Otäck upplevelse...

För ett tag sen var jag med om en otäck upplevelse.
Jag skulle hjälpa till att lasta en häst som helt plötsligt fått för sig att inte gå in i transporten. Inget konstigt och genom åren har jag hjälpt en och annan med sina hästar och hittills aldrig misslyckats, utan hästarna har glatt traskat in självmant efter lite pill.
Men inte denna gång, allt som kunde gå fel gick fel och även om det gick illa så mår alla efter omständigheter bra och kommer repa sig fint.
Jag tänker inte gå in på detaljer för det är inte intressant men jag konstaterar att hästen regaerade på ett sätt som jag aldrig kunnat förutsäga då det är en väldigt snäll och tillmötesgående häst och att jag trots en tid av reflektion och analys inte kan komma på varför det gick fel.
Det finns en plan för just denna häst och jag är helt säker på att det kommer lösa sig fint men...

Fina Fernie som älskade att åka och Demo som inte alls gillade att åka transport.

En sak som jag kommit fram till och även lovat min familj är att jag inte kommer ta på mig att hjälpa till med lastträning något mer. Det finns några som ställt frågan och jag hoppas ni respekterar detta.
 Det finns många tränare runt om i landet som har kurser i lastträning som lever på detta och ber er vända er till dem, ibland behöver man ta ett val om hur mycket man vill utsätta sig själv för och här går min gräns.
Jag har alltid försökt att hjälpa till där jag kan för att jag tycker det är roligt att kunna hjälpa någon men denna upplevelse gjorde att jag inser att jag utsätter mig själv för eventuell fara och det är jag inte beredd att ta.
Jag kan helt ärligt erkänna att jag blev ordentligt skakad eller som man säger på svenska: Skiträdd!!!
Självklart har det varit enormt tillfredställande att kunna hjälpa någon så deras hästar glatt traskar in i transporterna men allting har sitt pris, jag har lagt mycket tid som jag kunnat göra andra saker på. Då jag fortfarande inte är ett dugg intresserad att bli tränare... ja, jag har hjälpt dessa utan att ta betalt eller någon form av ersättning... kanske helt idiotiskt men jag funkar så. Jag har dessutom ett arbete som ger mig tillräckligt betalt så jag INTE behöver ta betalt för att hjälpa vänner och jag vill ha det så, hjälpa från hjärtat inte för ersättning...

Hur som...
Snart är det helg och förhoppningsvis kommer det fina vädret hålla i sig. Planen är faktiskt att försöka rida och bada med ponnysarna, vi får väl se hur det blir :) Fast först väntar ett pass med Marc på lördag!!!

Ha en fantastisk dag därute!

Olivia snodde Rubs...

En alldeles underbar kväll i stallet, Olivia hade redan varit uppe och fixat allt, mockat, fyllt hö, vatten och krafft :)
Så när vi ätit var det bara att åka upp och sadla upp... Jag hade lovat att Olivia skulle få hoppa Rubs... eller ja, hoppa, skutta lite, har inte rätt skor för hoppning men några småskutt fixar hon.
Själv fick jag äran att rida fiiiina Bosse <3 Vi lekte lite bridleless men det får ni se i ett annat inlägg.

Olivia tog båda hästarna och skrittade fram dem medans jag ställde upp två skutt, för att lyxa till det extra mycket var Ajje med och redo med kameran.

Effektiv framskrittning :)

Det är verkligen skoj att se hur mycket Olivia har utvecklats på de dagar hon var nere i Mariefred på Ekelund. Då fick hon ju rida en superfin hopphäst och självförtroendet har verkligen växt, så himla roligt! Ruby kan ju hoppa och är väldigt sjysst på hindrena, framförallt när Olivia sitter i sadeln. Det får väl blir mer hoppning sen senare i höst, just nu är det inte riktigt läge men några småskutt gör ju ingen skada ;)

Justering av utrustning

Uppvärmning

Hon konstaterade att Ruby är mindre och att hon är "snabbare" än Jacquline på Ekelund... hehehe... förmodar att damen från Söder inte stressade upp sig i första taget med en plutt på ryggen. Vet att hon gått en hel del hoppning med bra resultat så det finns mycket kräm i den damen ;) Men som vanligt är hästarna på Ekelund välridna och väluppfostrade så de känner hur mycket power de kan ta fram till sina ryttare.
Efter en noggrann framridning i båda varven så skulle de börja hoppa fram.

Detta är vad Olivia förut max har vågat hoppa...

Ska väl erkänna att jag fick puscha liiiite för att hon skulle våga höja... men Jösses var hon nöjd efteråt? Har lovat att vi ska ta med tumstock för att verkligen mäta hur högt det är men troligtvis är att det är nytt rekord för Olivia. Jag är återigen imponerad över Olivias balans och följsamhet, inget hängande eller balanserande i tyglarna utan lite stöd från mankammen så eftergiften inte blir störd.
Det ser så enkelt ut. Fast jag känner igen minen :) :) :) fokuserad till max...

Ja, jag har ingen aning om vart hon är på väg min fantastiska dotter... men det är väl bara att hänga på ;) Det är så otroligt roligt och stimulerande att hon har möjlighet att få rida och utvecklas med två så fina hästar. Vad hon än väljer att göra så har hon alla förutsättningar för att lyckas, visst vi som håller på med hästar vet att det är hårt slit, många motgångar och att timmarna i sadeln inte på något sätt kommer gratis men det verkar som att hon är beredd att ta den biten.
Fasen... hur jag än försöker undgå det så verkar det väl inte bättre än att jag snart har halkat ner i ponnymammaträsket ;)

Usch... jag vet ju att jag har potential att blir ponnymamman från helvetet... Suck... ;)
Skämt åsido, jag är otroligt stolt över Olivia och vilken känsla hon har för ridningen! Sen är jag oxå otroligt stolt över Ruby och Bosse som verkligen ger henne möjlighet att få utvecklas och ta för sig. De är sjyssta men ändå ger henne tillräckligt med utmaning för att hon inte bara kan sitta och åka.
Två helt perfekta läromästare!!!

Nåja nu ska jag inte älta hela natten här...
Ha det underbart därute, det har jag!!!

Olivia hemma igen...

Jösses, vad jag saknat henne :)
Det var härligt att höra hennes prat om Ekelund och att där gör man si eller så... hehehehe... fick påbackning över att jag/vi numera inte smörjer tränsen varje dag... Får väl bättra mig på det, hon är tveksam till att jag faktiskt förut alltid smorde varje gång något använts men hon får väl fråga de som vet... På Ekelund ;) Sen har hon sagt till mig att vi behöver ha mer teori hemma för det är mycket som hon inte kan som hon tycker att hon borde kunna... Vi kanske ska börja med reiningmönstrena ;)
Ska hänga upp en krok vid vasken så det är lätt att putsa och sen behöver vi organisera om lite hängare för huvudlagen och så, vi väntar fortfarande på att en del sommarbeteshästar ska flytta ut från stallet och vi kan få lite mer plats, onekligen tar westernutrustning betydligt mer fysisk yta än klassiska grenar...
Jag visade runt i stallet och hör mina ord genom henne angående vart vi ska ha sakerna . Hon godkände upplägget och hade lite ideér om hur vi ska organisera saker och ting.Jag gillar att ha saker på sina platser, det ska vara lätt att hålla ordning, det märks att Olivia tar efter mig på den biten och det känns bra, jag kommer nog få smäll på mina fingrar om jag inte sköter mig.
Även Olivia tycker att stallet är supermysigt, det känns som att allt har sin tid, som jag skrivit förut vi trivdes superbra hos Gunsan och det har varit lyx att ha ridhus. Men nu känns ett pluttstall superbra, det är nästan som att "ha eget stall". Hästarna trivs ju jättebra och det märks i boxarna, ingen av dem är kända för att vara renliga men nu är det inte speciellt skitigt på morgonen så jag är glad... nä, mer än glad, superglad...


Efter att ha gjort iordning stallet för natten och gått igenom vart allt finns så ville hon ju såklart rida. Det hade regnat hela dagen så Rubs var inte helt sugen på att jobba men jag satt upp en sväng barbacka och kände lite på henne. Olivia ville oxå rida barbacka men med tanke på hur stor Bosse är för henne så valde vi att lägga på fårskinnspaden för att ge henne lite mer stöd.
Det märks att hon varit iväg och ridit, hon har utvecklats igen. De fick köra lite skänkelvikningar och flytta sidledes för att hon skulle få känslan mellan ytter och innersidan, både i skritt och trav. Och det är ett nöje att se dem tillsammans... Olivia 35kg och Bosse...muminvikt ;) Men de kommunicerar så himla bra med varandra, ska bli verkligen spännande att de hur detta utvecklas.
Jag har aldrig haft någon önskan om att bli en ponnymamma eller att Olivia ska hålla på med hästar, tvärtom, jag har verkligen uppskattat att hon inte varit hästtokig och jag tills för ett halvår sen fått ha detta intresse mer eller mindre för mig själv... Egoistiskt, japp men så har det varit :)

I våras så sa hon själv att hon ville satsa mer på ridningen och vi bestämde att vi då skulle dela mer på Ruby, jag har inte heller haft som mål att ha mer än en häst och någon ponny till Olivia har det aldrig varit på tal om. Men tydligen ville livet och omständigheterna annorlunda ;) Det var faktiskt Fia som sa att det är väl skoj för Olivia att få tävla lite och då kan ju Bosse ställa upp... Jag var mer inne på min egotrip och tänkte... ja, håller han har jag två fina hästar att rida och tävla.
Sen när man vet hans bakgrund så var jag väldigt skeptisk till att det skulle funka mellan Olivia och honom, visst, hon har superbra balans och rider väl men ändå, han är stor och inte ger han speciellt mycket gratis, trots sin höga ridbarhet.
Men hon tjatade om att få rida honom... Nä, vi börjar med att när vi lastade ut honom hemma på gårdsplanen sa hon: Ååååååh mamma!!! Jag har alltid önskat mig en vaniljfärgad ponny <3
Sen har hon tjatat hål i huvudet på att få rida honom :D
Till slut gav jag med mig och hon fick rida ut på honom, det gick bra och han såg förträffligt nöjd ut över sin nya pluttryttare.

Ni får stå ut med vinnarbilden igen ;)

Torsdagen den 16 juli red vi ner till banan och då insåg jag verkligen att Fia har rätt, detta är ett ekipage som borde få chansen att utvecklas mer ihop. De bara lekte och gjorde spinn, galoppombyten, jog och andra saker på en mycket högre nivå än jag trodde de kunde. Då har hon ridit honom ett par gånger ut i skogen... på fredagen red vi ner igen till banan och igen... de bara flöt igenom ridpasset på ett härligt sätt, så okomplicerat och lätt.
Då frågade jag henne om hon ville åka och tävla honom på söndagen och jajemen, det ville hon.
Lördagen bestod så i att hon fick träna på reining mönster nr 12.
Vi åkte tidigt på söndagen så vi hade gott om tid att rida fram och bli bekväma...

Jag har ju skrivit här förut hur det gick :) De vann sin första Youth Reining och sen även en Youth Pleasure!!!
Så stolt över min modiga dotter som svalde sin nervositet, bara går in och levererar... Så stolt över Bosse som tog hand om henne och tyckte det var typ roligaste i världen att få visa upp sig igen.

Ha en underbar dag därute det har jag!

Så har vi varit i Kramfors...

Tack Linn <3 utan dig hade det inte gått ;)

Så var det dags igen... Som jag lovade mig själv efter Hjo-ko så ska jag ju ut och tävla varenda reiningklass med Rubs för att förbättra förutsättningarna där och i lördags anordnade MWR tävling på Kramfors Ridklubb. Jag trodde Olivia skulle komma hem men hon var kvar hos mormor så jag beslöt att rida båda hästarna. Det är väl sista gången jag får äran att tävla fina Bosse då som sagt Olivia är den som kommer tävla honom.
Ett stort tack till bästa Linn som ställde upp som hästhållare då jag insåg att det är svårt att rida en häst och hålla den andra under tiden ;) Som jag sagt tidigare så har jag ju inte tränat ground tie tillräckligt...
Bilderna som finns med här är tagna av Katarina Wassbrink, tack så jättemycket för att du fotade och vill dela med dig :)


Hur som helst, fint väder, trevliga medtävlare och funktionärer, vad mer kan man begära?

Det fanns två reining D och en reining C, jag hade anmält båda till alla, sen visade det sig att det behövdes ytterligare startande i Pleasure C, så då fick Bosse gå den med... Eller som Wille kallar det Slowrace, hahahaha... Mycket bra namn tycker jag för det är ju lite så det ser ut att gå fort fast i slowmotion. Men detta är för Bosse en bra gren då han gillar att inte gå så fort fram ;)

Lugn Rubs på uppvärmning...

Efter ett antal tvättar av Bosse är han nästan sådär vaniljfärgad som han ska, eller var iallafall i lördags, imorse när jag släppte ut så var han fläckig igen, otroligt att man kan skita ner sig som han gör. Svansen börjar oxå bli ljus igen och största "problemet" var ju manen som inte riktigt är i tävlingsskick ;) Valet var lite pest eller kolera... klippa av eller dölja... Då jag har svårt att klippa manar, ja, jag vet att jag varit tvungen med Rubs men det skär i hjärtat varje gång så valde jag att försöka dölja så gott det gick... Vet inte om det blev så mycket bättre men strunt sak samma... Bosse tyckte han var snyggast i hela världen <3

Det blev iallafall en inbakad fläta så långt det gick och sen gummiband för att försöka få ner tussarna som inte riktigt blivit så långa att de vill böja sig för tyngdlagen och lägga sig fint ner... hehehe...

Gissa vem som tycker han är snyggast? Det är han oxå :)

När vi kom dit så sadlade jag upp och började värma Bosse, han taggade igång och ville inte skritta alls... sötlök, nåja, han fick jogga på och hade lite blandade småhopp för sig innan han blåst ur sig överskottsadrenalinet och kunde fokusera på uppgiften. Han verkligen bara älskar att visa upp sig och showa!!!
Det enda som nu märktes är att han är lite orolig över sin situation, han vill gärna veta var Rubs är och har lite separationsångest. Allt eftersom tiden går kommer det lägga sig och han blir trygg med vart han bor och att det är beständigt även om vi far iväg på äventyr men just nu så...
Jag tycker ändå det är ett bra tecken, han trivs så enormt och vill verkligen inte mista det ;)
Det som betyder mest fortfarande är att han vill :)

Fortfarande lugn... bästa att spara på krutet ;)

I första reiningen så blev det världens missförstånd och överladdning så istället för första varvet i spinnen så blev det blandade småhopp och studs... Jag valde att diska mig och få kvalité i de två varven vi skulle spinna, nästa spinn funkade och resten av mönstret var hyffsat, han kändes inte riktigt med på noterna men det var skit sak samma, vi hade ju några chanser till att förbättra.
Rubs å andra sidan hade alla nerver på insidan och även om hon tryckte i högervolterna så var hon mycket mer reglerbar än normalt. Sen sista reiningen så plockade vi ett par viktiga poäng till och jag tycker Håkan bedömde helt korrekt och så som jag själv tyckte det gick :) Alltid skönt när man är överrens med domaren och känner vad som behöver korrigeras och vad som är ok.
Dock räckte poängen med Rubs till vinst och hur det än hade gått var jag nöjd med att hon inte laddade iväg som en dragracingbil ;)

Fiiiina Bosse :) bilden tagen efter två klasser och som vanligt blir han bara finare och finare!

Klassen efter var då Pleasure med Bosse och jag svidade om lite snabbt till blingish ;) Han är så jäkla stabil och mångsidig denna vita springare, visst, han har inte styrkan att riktigt bära sig än men som han försöker, denna gång så hade tävlings/show modet slagit på och det var ingen tvekan om vilken häst som tyckte han var snyggast i heeeela världen inne på banan ;)
Ansträngningarna gav resultat och vi knep en 2:a plats, mycket bra jobbat av Bosse.

Sen var det dags att ställa om till reining igen och nu var Bosse på :) Spinnen satt mycket bättre och mönstret i det hela var helt ok, denna gång är det jag som inte rider smart, tar ut cirklarna för mycket och får dem ojämna... en sak som förvånade mig positivt var att helt plötsligt så började han försöka stoppa ordentligt, jag trodde inte han hade styrka och det har han nog inte egentligen men som han försökte :)

Snygg...

Rubs... hmmmmm... Jo men eller hur... Hahahaha... hon slog på alla turbocylindrar och när vi skulle jogga in för start så kändes det som att rida upp inför start på Gran Nationals... Jag försökte göra halt men ponnyn kunde inte stå still. Jag valde att ta henne på två händer och bara försöka skola... Det är sååå  svårt när hon blir sån, bara kortar upp sig och lyssnar inte något alls... Visst jag skulle kunna backa och rida på tränsbett men det hjälper ju inte nästa gång jag går in på stång... En totalt kaotisk runda... så frustrerande... blä och usch vad det kändes som 100 steg tillbaka, men ändå, jag vet ju att det är bara ut och göra om och göra rätt... och det är svårt att hålla känslorna tillbaka och besvikelsen över att vi inte kan kommunicera bättre ibland... Dock kom vi förbi slutmarkeringarna och hon stoppar bättre och bättre fast det går i raketfart...
Men, inget ont som inte har något gott med sig Bosses runda räckte även denna till placering av ädel sort nämligen en 1:a plats :) Det var hans ansträngningar verkligen förtjänt av och han tyckte ärevarven var roligast någonsin.

...snygare, snyggast!

Sista klassen var en C-reining och dags för turbonitroglycering ponnyn att gå in igen... skritt in och nästan att det gick att skritta... spinnen var ok men hon laddade igen och lyssnar inte hel men bättre än i klassen innan... en annan sak som jag klantade mig med var att jag lät romalen bli för lång och lyckades inte korta upp den under ritten, kom på efter ett par gånger att det såg nog roligt ut när jag sitter med en han rakt upp i luften... hahahaha, nåja, denna gång så red vi igenom mönstret på en hand även om jag här med kände frustration över ingen kontroll... Jag skulle behöva tävla ett mönster per dag i en månad tror jag... Nåja, även om poängen var låga så var de helt korrekta och rättvis så får jag väl vara nöjd att jag kunde genomföra mönstret, jag fick igenom cirklarna bättre och trots allt så blev vägarna faktiskt helt ok. Även här måste jag trots -1 i varje rollback ändå säga att hon tar i bättre och bättre i stoppen... hahahaha... bara vi får någon slags kontroll någonstans blir det nog bra ;)
Men det är svårt... riktigt svårt att få till något bra när hon blir så laddad... Erkänner att jag känner mig lite misslyckad då hon var så lugn på framridningen och är så lugn hemma...
Men det var bara att hoppa av från fröken röd och upp på Bosse igen. Ställa om och fokusera på nytt.
Här tänker jag ge mig själv cred, jag är otroligt duktig på att lämna och fokusera om och köra igen.
Han trampade iväg lite i ena spinnen men igen, han ställer upp och försöker trots att han inte riktigt orkar, jag orkar inte heller riktigt rida ihop honom som han behöver så det blir lite som det blir. Även denna runda så red jag för stora, stora cirklar så de blir ojämna, jag är inte med efter bytet och får ingen riktigt bra väg... men men... Även här ansträngde han sig och försökte stoppa. Igen, ansträngningarna betalade sig och vi knep en 2:a plats :)

Spinnen på väg tillbaka, gäller att visa när någon fotar.

Så summa sumarum är:
Jag är verkligen i det stora hela väldigt nöjd med herr B, han snäppade upp sig många steg och gav mycket mer än jag trodde och hade begärt av honom :)
Det känns så himla skoj att det kommer från honom själv och inte jag som pressar på. Det är långt kvar till toppform men han vill och ställer upp till 110%
Med Rubs... ja, jag hade iochförsig räknat med att diska mig i alla tre klasser och att hon var lugn enligt hennes och mina mått mätt i första klassen får jag ta till mig som ren bonus och sen bara se de andra rundorna som skolning... Dock känner jag att jag inte riktigt vet vad jag ska göra... Nåja, det löser sig säkert med tiden... hahahahaha... när hon blir 20 och har lugnat sig lite :)

En sak som jag beslutat är att just nu lägga hoppningen en stund på hyllan, här krävs det att hon laddar och just nu är ju fokus istället låg, långsam och kontrollerad...

Tack Linn, igen :)

Jag vill tacka MWR med funktionärer, som anordat en väldigt trevlig tävling, bara positiva miner, omtanke och glada tillrop :) Till alla medtävlande, klubbkamrater och andra trevliga hästmänniskor, supertack för gott sportmanship, bra motstånd och  härligt peppning emellan!
Sist men inte minst tack Håkan och Jenny för bra och rättvisa bedömningar, härlig sportmanship och peppning!
Med andra ord... Precis som en härlig Westerntävling i Norrland brukar vara :) I löööv it!!!


Så till alla, ha en underbar dag därute, det har jag!!!

Arv från pappa...

En sak som är så häftigt när man får massa bilder är att man ibland får en serie där vissa moment bryts upp i sekvenser och man kan se ett mönster.

Många gånger har Per berättat att Colonel ibland använder ett lite speciellt sätt att vända kossor på, framförallt i heardwork och cuttingen. Jag har sett det några gånger och han är så himla häftig att se när han går in med sitt självförtroende och kunskap. Oftast tar det inte många sekunder innan han har sagt till om hur, var och när kossan ska vända och sen är det en ren uppvisning i organiserad vallning.

När det gäller Rubs så har jag många gånger märkt att efter en eller ett par vändningar på träning så vänder hon bort huvudet och tittar mot flocken. Hon tycker uppenbart att kossan är färdig och det stämmer mycket väl, kossan står still och undrar vad som hände... ;) I hennes fall har nästa steg varit att få henne att förstå konceptet... the show must go on... att fortsätta showa och jobba kossan som ren uppvisning. Mycket föll på plats nere på Hjo-ko och det är mina "misstag" som begränsar oss.. men skit sak samma, vi kommer träna ännu hårdare och vara ännu mer målmedvetna och fokuserade... Vi har mååånga år kvar :)

Nåväl, tillbaka till Colonel... Lite typiskt för honom och som han nedärver många gånger är att han med bogarna stoppar kalven, han lixom knycker till lite, lite som en bodybuilder som flexar bröstmusklerna lite snyggt... pang, pang och sen (oftast) står kossan still och undrar vad den ska göra... Men om den inte uppfattar Colonels orders så i nästa vändning dammar han ner bogarna rejält och sprätter grus mot kossan för att få total uppmärksamhet. Det går blixtsnabbt men är så jäkla coolt tycker jag.

Bland bilderna från Mi så hittade jag ett par bilder som så tydligt visar just detta även hos Rubs... Det behöver förfinas en del men ändå. Tack snälla pappa Colonel för att du några nätter stod och pratade med din dotter, jag är helt hundra på att du gav henne en hel del tips och råd ;)

Nä du, säger Rubs... Nu räcker det...

Jag sa stopp!!!

Ja, jag har verkligen en actionponny och är sjukt stolt över oss. Just bild 2 ser väldigt konstig ut ensam men med första bilden så blir den istället väldigt uttrycksfull och det syns att Ruby makes a statement. En annan sak som börjar bli tydlig är hennes personliga stil när hon vallar... Hon kommer förmodligen aldrig jobba med extremt låg form, hon har alltid haft en ganska stor bubbla och helt ärligt tror jag att hon gillar att ha överblick och titta ner på kossorna ;)  Rätt eller fel? I hennes fall är det uppenbarligen rätt och inget jag tänker bråka om.

Jag tycker Rubs är ascool!!!

Ha en underbar dag därute det har jag!

Åååååh och ååååh, fantastiska Mi...

Det finns en fantastisk person vid namn Mi Ritzén som vi inom westernvärlden har vant oss vid under några år. Hon brukar finnas med på de flesta tävlingarna som är lite större och man möts alltid av ett leende, en kram, en komplimang, en uppmuntran eller en varm blick!
Detta medans hon utövar sin magi och fångar ögonblicken när vi gör det vi älskar och förevigar dem. Idag damp det ner några sådana ögonblick till mig och jag är så glad och tacksam för att du Mi är precis som du är!
Jag tror att de tuffa stunder du ibland går igenom avspeglar sig i känslan i dina förevigade ögonblick, just därför att dina prismor är polerade av livet. Det tar lång tid att slipa en diamant med mossa men det är precis vad du är en unik diamant! Glöm aldrig det!!! Jag låter dessa tala för sig själva :)

http://www.miritzen.com/

http://www.miritzen.com/

http://www.miritzen.com/

Det finns fler ögonblick som jag är så oerhört glad att du förevigat åt mig Mi men här är några och det kommer dyka upp fler här i olika inlägg :)

Ha en underbar dag därute, det har jag för jag har återigen insett att jag har världens bästa ponnys!!!

Ps... ser ni att vi inte har rosa på oss på en enda bild??? Får rätta till det i helgen ;)

Positiva bitar...

Igår så var det test för ridbanan, jag har ett par dagar sneglat på den men lite andra saker kom emellan... Den har sett jättefin ut och som sagt igår var det test...
Det är ju för fasen SKITBRA underlag!!! för reining! visst det kommer upp en del sten men det kan man plocka men ändå, lös fin sand som både är fast och ger efter i stoppen...
Wihoooooo!!! I LÖÖÖÖÖÖV! Äntligen!!!

Den är inte så stor men vad gör väl det? Nu är jag inte begränsad av underlaget för det jag vill göra utan kan planera och känna efter! Det finns en liten släpharv så det är ju bara att ta fyrhjulingen dit och sladda så mycket jag vill :)

Jag längtar efter att Olivia kommer hem så hon får fortsätta rida och utvecklas med Bosse. Jag har nog inte skrivit det innan här ser jag men för ett par veckor sen, helgen innan Hjo-ko så var vi iväg och tävlade. Olivia red Bosse på torsdagen och det såg så himla trevligt ut att på fredagen frågade jag om hon ville åka och tävla på söndagen. Ja sa hon.
Lördagen tränade vi på Reiningprogrammet och på söndagen drog vi till Vattlång med ponnysarna.
Väl där så red vi fram och Bosse var lite på tårna men han gillar att ha Olivia på ryggen, vi bestämde att hon skulle börja rida en Reining Youth och om det kändes bra så efteranmälde vi henne till Pleasure youth.
Olivia var väldigt nervös och 20 minuter innan ville hon byta häst, jag tröstade och sa att hon kunde försöka och att det inte spelade någon som helst roll om det gick dåligt eller bra, hon hade ju bara ridit Bosse ca 5 gånger sen han kom upp till Norrland och just det ja, det är Olivias andra tävling någonsin, hon red ett par WoT klasser förra året samt hennes första Reiningstart någonsin.
Efter en liten tveksamhet när han insåg att inte Rubs följde med in på banan så körde de!!!
Här är filmen:


Så med detta vill jag även passa på att presentera Clean My Boots 13 år nya tävlingsryttare, Olivia Knoester snart 11 år. Jag hoppas de får några år ihop och ha kul tillsammans!

Igår fick ni ju ta del av bilden efter tävlingen som Olivias farfar fotade, debuten gick strålande och de vann Reiningen och även Pleasuren.
Men de två saker som var/är min vinst och som gör allt jobb värt det... Det är min dotters leende när hon vågar och kan få ta del av det underbaraste som finns nämligen kontakten och samspelet med hästarna! Oavsett om hon vinner eller inte :)
Samt att se hur Bosse bara är sjysst och verkligen tar hand om och ställer upp för henne för att han vill, jag vet att dessa två är rätt för varandra!


Så vi får väl se hur långt de kan gå tillsammans... Jag tror på dem och bara fantasin sätter begränsningarna just nu :)

Sen har det löst sig mycket bättre med stallplatserna än jag trodde från början. Båda hästarna får plats inne i stallet där det är totalt fem boxar, från början skulle ju Bosse bo i en utebox i anslutning till stallet men nu står de mitt emot varandra över stallgången, jag har inte riktigt bestämt vem som ska ha vilken box men det är ju lätt att lösa :)
Så det finns en stor fin utebox till uthyrning på ett supermysigt ställe på Alnö. Är någon intresserad så hör av er till mig så ska jag vidarebefodra er till stallägarinnan.

Och det är skönt att ha dem inne på nätterna nu, det börjar bli lite kallare och blötare så det är skönt att veta att de får stå inne. Det är alltid skönt med bete men helt ärligt så tyvärr tar framförallt Rubs fötter stryk och nästa år blir det nog väldigt begränsat med utenätter. Finns det fina gräshagar att beta i på dagarna så räcker det gott och väl. Samtidigt som de hela tiden kan få lite hö och torka tassarna på nätterna. Har man sockervaddsponnys så har man ;)

Har inte lyckats träffa de andra hästägarna men det kommer väl förr eller senare, just nu är jag himla nöjd med att bara boa in mig.

Olivia rapporterade från sin första dag på ridlägret att allt var bra och att hon inte fick någon ponny...hahaha... hon hade bestämt meddelat att hon inte gillar ponnys utan ville ha en stor häst.
Underbara familjen Holmqvist hade då försett henne med Jaquline en dam född 96 och ca 160cm.

Har ingen bild på donnan men här är en länk: http://az61094.vo.msecnd.net/img/05/f94abc02-64f7-4103-94b4-410c6427996e/700

Det betyder att hon kommer tycka att våra hästar är små när hon kommer hem... Underbara unge <3
Jag har försökt att få henne att bara acceptera vilken häst de nu gav henne men icke ;)
Undrar vart hon fått den envisheten ifrån???

