Anledningen till detta är många kloka och för den delen okloka tankar bland goda vänner ;) Tack alla ni som stått ut och bidragit med era åsikter det har varit nyttigt att se saker och ting från olika perspektiv.
Jag måste erkänna att hoppningen var så mycket enklare på ett sätt... När man var stabil på 1.10 så satsade man på 1.20 osv... här i western är gränserna mer gråzoner och ena veckan kan en sak funka för att nästa vecka gå tillbaka tre steg :)
T ex spin... För fyra veckor sen var Ruby centrerad runt sitt pivåben men ingen fart. I tisdags tryckte jag på henne för typ första gången och hon fick fart... tyvärr innebär det oxå att hon istället för att vara centrerad nu slirar runt med bakdelen... vem har gjort fel? Jo, jag... men ändå inte, det var läge att öka farten lite och hon är redo för det men nu behöver hon sätta ihop de pusselbitarna... centrering och fart.
Hon måste oxå lära sig att växla mellan dessa lägen, sakta centrerat och med mer fart...
Vad är det då som får henne till det eller inte får henne till det?
En enda sak... Jag som ryttare...
Jag har under veckan fått höra från flera håll att är man för snäll mot hästarna så kommer man ingenstans... och det gör mig förbannad samtidigt som det ligger en viss sanning i det...
Att vara taskig är en quickfix och inget kommer någonsin få mig att tvivla på detta... Det är sjukt frustrerande att se en del mycket yngre hästar som har kommit mycket längre än Ruban och jag men frågan är om de är lika fina om fem, tio år?
Jag hoppas det...
Ibland så sitter jag där och tvivlar på mig själv och det sätt jag vill utbilda henne... ibland kan jag nästan gråta när hon för 1000:e gången kör upp huvudet innan galoppen... Vad fan gör jag för fel? Tänker jag och tanken att ta de värsta jäkla drawreinsen och dra ner huvudet far genom huvudet... men har jag någonsin hämtat dem och gjort slag i saken? Nope, varför? Jag vet innerst inne att detta inte hjälper i längden utan att det enda rätta är att lära rätt och rida igenom detta men faaaaasen vad sjukt svårt det är ibland...
Dock har jag återigen insett att jag måste höja min lägsta nivå och faktiskt våga be om mer kvalité... Jag vet att även om jag blir "tuffare" i min ridning kommer jag aldrig bli elak mot Ruby... Jag kan inte det ;) Men helt klart är att hon nu börjar få sina grunder väl på plats och det är dags att snäppa upp ridningen en hel del... Jag vill inte harva runt på samma nivå hela tiden ;)
I helgen tävlade jag mot en del duktiga ekipage och framförallt tävlade jag mot Anneli och Lucky... Det är då jag taggar upp och rider bra, när jag vet att jag måste prestera bättre än jag egentligen kan... hehehehe... även om jag igår hade planen att få minus för undertempo och mycket riktigt fick det oxå så rider jag väl och noggrant med motstånd :) Ibland måste man misslyckas för att lyckas på riktigt ;)
I torsdags och i lördags var jag ute i Tromtesunda och red med Anneli och shit vad nyttigt det var och vad jag höjde mig och Rubans lägstanivå...
Så jag har insett att min absolut största konkurrent, alla kategorier är: Jag själv :)Jag kommer aldrig rida bättre än jag själv väljer att göra, aldrig utvecklas mer än jag pressar mig själv, aldrig komma högre upp än jag tänker att jag kan...
Sen att ha någon som man kan jaga eller som man vet jagar en själv, ja det är ju lite av turbobränsle för ens egna prestationer.
Nä nu är det dags för jobb igen :) Ha en underbar dag därute :)
Såg precis på Facebook att Colonel och Truly fått en hingstunge inatt... Grattis till Fam Larsson, kan tänkas att han blir en riktig fining :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar