Tacksamma tankar på alla hjärtans dag...

Det är lite tyst här på bloggen... Jag vet ;) men jag har varit sjuk, som jag inte varit på många år... Bläääää... Red ett pass i lördags, skritt och trav i ca 30 minuter, det slutade med att jag höll på att hosta upp lungorna plus att jag blev sämre i tre dagar efteråt.
Nu känner jag mig något bättre men får nog helt enkelt vänta några dagar till innan jag hoppar upp i sadeln igen. Vill inte riskera att bli liggandes igen.

Igår så gick jag ut i hagen och myste en stund med Ruban, gav henne en bodyrub ;) Hon är så go, hon ber om att bli kliad men skulle aldrig börja klia sig mot mig. För mig är det en stor skillnad på detta, en häst som använder en som klipåle har inte någon respekt för en men om en häst ber att få låna ens naglar för ett gott kli så väljer ju jag om jag vill tillmötesgå eller inte.
Hon började med att vilja bli kliad på hals och nacke, sen vände hon ena sidan till och bad om att bli kliad på kroppen. När ena sidan var klar vände hon den andra sidan till ;) Som avslutning vände hon baken till och backade försiktigt ett steg närmare, sööötlöööken.
När jag inte orkade klia mer så kom hon fram och bara la huvudet på min axel lixom för att säga tack. Jag bara älskar denna lilla häst mer och mer, hon är precis allt jag vill ha hos en häst och ju mer vi lär känna varandra desto häftigare är hon.
Jag har ibland fått höra att hon inte ger något, alltså att hon är otillgänglig... Det är hon nog mot de som inte ser henne, hon är inte den som först springer fram till en ny människa eller försöker klia sig på någon. Hon är en vänlig själ och man måste förtjäna hennes förtroende men sen ger hon 200% av sig själv :) Jag gillar detta, jag har fått tänka om många gånger hur jag agerar med henne och faktum är att hon får mig ödmjuk på ett nytt sätt. Många gånger har jag skrivit att det inte går att ta fight med henne och det håller jag fast vid, hon är alldeles för smart för det och det vore så taskigt när hon är så superärlig mot mig...

Nu har jag haft henne i ca 2 1/2 år och varje dag känner jag en enorm tacksamhet över att ha henne i mitt liv. Även om vi rent tävlingsmässigt ligger 1 - 1 1/2 år efter i min planering så vet jag att vår tid kommer... Kanske är det någon mening med all denna tid som rinner förbi, kanske behöver både hon och jag den här tiden för att nå dit vi ska? Jag vet inte men även om frustrationen är stor hos mig när jag inser att utan jobb blir det ingen tävlingssäsong iår heller så är det viktigaste ändå att Ruby finns här hos mig och att vi två utvecklas tillsammans hela tiden. Hon får mig att må bra :)

En bild från September 2010 en vecka efter jag köpt henne... Jag har samma leende varje gång jag umgås med henne :)

Det sägs att hästen reflekterar ägarens själ... och är det så, ja då är jag inte en så dålig människa för Ruby äger en av de absolut vackraste hästsjäl jag mött...

Ha en underbar dag därute det ska jag för ikväll får vi besök av efterlängtade Familjen Nordberg :)