Ha en underbar dag därute alla, det har jag!

Back to usual...

Eller ja inte riktigt, vi har bytt stall och det känns faktiskt bra. Jag har ju trivts super hos Gunsan men med två hästar så blev det för dyrt helt enkelt, visst kan jag lägga alla pengar på uppstallning men jag vill ju gärna ut och tävla :)
I det nya stallet finns det bara 6 boxar och som det ser ut nu så är det mina två, två ponnys och två islänningar. Litet gulligt och ägs av en härlig dam vid namn Solbritt... jag menar bara namnet blir man ju glad av. Det som inte finns är ju ridhus men en bra ridplan och jag tror jag klarar mig med denna, det är ett bra sandunderlag och även om jag tycker det är skoj att hoppa så måste fokus ligga på reiningdelen för mig och Rubs nu ett tag och då behövs det bra underlag.

Under åren som gått har jag stått på olika anläggningar, stora som små. I mina ögon spelar det mindre roll vilken anläggning det varit utan just att hästarnas behov tillgodoses. Givetvis måste man ibland kompromissa och står man på en stor anläggning, betyder det ofta att hagtillgången är begränsad.
Det finns saker som jag under åren insett ej varit så viktiga och andra som betyder mer än jag trott. Ett sådant exempel är morgonfodring, efter att ha stått hos Gunsan i två och ett halv år inser jag hur skönt det är att INTE ge kraftfoder på morgonen och att de istället går rakt ut i hagen till hö. Det är lugnt i stallet och ingen häst står och sparkar för att frukosten ska serveras.  De har haft hela balar i hagen men nu kommer de fodras fyra gånger ute i hagen istället. Fördel, jag vet hur mycket de får i sig och kan anpassa högivan över dygnet. Nackdel, ja de kan kanske få stå utan mat en timme eller två. Men totalt blir det ju fem gånger per dygn så jag tror inte det blir ett problem.
Det som är den absolut största vinsten hos Solbritt är de fantastiska hagarna och att de kommer få gå på gräs hela tiden... Jag älskar det och för Rubs mage är det toppen, hon mår ju klart bäst på gräs.

Sen kommer jag nog spotta och fräsa i höst när det regnar och blåser och jag inte har ridhus men jag ska snoka runt lite och kolla om jag inte kan lösa det på något sätt ;) Det blir ju kosseträningar uppe i Nordvik så då får man väl passa på att trimma lite då mellan kossetiden. Annars är det bara att bita ihop och gilla läget, rätt var det är så dyker tillfället upp.

Bjuder på Bertil Knoesters fantastiska bild på Olivia och Bosse efter deras första tävling ihop 

1:a reining youth, 1:a pleasure youth.

 

Det tar ju alltid ett tag att boa in sig på ett nytt ställe men när man kommer in på gårdsplanen så andas hela stället rofylldhet :) Så detta känns bra.

Sen är det alltid skoj att lära känna nya hästmänniskor som håller på med annat än det man själv gör.

Nåja, det kommer nog mer inlägg vart tiden lider, igår var ponnysarna iallafall otroligt nöjda och jag såg knappt skymten av dem i hagen ;) De brydde sig inte ett dugg om att en häst skulle åka och dess missnöje över att lämna utan är helt nöjda med att få nytt gräs och ha varandra som sällskap. Känns så skönt att ha dessa två ihop och att det funkar. Jag är färdig med att introducera nya hästar och riskera skador.

Ha en bra dag därute, det har jag.

Reflektioner från Hjo-ko och höstplan...

Nu har det gått en vecka och jag känner att jag landat lite efter Hjo-ko. Rubs har fått gått i hagen några sista dagar på betet och idag flyttade hon och Bosse till sitt nya stall. En av de saker som verkligen behövs nu är ridbana och att trimma reining...
Det är den som är min och Rubs svaga del och där vi förlorar mer poäng än jag tycker är nödvändigt...men å andra sidan kan jag själv göra något åt detta... Hade varit värre om det var kojobbet.

Trots en hel del små saker som skulle kunna ha ställt till det på Hjo så är känslan att det gick bra! Vi åkte ner och gjorde vårt jobb efter tre år utan kotävlingar!
Jag red en spectacular non pro limited och knep med lite tur en 3;e plats.
Visst, jag släppte en ko i heardworken... My mistake, men det är ju rutinen som saknas. Nu har jag ridit min livs första heardwork... Dessutom gjorde vi det på stång ;) kanske inte är att rekomendera men jag tycker vi gjorde det bra ändå... 64p och minus 5 för tappad ko... Så minst 69p om nu jag gör mitt jobb.
Jag insåg även hur enormt viktigt det är att ha rätt personer med som heardholders och turnbacks... Tack Per, Johanna, Johanna och Anna!!! Ni var grymma teammates!!!
I reiningen red jag bort oss... Dock var jag helt säker på att jag ridit rätt men lyckades ändå spinna ett varv för lite... Suuuuck... Tydligen ställde det till det i skallen för mig med 1/2 varv. Det ställde till det för många andra mer och det var ju tur för mig som inte tappade min andra plats mer än till en tredje... Dock lyckades jag ta mig förbi stoppmarkeringarna ;) Sist men inte minst i skitväder red jag cow worken.
Fick en bra ko och Rubs skötte jobbet strålande... Jag rattar ju runt lite för mycket men vi fick 70p så även domaren tyckte vi gjort ett bra jobb.

På fredagen red jag även en väldigt utmanande ranchtrail med en bro som var riktigt hög och med höbalar runt... En übertung stock som skulle släpas... När Rubs kände tyngden så stannade hon och tog i, tack och lova att vi sista månaden släpat runt på Bosse både här och där i skogen :)
Sen så var det groundtie... Njae... Tränar man aldrig så blir det aldrig bättre... Rubs smög fram till mig och här åkte vi på många minus. Sista var lasso och även här... Tränar man aldrig... Missade mina kast och med romaltygel samt lasson undrade jag om jag skulle hinna få ihop en grytlapp innan jag var klar... Vi fick ihop 66p och kom åtta, precis utanför placering. Ranchtrail är riktigt skoj och denna var otroligt utmanande så jag rider gärna dessa igen. Har dessutom lovat mig själv att träna både groundtie och kasta lasso mer ;)
Jag är ändå väldigt stolt över min lilla turboladdade ponny som även om hi i stort sett aldrig tränar på detta löste uppgifterna på ett mycket bra sätt och verkligen visar att hon genom detta litar på mig.
Här är en bild på bron, sekunden innan var hon inte helt övertygad om att detta med att gå över den var en bra idé men sen bara bestämde hon sig för att lita på mig och det ser ju ut som att hon inte gjort annat än går över läskiga broar ;) Det är fantastiska Gert Andersson som tagit bilden!

Söndag och tävlingens sista klass var en srcha non-pro limited cowhorse och många bra namn i startfältet.

Ruby kändes otroligt lugn och fin på framridningen och jag tänkte: nice ;) sen gick hon genom grinden och turbon gick igång på högvarv... Hehehe, nåja, jag höll mig lugn och bara red, mitt mål var att komma förbi stoppmarkeringarna även denna gång och bara försöka få henne så lugn som det bara gick... Hur som helst, jag räknade även rätt och det var ett genomfört reiningmöster... Bestämde mig för att nu åka på varenda klubbtävling och rida alla reiningar jag överhuvudet kan ;) vi plockade ihop 65p på denna del.

Dags för ko-del och jag hade sett på de som varit inne innan att det var svåra kossor idag men jag vet att jag har en fantastiskt duktig häst.
Så jag tänkte att fasen nu kör vi... Fick först in en ko som inte hade någon respekt alls och den drog nerför långsidan. Domaren såg detta med och blåste av och vi fick en ny ko. Rubs var så jäkla duktig och denna gången kunde vi smyga upp och verkligen flytta den som vi ville :)
Återigen så glömde jag hålla i mig i hornet och rattade runt för mycket... Måste komma ihåg det och inte lägga mig i.
Men jag var verkligen nöjd med ko-delen och det kändes som att vi hade den under kontroll. Även här höll domaren med och vi belönades med 72p för väl utfört arbete!
Jag och Per gick sen upp och tittade på score cardet och även här var betyget riktigt bra. Inga minus men plus för control och eye appearance... Och det känns ju inte så dumt :)
Detta ledde till en 2:a plats. Åsa och Poncho som vann gjorde en riktigt bra runda så de var verkligen värdiga vinnare.

Då Willes häst blev skadad (tack och lov inte allvarligt) så stannade även mitt boende i Norrland...
Tack fantastiska Per och Johanna Larsson som hyste in mig och Rubs med kort varsel. Det var enormt trevligt att spendera övrig tid med er och jag är verkligen ledsen Per om jag fick dig att skratta mer än nödvändigt... Eller kanske inte såååå ledsen. Jo, det är jag, ni som inte vet så blev han avkastad ett par dagar innan och hade TVÅ brutna revben... Ändå ställde han som vanligt upp och satt till häst i stort sett hela torsdagen och hjälpte till i heardworken... Tack!!!
En annan sak som jag insåg att jag verkligen saknat är Johannas sällskap... Jösses vad kul det var att tävla med dig, även om vi inte tävlade samma klasser men ändå, att ha någon som stöttar och få stötta att få peppa någon och få pepp tillbaka och att få glädjas öve någons framgångar och när de på riktigt gläds med ens egna framgångar! Det betyder otroligt mycket och även om man möter sura miner, regn och blåst, typ minusgrader så var dessa dagarna verkligen de bästa tävlingsdagarna någonsin!!! Och nästa gång kommer bli ännu bättre... Just det ja, Johanna plockade hem segern i nrcha spectacular non pro!!!
Ledning från första dagen!!! Snyggt jobbat och du är så värd det!!!

Till alla andra underbaringar som spred glädje och skratt dessa dagar, ni är bäst och vi ses nästa gång!!!

Ha en underbar dag därute, det ska jag!