjärna och omgivning. Ganska patetiskt faktist ;) Men det finns en hel del praktiska omständigheter oxå som spelar in...
Ajje har kommit hem till Sverige och helt ärligt trodde jag inte att jag skulle sakna honom så enormt som jag faktiskt gjort...

Jag anser mig själv som stark, som en person som kan ta svårigheter och vända dem till fördelar i mitt liv och jag gör det många gånger oxå ;)

Men en av mina tryggheter i livet har visat sig vara just... Ajje ;) Han är den mest besvärligaste människa jag träffat men oxå den som jag in i absolutom kunnat lita på... Han tycker egentligen att Ruby gjort sig bäst på grillen men just för att hästar är så viktiga för mig så tolererar han dem som en del av mitt liv... om 30 år kanske han accepterar dem som en del av vårt liv ;)

Ruby blir bara bättre och bättre... Shit hon kommer bli grym :) Återigen om jag förvaltar dettta underverk väl...

Idag tränade vi på inneskänkel och övergångar och jag kan bara säga... I Lööv Ruby :)

En sak jag konstaterat under min bloggvila är att jag måste rannsaka mig själv och ta vara på den kunskap som erbjuds mig :) Fasen... det är det som är så häftigt med ridning... ena stunden är man såååååå bra och nästa stund är man nybörjare igen...

Mer om detta i ett mer strukturerat inlägg :)

I helgen har Ruby gjort kodebut för året och om jag bara kan hålla mitt "läggamigi" i styr och bara störa "quartergenerna" när de går överstyr så kommer detta bli grymt ;)

För första gången i mitt liv lägger jag till "rating" i hästvokubalären"...



Som sagt... I need to do it my way :)

Ha det underbart därute ;)

Göra en U-sväng i livet...

Sista året har varit omtumlande, skrämmande och otroligt påfrestande tycker jag...

Förra året på skolavslutningsdagen hade jag bestämt ett lönesamtal med min chef, hon försökte smita undan det men jag stod på mig och en timme innan skolavslutningen skulle börja gick jag in till henne för att just löneförhandla.
Det blev inte riktigt som jag trodde... Hon började med att säga att hon var så glad över att vi hade bokat detta möte för hon hade dåliga nyheter. Jag som inte fattade någonting började fundera på om någon dött eller om någon var svårt sjuk.
Hon fortsatte med att berätta att de var tvungna att säga upp folk och att, efter mångt och mycket svammel, jag låg i riskzonen för att bli uppsagd...
Jag själv satt i chock... inte för att jag inte tror att jag var på något sätt oersättlig eller att jag aldrig skulle bli uppsagd utan för den otroligt dåliga tajmingen och det osmakliga tillfället och sätt hon valde att ge mig denna information...

Hur som helst så fortsatte soppan med detta och mina dåvarande chefer skyllde hela tiden på att de inte vetat om någonting och att de var så ledsna för detta... Jag säger bara... SKITSNACK...
Dom visste mycket väl om detta och de kunde gjort det på ett snyggt sätt... Dessutom började de krångla med min lön som jag hade rätt till under uppsägningstiden och ja, försökt att bråka så mycket de kunnat och skött det så jävla dåligt rent ut sagt...

Skit sak samma... Jag har under året klarat mig ändå men hela tiden med oron i magen att snart är det slut, snart är jag arbetslös igen... Jobbet som media/engelska lärare jag har nu tar slut den 30/6 iår och då skolan inte kommer ta in några nya elever till hösten, står jag igen inför arbetslöshet...
Sååå jävla jobbigt, jag har sökt jobb under hela året men det är tufft därute, så fruktansvärt tufft och jag är inte van att inte ens få ett meddelande om att tyvärr är tjänsten tillsatt...

Ajje är ju fortfarande i USA och helt ärligt kommer han bli erbjuden ett jobb där. Vi har efter mycket funderande kommit fram till att vi inte kommer flytta dit. Även om det är en dröm att få bo i just USA så är det inte värt all den osäkerheten som detta skulle innebära... Exempelvis, skulle han bli av med jobbet blir vi utslängda ur landet... jag kommer förmodligen inte få arbetsvisum och därmed är jag helt beroende av honom.
I början tyckte jag detta lät som en lyxsituation och jag såg mig själv i rollen som Housewife, efter att ha besökt USA har jag ändrat mig på denna punkt och inser att mitt oberoende här i sverige genom att bl a kunna jobba är väldigt värdefullt och väldigt svårt att ge upp. Dessutom hade detta inneburit att jag förmodligen blivit tvungen att sälja Ruby och jag vill inte under dessa omständigheterna ge upp henne, jag är inte på långa vägar klar med oss och vår karriär ;) Även här hade jag lite planer och många väldigt goda vänner som erbjudit sig att hjälpa till med just henne men till slut hade en flytt till USA förmodligen inneburit en försäljning... Visst det finns massor med hästar där men inte Ruby, jag köpte inte henne för att utbilda och sälja, jag köpte henne för att ha henne kvar...

Det är en sak jag aldrig mer kommer göra för det blir för jobbigt... hehehe... nästa häst kommer jag alltid ha i bakhuvudet att kommer rätt köpare är den till salu :) Jag har egentligen bara haft två hästar som jag inte kunnat tänkt mig sälja, Fernandos och Ruby... Men just när det gäller Ruby så fick jag slåss oerhört länge och hårt för att ens få möjligheten att tänka tanken att köpa henne ;)

En annan sak som jag känt starkare ju längre året gått är att jag vill göra något annat, jag vill inte vara kvar i skolvärlden längre. Inte för att det inte är skoj att undervisa utan för en massa saker runtomkring... Attityd hos en del kollegor som ska kategorisera ens kunskaper och stoppa in dem i fack som utbildning och kompetens... här är poängen på högskolan mer värda än vad man faktiskt gör i klassrummet, om man har ett intresse och därigenom lagt flera tusen timmar på att utbilda sig själv så räknas detta inte ett skit jämfört med de fjantiga högskolepoängen som man bullshittade sig till på högskolan... jo, jag skrev mina bästa uppsatser med ett stort glas vin kl 03.30 på natten innan deadline :) Jag är fantastiskt bra på ordbajseri och många lärare äääälskar mina filosofiska resonemang... hahahaha...
Politiken därute som vill att vi lärare mer och mer ska sköta administrativa luftslott istället för att vara i klassrummet och undervisa... Jan B är i mina ögon en fjant och helt oduglig i sin roll som utbildningsminister... Undrar hur många pedagogiska poäng han har eller hur många timmar han har spenderat i ett klassrum???

Kanske är det därför jag har haft så svårt att välja ett ytterligare ämne, ta mina sista poäng och få ut min examen... Jag inser att det inte kommer ge mig ett skit, och när jag inte kommer få ut något av det så intresserar det inte mig längre. Jag är en starter och har ungefär 1000 000 ideér som flyger genom skallen per minut men det är svårt att hålla kvar intresset en längre period...

Det är bara en enda sak som håller mig i ett järngrepp och som jag aldrig kommer släppa, hästarna och ridningen :)
Ju mer jag lär mig desto mer inser jag att jag inte kan och jag hungrar ständigt efter mer...

Så nu återstår bara att lista ut vad jag vill bli när jag blir stor :)
Som det ser ut nu söker jag jobb... i massor... jag har sökt in på ett gäng utbildningar som, om jag kommer in på någon av dem nog kommer förvåna en del ;) Avslöjar mer om dem när jag vet hur det ser ut...
Egentligen är jag inte supersugen på att börja plugga igen men samtidigt har jag valt efter mitt hjärta den här gången och kanske blir det skoj då :)

Dock har utbildningarna inget att göra med hästar... hehehehe... jag vet att jag inte vill jobba med dem på det sättet, de är min energikälla och jag tog det beslutet för ca 10 år sen att inte ha hästar som yrke och det håller jag fast vid...

Häromdagen träffade jag på två unga ryttare i paddocken och jag berättade lite hur man tänker i western... och det är så jag vill ha det, ge goda råd när jag känner att jag vill och att de som tar emot lyssnar. Jag kommer aldrig utnämna mig själv som tränare utan hänvisa till de som arbetar med detta... jag kommer enbart se mig som en ambassadör för westernridningen, gott hästmannaskap och sportsmanship :)

Som jag skrev för ett tag sen... Jag står i ett par startblock, snart smäller skottet... vart ska jag springa, hur långt och hur snabbt?

Ha en underbar dag därute...det ska jag i solskenet :)
Dessutom har ju lilla prinsessan Estelle döpts idag... Grattis Sverige till en ny kronprinsessa och mer girlpower till folket :)

Min största konkurrent...

Jag har fått massor input den sista veckan och jag har funderat mycket över min plan, träning, satsning och hur vilken nivå jag ska lägga mig på...

Anledningen till detta är många kloka och för den delen okloka tankar bland goda vänner ;) Tack alla ni som stått ut och bidragit med era åsikter det har varit nyttigt att se saker och ting från olika perspektiv.

Jag måste erkänna att hoppningen var så mycket enklare på ett sätt... När man var stabil på 1.10 så satsade man på 1.20 osv... här i western är gränserna mer gråzoner och ena veckan kan en sak funka för att nästa vecka gå tillbaka tre steg :)

T ex spin... För fyra veckor sen var Ruby centrerad runt sitt pivåben men ingen fart. I tisdags tryckte jag på henne för typ första gången och hon fick fart... tyvärr innebär det oxå att hon istället för att vara centrerad nu slirar runt med bakdelen... vem har gjort fel? Jo, jag... men ändå inte, det var läge att öka farten lite och hon är redo för det men nu behöver hon sätta ihop de pusselbitarna... centrering och fart.
 Hon måste oxå lära sig att växla mellan dessa lägen, sakta centrerat och med mer fart...

Vad är det då som får henne till det eller inte får henne till det?
En enda sak... Jag som ryttare...

Jag har under veckan fått höra från flera håll att är man för snäll mot hästarna så kommer man ingenstans... och det gör mig förbannad samtidigt som det ligger en viss sanning i det...

Att vara taskig är en quickfix och inget kommer någonsin få mig att tvivla på detta... Det är sjukt frustrerande att se en del mycket yngre hästar som har kommit mycket längre än Ruban och jag men frågan är om de är lika fina om fem, tio år?
Jag hoppas det...
Ibland så sitter jag där och tvivlar på mig själv och det sätt jag vill utbilda henne... ibland kan jag nästan gråta när hon för 1000:e gången kör upp huvudet innan galoppen... Vad fan gör jag för fel? Tänker jag och tanken att ta de värsta jäkla drawreinsen och dra ner huvudet far genom huvudet... men har jag någonsin hämtat dem och gjort slag i saken? Nope, varför? Jag vet innerst inne att detta inte hjälper i längden utan att det enda rätta är att lära rätt och rida igenom detta men faaaaasen vad sjukt svårt det är ibland...

Dock har jag återigen insett att jag måste höja min lägsta nivå och faktiskt våga be om mer kvalité... Jag vet att även om jag blir "tuffare" i min ridning kommer jag aldrig bli elak mot Ruby... Jag kan inte det ;) Men helt klart är att hon nu börjar få sina grunder väl på plats och det är dags att snäppa upp ridningen en hel del... Jag vill inte harva runt på samma nivå hela tiden ;)

I helgen tävlade jag mot en del duktiga ekipage och framförallt tävlade jag mot Anneli och Lucky... Det är då jag taggar upp och rider bra, när jag vet att jag måste prestera bättre än jag egentligen kan... hehehehe... även om jag igår hade planen att få minus för undertempo och mycket riktigt fick det oxå så rider jag väl och noggrant med motstånd :) Ibland måste man misslyckas för att lyckas på riktigt ;)

I torsdags och i lördags var jag ute i Tromtesunda och red med Anneli och shit vad nyttigt det var och vad jag höjde mig och Rubans lägstanivå...

Så jag har insett att min absolut största konkurrent, alla kategorier är: Jag själv :)
Jag kommer aldrig rida bättre än jag själv väljer att göra, aldrig utvecklas mer än jag pressar mig själv, aldrig komma högre upp än jag tänker att jag kan...

Sen att ha någon som man kan jaga eller som man vet jagar en själv, ja det är ju lite av turbobränsle för ens egna prestationer.

Nä nu är det dags för jobb igen :) Ha en underbar dag därute :)

Såg precis på Facebook att Colonel och Truly fått en hingstunge inatt... Grattis till Fam Larsson, kan tänkas att han blir en riktig fining :)