Förra året på skolavslutningsdagen hade jag bestämt ett lönesamtal med min chef, hon försökte smita undan det men jag stod på mig och en timme innan skolavslutningen skulle börja gick jag in till henne för att just löneförhandla.
Det blev inte riktigt som jag trodde... Hon började med att säga att hon var så glad över att vi hade bokat detta möte för hon hade dåliga nyheter. Jag som inte fattade någonting började fundera på om någon dött eller om någon var svårt sjuk.
Hon fortsatte med att berätta att de var tvungna att säga upp folk och att, efter mångt och mycket svammel, jag låg i riskzonen för att bli uppsagd...
Jag själv satt i chock... inte för att jag inte tror att jag var på något sätt oersättlig eller att jag aldrig skulle bli uppsagd utan för den otroligt dåliga tajmingen och det osmakliga tillfället och sätt hon valde att ge mig denna information...
Hur som helst så fortsatte soppan med detta och mina dåvarande chefer skyllde hela tiden på att de inte vetat om någonting och att de var så ledsna för detta... Jag säger bara... SKITSNACK...
Dom visste mycket väl om detta och de kunde gjort det på ett snyggt sätt... Dessutom började de krångla med min lön som jag hade rätt till under uppsägningstiden och ja, försökt att bråka så mycket de kunnat och skött det så jävla dåligt rent ut sagt...
Skit sak samma... Jag har under året klarat mig ändå men hela tiden med oron i magen att snart är det slut, snart är jag arbetslös igen... Jobbet som media/engelska lärare jag har nu tar slut den 30/6 iår och då skolan inte kommer ta in några nya elever till hösten, står jag igen inför arbetslöshet...
Sååå jävla jobbigt, jag har sökt jobb under hela året men det är tufft därute, så fruktansvärt tufft och jag är inte van att inte ens få ett meddelande om att tyvärr är tjänsten tillsatt...
Ajje är ju fortfarande i USA och helt ärligt kommer han bli erbjuden ett jobb där. Vi har efter mycket funderande kommit fram till att vi inte kommer flytta dit. Även om det är en dröm att få bo i just USA så är det inte värt all den osäkerheten som detta skulle innebära... Exempelvis, skulle han bli av med jobbet blir vi utslängda ur landet... jag kommer förmodligen inte få arbetsvisum och därmed är jag helt beroende av honom.
I början tyckte jag detta lät som en lyxsituation och jag såg mig själv i rollen som Housewife, efter att ha besökt USA har jag ändrat mig på denna punkt och inser att mitt oberoende här i sverige genom att bl a kunna jobba är väldigt värdefullt och väldigt svårt att ge upp. Dessutom hade detta inneburit att jag förmodligen blivit tvungen att sälja Ruby och jag vill inte under dessa omständigheterna ge upp henne, jag är inte på långa vägar klar med oss och vår karriär ;) Även här hade jag lite planer och många väldigt goda vänner som erbjudit sig att hjälpa till med just henne men till slut hade en flytt till USA förmodligen inneburit en försäljning... Visst det finns massor med hästar där men inte Ruby, jag köpte inte henne för att utbilda och sälja, jag köpte henne för att ha henne kvar...
Det är en sak jag aldrig mer kommer göra för det blir för jobbigt... hehehe... nästa häst kommer jag alltid ha i bakhuvudet att kommer rätt köpare är den till salu :) Jag har egentligen bara haft två hästar som jag inte kunnat tänkt mig sälja, Fernandos och Ruby... Men just när det gäller Ruby så fick jag slåss oerhört länge och hårt för att ens få möjligheten att tänka tanken att köpa henne ;)
Politiken därute som vill att vi lärare mer och mer ska sköta administrativa luftslott istället för att vara i klassrummet och undervisa... Jan B är i mina ögon en fjant och helt oduglig i sin roll som utbildningsminister... Undrar hur många pedagogiska poäng han har eller hur många timmar han har spenderat i ett klassrum???
Kanske är det därför jag har haft så svårt att välja ett ytterligare ämne, ta mina sista poäng och få ut min examen... Jag inser att det inte kommer ge mig ett skit, och när jag inte kommer få ut något av det så intresserar det inte mig längre. Jag är en starter och har ungefär 1000 000 ideér som flyger genom skallen per minut men det är svårt att hålla kvar intresset en längre period...
Det är bara en enda sak som håller mig i ett järngrepp och som jag aldrig kommer släppa, hästarna och ridningen :)
Ju mer jag lär mig desto mer inser jag att jag inte kan och jag hungrar ständigt efter mer...
Så nu återstår bara att lista ut vad jag vill bli när jag blir stor :)
Som det ser ut nu söker jag jobb... i massor... jag har sökt in på ett gäng utbildningar som, om jag kommer in på någon av dem nog kommer förvåna en del ;) Avslöjar mer om dem när jag vet hur det ser ut...
Egentligen är jag inte supersugen på att börja plugga igen men samtidigt har jag valt efter mitt hjärta den här gången och kanske blir det skoj då :)
Dock har utbildningarna inget att göra med hästar... hehehehe... jag vet att jag inte vill jobba med dem på det sättet, de är min energikälla och jag tog det beslutet för ca 10 år sen att inte ha hästar som yrke och det håller jag fast vid...
Häromdagen träffade jag på två unga ryttare i paddocken och jag berättade lite hur man tänker i western... och det är så jag vill ha det, ge goda råd när jag känner att jag vill och att de som tar emot lyssnar. Jag kommer aldrig utnämna mig själv som tränare utan hänvisa till de som arbetar med detta... jag kommer enbart se mig som en ambassadör för westernridningen, gott hästmannaskap och sportsmanship :)
Som jag skrev för ett tag sen... Jag står i ett par startblock, snart smäller skottet... vart ska jag springa, hur långt och hur snabbt?
Ha en underbar dag därute...det ska jag i solskenet :)
Dessutom har ju lilla prinsessan Estelle döpts idag... Grattis Sverige till en ny kronprinsessa och mer girlpower till folket :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar